Interiör från det vid tiden nyligen färdigställda Linköpings länslasarett.
Från 299 kr
Stora hotellets spegelsal har iordningsställts för sammankomst inom samfundet SHT. Bild från omkring förra sekelskiftet.
Tidig vår i Sandvik 1898. Fotografen har ställt upp sin kamera på landsvägen utmed sjön Roxens norra strand, vänt linsen västerut och förevigat miljön kring Lilla Sandvik, vars bostadshus vi ser till vänster. Vid tiden för bilden hade slaktaren Carl August Johansson köpt det lilla lantbruket och möjligtvis är det honom vi ser på vägen.
Till synes uppslupen folksamling på Borggården invid Linköpings läroverk. Året är 1901. Utan given vägledning är det mest rimliga att vi bevittnar firandet av vårens ankomst den 1 maj. Med start redan år 1860 hade läroverkets elever skapat en karnevalstradition i Linköping. Iförda brokig klädsel avtågade karnevalståget från just Borggården. På oxdragna kärror drog man vidare genom staden för att under stoj och larm häckla allt och alla. För ackompanjemanget stod studentorkestern Bonnkapälle med sitt spelande "hellre än bra". Tidningen Östgöten kunde dagen efter meddela att vädret varit strålande och att "karnavalen var rätt lyckad. Programmet var det bästa. Rätt nätt och småroligt hopkommet".
En av tiden medfaren vy mot Kvarns herrgård. Året är 1906 och godset hade nyligen förvärvats av häradshövding Pehr Orre. Huvudbyggnaden var ursprungligen uppförd år 1831 men hade efter en förödande eldsvåda i slutet av 1850-talet byggts upp efter ritningar av den flitigt anlitade herrgårdsarkitekten August Nyström. På Kvarnsån färdas möjligtvis tre av ägarens fyra söner.
Gårdsinteriör från Wallenbergska trädgården i Linköping. Utifrån andra fotografier är år 1898 en rimlig datering. Inte lång tid före bildens tillkomst hade gården tillhört landssekreterare Adolf Wallenberg och dennes maka. Dessa och inte minst den tidigare ägaren, stadsläkare Johan August Åman, hade anlagt en ståndsmässig trädgård som vid sidan av nytto- och blomsterland kunde medräkna ruddamm, promenadstråk, dekorativa ekonomihus och mer därtill. Det märkliga lusthuset på bilden finns beskriven av Wallenbergs systerdotter Ulla Linder, som i sin barndom ofta besökte platsen. Grottan som det kallades var uppfört under Wallenbergs tid. Dess ytterväggar var klädda med granbark, utom framsidan som bestod av ostronskal. Huset innehöll två rum. Det första hade handmålade tapeter på väggar och tak och saknade fönster förutom små runda gluggar i taket. Det inre rummet hade rundad form och här var väggar och tak klädda med blå-och vitrandig bomullsväv. I byggnaden förvarades främst utrustning och redskap till sällskapsspel. Till höger om Grottan skymtar änden på den kägelbana som Adolf Wallenberg lät iordningställa 1868. Upplysningsvis kom den via en tid på Drabbisdal i Vreta kloster att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping. Vid tiden för bilden var fastigheten invecklad i en rad avstyckningar och ägobyten. Några personer som överensstämmer med bildens kvinnor har inte gått att finna.
Odlarglädje på Hunnebergsgärdet i Linköping. Den exakta platsen kan bestämmas till omedelbart söder om Hunnebergsgatan 12 och 14, där sedermera Brunnsgatan kom att läggas ut och dela området mot Folkskoleseminariet. Från år 1898 arrenderades gärdet av trädgårdsmästaren Carl Fredrik Thörnborg, som med sin familj hade bostad i nämnda Hunnebergsgatan 14. Personerna på bilden överensstämmer emellertid inte med framför allt makarna Thörnborgs barn. Oavsett en fin bild, ett levande ögonblick i en familjs liv.
Under grundgrävning för ny pappermassefabrik invid Nykvarn i Linköping våren 1874, påträffades en hel och tydligt ristad runsten. Innan året var till ända restes stenen på platsen att begrundas. När fotograf Essen ställde upp sin kamera hade det gått drygt 30 år och stenen stod som synes dold i slånsnåret. Kanske var det därför Essen ropat till sig en gosse att agera motstycke.
Stångebromonumentet vid Stångåns östra strand i Linköping, kort före den officiella invigen som kom att ske den 25 september 1898.
Sankt Larskyrkan i Linköping. Året är 1901, således kort före 1906-07 års restaurering som bland annat gav kyrkan nytt torn.
Vy mot Karlsberg 1903. Disponentbostad till Boxholms bruk. Vid tiden för bilden disponerades bostaden av bruksdisponent Wilhelm Wettergren (1840-1926) och dennes maka Klara Amalia Flodin (1842-1905).
Stillhet i ett allt som oftast livligt Roxenbaden. Utmed sjön Roxen norra strand började under det sena 1800-talet välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Färden mellan staden och deras sommarvisten gick helst båtledes och efterhand skapades ekonomi för passagerartrafik. För mer privat bruk anlades enklare spänger ut över det långgrunda vattenbrynet, här kompletterat med en badhytt.
Parti av Linköping 1901, Nygatan mot öster sedd från korsningen av Klostergatan. Till höger Mamsell Dufvas gård. Längre ned på gatan skymtar Saluhallen från 1888 och bortom denna ses en snedställd gavel som förklaras av Trädgårdstorgets då vinkelställda västra sida. I bildens vänstra del ses det så kallade Trasberget, där bagare Jacob Lind senare kom att uppföra sitt affärshus. Stenhuset i fonden uppfördes 1885 i italiensk nyrenässans och är den enda byggnaden på bilden som ännu är bevarad.
Jonn O. Nilsons hus vid Stora torget i Linköping. Den framgångsrike handelsmannen och bankdirektören lät uppföra det magnifika affärs- och hyreshuset i nyrenässans under åren 1893-94. För ritningarna stod stockholmsarkitekterna Fritz Ullrich och Eduard Hallquisth. Till höger ses Hushållningssällskapets byggnad som länge inrymde Sahlströms bokhandel.
Motiv från Kaga med Svartån mot sitt utlopp i sjön Roxen.
Vy ut över Lilla Rängen i trakten av Brokind.
Interiör från Liljeholmen i Blåvik. Säteriets särpräglade huvudbyggnad anses uppförd av överstelöjtnant Christer Lillie under 1600-talets senare del. Den rika dekoren av husets stora sal är efter allt att döma tillkommen omkring 1710 i samband med den ombyggnad dåvarande ägarpar Erik Ahlfort och dennes maka Maria Sofia Gyllenståhl lät göra.
Handlare John Brobeck till häst en vinterdag 1898. Platsen är Gröngatan i Linköping. I bakgrunden skymtar Linköpings högre allmänna läroverk, sedermera stadens stadshus.
Parti av Östra centralbanans linje Slätmon-Hultsfred invigningsåret 1902. Här, söder om Vervelns station, tvingades man anlägga en arbetskrävande järnvägsbank över en vik i sjön med samma namn.
I början av 1900-talet lät direktör Carl Thorngren uppföra Villa Gökudden som sommarviste för sig och sin familj. Här ser vi honom på trappan med någon av sönerna intill sig. På verandan till höger skymtar tre personer varav den äldre kvinnan möjligtvis är Thorngrens fru Hildegard Eugenia, född Larsson.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.