Arboga Tidning, interiör och personal. En man sitter vid ett skrivbord. Han är iklädd skjorta och slips. Han har en cigarett i munnen. På skrivbordet finns ett cigarettpaket och ett askfat. Mannen klipper med en lång sax. Framför honom, på skrivbordet, ligger bilder i olika format. På skrivbordet står en telefon. På väggen hänger en annan telefon, kanske en interntelefon? På väggen, bakom honom, finns en mängd bilder. Skrivbordet står intill ett fönster. Mannens kontor ligger någon våning upp i huset.
Från 299 kr
Hussarängen, två vånings bostadshus.
Kindergarten. Fyra vånings bostadshus.
Parstuga (två vånings)
"Parti af nedre fästningen". Bilden ingår i en paketerad serie med fotografens bilder. Vy från mellersta valvet ned mot första. T v fängelsedirektörens bostad, (senare påbyggt med en andra våning), därefter längan som bl a varit infanterikasern, lasarett, kronohäkte samt bostad för fängelsets vaktpersonal. Sista byggnaden på vänsterhand det s k kronobageriet och sedermera Oscar II:s stiftelse för värkbrutna underofficerare (1889). T h längs med backen längan som ursprungligen var verkstad för artilleriet och senare s k befälsbyggnad. Fotot antagligen från åren 1881-1884 eftersom det nya badhuset ännu inte är uppfört.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Som synes stod det sena 1800-talets stilideal i full blom. I en högborglig miljö som den brändströmska har familjens sällskapsrum fyllts med bekväma och ombonade möbler i blandade nystilar. Golvet är närmast täckt av mattor, och detsamma gäller stora delar av väggarna. Bild från omkring sekelskiftet 1900.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Som synes stod det sena 1800-talets ombonade stilideal i full blom. Mellan tunga textilier och stoppade stilmöbler anas här ändå en lätthet som kan leda rummet till ett av fruns domäner. Bild från tiden omkring år 1900.
Oscar Peterssons butik på adress Platensgatan 1 nära Stora torget. Delikateser-, vin- och specerier ingick i hans utbud som enligt annonser erbjöds i tidens språkbruk "benägen hågkomst". Handlaren själv bodde vid tiden med sin familj över affärslokalen. Han var i övrigt född i Mogata och hade kommit till Linköping från Söderköping 1894. Rörelsen drevs till synes med stor framgång. Innan decenniet var till ända öppnade han större butik utmed Storgatan och flyttade med sin familj till en våning med elegant läge vid Järnvägsgatan. Bild från 1902.
Porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Utan att värdera hennes livsval eller förbise en kvinnas inskränkta möjligheter i äldre tid valde Karin Wallinder likt många döttrar i den borgliga miljön att välja den öppna vägen att bli lärare. Som dotter till makarna Magnus och Mathilda Wallinder, där fadern var läroverksadjunkt, växte hon upp i Linköping där familjen var bosatt i en våning invid Repslagaregatan. En äldre syster gick före i utbildning och yrket och de bägge syskonen kom att följa varandra livet genom. Så länge föräldrarna var i livet bodde de hemma, därefter tillsammans så länge det var möjligt och som så ofta inom yrket förblev de ogifta. Karin Wallinder avled strax före jul 1956.
Porträtt av Maria Lovisa Fagerlin, eller doktorinnan Sederblad, på det vis som gärna framhölls i sociala sammanhang vid tiden. Född i Västrums socken 1861 och vidare uppvuxen i Västra Ed och Hjorteds församlingar, inflyttade hon till Linköping 1891 efter giftemål med doktor Carl Sederblad. I förstone bodde makarna i en våning på adressen Apotekaregatan 5, men flyttade snart in i det då helt nya stenhuset i hörnet av Platensgatan-Kungsgatan. Vid sidan av tjänsten som distriktsläkare hade maken även mottagning i hemmet. Bostaden kom efterhand likaså bli livfull genom parets barn, Astrid, Bo och Folke. Här ser vi henne emellertid bortom småbarnsåren, 48 år fyllda.
Ett av tiden nött porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, även känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Maria Wallinder kom likt många döttrar i den borgliga miljön att välja den öppna vägen att bli lärare. Som dotter till makarna Magnus och Mathilda Wallinder, där fadern var läroverksadjunkt, växte hon upp i Linköping där familjen var bosatt i en våning invid Repslagaregatan. Hennes yngre syster Karin följde henne i utbildning och yrke och de bägge syskonen kom att följa varandra livet genom. Så länge föräldrarna var i livet bodde de hemma, därefter tillsammans så länge det var möjligt och som så ofta inom yrket förblev de ogifta. Hennes liv nådde sin ände i mars månad 1943.
Porträtt av gossen Tage Wigander. Född i Linköping 1853 som son till apotekare Anders Fredrik Wigander och dennes hustru Emma Gustafva Godée. Upplysningsvis var det endast Tage av parets sex söner som överlevde barnaåren. Tiden för bilden är 1864 och familjen var då bosatta invid Stora torget men skulle följande år flytta till en våning vid Kungsgatan. I vuxen ålder och efter högre studier i Uppsala kom Tage vidare att få tjänst vid Kammarrätten i Stockholm. Med undantag från en kortare tid i Norrmalm kom han i huvudstaden att vara bosatt på adresser inom Hedvig Eleonora församling. Han avled som ogift 1916.
Porträtt av makarna Carl Anton och Hedda Wetterbergh. Bakom står parets dotter Olga och sonen Carl Bernhard. Fadern, Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam, var från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men familjen var inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Makarnas hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Stationshuset byggdes om 1944-45. Även bangården byggdes då om med breddade plattformar och vissa spår förlängdes. I stationshuset finns järnvägsrestaurang, I och II klass .Stationen byggd 1875, påbyggd 1890 med en våning, bostad för stationsföreståndaren, Lastkaj i sten 1881. 1900 flyttades godsmagasinet från södra till norra sidan av bangården. Nytt godsmagasin 1944. 5-tons bockkran 1931. 1942 tre fristående plattformstak. Gångbro över bangården 1922. Två ställverkshus byggda 1906. Vattenstation och vändskiva 1892. Ny kolbox och elbelysning på bangården 1899. Bygget av vagnverkstaden påbörjades 1917 och av lokverkstaden 1924. Betjäningsbostad byggd 1886. Skyddsrum för 100 personer 1940. Matsalspaviljong inredd på järnvägsrestaurangen 1898
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.