Fotografi. Invånare i Dakka (Dakke), Egypten.
Från 299 kr
Fotografi. Interiör från Gezirah Palace Hotel. Kairo, Egypten.
Fotografi. Tågstation i öknen. Sudan.
Fotografi. Dendera, Egypten.
Fotografi. Wilhelmina och Walther von Hallwyl, Henric de Maré, Wilhelm von Geijer och Ida Uhse på väg till Beni Hasan, Egypten.
Fotografi. Båtlast med vattenkrukor. Egypten.
Fotografi. Henrik de Maré på väg mot det röda klostret i Sohag, Egypten.
Scanpump i Mölndal. I mitten av 80 talet fanns funderingar att flytta tillverkning av pumpar från Gothia pump i Höör till pumptillverkningen i Mölndal. För att visa samt att intressera de som var anställda på Gothia att det fanns möjligheter att flytta till Mölndal och få arbete på pumptillverkningen där, bjöd man därför hit de anställda i Höör f;r att tillsammans med sina familjer se vilka möjligheter som fanns för utveckling och anställning. På bildenhälsar VD Hans Borneson de hitresta från Höör välkomna till Mölndal. Undertecknad visade verkstaden och efter detta fortsatte undertecknad att med buss transportera samtliga runt i Mölndal för att marknadsföra densamma, både visa bostadsområden samt naturområden runt staden. M.V.H Lennart Wall Anställd 51 år på “Pumpen” (Längst av alla) (2015-10-11) Jo det byggdes nytt i orten Höör under pompa och ståt. Det var flera “tunga” besökare från näringslivet i regionen vid invigningen av den nya fabriken som levde några år. Det som sedan hände var att den typen av pumpar som tillverkades på Gothia var av större del fartygspumpar. Då marknaden för dessa avtog kanske p.g.a konkurrens från Asien så blev det som man uttryckte sig Gothia “blöder” ett uttryck för att det ej var lönsamt längre. Då undertecknad deltog i samtalen om nedläggning av Gothia samt eventuell flytt till Mölndal var intresset mycket svalt för en flytt till Mölndal. De flesta som hade anställning på Gothia hade ju villor, barn samt bekantskapskretsen på orten. Några enstaka nappade på erbjudandet, oftast hade de någon form av specialkunskap så deras förhandlings möjligheter var av större dignitet. (2015-10-12)
Fotografi. Walther och Wilhelmina von Hallwyl, okänd man, Ida Uhse och Irma von Geijer. Fotot är taget i en palmskog nära Aswan, Egypten.
Fotografi. Seti I:s tempel. Planrelief och lista över nomoi (administrativa distrikt i det forntida Egypten). Abydos, Egypten.
fotoalbum
Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)
Gustav III - 1771-1792
gruppbild, bröllop, bröllopsklädsel
På denna idylliska bild ser vi familjen framför manbyggnaden och brygghuset. Manbyggnaden skall enligt Lauboken vara uppförd 1825, men det avser nog endast nedervåningen. Övervåningen är troligen tillkommen som brygghuset omkring 1850. Men det kan vara fel iom att nedervåningen innehåller två väggskåp, och sådana tillhör 1700-talet. Det finns ingen stenhusresolution på gården, så nedervåningen kan vara tillkommen på 1780-talet iom att de flesta resolutionerna från denna tid saknas. Möjligen skule övervåningen vara redan från 1825, men det verkar mycket tidigt. 1570 ägdes gården av Olluff Huggellsarve och 1648 av Peer Husarffwe, 1653 hade brodern Knut Jacobsson ärvt den. 1670 var Rassmus Husarffve ägare och 1681 Joen Olofsson, varefter den ärvdes av Rassmus son Lars Rassmusson. Hans son Anders Larsson ärvde gården, han var gift 1701 med Catarina Olofsdotter från Smiss. De fick 4 barn och äldste sonen Lars Andersson född 1702 tog över gården omkring 1730. Han gifte sig 1728 med Gertrud Michaeldotter född 1708 från Hageby i Etelhem. De fick två söner och den yngste Michael Larsson född 1730 blev näste ägare. Han gifte sig 1755 med Catarina Andersdotter född 1735 från Hemmor. Michael och Catarina fick hela 8 barn, varav äldste sonen Lars Michaelsson född 1756 ärvde gården. Han gifte sig 1790 med Greta Hansdotter född 1758 från Utalskog, men ingen av deras två söner tog över, utan gården övertogs av Lars syster Gertrud Michaelsdotter född 1772. Hon var gift första gången 1802 med Olof Larsson född 1778 från Botels och andra gången 1810 med Johan Michaelsson från Hageby i Etelhem. Obs att Gertruds farmor, som också hette Gertrud, kom från Hageby och att med henne kom Michaelsnamnet in på gården. Äldste sonen från första äktenskapet Lars Olofsson född 1803 ärvde gården. Han gifte sig 1822 med Eva Lovisa Hansdotter Född 1799 från Ollaivs i Alskog och de fick 4 barn. Dottern Maria Larsdotter född 1826 och gift med Lars Larsson Häglund född 1820 från Hemmor blev näste ägare och de fick 3 döttrar. Lars dog tidigt och Maria gifte om sig 1864 med den 14 år yngre Lars Ahlqvist född 1840 från Stenstugu i Alskog och fick med honom sonen Edvard Larsson 1867 och han övertog gården 1901. Edvard Larsson gifte sig 1892 med Anna Catarina Pettersson född 1868 från Hallbjäns och av deras 4 barn blev det yngste sonen Gustav Larsson född 1903 som blev näste ägare 1935. Han gifte sig 1930 med Signe Ebba Dorothea Sundberg född 1905 från Lojsta. De fick inga egna barn, utan tog hand om systersonen Lars Olof Bertil Håkansson född 1934 när hans mor Edit Helny dog 1939. Gården såldes till Marie-Louise Rudolfsson (?) som sedan sålde den till Bosse och Bitte Carlgren och deras 3 barn. Carlgrens byggde upp ett hantverkscentrum kallat Svinhuset med månfacetterad verksamhet, både under sommaren och året runt. De sålde Husarve 1989 till Hans och Tina Gustafsson och deras 4 barn.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.