Foto från Maggie Wiboms ateljé och lägenhet på Lerviks gård där hon bodde hos sin syster Helfrid Joachimsson med man under 1930-talet. Skiss i gips till skulptur av Sankt Staffan av skulptör och formgivare Maggie Wibom. 1934 fick Wibom i uppdrag att göra ett förslag till den nya Staffanskyrkan i Gävle. Även andra konstnärer lämnade in förslag. Efter ett antal ändringar står sedan 1934 Wiboms staty av S:t Staffan, gjuten i brons, i en tornnisch i kyrkans kor. Motivet är munken Staffan som enligt legenden led martyrdöden i Hälsingland.
Från 299 kr
Två bilder av "Syster Maja", kvinnohuvud i gips. Visad på Värmlands konstförenings utställning 1937. Sixten Nilsson (1911-1962), var verksam som skulptör, målare, grafiker och tecknare. Lärare i teckning och bildhuggeri vid Karlstads yrkesskola. Studerade vid Académi Scandinave i Paris för bland annat Despiau 1935, vid Konsthögskolan i Stockholm för Nils Sjögren 1936-40 och vid Escuela Superior de Bellas Artes de San Jorge i Barcelona 1952-53. Studieresor till Norge, Frankrike och Spanien. Han är främst representerad i Karlstad bland annat med bysten över K. M. W:s grundare G. A. Andersson på Hagatorget och på Värmlands museum. Källa: Svenskt konstnärslexikon, 1957.
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.