Arvid Ödman i Konung för en dag vid Kungl. Stora Teatern. Ödmann, Arvid, 1850-1914, operasångare (tenor), hovsångare 1906. Efter debut som Tamino i "Trollflöjten" 1873 tillhörde Ö. Stockholmsoperan 1875-1911, förutom 1887-89, då han var verksam i Köpenhamn. Med sin sällsynt sköna, aldrig forcerade stämma, sin charmanta figur och sitt på en gång sensuella och återhållsamma spel blev han sin tids stora svenska publikidol. Bland Ö:s 71 roller märks Romeo i "Romeo och Julia", Don José i "Carmen", Aubers Fra Diavolo samt Wagners Lohengrin och Walther i "Mästersångarna i Nürnberg". http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=352426
Från 299 kr
Konung Milan. Mi´lan I Obre´novi, 1854-1901, kung av Serbien 1882-89. M. blev 1868 furste av Serbien och arbetade sedan han blivit myndig på landets frigörelse från Turkiet. Serbiens självständighet erkändes på Berlinkongressen 1878, och M. utropade sig 1882 till kung. Under hans regering infördes pressfrihet och rätt att bilda partier, men kungahusets anseende sjönk under 1880-talet p.g.a. kungens skilsmässa. Sedan en ny liberal konstitution införts 1889 abdikerade M. till förmån för sin son Alexander (I). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=255957
En stor publik har samlats på Stora torget. Konung Gustaf Vl Adolf gästar Arboga under sin Eriksgata. I främsta ledet står Arboga Lottakår och vid sidan av dem, kvinnor i folkdräkt. I bakgrunden ses Lundborgska fastigheten med Sture-Bio, Tidstrands garn & trikå, skoaffären, Strandbergs och Konditori Saga. För värdskapet svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter.
Konung Gustaf Vl Adolf gästar Arboga under sin Eriksgata. Här står han på en uppbyggd estrad, på Stora torget, och får en blombukett av en liten flicka. Bakom kungen står stadsfullmäktiges ordförande, Jonas Carlsson. 6000 personer är samlade för att se och höra kungen. För värdskapet, under kungens besök, svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter.
De första järnvägarna under 1800-talet kom ofta till för att underlätta godsbefordran mellan sjöar och olika sjösystem. Sedan århundraden hade sjöarna varit de huvudsakliga transportvägarna. Mellan Nykroppa och Gammalkroppa i Värmland tillkom en sådan järnväg, som sammanband två sjösystem i mitten av 1800-talet. Dragkraften på Kroppa Järnväg - Kr. J. - utgjordes då av hästar. Genom järnbrukens utveckling ökade trafiken. Hästarna ersattes därför av ett ånglok i maj 1869. Loket byggdes av Kristinehamns Verkstad och kostade 15.000 riksdaler. Konstruktör var Harald Asplund, utexaminerad från Chalmers 1849. Han hade dessförinnan redan hunnit konstruera Sveriges första ånglok - Förstlingen - hos Munktells i Eskilstuna. Loket till Kroppa järnväg var det andra, som tillverkades vid Kristinehamns Verkstad och fick således tillverkningsnummer 2. Det fick, enligt tidens sed, namn efter en konung - Carl IX. Denne konung var på sin tid mycket mån om landskapet Värmland och dess bergshantering och var ännu långt in på 1800-talet levande i folktraditionen. Många människor förstod inte och kunde inte uttala "den nionde" utan loket gick i folkmun under namnet "Carlix" År 1872 köpte Viken-Möckelns järnväg loket för att använda det vid denna järnvägs byggande. Redan året efter, 1873, meddelar Hjo Veckoblad i ett marsnummer, att Hjo-Stenstorps Järnväg - HSJ - köpt loket och givit det numret HSJ 1. Hellekis Cementfabrik köpte år 1892 loket av HSJ för att använda det vid sin fabriksjärnväg. "HSJ nr 1" ändrades då till "Hellekis nr 1". År 1917 skrotades "Carl IX". Bilden är tagen vid byggandet av Kinnekulle-Lidköpings Järnvägar - KiLJ - år 1898 på linjen Hellekis - Forshem.
Nämndhuset, utställningen "Vår föda och vår hälsa". Sveriges Biodlares Riskförbunds monter, honung.
Kejserliga ryska decorationen, på Kongl. Riddarholms Torget, wid Swea Rikes konungs, Gustaf den III:s kröning, uti Stockholm år 1772..[Bild]
Målad bild på glas för skioptikon/laterna magica. Konunga och soldatmotiv.
Kung Oscar II anländer till Ljusne med sitt fartyg Drott en regnig augustidag 1890. Här följer ett utdrag med tillägg ur Söderhamns Tidning den 23/8 1890: KUNGABESÖKET ONSDAGEN DEN 20 AUGUSTI 1890 I LJUSNE Dagen då Oskar II ska besöka Ljusne, inleddes med solsken, som under förmiddagen övergick i ett forsande regn och åskan hördes mullra, efter en timme skingrades dock molnen och solen strålade åter klart. Täta skaror strömmade ned till Ljusne kaj. Utom Ljusneborna kom åskådare även från landsbygden och med överfyllda ångbåtar. Konungen ankom till Ljusne med båten ”Drott” som ankrade på strömmen. Konungen hälsades med salut, 21 skott, från stranden. 13.30 lade konungens Kolibri till vid trappan och konungen med följe steg iland. Konung Oskar II tas emot vid trappan av Greve Hallwyl, som höjde ett ”Leve Konungen” varpå följde flerfaldiga hurrarop från den omgivande folkmassan Välkomstkommittén bestod av Greven och Grevinnan Von Hallwyl samt kapten Eckerman. En avdelning av Hälsinge Regementes musikkår spelade.
Ett till synes vardagligt nedslag på Stora torget i Linköping. Butikernas flaggning visar emellertid att man var på väg mot festligare stunder. Hos Sahlströms bokhandel blir vi upplysta om att festiviteten rörde självaste konungen, Oscar II. Den odaterade bilden skulle mycket väl kunna vara tagen 1907, kungens dödsår, och om flaggorna hedrade hans minne vore orden om fest minst sagt opassande. Han insomnade dock i december månad så ett postumt hedrande kan avskrivas. Mer troligt är att staden väntade besök av en livs levande konung. På sina resor utmed stambanan var han en ganska ofta återkommande gäst. Landshövdingen, stadens regementen, någon invigning eller av andra skäl besökte kungen Linköping regelbundet. Här sannolikt av det mer officiella slaget. Fotografiets upphovsman är inte känd men kan på goda grunder tillskrivas Fritz Lovén. Fototiden skriver vi till omkring år 1900.
Karlskrona Lindholmens docka 1930. I DECEMBER 1716 ANBEFALLER KONUNG KARL XII DOCKANS BYGGANDE, EFTER ATT HA INHÄMTAT CHRISTOFFER POLHEMS MENING. ARBETET SYNES TILL EN BÖRJAN HA VARIT ÖVERLÄMNAT TILL SHELDON ÅR 1717 KALLAS POLHELM TILL KARLSKRONA FÖR ATT GE RÅD OCH ANVISNINGAR FÖR BYGGET. VID KONUNGENS DÖD 1718 AVSTANNAR BYGGET, MEN ÅTERUPPTAGES 1719 PÅ ENTREPENAD TILL AMIRALEN FRIHERRE K.H. WACHTMEISTER MED BITRÄDE AV FORTIFIKATIONSÖVERSTELÖJTNANTEN G.O. LINDBLAD OCH HOLLÄNDSKA SPECIALISTER. SVÅRIGHETER UPPSTÅ MED FÅNGDAMMEN OCH MAN FÖRSÖKER ÄNNU EN GÅNG FÅ HIT POLHEM. ----ARBETET AVSTANNAR NU ÅTER. MEN KOMMER I GÅNG 1722 OCH AVSLUTAS UNDER SHELDONS LEDNING 1724. DEN 8 SEPT. DÅ. INFÖRDES KL. 1/2 5 EM. UNDER KANONERANDE OCH ANNOR MUSIQUE SÅSOM FÖRSTA FARTYG I DOCKAN FLOTTANS STÖRSTA FARTYG KUNG KARL . DOCKAN LÄNSADES MED HANDKRAFT AV 270 MAN, FÖRDELADE PÅ 3 LAG, UNDER EN TID AV TRE A FYRA DAGAR. ÅNGPUMPVERKET BYGGDES 1848 OCH ERSATTES MED ETT NYTT ÅR 1878.
Velamsund. Nämns första gången 1288 då konung Magnus donerade gården till Sankta Klara kloster i Stockholm. 1726 anlades en stenbyggnad av arvingar till bryggaren Anders Berg. 1821 köpte generalmajor Louis de Champs godset och uppförde bränneri med 2 brännvinspannor av 90 kannors rymd dvs. 235 liter. År 1828 inköptes Velamsund av Karl IV Johan och 1848 såde Oscar I till friherre von Höpken. 1880 såldes gården till grosshandlare Emil Egnell som gjorde gården till en mönstergård med 70 kor. Man odlade vin på berget öster om gården och hade ett rikt sommargästliv i långa raden längor av småstugor vid västra stranden. Gården hade egen ångbåt som gick på Stockholm. 1917 övergick gården till ingenjör Fritz Egnell. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Kungsgatan före stadsbranden 1863, bilden tagen mot söder. Det vita huset till höger är det då ca hundraåriga Bruniuska huset, uppfört på 1760-talet. Släkten Brunius stammade från en dansk köpman Brune, varifrån en släktgren kom till Varberg på Karl XII:s tid. Till Bruniuska huset hörde ett lusthus med omgivande plantering. Efter branden lades ett tak på gårdens återstående grundmurar. Byggnaden kom sedan att kallas "Augusts källare". Där uppfördes Varbergs stadshus 1902 som idag inrymmer Stadshotellet. Trähuset på högra sidan kallades Liedbergska huset eftersom tomten sedan 1700-talets senare del ägdes av den i staden framstående kommersrådet och riddaren Petter Gerhard Liedberg. Han var så förmögen att när konung Gustav IV Adolf 1794 på sin eriksgata genom Halland och togs emot hemma hos familjen Liedberg gick kungen med på att äta på Liedbergs silverservis då den var av så hög kvalitet och hade ett högst betydande värde. I vanliga fall användes alltid kungens egen silverservis.
Vykort, flygbild "Sanatoriet, Spenshult". Spenshults sanatorium anlades år 1911–1913 med 110 vårdplatser i Spenshults kronopark för vård av tuberkulossjuka statstjänstemän. Sanatoriet ägdes av staten och förvaltades av Överstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond, som 1912 fått uppdraget att bygga ut sanatorietvården för både militära och civila statstjänstemän. Krav på detta hade rests i Riksdagen. Detta var det fjärde och sista så kallade jubileumssanatoriet och arkitekt var Ivar Tengbom. Sanatoriet var till viss del ett självhushåll med hönsgård, svinhus, trädgård och växthus. Uppe till vänster i bild ses odlingsytor. När tuberkulosen inte längre var en folksjukdom överläts sanatoriet år 1953 till Riksförbundet mot reumatism och ombildades till Spenshults reumatikersjukhus. Man tog emot reumatiker från hela landet för specialistvård.
Konung Gustaf Vl Adolf på Eriksgata. Här talar han på Stora torget inför 6000 personer. På podiet, med ryggen mot fotografen, står Jonas Carlsson. De fyra män som står på rad, på podiet, är bortifrån: landshövding Ragnar Casparsson, landssekreterare Ludwig Lorichs, länsantikvarie Sven Drakenberg samt borgmästare Daniel Ekelund. Framför estraden står en fotograf. Det är Bertil Forsén från tidningen Expressen. Intill honom står riksdagsman Iwar Andersson, polisman Axel Winblad och arrendator Sigfrid Silfverling på Koberg. Till vänster om kungen ses Anna Hellberg och till höger Otto Åhlin. Otto hann få en pratstund med konungen. För värdskapet svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter. En liknande bild, finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.