Ingatorps marknadsplats. Ingatorp är den kungsgård, där traditionen säger att konung Inge, Stenkils son, avled någon gång i början av 1100-talet. Han begrovs på Hångers kyrkogård. Men i början av 1200-talet ansågs förmodligen Hångers kyrka för ringa att hysa en kungagrav och kung Inges ben fördes till munkarnas kyrka i Varnhem, "där nu Stenkils son vilar i gott sällskap med helige kung Eriks ättlingar". Som en ö i en väldig åker ligger Hångers kyrkogård. För mer än åtta hundra år sedan vigdes här konung Inge den äldre till den sista vilan. Den utgör nu en inhägnad dunge i Bredegårdens åkrar ej långt från Hornborgasjön. Kyrkan i Hånger, av romansk typ, raserades jämte Mårby, då Bjurums kyrka uppfördes på 1760-talet. Fragment av fönsterbågar och kolonner äro strödda över platsen, och halvt dolda av det yviga gräset ligga där ett par gravstenar från tidig medeltid. Vi har rätt att tro, att den ena av dessa en gång lagts över kung Inge.
Från 299 kr
Persien. Övre bilden: "Teheran d. 5 nov. 1912. Chefen för vägkompaniet i Kum, Lahouth Khan, dekoreras. Det är en ung man 20 år vidpass, som med sällspord kraft tagit itu med alla oroselement inom det distrikt, vars distrikt är uppdragen åt honom. Sins emellan ha vi svenskar utpekat honom som den, som en gång skall övertaga chefsskapet över Gendarmeriet. Men, det tycker vi oss kunna förutse, när vi en gång äro borta ur landet, betalar icke längre generalskattmästareämbetet Gendarmeriet, då blir Lahouth Khan i spetsen för verkligt övade soldater(gendarmerna) en av de mest fruktansvärda rövare som Persien skådat i mannaminne." Nedre bilden: "Fr. venster till höger: en liten del av Nicolin, Harald Lundberg, några persiska kammarherrar, Hjalmarson." (anteckningar av Harald Lundberg) Sida ur fotoalbum.
En man som sitter vid en gånggrift. Gånggriften är en megalitgrav som består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. De största gånggrifterna i Sverige ligger på Falbygden, ett område mellan Vänern och Vättern, runt Falköping. Den största, Ragvalds grav i Karleby socken i Falköpings kommun, har en 17 m lång kammare och en 13 meter lång gång. Många gånggrifter på Falbygden har en kammare som är runt 10 m lång. Den största gånggriften utanför Falbygden finns i Snöstorp i södra Halland och den har en kammarlängd på knappt 7 m. I Karleby finns ett stråk av tretton gånggrifter vilket löper parallellt med radbyn Karleby långa. På Falbygden finns 127 säkra gånggrifter samt 77 osäkra men sannolika gånggrifter, vilket ger summan 204 stycken eller c:a 2/3 av alla gånggrifter i Sverige. De övriga ligger i Halland, Bohuslän, Skåne och på Öland. Eventuellt har det funnits en eller möjligen ett par gånggrifter i Södermanland också. (Hämtat från Wikipedia)
Detta brev har, frånsett det för mig intressanta innhållet, ett speciellt värde, emedan det är avsent av min framor och inlämnat vid ett postkontor, där jag nära nog på dagen 71 år senare tillträdde min första tjänst såsom postmästare. Adressen är skriven direkt på försändelsen, såsom i äldre tider brukligt var. Brevet skänkt till Postmuseum av Postmästare Sven Hallonstén, som ovan beskrivit dess innehåll. Foto 8/3 1967. Brevet uppvikt en gång, adressida och sigill.
Industri- och slöjdutställning 21 juni - 16 juli 1911 i Örebro. Utsällningen hölls vid Karolinska läroverket och Livregementets husarers ridhus vid Olaigatan. Bilderna är samlade i en bok med riktika fotokopior. Stenkonsten donerades av AB Lanna Kalksten till Örebro stad och placerades i Oskarsparkens östra del. Någon gång på 1960-talet försvann stenkonsten från parken. Ordförande för programkommittén var landshövding Theodor Nordström. Fabrikör Anton Hahn fungerade som närmaste man och vice ordförande. Med i styrelsen satt även stadsarkitekten Magnus Dahlander. AB Lanna kalksten, Hidingebro.
Sunne Anderssons föräldrahem. Tälle krog (Kantakrogen) var en gång i tiden en plats där man kunde övernatta och byta hästar för de som var på resande fot med häst och vagn. Troligen var den byggd på 1500-talet. Byggnaden var K-märkt men den revs när nya vägen till Askersund byggdes. Resterna i våningen finns i dag hos Hallsbergs hembygdförening. 10 juli 1953. Se även bild OLM-1953-78
Parstuga, Landsvägen. Josef Forsgren. Josef är född 1881 på Landåsen, i Mosjö socken. Han var son till Kristina Andersson, och bror till Gerard och David Landè. Detta är hans föräldrarhem, "Mor Kristinas stuga", som flyttades senare från Landsvägen till hembygdsföreningen i Mosås i samband med vägens utbyggnad. Parstugan är fullt möblerad så som den en gång var. Stugan som tillhör stiftelsen "Till Mor Kristinas minne", grundad av David Landè, var under många år hem åt "ogifta mödrar". Se även bild: OLM-Nr.1364-1
En ryttare till häst. Josef Forsgren, född 1881 på Landåsen, i Mosjö socken. Han var son till Kristina Andersson, och bror till Gerard och David Landè. Hans föräldrarhem, "Mor Kristinas stuga" låg på Landsvägen. Stugan flyttades senare från Landsvägen till hembygdsföreningen i Mosås i samband med vägens utbyggnad. Parstugan är fullt möblerad så som den en gång var. Stugan som tillhör stiftelsen "Till Mor Kristinas minne", grundad av David Landè, var under många år hem åt "ogifta mödrar". Se även bild: OLM-Nr.3008-1
"Kommendör Carl Smith fotograferad av Erik 'Boa' Boström vid ett av sina besök hos gamle kommendören. Närmast Boa:s barlastade 3B-are 'VIKING'. Foto antagligen 1915, då Boa besökte Smith. Kommendörens båt kan vara kanotyachten 'RARA', som ritades för en klass där längd och bredd i vattenlinjen inte fick överstiga 6.50 m. 'RARA' deltog en gång i en kappsegling mot betydligt större båtar, och vann då 1:a priset."(uppgiftslämnare L. Reinholdson)
Nottebäcks kyrka - 1831 började man bygga den nya kyrkan efter ritningar av murarmästare Johan Abraham Wilelius, Stockholm. Kyrkan uppfördes i tidens rådande empirestil. Under nybyggets gång revs den gamla kyrkan. Sten från denna användes delvis till den nya kyrkan. 1837 var kyrkan färdig för invigning. Biskop Esaias Tegnér som i hög grad varit en drivande kraft till den nya kyrkans uppförande, förrättade invigningen den 20 augusti 1837.
Kyrkan i Vittaryd uppfördes någon gång under medeltiden och ersatte en stavkyrka vars rester har påträffats ett stycke österut. Kyrkan som är uppförd i sten består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet kor. En timrad sakristia vid norra sidan tillkom troligen 1787. 1827 lät man mura igen dörren på södra sidan och rev vapenhuset. Nuvarande ingång togs upp vid västra sidan och ett nytt vapenhus uppfördes. Samma år revs det platta innertaket som byttes ut mot ett tunnvalv av trä.
Bilden visar Lugnarohögen i Hasslöv som den såg ut vid utgrävningen 1926. Åtminstone tre män ses arbeta med utgrävningen av gravhögen från bronsåldern, vari en åtta meter lång skeppssättning uppdagades. Det var fil dr Folke Hansen och kyrkoherden/arkeologen Victor Ewald som gjorde utgrävningen. Efter utgrävningen gav Riksantikvarieämbetet tillstånd till att ett betongvalv göts över stensättningen och en gång anlades mellan gravrummet och torpet intill högen. Därmed hade Halland fått sin första arkeologiska turistattraktion som invigdes den 11 juni 1927.
Gånggrift i Kvarnome, Veddige. Gånggrifterna består av många kantställda stenar med takblock som bildar själva gravkammaren och en gång in tilll kammaren. De var vanliga under yngre stenåldern och denna tros vara tillkommen mellan ca 3300-3000 f Kr. Ursprungligen var den täckt av en hög, numera ca 10 meter i diameter, och kammarens innermått är ca 2,85 x 1,80 meter, avsedd för hela familjers gravar. Stenkammargraven kallas lokalt även Rumpelösa kyrka. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Vykort av Särdals kvarn som är en åttkantig sk holländare i sex våningar på stenfot, uppförd 1890 och har sedan använts fram till 1967. Maskineriet är intakt och välbevarat. Mjölnarbostaden i två våningar är uppförd invid kvarnen och de förbinds genom en gång. I övervåningen inrymdes ett magasin. Till kvarnmiljön hör också ett samtida fd svinhus från 1891 av huggen sten och trä. Samtliga byggnader ingår i byggnadsminnesförklaringen från 1980.
Ahlgren, klädd i kostym och stråhatt, står vid grinden in till ryggåsstugan på Sällstorp 2, kallad "Lilla Gunnels". Ingången till det högre loftet ledde vanligen till en smal hall med en dörr till själva bostaden i den lägre stugan och en till loftet. På så vis slapp man dra in kall utomhusluft till stugan varje gång dörren dit öppnades. Under stugans takfot syns taksparrarna som utgår från takåsens stock.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.