Bilder från dåvarande Metodistkyrkan, senare Katolska kapellet. Byggnaden uppfördes på 1830-talet och ombyggdes 1868 till Kalmar metodistförsamlings kapell (S:t Pauls församling) och hade då namnet S:t Pauls kyrka. Byggnaden såldes till Katolska församlingen 1987. Altarskåpet är därefter utfört av Sven-Bertil Svensson.
Från 299 kr
Bänkinredning i Metodistkyrkan, senare Katolska kapellet. Byggnaden uppfördes på 1830-talet och ombyggdes 1868 till Kalmar metodistförsamlings kapell (S:t Pauls församling) och hade då namnet S:t Pauls kyrka. Byggnaden såldes till Katolska församlingen 1987. Altarskåpet är därefter utfört av Sven-Bertil Svensson.
Bilder från dåvarande Metodistkyrkans, senare Katolska kapellets, gård. Byggnaden uppfördes på 1830-talet och ombyggdes 1868 till Kalmar metodistförsamlings kapell (S:t Pauls församling) och hade då namnet S:t Pauls kyrka. Byggnaden såldes till Katolska församlingen 1987. Altarskåpet är därefter utfört av Sven-Bertil Svensson.
Runt bordet syns fr v Torsten Zillén, KU, Olof Bergling, MT, bd Thorbjörn Seiden, KO, Leon Kuster och J Montlouis, UPU:s internationella byrå i Bern, bc Karl-Axel Löfgren, K, Dr Heinz Fickel och Walter Kohl, Västtyskland, Serafim Kitov, Bulgarien, JMS Andersen, Danmark. På väggarna blickar några av postverkets tidigare general postdirektörer ner på församlingen.
Grupp framför Betania kapellet i Ullersäter. Mödraföreningen. Inom församlingen fanns en kvinnoförening, "Mödraföreningen" som arbetade självständigt, dels med möten och även praktiskt med servering vid sammankomster och städning, m.m. På den här bilden är Mödraföreningen samlad utanför Betania kapellet omkring 1920 - 1930.
Invigning av Apelgårdens kyrka, Svenska kyrkan, 1982. 1. Lena Forsberg med kors, anställd i församlingen. 2. Margit Johansson i Bohusdräkt, Torrekulla, Kållered. 3. Karin Josefsson med bibel i handen, Bölet, Kållered. 4. Ossian Fälthammar, Bölet, Kållered. 5. Bengt Bengtsson, Torrekulla, Kållered.
Synagogan var fram till 1930 inrymd i Kv Krögaren 3, Södra Långgatan 48. Den låg i övervåningen, den reveterade byggnaden med gaveln mot gatan. Numera är byggnaden bostadshus. Inventarierna skänktes av den judiska församlingen till en synagoga på Västbanken, men vissa föremål överläts till Kalmar läns museum.
Anders Johan Rosberg innehade likt många av hans kyrkliga yrkesbröder ett flertal kortvariga tjänster innan han fick en egen församling att råda över. Född i Skåne kom han via småländska Loftahammar och Ukna till Vårdnäs i Östergötland och vidare tjänstgöring i Lönsås till Hogstad, där platsen som församlingen komminister blivit ledig. Man skrev då 1863 och samma år gifte han sig med Sofia Abrahamina Arosenius, bördig från Norrköping. Äktenskapen blev dock kortvarigt. På dagen två år efter vigseln avled makan i sviterna av en svår förlossning. Efter att två år passerat den olyckliga händelsen gifte han om sig med Johanna Amalia Charlotta Pamp, även hon bördig från Norrköping. Makarna kom vidare att flytta till för Rosberg bekanta Fornåsa, där kyrkoherde Wannstedt dött vårvintern 1876 och lämnat församlingen i saknad av kyrklig ledning. Rosberg, som tillträdde tjänsten i Fornåsa 1878, hade därmed passerat 50 år och kunde äntligen leda egen församling.
Pingstkyrkan i Mölndal. Sionförsamlingen i Mölndal kan räkna sin tillblivelse till början av 1920-talet. Det var från början en liten skara, som sökte sig tillsammans i de olika hemmen för gemensamma andaktstunder och uppbyggelse. Så småningom växte skaran, och år 1924 kallade man en egen predikant. År 1925 ansågs tiden vara inne att bilda en fristående församling, och så tillkom Sionförsamlingen. Lokalfrågan var svår i början, men snart fick församlingen inköpa en fastighet vid Kungsbackavägen. Den omändrades till predikolokal, och år 1927 invigdes den för sitt ändamål. Pingstvännerna, som församlingens medlemmar ofta kallas, bedriver vid sidan av sin kyrkliga verksamhet även ett omfattande arbete för den yttre missionen. Församlingen har söndagsskola, barn och ungdomsverksamhet samt utövar en betydande social hjälpverksamhet. På bilden här ser du den nybyggda Pingstkyrkan vid Baazgatan. Kyrkan, som invigdes år 1972, har ett tilltalande yttre. Där finns moderna och ändamålsenliga lokaler för hela verksamheten.
Heda kyrka från nordväst. Dokumenterad av Östergötlands museum 1945. Kyrkan uppfördes ursprungligen vid 1100-talets mitt. Ganska snart, och under lång tid, genomgick byggnaden många om- och utbyggningar, varför kyrkans byggnadshistoria svårligen kan beskrivas. Klart är att Heda medeltida kyrka med tiden ansågs för liten och 1846 beslöt man riva den. Efter påtryckningar av fornforskaren Nils Månsson Mandelgren och lundaprofessorn Carl Georg Brunius, valde församlingen att i stället restaurera sin kyrka. År 1858 var ombyggnaden klar.
Den märkvärdiga Ledbergsstenen på kyrkogården till ortens kyrka. Inget är känt om stenen från dess tillkomst tills att riksantikvarie Johan Hadorph ritade av den på 1600-talet. Då satt den inmurad i väggen till kyrkans sakristia. År 1847 rev man den nuvarande kyrkans föregångare och i sammanhanget lösgjordes stenen, men insattes som byggnadsmaterial i den nya kyrkogårdsmuren. Stenens tid i kyrkogårdsmuren tycks dock blivit kort, och efter en viss "träta" i församlingen kom den att resas på sin nuvarande plats.
Porträtt av Carl Magnus Wezén, rimligtvis under hans tid som komminister i Rinna. År 1878 skulle möjlighet öppnas för honom att få leda en egen församling. I Västra Husby hade kyrkoherde Wiede fått ett för honom attraktivt erbjudande i Ekebyborna och församlingen behövde således ny kyrkoherde. Där kom han att verka i 50 år. Hur länge han var praktiserande kyrkoherde är oklart men han var bosatt i prästgården tills hans liv nådde sin ände 1928, då 96 år gammal.
Interiör från nya kyrkan i Skärkind. Kyrkobyggnaden uppfördes under åren 1835-36 efter ritningar av Justus Weinberg. Som byggmästare anlitade församlingen den välrenommerade byggmästaren Abraham Nyström. Interiören blev rymlig med tunnvälvt tak och korsarmar i öster och väster. Ett blixnedslag 1906 tilltvingade ett omfattande restaureringsarbete. Arkitekt Erik Lallerstedt förvandlade den enkla empirekyrkan till en livlig jugenddekorerad helgedom. Predikstolen är dock ursprunglig och utfördes av byggmästarens son, Johan Nyström.
Interiör av Landeryds kyrka. Året är 1904, således en tid före den restaurering som kom att genomföras 1917. Det mesta kom emellertid att bli sig likt i den vy vi ser genom fotografens lins. Kyrkans inventarier och fast inredning är desamma som dagens besökare möter. Predikstolen skänktes till församlingen redan 1676 och altaruppsatsen inklusive tavlan sattes upp i början av 1870-talet. Korens fönster har varit igensatta efter att bilden togs men är sedan 1979 åter upptagna.
Undenäs pingstförsamling (Sion). Gamla Sionkapellet i Närlunda. Nybyggt år 1931. Det nymålade kapellet brann samma år, men ett nytt kapell var färdigt endast några månader efteråt på samma plats. Längst till vänster Frans Reinold, som skänkte tomten. Sionförsamlingen i Undenäs var från början utpostverksamhet till Salemförsamlingen i Karlsborg. Egen församling bildades år 1931 av 32 personer. Efter 44 år uppgick den lilla församlingen åter i Salemförsamlingen i Karlsborg. Neg finns.
Del av södra fasaden till Hägerstads gamla kyrka. Här från en tidig undersökning genom Östergötlands museums försorg. Det fotografiska handlaget var väl ännu inte intrimmat men vi får ändå en uppfattning om hur ruinen tog sig ut 1925. Som synes var kyrkobyggnaden lagd i ruin. Förfallet var naturligt efter att församlingen från 1866 hade en ny och kostnadskrävande kyrka att förvalta. Som bekant för många kom ruinen vidare att återställas och fungerar sedan slutet av 1970-talet åter som gudstjänstlokal.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.