Nya Holmsunds Herrgård, färdigbyggd omkring 1815. Lantgården Östra Holmsund förvärvades av Per Elfstrand, som köpte till mer mark och byggde upp ett stort lantbruk. Nya herrgårdsbyggnaden uppfördes i fyra våningar av trä. Herrgården kallades nu för Nya Holmsund eller Stora Holmsund. Huset kröntes av ett åttakantigt torn där Elfstrand kunde se ut över Inre fjärden. .
Från 299 kr
Stens Emma Juliana Eriksson (1895-1990) som nioårig flicka med två kalvar på Ärtåsens fäbodar, Ore socken i Dalarna, 1904. Som vuxen flyttade Emma till USA och drev restaurang under 10 år, men återvände senare för att rädda sin fars lantbruk från konkurs. Hon blev en aktiv fäbodbrukare, som hade kreatur tills hon blev 90 år.
Affären i Guntofta1:4, Släp, tidigare Börje Månsgård. Här bedrevs lanthandel och lantbruk 1850-1957 och därefter beboddes gården av syskonen Hansson fram till 1981. Bild 2: Affären från östsidan. Bild 3: Den äldsta affärsingången. Två sammanlänkade huskroppar med en ingång på vardera gavel.
Villa Fridhem. Foto från söder (Danska vägen) antagligen från omkring 1910. Var tidigare en gård med stort lantbruk. Detta är frånsålt och byggnaden ingick sedan i sjukhusområdet med bostad för överläkare vid sjukhuset. Ägare vid sekelskiftet var handl. Johansson och Plith, varvid Karl Plith hade nedre våningen och Johansson den övre. Nu borta.
Vy mot Ökna kyrka och skola.
Området Mörtlösa öster om Linköpings tätort har under senare tid och kort period utvecklats till ett handelsområde. In i vår nuvarande tid låg här endast lantbruk och ett fåtal villor. Utmed dagens Linghemsvägen -och dess föregångare- var bildens fasad väl synlig från vägen, högt placerad på toppen av en terrasserad trädgård. Mörtlösa Södergård var namnet med ett arkitektoniskt uttryck från förrförra seklet. Här huvudgården från söder 1970, en tid före rivning.
En av otaliga ekonomibyggnader på den svenska landsbygden som tjänade ut under 1900-talet. Många blev vedbrand, inte minst under krigsvintrarna. Andra fick förfalla för att till slut eldadas upp på platsen. Denna tillhörde det lilla forna torpet, senare backstugan, Näsastugan under gården Aspa i Asby. Ställets lantbruk var blygsamt, vilket avspeglas i byggnadens kombinerade fähus och loge. Knutarna har någon gång rätats upp och stadgats för en förlängd tid i funktion, men den tiden var sedan länge förbi fotoåret 1937.
Motiv från 1898 års lantbruksmöte i Linköping. Bilden visar närmare bestämt del av mötets industriutställning där ett 50-tal utställare visade upp och försålde redskap och maskiner för främst lantbruk. Bland firmorna erbjöd järn- och redskapsaffären Hydén & Rundström sina produkter där den arbetsbesparande självbindaren var något endast större jordägare kunde kosta på sig. Företagets minst sagt påkostad utställningspaviljong kom upplysningsvis att efter utställningen flyttas till Stjärnorp för att tjäna som sommarhus.
Porträtt av järnhandlare Edward Molander. Född i Västra Stenby 1824 som son till kronolänsman Eric Gustaf Molander och dennes maka Hedvig Blomberg. Redan under sitt födelseår flyttade familjen emellertid till Åtvidaberg där fadern erbjudits tjänst som inspektor vid baroniets lantbruk. I vuxen ålder inflyttade Molander till Linköping för att tjäna som bodbetjänt hos handlare Otto Gustaf Kjellman, i dennes butik invid Stora torget. Efter några år i lära etablerade han sig 1854 i Motala för att som egen driva järnhandel. Från 1861 var han gift med Regina Henrietta Carlsson.
Enligt Bengt Lundins noteringar: "Ljungs Herrgårdspensionat". Text på kortets baksida: "Ljungs Herrgårdspensionat. Inneh. Fru K. Edvardsson född Normell. Ex. Sjuksköterska. Pensionatet med synnerligen vackert läge inom trädgård och park, 1 km. S. om stn, 500m. Ö. om ångbåtsbryggan, 1 min. från busshpl. Öppet juni-aug. Fyra rum med 7 bäddar i annex. Mat: 3 mål 4:50, helpens. pr dag vid minst en veckas vistelse. Tillfälle till dietisk och vegetarisk kost. El. ljus. W. C. Rinnande vatten i 6 rum. Sällskapsrum. Badställe med klippor tillhör pensionatet, 3-5 min. till badhusen i Lyckorna. Eget lantbruk. Tel. Ljungskile 66".
Ur Emily Jobsons (f. Matton) fotoalbum. Ateljéporträtt av vice konsul Harry Bagge, som egentligen hette Karl Gustaf Henrik. Hans far Peter Samuel Bagge (1806-1855) var en förmögen man och ägde flera tomter i nuvarande kv Lagmannen, där han anlagt vad som då ansågs vara Varbergs vackraste trädgård. Han var vice konsul för flera länder och Harry blev dansk vice konsul, bankdirektör för Varbergs Sparbank och han var tidvis ledamot/ordförande av stadsfullmäktige. Harry Bagge var också mycket intresserad av jordbruk och gjorde studieresor till bl a Skottland, varifrån Jobson hade sina rötter. Bagge bedrev lantbruk på sin egendom Eckregården. Han gifte sig 1866 med Hilma Sellgren (f. 1843) , vars far också var rådman, och de fick 9 barn varav ena dottern blev Hugo Gerlachs andra fru.
Jakob Alfvegren lär ha byggt detta hus redan 1885, det är mycket tidigt för den här typen av snickarglädjehus. Det syns att Jakob var byggnadssnickare och det var kanske det som gjorde att han följde med sin tid och därför var tidigt ute med ett modernt hus till sig och familjen. Ett annat årtal säger 1895, vilket verkar mera rimligt även om trädgården ser rätt uppvuxen ut. Huset har alla moderna attribut med liggande panel, spåntak, lövsågade dekorationer runt fönster och vindskivor, en öppen veranda och tom hängrännor och stuprör på framsidan. Jakob var född 1858 mitt över vägen och byggde här upp ett mindre lantbruk vid sidan av sitt byggnadssnickeri. Han var också spelman. Han gifte sig 1884 med Maria Alberina Levin född 1857 från Gerum och de fick två barn. Sonen Rudolf Alfvegren född 1890 tog över gården 1918. Han blev gift 1912 med Hulda Johanna Svensson född 1890 i Västerhejde och det var kanske de som köpte in merparten av jorden till gården. De fick två barn, varav dottern Hildegard Alfvegren född 1915 tog över 1949, gift 1940 med Charles Henry Hansson född 1914 från Robbenarve i Garde. De fick tre barn, men inget tog över gården, utan den såldes till guldsmeden Bengt Söderlund. Han sålde den avstyckade gården 1969 som fritidsfastighet till Sten Lindbom från Stockholm. På bilden ser vi en stolt Jakob Alfvegren posera utanför sitt hus!
En månne umbärlig information i sammanhanget är att amatörfotografen Fritz Lovén tidigt gjorde sina försök med plastnegativ. Det äldre och beprövade materialet som bas för negativ var annars glas, och man kan förstå att lockelsen till ett mer lätthanterligt fotograferande var stor. En baksida med de tidiga plastnegativen är att de inte sällan bleknat och att återgivningen blivit oklar. Här är ett exempel, daterat 1905, som trots sina brister visar en unik vy mot ett sällan återgivet hus i Linköping. Idag skulle huset burit adressen Kungsgatan 24 men låg en stycke in i kvarteret, trots sitt präktiga yttre närmast som ett gårdshus. Även byggnadens sneda orientering mot Kungsgatan kan tyckas märklig, men förklaras av ett äldre gatunät där dagens Klostergata här vek för en mer västlig sträckning. Huset uppfördes vid 1800-talets mitt av rådman Adolf Fredrik Nordwall. Om denne handlare och i Linköping beklädd med en mängd förtroendeposter kan skrivas mycket. Här begränsar vi hans levnadsteckning med sin vinnande kamp att genomdriva avveckling av den otidsenliga avlöningen i jord för stadens styrande och borgarskap. Att sköta ett lantbruk tog både krafter och tid från de huvudsakliga uppgifterna. Sällan var man heller som handlare eller i annan yrkesutövning särskilt väl skickad för jordens bearbetning. Processen kom dock att ta sin tid. Först vid respektives frånfälle tillfördes jorden stadskassan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.