Arkeologis utgrävning vid Klinta 1957.
Från 299 kr
K-G Petersson vid Klinta 1957.
Kruka under utgrävning på Skedemosse.
Fornfynd från Törnbottens gravfält 24/8 1961.
Från utgrävning i Ormöga 23/9 1963. Utöver detta fyndet hittade man mycket djurbensmaterial i Ormöga och har kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Från utgrävning i Ormöga 23/9 1963. Man hittade mycket djurbensmaterial i Ormöga och har kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Utgrävningar vid Ormöga 23/9 1963, K-G Petersson. Man hittade mycket djurbensmaterial här och kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Utgrävningar vid Ormöga 23/9 1963. Man hittade mycket djurbensmaterial här och kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Utgrävningar vid Skedemosse - Manne Hofrén på besök.
Utgrävning i Köpingsvik med K-G Petersson den 15/9 1961. Här visas ett lårben.
Utgrävning vid Skedemosse.
Fynd från Skedemosse, 20/7, bland annat en slipsten.
Skedemosse den 20/7, Margareta Beskow och Ulf Erik Hagberg.
Skedemosse den 20/7, Ulf Erik Hagberg.
Skedemosse den 20/7 1962, Ulf Erik Hagberg och Margareta Beskow.
Fynd från Störlinge.
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 i en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.