En hjärtlig lyckönskning till slöjdlärarinna Anna Jonsson i Skedevi med anledning av Anna-dagen 1903. Namnsdagsfirande hade vid tiden stort genomslag. Till 1901 års nya namnlängd hade omkring 150 gamla helgonnamn strukits ur almanackan och ersatts med inte färre än 177 namn av mer modernt snitt. Antalet kvinnonamn ökade från 79 till 134, även om just Anna sannolikt funnits med i den äldre. Brevkortets motiv visar restaurangen till Kneippbadens kuranstalt i Norrköping.
Från 299 kr
Motiv från Järntorget i Linköping, vy mot sydväst. Trevåningsbyggnaden i bildens mitt ägdes under 1800-talet av två generationer Pihl. Kopparslagare Fredrik Magnus Pihl har givit namn åt gränden Pilens backe som än idag mynnar ut till torget genom bebyggelsen. Den låga byggnaden intill är Skolmästaregården som i äldre tider fungerade som rektorsbostad. Vid tiden för bilden drev K. A. Pettersson Linköpings första cykelverkstad, Östergötland Welociped-Fabrik. Båda gårdarna är nu flyttade till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst. Bilden visar säteriets paradsängkammare.
År 1926 revs delar av den äldre träkåkbebyggelsen i kvarteret Däckeln. Östergötlands museum var där för att dokumentera den rest kvarteret bar av det gamla Linköping som nu skulle bort. Bland fotografierna togs denna gårdsinteriör av husen i hörnet av Nygatan och Klostergatan. I bakgrunden reser sig makarna Linds vid tiden nyuppförda fastighet. Parets efternamn klingar för Linköpingsbor välbekant i sammanhanget av bagerier och konditorier.
Hjulsbro AB:s fabrik invid Stångån i Hjulsbro. Verksamheten på platsen startade 1907 genom grundandet av Hjulsbro Tråddrageri- och Spikfabrik. Från 1923 ägdes fabriken av den kände bankdirektören Jonn O. Nilsson i Linköping och med honom kom verksamheten åter på fötter efter en svår period under krigsåren och följande depression. Fabriksbyggnaden på bilden uppfördes på platsen för en äldre som blivit lågornas rov 1930. Från 1964 ägdes företaget av Halmstad Järnverk, i folkmun Hamstadstål. Här dokumenterad av Östergötlands museum inför rivning.
Ållonö slott beläget på Vikbolandet i Östra Stenby socken. Slottet uppfördes omkring 1670 av riksrådet friherre Gustaf Kurck efter ritningar av Nicodemus Tessin den äldre. Byggnaden förstördes vid ryssarnas härjningar av svenska ostkusten 1719, men kunde återuppbyggas 1740-1744. Därefter har slottet restaurerats i omgångar men alla gånger utan större ingrepp i byggnadskroppen, varför den i nuvarande gestalt ger en god bild av stormaktstidens arkitektur. Bilden är från omkring 1930.
Kvarteret Konsuln är platsen för stora och upprepade förändringar under en vuxen Linköpingsbos minnestid. Fotoåret 1967 stod ännu exempelvis fastigheten Gamla Tanneforsvägen 92 på sin plats likväl som det mesta av den äldre bebyggelsen. Efter omfattande rivningar kom platsen att upplåtas för bilparkering. När tiden var mogen togs marken i anspråk för stadens då nya räddningsstation. Även den har tjänat ut och under 2000-talet har här uppförts höghusbebyggelse i form av kontors- och flerbostadshus.
För många nu äldre Linköpingsbor är Astas Matsalar bekant. En enklare servering vid Storgatans östra delar med dåvarande gatunummer 17. Någon fruktbar granskning av rörelsens historia har inte varit möjlig för denna uppgift, vi kan inte ens presentera "Asta", som rimligtvis stod bakom rörelsen en tid. Från 1935 drevs den emellertid av fru Nanny Svensson. Här en dokumentation av vad som fanns kvar av inredning 1964, kort före fastigheten revs.
Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst. Bilden visar säteriets gula salong.
Den vid 1960-talet rivna miljön som kom att ge plats för Domus-varuhuset i Linköping. Ett sådant var närmast obligatoriskt i större svenska städer under epoken. I Linköping lyckades Kooperativa förbundet frigöra hela kvarteret Disponenten, där all äldre bebyggelse revs förutom det lilla trähuset i bildens högra sida. År 1963 flyttades det till friluftsmuseet Gamla Linköping. Huset närmast åskådare, i hörnet Nygatan-Repslagaregatan, bar tills det revs adressen Nygatan 22.
I vad som i äldre tider betecknades Tannefors kvarter nummer 47-48, rådde som på många platser i Linköping ett myller av oregelbunden bebyggelse. Här särskilt asymmetriskt placerade då tomterna skars sneda av Tannefors- och Stora Badstugatornas medeltida sträckningar. Utmed Klostergatan hade en större yta rivits av redan vid det sena 1800-talet. Från år 1888 låg där stadens saluhall. De flesta övriga hus i området stod kvar till fotoåret 1926. Nu skulle de slutligen rivas för att ge plats för det så kallade Delfinpalatset.
Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst. Vy från trädgårdssidan.
Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst.
Hjulsbro ABs fabrik inför rivning. Här dokumenterad av Östergötlands museum 1977. Verksamheten på platsen startade 1907 genom grundandet av Hjulsbro Tråddrageri- och Spikfabrik. Från 1923 ägdes fabriken av den kände bankdirektören Jonn O. Nilsson i Linköping och med honom kom verksamheten åter på fötter efter en svår period under krigsåren och följande depression. Fabriksbyggnaden på bilden uppfördes på platsen för en äldre som blivit lågornas rov 1930. Från 1964 ägdes företaget av Halmstad Järnverk, i folkmun Hamstadstål. I bakgrunden skymtar fabrikskontoret med arbetarebostäder.
Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst. Bilden visar säteriets matsal.
Området Lindhem i Linköping är snårigt att orientera sig i vid studier av äldre tider. Desto mer tillfredsställande och angeläget att kunna publicera ett av fåtaliga motiv från det lilla stadsområdet. Lindhems handelsträdgård torde motsvara Johan Oskar Karlssons trädgårdsmästeri i området. Här en vy från Blomgatan tvärs över hans tomt nummer 16. I bakgrunden Fredriksberg på dåvarande Blomgatan 7, nuvarande Örngatan 22, som i skrivande stund ännu kvarstår på platsen. Upplysningsvis var Örngatan ännu inte utlagd vid tiden. Odaterad bild från omkring 1915.
Tornby gård har en komplicerad historia. I äldre tid räknade byn fyra hemman och likt de flesta gårdssamlingar i landet hade de sina ägor blandade om varandra. 1700- och 1800-talens jordbruksskiften kom emellertid att skapa mer sammanhållna ägor. Bilden visar huvudbyggnaden i Norrgården, som vid tiden för bilden står under renovering och kom att bevaras på platsen trots exeptionell exploatering av gårdarnas forna jordbruksmark. Här dokumenterad av Östergötlands museum 1975.
Den så kallade Vattenåkaregården invid Djurgårdsgatan uppfördes 1874 av timmermannen Carl Johan Andersson. Gården har fått sitt namn av att han vid sidan av sitt arbete som timmerman var vattenåkare. Under äldre tid var vattenförsörjningen ett stort problem i Linköping. De västra delarna av staden fick vatten genom vattenåkarna, som med hjälp av häst och vagn körde ut vatten i tunnor. Huset flyttades kort efter tiden för bilden till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Stora Åby kyrka 1970. Vy från väst. Den nya kyrkan uppfördes på rekordtid 1757. Den ersatte en äldre som utdömts för sin litenhet. Biskop Olaus Rhyzelius rekommenderade socknen att välja byggmästare Peter Frimodig för uppgiften. Denne hade vid tiden stor erfarenhet och kom även i fallet Stora Åby visa sig vara kapabel uppgiften. Arbetet började den 13 juni 1857 och kyrkobyggnaden stod klar den 8 oktober samma år och kunde invigas dagen därpå. För ritningarna stod självaste biskopen.
Gumpekulla är namnet på kullen mitt i dagens bebyggda Stångebro öster om centrala Linköping. Enligt äldre uppgifter ska det ha funnits flera resta stenar i området. År 1733 beskrev lektor Peter Schenberg platsen på följande sätt: hwarpå än månge långe stenar finnas, antingen stående eller liggande till bevis och widermäle..." Kvar står den så kallade Gumpekullastenen varpå årtalet 1598 står skrivet till minne av slaget vid Stångebro. Här en exklusiv men dessvärre av tiden påverkad dokumentation från omkring sekelskiftet 1900.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.