Här ses tröskverket hos Jakob, Fäi-Jakå, Karlssons gårdspart.
Från 299 kr
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Masse var nog lite imponerad av den nya ladugården och tog många bilder. Här ser vi den nya ladugårdsvinkeln. Kvar av de gamla byggnaderna stod bara en vedbod i resvirke med faltak, vedtravar syns t h, liksom en sågbock och en del sågad ved. Ett brunnshus med toppigt tak pryder gården. En vässten står vid tunen, inte långt ifrån brunnen.
Här ser vi fähusdelens gavel och ladans baksida. Ett högt nät sitter på stolpar runt ladgården. Troligen hade man hönsgård här och skyddade dem mot rovfåglar.
Masse tycks ha haft bra kunskap om Lau innan han började fotografera 1902. Det märks att han valde att fota hotade byggnader och företeelser först om han kunde. Ändå försvann en del under den tid han var ute med kameran innan han hann ta någon bild. Här på Smiss har han förevigat ett liten enkel men mycket ålderdomlig byggnad, en lambgift som bara består av ett brant troligen halmtak. Så här fast mycket större såg bostadshusen ut på äldre järnåldern! Uppenbarligen användes den ännu som lambgift 1903, vilket den inte gjorde några år senare, se Bild 1050.
Här är ladugården nymålad och har fått nytt papptak. Fähusdelen i bulteknik i mitten rymde fähus med hoimd till höger. Två laddelar verkar mycket, så den ena har nog tjänat som vagnbod och förråd. Luckan till foderloftet står lutad mot kaninburen. På grindarna kan man se att här bodde en snickare!
Masse har tagit två intressanta bilder av ladugårdens baksida. Vi ser att ladugården är rätt tagen av tidens tand och hela uthuskoplexet ersattes 1926 med en mycket stor vinkelbyggd ladugård med lada. åldern på denna ladugård är svårbedömd, men 1800-talets första hälft kan vara rimlig. Fähusdelen är byggd i sten och laddelen sannolikt i bulteknik. Foderloftet i resvike med spåntak bör ha kommit till på 1880-talet, här håller man på och lappar spåntaket vid stegarna. Ursprungligen hade alltså ladugårdens väggar samma höjd som det ålderdomliga bulbakbygget med agtak. Om bulbakbygget är en rest av en äldre ladugård som stått på denna plats, eller om den flyttats hit är okänt. Det ser ut som om den innehållit ett fähus, den har en hoimdlucka på gaveln. Hur som helst är den äldre än ladugården i övrigt. Bilderna är inte tagna samtidigt.
Här ser vi gårdsparten ute från landsvägen. Infarten är densamma än idag, men det är inte några slantunar på sidorna. Manbyggnaden och den nya flygeln skymtar och är sig lika idag. Däremot är alla uthusen utbytta. I förgrunden t h syns en nyplanterad äppelodling, vilken i stor utsträckning ännu finns kvar.
Lausbackar var förr i stort sett skoglöst. Här står Masses fru Majken och dottern Maja vid några tallar, som troligen planterats några år tidigare. Man ser det öppna landskapet runt ikring och i bakgrunden det lilla torp Klintbergs köpte 1907. Här var tidigare åkrar överallt, men nu en bit in på 1900-talet började man överge dem.
Masse har passat på och tagit denna bild av Hallbjäns södra gårdsparts ladugård strax innan den revs pga skiftet. Ladugården låg med långsidan alldeles intill vägen, se Bild 798, så av den anledningen fick man ha gödselhögarna inne på gården. Till vänster skymtar en bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Ladugården hade till vänster troligen ett stall med hoimd, den lilla hoimdluckan är öppen. Sedan följer gårdens infart med stängda portar. Därefter följer ett stort kohus med hoimd till vänster. Laddelen med ladportar verkar ha varit tillbyggd och där sitter en liten lucka lågt i väggen till okänd funktion. Till höger alldeles utanför bild stod tröskhuset under spåntak.
Masse har gått ut i kalvgården bakom ladugården och tagit en bild av den. Man ser gödselhögarna efter fähusen. Märkligt nog har de två högra en gemensam gödseldörr. Ladugården finns kvar än idag i tillbyggt skick.
Masse har gått ut på åkern sydost om gårdsparten denna blöta vinterdag och tagit en fantastisk överblicksbild av hela partens bebyggelse. Från vänster ser vi magasinet, den stora ladugården, dasset invid den otroligt långa flygelbyggnaden och till sist manbyggnaden. Olof Christensson från ursprungsparten gift första gången 1696 Catarina Båtelsdotter från Norrbys i Vänge och andra gången 1734 med Brita Jakobsdotter från Botels på När. Sonen från andra giftet Jakob Olofsson född 1739 gift1760 med Gertrud Mattisdotter född 1736 från Sunnkörke tog över. Sonen Mattias Jakobsson född 1764 och gift 1788 med den 11 år äldre Catarina Larsdotter född 1753 från Fie ärvde gårdsparten och deras äldsta dotter Anna född 1791 blev nästa ägare. Hon gifte sig 1808 med Per Larsson född 1782 från Bönde, vilken drunknade 1820: Anna gifte om sig 1821 med Jakob Danielsson född 1798 från Hallsarve. Äldste sonen i andra giftet Daniel Jakobsson född 1823 tog över, gift 1853 med Greta Cajsa Jakobsdotter född 1827 från Mattsarve. Gårdsparten togs över av Daniel Danielsson, gift 1888 med Anna Jakobsson född 1862 från Sigsarve i Alskog. Sonen Karl Danielsson född 1896 ärvde parten. Han sålde den 1918 till Johannes Karlsson född 1888 från Kauparve, gift med Fanny Larsson född 1892 från Kauparve. Deras son Karl-Johan Karlsson född 1926 tog över och brukade den till 1960-talet.
Ladugårdens baksida och mäktiga gavel syns från andra sidan vägen. Det är en fantastisk byggnad, som man tyvärr rev strax efter denna bild togs. Det är en hög byggnad, särskilt gaveln är imponerande, det är på sätt och vis synd att alla trolar skymmer murverket, som går ända upp till hanbalken. Längst upp sitter en liten lucka som släpper in lite ljus till det stora loftet. Agtaket är utbytt närmast gaveln och man har fyllt på med ag uppe på nocken.
Masse har tagit en intressant detaljbild av agtakets början nere vid väggen. Man ser att man byggt på riskallarnas, bjälkändarnas kilar, med en yttre träbit. Den har i sin övre inre del ett urtag, där ett vastband med helar, stora pluggar, sitter istoppade. Dessa helar håller emot agen så den inte rutschar av taket. Det vanliga på Sudret är annars att helarna sitter snett istoppade i själva hammarbandet, stocken som takstolarna står på uppe på murverket. På norra Gotland har man en vastaraft, vilken motsvarar vastbandet, men den sitter en bit ut ifrån väggen upphållen av självvuxna grenklykor.
Denna part kom till på 1690-talet då ursprungsägarens Christen Jakobssons sonson Lars Anderssson bebyggde den på norrsidan om föräldrahemmet. Lars var gift med Catarina Andersdotter och de fick 5 barn, där äldsta dottern Catarina född c:a 1690 övertog parten. Hon gifte sig 1711 med Hans Jakobsson från Ardre och de fick 6 barn. Gårdsparten delades 1745 mellan äldste sonen Lars och äldsta systern Catarina. Lars behöll denna gårdsdel och Catarina byggde nytt c:a 400 m närmare kyrkan, det som blev den kände Johan Oskar, JO, Larssons part, flitigt förekommande på Masses bilder. Lars Hansson gifte sig 1747 med Anna Hansdotter från Hallvards i Silte och de fick 5 barn. Sonen Lars Larsson blev ägare 1795, gift 1797 med Anna Cecilia Bengtsdotter född 1778 från Liffride. Lars dog 1806 och Anna gifte om sig med Olof Persson från Roma. Anna och Olof uppförde en ny manbyggnad i sten 1810, som man fick 20 års skattebefrielse för. Sönerna Lars född 1800 och Bengt född 1804 från första giftet delade gårdsparten omkring 1827 och Bengt tog över denna part. Bengt gifte sig 1848 med Greta Maria Andersdotter född 1820 från Mattsarve och de fick två döttrar. Yngsta dottern Maria född 1852 gifte sig 1870 med Mats Oskar Larsson född 1846 från Tiricke på När och fick två barn. Maria dog och Oskar gifte om sig 1878 med Maria Elisabet Jakobsdotter född 1852 från Bjärges och de fick 6 barn. Sonen Arvid Larsson från andra giftet född 1881 blev ny ägare 1914, gift 1924 med Ester Maria Elisabet Larsson född 1895 från Smiss på När. Deras äldste son Erik född 1923 tog över 1949, gift med Berit. Sonen Torgny ärvde gårdsparten. Gift med Gunilla Bendelin. Tre söner. Masse har stått på stora landsvägen och tagit denna bild av manbyggnaden. Den skall vara byggd 1873, ett högt hus med låg källare under huset. Tegeltaket är lite utdraget över gaveln, något som var nytt på den här tiden, liksom de små trekantsfönstren på gavlarna.
Bilden visar fähusdelens framsida. Det här var en gård med nästan samma djuruppsättning som en genomsnittlig gård vid den här tiden.
Ladugården i resvirke under halmtak är byggd i etapper, med första hitre delen uppförd 1903.
Det här var en mycket fin ladugård för sin tid, byggd i resvirke med foderloft och papptak. De vitmålade fönstren med sina spröjsar är också typiska för tiden. Troligen innehåller ladugården lada närmast, därefter gris- och hönshus, i mitten stall och längst bort kohus. Den lilla byggnaden på gaveln är dasset. En ny ladugård med lada uppfördes på samma plats 1936-1946, knappast för att denna var utsliten, utan snarare för att den var för liten.
Se texten till Bild 529! Fotot är taget av Masses svärson professor Henry Yapp.
Masse visar här och på följande 7 bilder prov på olika lekar, vilka är svåra att förklara. Rövkrok har stått sig genom tiderna och är en gren i Stångaspelen varje sommar. Den går ut på att två personer ligger armkrok och skavfötters med benet närmast den andre stickande upp i luften. Så skall man försöka kroka tag i den andres ben och med benkraft försöka dra runt den andre personen. Här leker man sådana lekar som det ser ut vid Nöigärde eller Masarbods fiskeläge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.