Här ligger det en ryssja i Närk-ån, men man ser bara stjärtstaken som håller ryssjan på plats t v och armstakarna som utliggarna är fästade i t h.
Från 299 kr
I förgrunden ses en enkel anläggning för fastsättning av ryssjor. Från den ställningen över ån fästs armstakar som går ner i vattnet och håller upp fångstarmarna. I bakgrunden ses Nybro, byggd av knuttimrade kistor fyllda med sten, därpå en broläggning av plank och räcke. T v syns ladugården till Laus östligaste boplats, se Bild 271. Det är en bulladugård med halmtak. På högra gaveln skymtar ett skjul. Landskapet är välbetat och öppet.
Masse har arrangerat en tydlig bild av ryssjan, så man ser fångstarmarna och den inre struten där fisken simmar in genom hålet till utrymmet längst bak och inte kan komma ut därifrån. Bulladugården kan vara höjd i senare tid med ett foderloft.
Hägdarve Emma Rosenqvist och Holmsmor (Vem var hon? Bodde hon på Närsholmen?) fyller nålar (Vad gör man då?). De sitter vid gaveln till en manbyggnad i bulteknik. Huset har fönsterluckor, vilka användes till att stänga kölden ute före innerfönstrens tid. När de var stängda var det mörkt inne.
Paret Rosenqvist binder en ryssja för småfisk och dottern ...vad gör hon? Se Nr 362.
Strömmingsgarnen skulle alltid torka efter de använts. De hängdes upp över en garnstake i vardera ändan av garnet. Staken i sin tur vilade på två stolpar, förr med självvuxna grenklykor, kallade gistar eller stjekar. Vid alla fiskelägen fanns förr ett inhägnat markområde kallat gistgard eller braidning, där garnen hängdes på tork. Dit fick inte betande djur komma in och trassla sönder garnen.
Strömmingsgarnet hänger på tork hemma hos Smiss Artur Karlsson. Man har trätt den s k garnstaken genom övertjänen, den lina som alla fint rundade barkflöten sitter på.
Hallbjäns Oskar Danielsson, 34 år, färgar garn i en stor gammal koppargryta utanför smedjan (?) på gamla gårdstomten. Bredvid står dottern Annie, snart 4 år, svärfadern Jakob Larsson, 54 år, pojken t h är än så länge okänd. Denna gårdspart av Hallbjäns skiftades ut 1904, vilket kan förklara det det dåliga skicket på smedjan.
Masse har fotograferat den gamle grannen Jakob Söderlund, 78 år, när han sitter utanför sin brygghusdörr och binder nät, som han har upplagt på stolen framför sig. En innerdörr är uppsatt i gattet mellan brygghuset och manbyggnaden för att få lä. Stolarna är fina allmogestolar i Karl-Johanstil.
Masse har arrangerat uppställningen av en slingränna, så man kan se tråden till bindning av fiskegarn/nät.
Hallsarve och Smiss grannlag har givit sig ut en liten bit på isen för att dra not. Man har börjat hugga hål i isen. Det verkar vara stilla och rätt fint väder, troligen milt för det ser ut att vara vatten på isen. Längst t h står Hallsarve Hans Karlsson.
Smiss Christian Petter Pettersson slår ihop två tåtar.
Maria manglar för hand på ett 1700-tals bockbord. Bordet har en stenskiva, vilket var nödvändigt för att få ett slätt resultat. Handduken eller vad det nu är, är upprullad på slät rund trärulle och den dras fram och tillbaka med mangelträet Maria har i handen. Mangelträn var ofta konstfärdigt gjorda med karvsnittsmönster på ovansidan, de var i regel fästmansgåvor. Det finns en Maria Mårtensson vid Nybygget, men hon är bara 30 år och denna kvinna är väl äldre?
Masse har fått Fie Jakob Karlsson och Alfred Olsson att låtsas dra valkan lagd på arbetsvagnen på gårdsplanen. Se Nr 308 och 309!
En arrangerad bild av Masse där gubbarna låtsas dra valkan, vilken har lyfts fram ur snåret. Det här var ett tungt arbete som helst krävde 4 personer. Hemmor Lars Löfgren är en av karlarna, hans gamla manbyggning syns i bakgrunden, den revs 1921.
Denna stora handvalka har finare räfflor än Fies, se Nr 308 och 309. Den har en mycket stabil ställning här hos Hemmor Lars Löfgren, vilket var nödvändigt i o m att skrubbningen utfördes med stor kraft.
Här är överstycket och understycket upplagda på vagnen. Understyckert har sidolemmar så att överstycket inte "spårar ur" när man skrubbar ullen. I bakgrunden syns Fie Jakob Karlssons manbyggning, en parstuga från 1826 i gott skick.
Masses dotter Laila arbetar hos Jakås med garn, men om hon verkligen hasplar upp en härva är osäkert, jfr Nr 199! Hon arbetar med nystel och bobiner.
Bilden är så otydlig att det är svårt att se de mindre verktygen. Ullkränkan är den låga korgen på ben, medan den stora korgen är saigkäret, där man lade de färdigkardade ulltussarna. På vardera korgen står en karda. Uppsatt på väggen är troligen en saig t v och två solvar t h. Saigen är den kardade ulltussen färdig för spinning. Solvarna används när man sätter upp väv i en vävstol.
Här sitter Fie Anna Catarina Andersdotter Laurin, 74 år, vid spinnrocken framför manbyggningen, en arrangerad bild av Masse. När hon spunnit så mycket att tenen är full, för hon över det nyspunna garnet till haspeln bredvid, från vilken man kan trä av garnet och knyta en härva.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.