En bigård visas stolt upp med en exposé av kup-typer, allt från enkla halmkupor till mer utvecklade modeller. Till höger en enkel bod för förvaring av redskap och annan för verksamheten nödvändig utrustning. Bildens personer har identifierats som närmast konstnären och fotografen Didrik von Essen och i bakgrunden apotekare Karl Stridner, revisor respektive ordförande i Linköpings biodlarförening. Den dokumenterade bigården tillhörde emellertid inte biodlarföreningen utan var Stridners privata anläggning belägen invid Kanberget, närmare bestämt på tomten till den vid mitten av 1890-talet uppförda Villa Raabe. Att Stridner kunde sköta sina bin på platsen förklaras rimligtvis av att villans byggherre, fanjunkare Anders Johan Raabe, satt likt Stridner i biskötareföreningens styrelse och att Raabe upplåtit del av tomten för Stridners anläggning. Fotografiet är odaterat men kan knytas till 1890-talets senare del.
Från 299 kr
Parti av Snickargatan i Linköping omkring förra sekelskiftet. Bilden visar vy norrut från gatans anslutning med Ågatan. I blickfånget utbreder sig den så kallade Wernerska trädgården. Det nöjesetablissemang som från 1800-talets mitt växte fram i trädgården hade från senare hälften av århundradet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra till ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna för nöjelpalatset. I än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Vykort, "Slättared". Det har förmodats vara en felstavning då kortet har lämnats in till en bildtävling att föreställa "Stättareds gård, mangårdsbyggnad." Byggnaden har ett torn vid ena gaveln och i förgrunden leder en grind in till tomten. Där Stättared ligger idag låg förr tre gårdar tätt samman. Dessa köptes 1868 av en inspektor vid namn Norén som rev två av dem med en gång och på långfredagen 1875 brann även det sista boningshuset ner.
Sedan länge skräpmark hyste tidigare tomten bildens vackra fastighet tills byggnaderna revs fotoåret 1952. Huset var uppfört 1877 av förre handlaren August Curman som ersättning för hans tidigare villa Augustberg i Tannefors. Curman gav den nya villan namnet Lyckan, möjligtvis hämtat från markområdets beteckning Snutlyckan. Senare ägare, Claes Gudmund Nyblaeus, namnändrade villan till Claestorp, vilket bestod tills det mer formella gatunamnet Gamla Tanneforsvägen 15B kom att gälla.
I december 1904 sökte handlare Linde lagfarten till den avstyckade tomten invid klassiska Arbis i Linköping. Fastigheten Repslagaregatan 28 som vidare uppfördes kom likt många andra bostadshus från tiden att få en kort omloppstid. Byggt i en epok utan de faciliteter som snart skulle anses självklara vid nyproduktion, lockades sällan enskilda fastighetsägare till snara, genomgripande renoveringar. Husen kom snart att uppfattas som omoderna men erbjöd billiga hyror i ett bostadssegment som idag närmast är borta. Huset revs kort efter fototillfället 1973.
Parti av Repslagaregatans norra delar i Linköping omkring år 1900. All bebyggelse i nära betraktan är sedan länge riven. Fotografiet togs från nuvarande Repslagaregatan 5 och toppen av Emanuelkyrkans tornspira och något mer av S:t Larskyrkan i söder kan vara hjälp för orientering. Den obebyggda tomten i bildens förgrund saknade anmärkningsvärt länge gatuhus och skulle så göra tills Mjölkcentralen etablerade sig i början av 1920-talet.
Linköpingsvy som lämnats oss utan information. Fotovinkeln från amatörfotografen Fritz Lovéns hem torde säkra honom som upphovsperson och tiden kan uppskattas till omkring förra sekelskiftet. I blickfånget Ljungstedtska skolan som efter donation av diplomaten med mera Anders Ljungstedt kunnat uppföras vid 1850-talet. Bortom skolan löper S:t Larsgatan vars parti vid tiden ännu var närmast obebyggt. Tomten vid gatans hörn mot Kungsgatan var dock sedan skolans tid bebyggd och huset inrymde Linköpings Expressbyrå och Hyrkuskverk.
Masse har här tagit en intressant miljöbild med hela boplatsen synlig. T v syns den lilla bulladugården och inne på tomten manbyggnaden med den sammanbyggda stora brygghusflygeln, allt prydligt omgärdat av spjälstaket. T h ser man kyrkans gavel och t h bakom trädet skymtar ett stenhus, möjligen gamla skolan om den ännu stod kvar 1914. Allra längst t h anar man två mindre byggnader bakom trädens grenverk. I förgrunden går någon och plöjer med två stutar.
Vi ser gårdsparten från åkern söder om vägen. Tidigare låg Hallbjänsparterna ladugårdar i rad längs vägen, sedan de revs ser man den oputsade gaveln som vette mot grannpartens ladugård, se Bild 798! Ladugården på bilden stod kvar till omkring 1960, då den också revs bort och man byggde mindre uthus inne på tomten. Det ser ut att stå en flovedsstapel mot vänstra tröskhuspelkaren, kanske var boden på tröskhugaveln vedbod istf boden mot grannparten. T v skymtar manbyggnaden.
Denna bulbyggnad med loft i resvirke är svår att åldersbestämma. Virket är rätt klent, vilket skulle innebära att den var tillkommen omkring 1880-90. Byggnaden innehöll grishus, troligen lammhus, hönshus och snickarbod. På det stora loftet hade man magasin. Fönstren är tillfogade senare. Taket är täckt med spån. Intill står ett ganska stort dass. Båda byggnaderna finns kvar än idag, fast de har flyttats när gårdstomten ändrades och man byggde ny ladugård längre in på tomten 1923.
Detta ställe uppe på backarna kom till vid 1800-talets mitt. Det består av en liten manbyggnad i sten, senare utbyggd längs baksidan med kök och verkstad under spåntak. Till höger står en flygel med brygghus av ett inpanelat bulhus och en källare i sten under faltak. Bakom skymtar ladugården och ladan under halmtak. Räcktunar avgränsar tomten mot de mycket magra åkrarna i förgrunden. Men: Det tycks ha funnits en gårdpart här tidigare, Bild 999.
Parti av Stångån, tillika Kinda kanal, i Linköping. Året är 1898 och visar hur betydelsefull pråmtrafiken en gång var på kanalen. Till vänster ses det som vid tiden kvarstod av Tinnerbäckens ångsåg. Verksamheten var nedlagd och tomten försåld för fortsatt bostadsproduktion inom området Tinnerbäckslyckorna. Den öppna platsen mitt över ån, omedelbart söder om Ladugårdskällan, har periodvis använts för upplag, reparationer och även nybyggnation av båtar för främst Kinda kanal. I fonden skymtar ytterligare pråmar invid stadens båda kallbadhus.
Gatuhörn i Linköping från svunnen tid. Närmare bestämt vid Stora torgets sydöstra hörn där Tanneforsgatan mynnar ut. Enligt affischeringen visade Mohriska och Central vid tiden spelfilmen "Kvinnan som du gav mig" med sverigepremiär år 1920, vilket sannolikt daterar bilden. Vem som ser ut att ha förestått Linköpings Råvaru AB har inte klargjorts inom ramen för denna presentation. Under alla omständigheter var verksamheten på upphällningen vid platsen. Inom kort skulle tomten rivas av för att ge plats för det så kallade Affärspalatset.
Lusthuset på tomten till villa Wauxhall i Hejdegården. Ursprungligen stod huset i den så kallade Wernerska trädgården i centrala Linköping och flyttades till området omkring förra sekelskiftet. I Hejdegården tillhörde lusthuset till en början hemmansägare Jonas Jonzons egendom Villaberg men hamnade på Wauxhalls tomt vid avstyckningen för villan. Sedan 1958 är lusthuset placerat i Gamla Linköping. I förstone i trädgården till Spegelmakaregården, från 2006 invid Wärdshuset. Här dokumenterat av Östergötlands museum 1952.
Vid mitten av 1870-talet avvecklade Claes Germund Westling sin handelsverksamhet för att öppna hotellrörelse i sin fastighet i hörnet av Sankt Larsgatan-Ågatan i Linköping. År 1894 såldes verksamheten till fröken Hilma Olsson som drev hotellet vidare under det gamla namnet. Efter ytterligare ägobyten inköptes tomten av Linköpings sparbank som på platsen lät uppföra det vackra bankpalats som bär arkitekten Torben Gruts hand. Det nya bankhuset togs i bruk 1911. Bild från omkring förra sekelskiftet.
Dåvarande Kungliga Sundhetskollegiet slog 1873 ned på Norrköpings lasaretts instängda läge. Nytt borde byggas och planerna kunde närmast omedelbart projekteras för placering på tomten som skänkts av fabrikör Erik Swartz. Arkitektuppdraget gavs Theodor Glosemeyer och i oktober 1875 kunde han presentera ritningarna. När byggnaden stod klar inrymde den 106 ordinarie vårdplatser och 20 för veneriskt sjuka samt två rum för mentaltsjuka. I källaren inreddes även fyra "dårceller". Här en dokumentation från omkring 1893. Från 1930-talet användes byggnaden som gymnasieskola.
(Nya) Kyrkogatan västerut från Klockaregränd. Till höger kv Måttan. Genom dessa kvarter går idag Esplanaden. Det närmsta huset som bär en skylt med texten SPISLOKAL o CAFE, är hotell Wängåfwan. Det sista huset i kvarteret är uppfört av G O Mattsson. Tomten mot torget stod ännu den 14 juli 1881 obebyggd och oinhägnad. Mitt emot syns Heijdenbergs höga smala hus. Text på vykort "NYA KYRKOGATAN I SUNDSVALL".
Den sk Holmströmska gården på Storgatan 36 revs sommaren 1950. Efter rivningen lades den här tomten ut som gatumark. Det förklarar varför ingen fastighet idag har adressen Storgatan 36. Gården hade donerats år 1830 till fattigvården i Linköping. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Fastigheten Storgatan 20 förvärvades 1900 av firma N. Ekman. Otto & Helga Warenbergs hem, Storgatan 20. Tyska tomten. Foto taget 1902 före auktionen. Kameran har stått framför tamburdörren. Man ser genom "salen" in i förmaket. Drottningtavlan hänger på ytterväggen mot Ekmans gränd. Fönstren är mot Storgatan. Det breda vita broderiet vid gungstolen hör till en stor duk, som täcker taffelpianot, som på sin tid forslades på landsväg till Höryda, Härlunda, Helgas hem. Gardinerna var hemvävda.
Warenbergs hem, Storgatan 20, Tyska tomten, Falköping. Förmaket sett från "salen". Taget 1902 före auktionen. Fotografen har stått framför tamburdörren. På tamburen var en balkong. Drottningtavlan hänger på ytterväggen till Ekmans gränd. Det vita broderiet bakom gungstolen hör till en stor duk som täcker taffelpianot. Detta forslades landsväg från Stockholm. - Otto Warenberg var en mycket god vissångare. Otto Warenberg född 1839 - död 1902. Helga Warenberg född 1843 - död 1899. Arvinge: Karl Alfred Warenberg född 24 Juli 1878.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.