Fäi-Jakås familj skär råg på en mager åker nere vid stranden. Avkastningen verkar ganska skral, se hur få skupar det blivit. Den ännu stående rågen ser också rätt gles ut. Kanske har det varit torrsommar. Personerna är troligen från vänster: Fäi-Jakås dotter Anna, 22 år, Annas man Alfred, 38 år, Fäi-Jakås fru Anna, Annen kallad, 47 år och Fäi-Jakå själv, 49 år. Stranden är extremt öppen, inte minsta buske eller vass. Det öppna landskapet berodde på att all mark användes till bete, slåtter eller åker. Vedbrand var det ont om, så minsta buske hade ett bränslevärde och gick därmed åt till ved. Det var ett hårt utnyttjat landskap.
Från 299 kr
Här ser vi manbyggnaden från gården bakom ett litet spinkigt spjälstaket med grind-likt staket, se stigen! Huset har en vardagsingång via en tillbyggd köksfarstu. Taket är täckt med papp på för tiden modernt vis med lodstående vådor. En källarvåning utan sockel kan tyda på att huset är höjt. Ett brunnshus syns t v, det verkar som någon form av byggnad över brunnen var ganska vanlig i Lau för 100 år sedan. T h ser det ut att vara vedbacke. Är hundkojan använd eller skall den bli ved?
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Masse har passat på att ta en bild av en del av ladugården på den gamla gårdstomten innan den revs. Tråkigt nog hann Masse tydligen inte med att ta bilder av manbyggnaden och övriga byggnader innan de försvann. Ladugården är en traditionellt utformad stenladugård med halmtak från 1800-talets mitt. Den tycks ha innehållit två fähus och en hoimd bortom portlidret. Den hitre delen måste ha innehållit en lada att döma av den märkliga tröskvandringen med skyddstak, någon liknande konstruktion är inte känd. Av ladugårdsbyggnaden att döma verkar gårdsparten ha varit rätt liten, vilket starkt kontrasterar mot hur storbyggd den blev på sin nya gårdsplats. Fick man mera jord vid skiftet?
Masse har tagit en bild av gårdsparten från åkern i söder. Manbyggnaden skymtar till vänster. Den fina ladugården dominerar bilden. Den är troligen c:a 20 år gammal och verkar vara enhetligt byggd. Den innehåller från vänster vidbyggt tröskhus med tillhörande lada med ladportar. Sedan följer flera fähus, men märkligt nog bara en gödseldörr. Det kan möjligen bero på att man gjort en mycket modern inredningen med korna stående i ladugårdens längsriktning i mitten. Då räcker det med en gödseldörr mitt på. Till höger syns magasinet från 1897.
Masse har passat på och tagit denna bild av Hallbjäns södra gårdsparts ladugård strax innan den revs pga skiftet. Ladugården låg med långsidan alldeles intill vägen, se Bild 798, så av den anledningen fick man ha gödselhögarna inne på gården. Till vänster skymtar en bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Ladugården hade till vänster troligen ett stall med hoimd, den lilla hoimdluckan är öppen. Sedan följer gårdens infart med stängda portar. Därefter följer ett stort kohus med hoimd till vänster. Laddelen med ladportar verkar ha varit tillbyggd och där sitter en liten lucka lågt i väggen till okänd funktion. Till höger alldeles utanför bild stod tröskhuset under spåntak.
Det verkar osannolikt att man kunde ha rivit hela agtaket på en enda dag som Masse anger. Bilden är dessutom tagen från baksidan mot sydost och här ligger bara förmiddagssolen på. Trädet i bakgrunden är utslaget, det är inte träden på förra bilden, se Bild 1053. Hur som helst, taket är borta och snart är väggarna nedspettade. Det är inte lätt att veta vilka personerna är. Troligen står Kristian Perssons fosterson Artur Karlsson 24 år till vänster, men vem är den högra? Grannpojken Oskar Karlsson 11 år?
Masse kallar denna vackra byggnad för lammhus, men den innehöll många funktioner, det finns fyra dörrar. Den hitre dörren verkar onödigt bred för att vara till ett lammhus, snarare till russ. Utrymmet intill skulle kunna ha varit en hoimd, men varför dörr då? Den nya dörrarna gick kanske till en vagnbod och längst bort var det kanhända lammhus. Det är vedtravar mot gaveln, något utrymme tjänade möjligen som vedbod. Men det är bara en grov gissning. Halmtaket avslutas på sedvanligt sätt med breda vindskivor med den dekorativa avslutningen upptill. Och en fågelholk som på nästan alla äldre uthus.
Stendelen av ladugården är nog äldre än buldelen, vilken verkar vara ställd mot stenladugården. Om det är den vänstra buldelen som innehåller vedbod, eller om den är bakom den lilla dörren i mitten vet vi inte. Den högra delen innehåller lammhus med hoimd. Stendelen har byggts om, man ser det på putsfläckarna efter nyinsatta dörr- och fönsterkarmar. Längst t v är det ett mindre fähus, kanske för grisar. Sedan följer ett stort fähus med dubbla båsrader och hoimd till vänster och därefter ytterligare ett nyinrett fähus.
En härlig bild av Bönde från Masses kamera! Bakom flera tunar ses manbyggnaden, flygeln och ladugårdsbyggnaderna. Det är en klassisk gårdsmiljö byggd enligt den gängse s k götiska gårdsplanen med manbyggnad och ladugård stående parallellt mot varandra och med området däremellan uppdelat i lillgård med manbyggnad och flygel och storgård med ladugård och övriga uthusbyggnader. Man ser tydligt att flygeln är tillbyggd. Ladugården verkar ålderdomlig, den högra 2/3 med stort agtak är byggd i sten ända upp i gavelspetsen, vilket bara de allra äldsta hade.
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
En minst lika fantastisk miljöbild som den förra! Det andra torpet är alltså Södergrens boplats och den är beskriven under Bild 609. Nils Södergrens fantastiska kvarn är nu byggd, den syns t h om manbyggnaden. T v skymtar Mattsarve kvarn. Ladugården av uthusen är här under tillbyggnad, detta skedde alltså 1915. På Bild 611 är det färdigbyggt, den bilden är från 1916. Man ser tydligt den gamla bulväggen på den ursprungliga lilla ladugården. På väggen hänger ett hjul som verkar höra samman med någon slags mekanik. Idag går Backvägen på baksidan av dessa boplatser.
Här ser man Lars Anderssons små uthus. De är 10-12 år gamla på bilden om det stämmer att han bebyggde platsen ungefär år 1900. Bodarna i resvirke med halmtak är tämligen nya, medan den med faltak verkar äldre, både till formen och att man ser att bortre halvan är byggd i bulteknik. Hönan står också på resterna av något byggnadslikt. Det är svårt att veta vad de små uthusen har använts till. Lars kunde nog ha ett par grisar och uppenbarligen höns, fast det bara syns en enda höna. Redskapsbodar förstås. Vedbod med dass är det nog t h. Där bakom skymtar Mattsarve kvarn.
Grupporträtt som visar fem värnpliktiga från ubåten Forellen inför sin utryckning. Två av dem håller en pappmodell av ubåten upp som har på sin underkant pappremsor som blev avklipp under nedräkningen. Den bär påskriften "Muck 11/4-69" och namne av de fem kamrater Söderling, Johansson, Andersson, Bonholm och Berg. Mannen längst ner till vänster är givaren Lars Söderlind som tjänstgjorde som kock på ubåten. Sin kamrat högst upp till vänster är Kjell Johansson. Alla fem skrattar och verkar ser med glädje framåt på sin utryckning.
Frans Algot Holm, indelt soldat och kyrkväktare i Vrigstad, började den 1 december 1912 som lantbrevbärare på linjen Vrigstad - Horveryd - Hjärtetorp - Gettersryd - Bjällebo - Virestorp - Porsamålen - Trismålen - Åkaköp - Vrigstad. Turen gick han två gånger i veckan, till en början till fots, men så småningom per cykel. På vintrarna måste han köra med häst. Han slutade som lantbrevbärare den 31 juli 1939 och efterträddes av sin son Albin. Bilden är tagen 1933 vid Borstabygget som han passerade utefter linjen. Här bodde gode vännen före detta grenadjären Oscar Ceder. Det är Ceders dotter Alice, som krokar arm med lantbrevbärren.
Vallen, Skogs kyrka. AK-arbete med gamla Riks 13.; Personer från vänster, samtliga från Skog.; 1. Allan Sundlöf, Nyland, 2. Karl Wilhelm Wedin, Sand, 3. Tage Westin, Alderskog 4. Rune Wedin, Dala; 5. Oskar Helmer Lindström, Ro, 5. Bertil Ekström, Kläpp. Så här skriver Kalle Wedin om bilden: "Vi bröt sten mitt för källa som går ner till Vallen. Vi drog ut sten för matlappen, 7:80 i veckan, vi slog makadamm i en sandskreva i 30 graders kyla å Näslund i Ås var kontrollant. Vi använde en stendrög som var byggd på slanor. De smordes med såpa för att glida lättare". Foto: Herbert Levin
Föreståndare Gunnel Kullenberg, bitr. föreståndare Margit Emilsson (gift Wannerberg -52), förskollärarna Ingrid Andelius (gift Svedenbrandt) och Pierrette Petèr (gift Göhluer) och barnskötaren Ruth Carlsson (gift Karlsson) sittande i en rutschkana. Krokslätts daghem, Dalhemsgatan 7 i Krokslätt, 1948 - 1951. "Vi fyra tjänstgjorde i den s.k. "Villan" som hade två avdelningar, två lärare på varje avdelning. Man arbetade 6 dagar i veckan, måndag till lördag. I huvudbyggnaden på andra våningen fanns personalbostad att hyra. Dit inbjöds våra vänner till party, även blivande fästmän. Ingrid träffade sin man där. Jag sammanförde också Pierrette och Åke som sedan gifte sig. Jag blev gudmor till deras dotter Christine, född 1957." / Margit Wannerberg.
Vinjetterat porträtt av Linköpings stora entreprenör, Jonn O. Nilson. Född under enkla förhållanden på Sturkö i Blekinge kom han till Linköping i september månad 1874 för en tjänst som handelsbetjänt. Han blev snart egen handlare och inledde en anmärkningsvärd levnadsbana med initiativ och ledarskap inom en mängd verksamheter. Hans utbyggnad av vattenkraft ledde till att Linköping kunde elektrifieras från 1902. Hans företag bakom detta, Linköpings Elektriska Kraft & Belysnings AB, kom senare att ombildas till den kommunala energikoncernen Tekniska verken. Linköpings Linnefabrik, Hjulsbro tråddrageri, Hackefors porslin och Nordstjernans knäckebröd är exempel på andra företag han grundade eller satt sin prägel på. Som direktör för järnvägsbolaget Östra Centralbanan var han delaktig i att Linköping spårmässigt kunde knytas till landets sydöstra delar. Slutligen bör nämnas hans bildande av Sydsvenska Banken, där han var direktör till hög ålder. Från 1886 var han gift med Agnes Düring.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.