Enligt släktberättelsen kom denna boplats till genom att en kvinna med dotter kom från Anga, där hon lämnat sin elake man, och här uppförde detta hus. Kvinnan och dottern skulle ha plockat sten i sina förkläden på markerna runt ikring och burit den hit. Hjälp med byggandet skulle de ha fått av bönder där modern gjorde dagsverken. Dottern hette Catarina Johanna Johansdotter född 1843 i Anga. Hon gifte sig med Johan Petter Johansson född 1844 på När och de fick 6 barn. Äldsta dottern Hanna född 1874 gifte sig 1903 med Johan Gustafsson född 1863 från Småland och de köpte stället 1909. Deras enda barn Elin född 1900 gifte sig 1920 med grannens son Henrik Östman född 1891 från Bjärges, se Bild 586, 587, 589 och 590 och de köpte stället 1925 av Elins föräldrar. De uppförde en ny manbyggnad i trä 1922 bredvid det gamla huset. Elin och Henrik fick tre barn, de två döttrarna flyttade till Stockholm och sonen Henrik drev den lilla gården fram till 1958, då han dog. Dottern Elna Rehnström köpte sedan fastigheten i slutet på 1970-talet och hennes dotter Lisbeth Jansson-Söderström och son åke Rehnström köpte stället 1982 och använder det sedan dess som fritidsfastighet med sina familjer. På bilden ser vi i mitten Elin Gustafsson 12 år. Av de två kvinnorna kan hon till höger vara Elins mor Hanna Johansdotter 38 år och den vänstra antingen Elins mormor Catarina Johansdotter 69 år eller någon av mostrarna Lina, Augusta eller Selma, det är svårt att från bilden avgöra åldrarna. Bostadshuset finns kvar oförändrat, men tillbygget på baksidan är sedan länge borta. I bakgrunden skymtar flygeln, vars högra del rymmer ett brygghus och dess vänstra en källare.
Från 299 kr
Johan Petter Johansson var kommen från en av de 4 Böndeparterna, som han ärvde, men sålde på 1870-talet, den blev riven på 1930-talet. Han byggde i stället detta lilla inpanelade bulhus i skogen intill ån från Garde. Huset är troligen en s k ofullständig parstuga bestående av ett rum på var sida om skorstensstocken och ett pyttelitet kök mitt på baksidan. Huset har Johan sannolikt köpt och flyttat hit, det är för gammalmodigt för att vara nybyggt på 1870-talet. Boplatsen finns kvar än idag, men med en annan stuga.
Bilden är tagen från kanten av Gumbaldkväiar. Manbyggnaden och ladugården med en nybyggd bod syns bakom bandtunarna. Tunen i förgrunden är en s k räcktun med vågrätt liggande trolar, som i denna slags tun kallades räckar. Sådana tunar var vanliga i hagar med svagt betestryck med nöt, de var glesa och därmed virkesbesparande. Alldeles t h om manbyggnaden skymtar en väderkvarn. Det är troligen Gumbalde kvarn, borta sedan länge. Tingströms blev kortvariga här, 4-5 år. 1920 köpte Lars Östmans son John tillbaka stället och Tingströms flyttade till Ljugarn.
Brukblandning gjordes i två etapper. I den övre laven blandades kalk och sand, i den nedre hälldes vattnet på och man rörde länge så det blandades väl och att bruken blev seg. Det var ganska vanligt att kvinnor deltog i brukblandningen. Hans Dahlby, 43 år, syns längst fram t h och hustrun Johanna Katarina, 45 år t v, där bakom 3 av sönerna samt en okänd person. Det här är stället alldeles nere vid Nybro norr om vägen. Manbyggningen på bilden tillhör grannfastigheten, Dahlbys hade ett litet stenhus som ännu finns kvar. Den lilla ladugården har halmtak, inte ag. Vindskivorna med "vingar" i toppen är typiska för Lau.
Smedjan står som ett bakbygge till flygelns snickarbod, det finns en inre dörr mellan dem. Smedjan verkar med sitt vildlagda flistak vara äldre än flygeln, men det är troligen tvärs om: en av magasinsloftets vädringsluckor är igensatt när smedjans tak kom att dölja den. Smedjan har utåtgående dubbeldörrar, vilket är typiskt. Smedjor och vagnbodar var de enda byggnaderna med utåtgående dörrar iom att dörrarna inte fick ta upp utrymme invändigt pga av alla saker och redskap innanför. Ursprungligen hade smedjan luckor i stället för fönster. Snickarbodens blyinfattade fönster är återanvänt från manbyggnadens vardagsstuga, när dess fönster moderniserades på 1800-talets mitt. I förgrunden skymtar bruklavar.
Det har gått 5 år sedan de förra bilderna togs, se Bild 625 och 626, och den gamla bulbyggnaden är riven. I stället har man byggt en ny fähusdel lik den övriga ladugården. Taket är täckt med halm, s k bindtak, det gängse taktäckningsmaterialet i början av 1900-talet, agen tog definitivt slut vid Lausmyrs uppodling omkring år 1900. Tröskhuset ser ruckligt ut, dess tid var förbi. Dasset är påfallande likt det på Botels Hanssons part. Ladugården står ännu kvar och till det yttre oförändrad så när som på taket, vilket är täckt med pannplåt.
Denna bild är mycket intressant, för den visar att gårdsplatsen dels har en historia före Per Olssons tid, dels att ytterligare gamla ladugårdsbyggnader tycks ha legat på en tomt sydväst om de nuvarande tillhörig Hallbjäns, se Bild 814-819. Det här förklarar att Per Olssons part stundtals har gått under Hallbjänsnamnet. På bilden ser vi hur den nya ladugården håller på att byggas längst t v. De gamla ladugårdarna i sten och bulteknik är mycket storbyggda och vittnar om en betydande gårdspart. Vad hände med den? Hur kom det lilla stället till som kom efter på denna tomt? Se Bild 814-819!
Det här är snarare den norra än den östra gaveln. Att få sol på den är mycket svårt, bara några sena kvällar kring midsommar är möjlig. Det har funnits några få flistakshus på Gotland med full övervåning och loft, men det här på Botvide är det enda kvarvarande, så det är förståeligt att Masse blev tagen av huset och tog många bilder. Man ser tydligt ändarna av faltaket som flisen ligger på. Flisen låg kvar till omkring 1950, då man rev av den och spikade på pannplåt i stället. Man planerar att återlägga flistaket med nya flis från Millklint 2011.
Masse har stått på lillgården och tagit denna bild av ladugården med magasin mm t v och tröskhus t h. Ladugården är byggd 1891 och nästan identisk med grannpartens, se Bild 654. Vi ser två fähusdelar med varsin hoimd och med dörr mitt emellan i stället för ytterligare en hoimd som hos grannparten. T h ligger ladan bakom porten. Ett stort foderloft med höluckor och krysspröjsade fönster enligt tidens mode. Modernt spåntak har man också, bägge parterna hade efter Lauförhållanden god tillgång på skog.
På väggen hänger ett par träskostövlar på tork. Det är rymliga träskor som klätts med höga skaft av läder, skaften gick upp på halva låren. Dessa använde man vid uthavsfiske som skydd för väta och för värme, särskilt på vinterhalvåret. Boden är en bulbod, där de otäta bularna på långväggen tätats genom påspikning av bräder. Gavelfältet är utbytt med moderna bräder och boden har kostats på papptak. Den har en lucka i stället för fönster, vilket var det vanliga om man överhuvudtaget hade något ljusinsläpp i boden.
Jonstorp "Killingsö", ägare Evald Lundgren. Rest av jordkula, där Johannes Larsson och hans hustru Lotta bodde före 1920. De kallades "Jonte och Lotta". De var troligen födda omkring 1850. Johannes var i yngre dar rallare i Norrland. Båda två dog 1929 och begravdes på samma gång. Han kom på slutet till Askebäcken i Grolanda och hon till Storegården, där de dog. Möjligen är Johannes född i jordkulan. De hade 2 kor, 1 oxe, 1 får, 1 gris och hönor. De hade tre barn som dog före dem, troligen i tuberkulos, mellan åren 1910-15. Stället har tidigare varit kringflutet av vatten. Mossen utdikades omkring 1880. Vägen gick åt Brismene.
Matkällare utgrävd i en slänt till "backe" med kalkstensvalv och gavlar av kalksten. Källaren var täckt med ett jordlager och hade golv av jord. Det var ytter- och innandörr, vilken gjorde den frostsäker. Men vid kalla vintrar måste innandörren isoleras med jutesäckar eller halm. Invändigt var utrymmet delat med en ca en meter hög brädvägg och ett par hyllor utgjorde inredningen. I en sådan källare fick två familjer dela för att förvara sina rotfrukter. Sommartid var den det enda stället, där mjölk och smör kunde förvaras. Så berättar Gunnar Hjerp, Trinnöjegat. 5, Falköping.
På Gransholms herrgård anlades 1790 ett finpappersbruk, senare även en papperförädlingsverk, från 1901 ägt av AB Gemla. 1847 revs det gamla pappersbruket med tillhörande byggnader på åns östra sida. I stället uppfördes ett helt nytt brukskomplex på åns motsatta sida. Pappersbrukets produkter hade alltsedan starten 1790 producerats för hand. En mekanisk pappersmaskin insattes 1861 och drygt 10 år senare ersattes också vattenhjulen av turbiner. I början av 1890-talet tillkom maskinutrustning. Bl a en högtrycksångmaskin inrymd i ett nybyggt ångpannehus med tillhörande hög tegelskorsten. Papperstillverkningen ägde rum ända fram till 1978 då bruket lades ner.
På Gransholms herrgård anlades 1790 ett finpappersbruk, senare även en papperförädlingsverk, från 1901 ägt av AB Gemla. 1847 revs det gamla pappersbruket med tillhörande byggnader på åns östra sida. I stället uppfördes ett helt nytt brukskomplex på åns motsatta sida. Pappersbrukets produkter hade alltsedan starten 1790 producerats för hand. En mekanisk pappersmaskin insattes 1861 och drygt 10 år senare ersattes också vattenhjulen av turbiner. I början av 1890-talet tillkom maskinutrustning. Bl a en högtrycksångmaskin inrymd i ett nybyggt ångpannehus med tillhörande hög tegelskorsten. Papperstillverkningen pågick ända fram till 1978 då bruket lades ner.
Klasegården (Clasagården) vid Häcklahagsvägen, Onsala. Gården fick sitt namn på 1600-talet efter Nils Classon som bodde där i slutet av seklet (Viken 1:3). Vid 1700-talets mitt ägde skepparen Björn Andersson stället och han tog sig namnet Clase, efter gården, och blev stamfader för släkten Clase som fortfarande finns i Onsala. Det var vid den tiden de förnämsta skepparna i socknen började skapa sådana släktnamn utifrån gården man bebodde för att markera sin särställning ytterligare. Därav kom uttrycket Onsalas "skepparadel". Mangårdsbyggnaden är från 1750 och
Mölndals barnhem (f.d. Holtermanska) Rudbergsgatan. Tre personer som lagar mat. Direktören Martin Holterman i Ostindiska kompaniet ägde Åby gård. 1782 skänkte han 3000 daler silvermynt till Fässbergs församling + ett nybyggt skolhus och trädgård på gårdens ägor vid Åby by. I skolan skulle 10 fattiga barn undervisas i "kristendom, skrivande och något räknande. Holtermans skola fanns kvar till 1875. Då hade donationens ändamål ändrats, och man byggde i stället ett barnhem kombinerat med småskola. 1914 brann barnhemmet och 1915 byggdes ett nytt barnhem på samma tomt. 1929 överlämnades barnhemmet till Mölndals stad.
Gruppfoto av skolklass vid Holtermanska skolan. Flickorna i klassen, fr.v. ?, ?, Margit Wallin, ?, ?, Estrid Wallman, Daga, ?, Elsa Börjesson. Direktören Martin Holterman i Ostindiska kompaniet ägde Åby gård. 1782 skänkte han 3000 daler silvermynt till Fässbergs församling + ett nybyggt skolhus och trädgård på gårdens ägor vid Åby by. I skolan skulle 10 fattiga barn undervisas i "kristendom, skrivande och något räknande. Holtermans skola fanns kvar till 1875. Då hade donationens ändamål ändrats, och man byggde i stället ett barnhem kombinerat med småskola. 1914 brann barnhemmet och 1915 byggdes ett nytt barnhem på samma tomt. 1929 överlämnades barnhemmet till Mölndals stad.
Gruppfoto av skolklass. Pojkarna i klassen och en get. Fröken Klara Arvidsson. Övre raden, tredje fr.h.: Karl-Erik Marmgren. Direktören Martin Holterman i Ostindiska kompaniet ägde Åby gård. 1782 skänkte han 3000 daler silvermynt till Fässbergs församling + ett nybyggt skolhus och trädgård på gårdens ägor vid Åby by. I skolan skulle 10 fattiga barn undervisas i "kristendom, skrivande och något räknande. Holtermans skola fanns kvar till 1875. Då hade donationens ändamål ändrats, och man byggde i stället ett barnhem kombinerat med småskola. 1914 brann barnhemmet och 1915 byggdes ett nytt barnhem på samma tomt. 1929 överlämnades barnhemmet till Mölndals stad.
Gruppfoto av skolklass. Övre raden, femte personen fr.v.: Karl-Erik Marmgren. Direktören Martin Holterman i Ostindiska kompaniet ägde Åby gård. 1782 skänkte han 3000 daler silvermynt till Fässbergs församling + ett nybyggt skolhus och trädgård på gårdens ägor vid Åby by. I skolan skulle 10 fattiga barn undervisas i "kristendom, skrivande och något räknande. Holtermans skola fanns kvar till 1875. Då hade donationens ändamål ändrats, och man byggde i stället ett barnhem kombinerat med småskola. 1914 brann barnhemmet och 1915 byggdes ett nytt barnhem på samma tomt. 1929 överlämnades barnhemmet till Mölndals stad.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.