Här ser vi den stora ladugården sedd från norr. Den har stenväggar till fähusdelen och träväggar till foderloftet och är försedd med mängder av fönster på jämna avstånd så som brukligt var vid denna tid. Papptaket är särskilt imponerande, alldeles jämnt och slätt. Bara kostnaden för pappen måste ha varit betydande. Det finns tre ventilationstrummor, en stor nymodighet, sådana blev annars inte vanliga förrän under mellankrigstiden.
Från 299 kr
Vi ser här manbyggnaden från norr. Den saknar sockel, vilket ett hus från 1883 borde ha. De smårutiga fönstren är av sen 1700-talstyp och skulle kunna vara återanvända. Det gjorde nog inte något om man hade gammalmodiga fönster på denna gavel vänd från vägen, ingen såg dem. Halvfönster vid ytterdörren förekommer i enstaka fall i Lau, se Bild 575 mfl. I bakgrunden skymtar Bjärges Östmans ställe, se Bild 589 mfl.
Skuporna är uppsatta i rakar. Masse skriver att det är på Smiss Vilhelm Karlssons åker, men när man ser slantunen i bakgrunden, ser det ut att vara på Smiss Kristn Perssons åker norr om Vilhelms åker, se Bild 45. Även här ser man hur kala Lausbackar var förr. Botvide kvarn skymtar i fjärran. I bildens båda kanter kan man mot horisonten ana två små byggnader med agtak.
Stora Åby kyrka 1970. Vy mot norr. Den nya kyrkan uppfördes på rekordtid 1757. Den ersatte en äldre som utdömts för sin litenhet. Biskop Olaus Rhyzelius rekommenderade socknen att välja byggmästare Peter Frimodig för uppgiften. Denne hade vid tiden stor erfarenhet och kom även i fallet Stora Åby visa sig vara kapabel uppgiften. Arbetet började den 13 juni 1857 och kyrkobyggnaden stod klar den 8 oktober samma år och kunde invigas dagen därpå. För ritningarna stod självaste biskopen.
Från det tjugonde allmänna svenska lantbruksmötet i Norrköping 1906. Lantbruksmöten till landets gagn hade på nationell nivå hållts sedan 1846. Med tiden blev det brukligt att man i samband med dessa även anordnade anslutande industriutställningar. I Norrköping avlöpte således parallellt en mer omskriven Konst- och industriutställningen vid Syltenberget. Lantbruksmötet var förlagt till ett område i stadsdelen Söderstaden i norr i direkt anslutning till Södra Promenaden.
Linköpingsvy som trots sina tekniska brister kan skänka betraktare glädje. För tagningen hade linköpingsfotografen Didrik von Essen med förmodad möda tagit sig upp på berget i Risbrinken. Kameran riktade han nära nog mot norr och fick i förgrunden med den då sparsamt bebyggda stadsdelen Hejdegården. Landsvägen som slingrar i förgrunden motsvarar i stora drag dagens Brokindsleden. Bilden är odaterad men kan utifrån aktiviteter i bilden knytas till år 1913.
Strax norr om Bjärka Säby slott faller Stångån ut ur sjön Stora Rängen. Just vid denna i plats hittar vi detta motiv, där ett par grabbar tycks göra sig redo för en tur på ån, kanske bara för att hämta fisk i sumpen som tjudrats en bit ut i ån. Året är 1902 och ännu vid tiden höll sig godset med egen fiskare. Nu hette han Karl Viktor Tilly och möjligtvis är en av pojkarna sonen Karl Arvid, född 1896.
Louise (Lovisa) von Rosen i hemmet vid Repslagaregatan i Linköping. Kärleksfullt porträtterad omkring 1895 av då översten Fritz Lovén. Louise var född i Stockholm men uppvuxen i föräldrarnas gods Ekhovs säteri strax norr om södermanländska Björnlunda. Efter att fadern blivit civil och erbjudits skilda tjänster i Stockholm flyttade familjen åter till huvudstaden och där träffade Louise sin blivande make i Lars Fredrik "Fritz" Lovén. Vid tiden för bilden hade de varit gifta i dryga 20 år och varit Linköpingsbor sedan 1892.
Medfaren men unik vy över den, vad tiden kallade, Karlssons säkerhetsbana i Linköping. Anläggningen var säker på så vis att den var spolad på torra land och gav trygg nöjesåkning runt förra sekelskiftet. Isbanan var belägen norr om det så kallade Miljonpalatset och i intill Järnvägshotellet. Bakom isbanan och namnet Karlsson döljde sig Skridsko-Kalle, den förre poliskonstapeln och vidare målarmästaren Karl Adolf Karlsson Grön (1847-1937).
Motiv från Nygård norr om Linköping. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1964. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Skäggetorp för cirka 10 000 invånare. Bilden visar miljön intill mangårdsbyggnaden som skymtar i bakgrunden. Huvudbyggnaden kom att vara en av få byggnader i området som undandrog sig rivning. Den kom istället att renoveras och få ny funktion som ungdomsgård i den nya stadsdelen.
Lerigt, spårigt och lantligt alldeles inpå kunten till centrala Linköping omkring förra sekelskiftet. Vid tiden benämndes den Tornygatan, stråket som ledde in till staden från gårdarna i norr och som vi sedan en tid döpt till Gråbrödragatan. Uthuslängorna till vänster tillhörde gården Kungsgatan 43, vars bostadshus då som ännu ligger utmed nämnda gata. Till höger skymtar de trähus som till största delen hörde till Biskopsgården. Domkyrkan måtte nämnas. Här med domens norra fasad mot betraktaren och ännu med sitt skifferbelagda sadeltak.
Motiv från Nygård norr om Linköping. Vid tiden för bilden hade området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade trakten med start år 1964. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Skäggetorp för cirka 10 000 invånare. Bilden visar gårdens spannmålsmagasin som var en av få byggnader i området som undandrog sig rivning. Byggnaden kom vidare att nedmonteras och fördes 1967 till Gamla Linköping.
Ett sällan sett panorama mot Linköping. Vy mot norr från fotografens bostad utmed Djurgårdsgatan. Året är 1903 och ännu kallar man den ringlande leden Djurgårdsvägen. Närmast till höger växer arbetarstadsdelen Stolplyckan fram med enkla bostäder för att möta tidens stora inflyttningen till staden. Stadsjorden till vänster är som synes närmast obebyggd och brukas ännu på lantmannavis. I fonden själva staden med ett antal igenkännbara byggnader.
Centrala Linköping ett gått stycke in på 1900-talet. Fotoåret 1929 var den här typen av idylliska miljöer ännu möjliga att uppleva. Bilden visar gården till Nygatan 16 med kameran riktad mot norr. Liksom i andra svenska städer kom Linköpings centrala delar att radikalt förändras under främst 1950- och 60-talen. Efterkrigstidens högkonjunktur innebar ett starkt ökat bostadsbyggande och en förändring av den kommersiella strukturen från detaljhandel och småverkstäder till utrymmeskrävande varuhus. enna Gårdsinteriör från Nygatan 16 i Linköping. Vy från söder.
En länge oidentifierad gårdsmiljö ur Linköpingsfotografen Didrik von Essen produktion har fått sitt svar i Berga gård söder om Linköping. Platsen är för en sentida betraktare fullständigt oigenkännlig. Förändringen förklaras i museimannen Anton Ridderstads ambition att omskapa gårdens ägor till ett östgötskt friluftsmuseum med museibyggnad och minnespark. Av detta blev dock inte allt realiserat på hans ägor. Släktens sommarviste på kullen lät han år 1896 utbygga till vad som kom att kallas Berga slott. Vy från norr, sannolikt kort före utbyggnaden.
Korsningen Nygatan-Bokhållaregatan i Linköping med kameran vänd mot norr. Motivet var ingen slump för fotografen som satte värde i att dokumentera förändringar i hemstaden. Här tog den snart 86-årige före detta översten Fritz Lovén fasta på att traditionstyngda restaurang Druvan rivits och lämnat en glugg i gatubilden. Året var 1930 och nästkommande år kom utrymmet vara fyllt med ett nytt och modernt affärs- och bostadshus.
Almarna slår skuggor över griftegårdens mittgång i Linköping. Två flickor stannade upp inför fotografens göromål vilket bidrar till bildens stillhet. Griftegården anlades i början av 1800-talet för att möta stadens ökade befolkning. Vid tiden fanns även sedan länge ett växande motstånd mot begravningar vid den centralt liggande domkyrkan. Tiden för bilden var omkring förra sekelskiftet och redan då hade man nödgats vidga griftegården mot norr. Alla helgons kapell som skymtar i fonden placerades centralt i den då nya Norra griftegården.
Brahegatan i Gränna sommartid. Oscar Carlson affär närmast i bild. Ett barn står i dörren och en kvinna med hatt står intill. En man och en kvinna står utanför grannhuset i norr vars dörrar står vidöppna. Det är sannolikt herr och fru Wetterhall som äger fastigheten. Det ligger en grus/jordhög på gatan som därintill verkar uppriven. Det är möjligen omläggning på gång, från kullersten till gatsten. Trottoaren har alltjämt dubbla rader med borgmästarsten.
Snälltåget nr 3 som avgick från Gävle på nyårsafton kl 14:13 spårade ur 16:42 vid Buddby som liggen en bit norr om Vendels station. Tåget bestog av 12 personvagnar med omkring 70 st resenärer .Restaurangvagn och en finka. De enda personskador som uppkom var att lokföraren fick bulor i huvudet, skrapsår på en fot och ett blåöga. Eldaren Fick bara ett skrapsår på ena armen och slog i huvudet så han fick huvudvärk. Alla passagerare klarade sig lyckligtvis oskadda.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.