Teckomatorp
Från 299 kr
fotografi
vykort, fotografi
Övedsklosters slott
Ibland blev skörden så stor, att allt hö eller halm inte fick plats under tak. Då la man stackar utomhus, i regel runda och toppiga. Här lägger man en stack mot ladugårdsväggen, vilket inte verkar särskilt praktiskt med tanke på allt regnvatten som måste komma ner från taket! Det är osäkert vilka personerna är. Jakob Nilsson, 57 år, står troligen närmast väggen, därefter hans fru Anna Margareta, 52 år. Kvinnan längst t h skulle kunna vara dottern Anna Dora Johanna, 31 år, gift med Gannor Karl Karlsson. Om så är fallet är det troligen Karl som står framför henne. Den unge mannen skulle kunna vara Karls bror Nils, 18 år. Alla är klädda i vardagskläder. Kvinnorna har dukar, inte hattar, vilket skulle kunna betyda att Masse överraskat dem med kameran, när de la halmstacken vid ladugårdens hörn ute intill vägen.
Bönde lucka är en ursprunglig stiglucka vid kyrkogårdens nordöstra hörn. Den ser idag malplacerad ut, det finns ingen väg utanför. Men det sägs att på medeltiden gick stora vägen mot Garde på denna sida om kyrkan och att det här var huvudluckan till kyrkan. Luckan är byggd av kalksten med huggna hörnkedjor och portomfattningar. På sydöstra hörnkedjan finns ornament i form av ett pentagram inhugget. Portomfattningen mot kyrkogårdssidan är omgjord, den medeltida fint huggna bågen är borttagen, delar av den ligger på kyrkogårdsmuren. I stället har man gjort en rak avslutning med en bjälke som bär upp gavelspetsens murverk. Idag är här insatt en brädvägg med dörr, så att stigluckan bildar ett rum, i vilket man har förråd för kyrkogårdens skötsel.
De gamla fähusen på bilden ser äldre ut än vad de troligen är. Det var sällsynt med ladugårdsbyggnader i sten före 1800-talets mitt. Den större ladugården t v innehöll troligen kohus, dörrarna är rätt smala, liksom de närmaste i den mindre ladugården, vilken här kunde ha hyst ungnötshus, gödselstacken tyder på det. Men att ha gödselnhögen inne på gården, dessutom obehändigt inne i ett hörn, var lite ovanligt, men inte unikt. Dubbeldörrarna t h kan ha gått till ett stall. Den större ladugården ser ut att ha halmtak (bindtak), medan den lilla har faltak. Virke sågades nästan alltid i 7-alnarslängder (@ 4.20m) och var taket större, fick man skarva som här. Trots de skröpliga taken, var byggnaderna nog inte så dåliga, men gammalmodiga. Nu skulle det byggas stort och modernt! Se Bild nr 992, 993 och 994.
En ankommen vy från Linköping som i sin exklusivitet är väl värd att sprida. Den till synes dubbla dateringen i bildens nedre hörn, 1900 och 1903, stämmer båda väl med vad tidens Linköpingsbor såg från Hospitalstorget med blick vänd mot Bokhållaregatan och vidare Stora torget. Bildens vänstra del upptogs ännu av Westmanska gårdens gytter av trähus. Gårdens huvudbyggnad var av förnämare karaktär och låg med fasad mot Stora torget. En del av byggandens tak och gavel ses bortom huset med brutet takfall. Kort efter bildens tillkomst revs all bebyggelse för att ge plats för Centralpalatset, inflyttningsklart 1909. Till höger ses del av Schenlingska gården, uppkallad efter slottsbokhållaren Petter Schenling. Urmakare Evert Lundbergs långa verksamhet i huset skulle dock med tiden fördunkla det gamla gårdsnamnet.
En itusprucken glasplåt som måst få särskild omvårdnad. Motivet upphetsar måhända inte alla, särskilt inte som platsen är oss okänd. Men att det rör sig om ett högreståndshem i Linköping omkring sekelskiftet 1900 råder det få tvivel. Ett typiskt sådant vars ägare vid tiden gärna lät dokumentera av yrkesför fotograf. Väggarnas storblommiga mönster blev populärt under 1870-1880-talen och fungerade ännu väl för den konservative. Även möblemanget söker sitt ursprung i 1800-talet. Prydnadshyllan på svarvade ben mellan stolar i nyrokoko och på hjulstrissor hör i sanning dit. Likaså den lite äldre byrån till höger i Karl Johan-stil, kanske ett arvegods liksom spegeln däröver. Det orientaliska parasollet i bildens övre, högra hörn ligger även det rätt i tidens vurm för det österländska.
Fastskruvning av räls på den nya Kil-Fryksta banan. Text på baksidan: "Minne 1835 24/5 1915 C G Fredholm, Hotellvärd, Kil. Nr 2. Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1, 2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen från Fryksta räknat. Gamla linjen dvs den till dåvarande Kil nedre synes till vänster, nya linjen dvs den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den, å vilket loket befinner sig och å foto 2 den, å vilket flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick på gamla linjen från Kil nedre till Fryksta, vilket skedde omkr kl 1 em den 31 0kt 1906. Påföljande dag nedl Kil Nedre. Kil 25/10 31 Fritz Cuhnsee".
20 rallare med befäl vid spåret med ånglok och vagn i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan: "Minne 1835 24/5 1915 C. G. Fredholm, hotellvärd, Kil. Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre. Kil 25/10 31 Fritz Cuhnsee".
20 rallare med befäl vid spåret med grusvagnar i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan: "Minne 1835 24/5 1915 C G Fredholm, Hotellvärd, Kil Nr 3. Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpen na betecknade 1, 2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen från Fryksta räknat. Gamla linjen dvs den till dåvarande Kil nedre synes till vänster, nya linjen dvs den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den, å vilket loket befinner sig och å foto 2 den, å vilket flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick på gamla linjen från Kil nedre till Fryksta, vilket skedde omkr kl 1 em den 31 0kt 1906. Påföljande dag nedl Kil Nedre. Kil 25/10 31 Fritz Cuhnsee".
Jenny Stålhammar, en släkting till barnen på Salshult, som redan tidigt upptogs som eget barn av majoren Jon Stålhammar och som senare under många år stod för hushållet på Salshult. Sedermera flyttade hon tillsammans med fröken Aurore Stålhammar till Vetlanda, där denna hade köpt en egen gård och där hon ännu bor. Bilden av Jenny är tagen 1927 på hennes sjuttioårsdag, där hon sitter i ett hörn av hemmet omgiven av porträtt från Salshult. Ett par år senare avled Jenny Stålhammar. Porträtten på fotot äro: Ovan modellens huvud det stora porträttet: major Jon Stålhammar, porträtt efter fotografi av konstnären Gustav Franzén, vilken levde i dessa trakter, på väggen till höger om modellen majorskan Marie-Aurore Stålhammar, född av Pontin.
Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fisklägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.