Här ser vi det stora ladugårdskomplexet bakifrån. Bjälkändarna med ankarträn tyder på att ladugården är äldre än spåntakstiden. Troligen har den varit en riktigt lång agtäckt ladugård, innan man på 1880-talet tog bort hela taket och gavelspetsarna och gjorde nytt tak täckt med spån, sammanbyggt med de vinkelställda uthusdelarna. I mitten har det nog funnits ett portlider, där har man inrett ytterligare ett fähus, nu finns det tre stycken stora och ett litet längst till höger. Man har bytt ut en bit av spåntaket. Det var något man gjorde nästan varje sommar när man hade tomt på en bit av loftet, så det inte kom någon spik i höet. Då rev man det utslitna spåntaket på denna del och sopade ihop det på loftsgolvet. Gödseln skall troligen användas till de åkrar som skall höstsås. Den avgnagda halmstacken ser ut som en stor hydda. Längst t h ser man manbyggnadens tak, där man håller på att lägga på papp eller plåt.
Från 299 kr
Anna Klingspor i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Året är 1908 och hon har varit gift med kapten Carl Ridderborg i 20 år. Helt nyligen har de tillträtt fideikommisset Ribbingshov i Norra Vi, där de är bosatta med sina tre döttrar. Vägen dit hade för Annas del gått genom en barndom i Enköpings-Näs där föräldrarna ägde Nybyholms gård, via en kortare tid på Lagnö säteri i Aspö till Uppsala stad. År 1885 flyttade familjen till Stockholm och bosatte sig i en våning i kvarteret Höjden. Här blev Anna kvar till sitt eget giftemål 1888. I förstone kom hon och maken att bosätta sig i den till honom ärvda gården Öna i Tjällmo. Under perioden 1903 till 1907 var istället Motala makarnas hemvist och från det sistnämnda året är skildringen av Annas liv tillbaka till styckets ingress.
Ett av tiden förbleknat porträtt som enligt påskrift återger prostinnan Wallström i Högby. Försämringen må vara förlåten då vi bevittnar en av de allra tidigast födda östgötska kvinnor som finns fotograferade. Prostinnan Wallström hette Vendela och innan hon blev änka 1854 bar hon efternamnet Roselius. Född i Ringarums socken 1784 som dotter till prosten Magnus Roselius och dennes maka Anna Beata Sigismundsdotter. Från 1808 var hon gift med spinnhuspredikanten och sedermera komministern i Norrköping, Magnus Wallström. År 1813 flyttade paret till Högby där maken utnämnts till kyrkoherde. Äktenskapet bar sex barn mellan åren 1809 till 1824. Efter makens bortgång fick hon lämna kyrkoherdebostället i Högby och hon, som tiden uttryckte, logerade en tid i Allhelgona och vidare i Veta innan hon fann sin slutliga vistelse i Herrberga. Där avled hon den 16 januari 1878, nära 94 år. Som hon önskat begravdes hon på, vid tiden, Herrberga nya gravplats.
Christopher Polhem tillbaka till framtiden En utställning om uppfinnaren, entreprenören och universalgeniet Christopher Polhem. Utforska vår spännande utställning om en man som ansåg sig vara född vid fel tid och på fel plats. Utgångspunkten för berättelsen är Christopher Polhem som ung. Ett annat spår är hans egna ord om att vara född i fel tid och på fel plats, där vi beskriver orsakerna till varför hans idéer aldrig fick de genomslag som han hoppats på. Många gånger revolutionerande idéer som idag är världsledande lösningar, men som världen inte var redo för då. Utställningen resonerar också kring frågan om vad Polhem hade ägnat sig åt om han levt idag. Vad hade han sett som vår tids största utmaningar? Vilka hinder finns idag för framsynta innovatörer att genomföra sina idéer? Utställningen Christopher Polhem tillbaka till framtiden visas tills vidare. Utställningen visar unika föremål som Christopher Polhem använde integrerat med vår moderna multimedia och interaktivitet och där ledorden är rörelse, tvärvetenskap, lekfullhet, konst och framtidstro.
Katarina Bram utanför Svinhults fattighus Bona. Vid tiden för bilden var hon den äldsta kvinnan i församlingen. Enligt källorna hade hon ett svårt liv. År 1852 gifte hon sig med smeden Samuel Johan Bram (1819-1872) och de flyttade in i backstugan Grindstugan till gården Grindsbo. Snart antecknas de som utfattiga. Dessutom får de en dotter som ömsom antecknas vara idiot, mindre vetande, fallandesjuk och att hon talar illa. Något kunde hon dock bidra till hushållet då hon även antecknas vara lumpsamlerska. Smeden gick bort i lungsot 1872 och kort därefter finner vi Katarina och hennes sjukliga dotter Klara Matilda intagna på fattighuset. De bodde där ända till 1919, då Katarina avled i en ålder av 99 år. Dottern flyttar till mågen Johan August Andrsson i Västra Ryd. Hon avled där 1931.
Nundstedts fastighet, Kvarnbygatan 39 på Gamla Torget. Okänt årtal. Uppteckning från Hans Hansson: "I detta hus fanns William Olssons velocipedaffär i högra ändan. Bertil och William var bröder och hade varsin cykelaffär. Till vänster i huset låg J. Nundstedts speceriaffär. I övervåningen fanns Stadsingenjörskontorets mätningsavdelning i en f.d. lägenhet. Där arbetade kartriterskorna och mätningspersonalen. Jag arbetade själv där från sept. 1957 till 1961 som mätningshantlangare (s.k. pinnpojk). Men jag arbetade mestadels med att kopiera ritningar och kartor. De flesta kopiorna belystes på ljuskänsligt gult papper som sedan framkallades med ammoniak. Fy vad det luktade hemskt när jag tömde upp ammoniak från en plastdunk i den öppna ammoniakbehållaren. Då fick man snabbt springa till det öppna fönstret och kippa efter andan. Någon gång 1961 flyttade vi in i det nuvarande Stadshuset. Huset revs i samband med ombyggnad av Kvarnbygatan."
Kauparve var före partsklyvningens tid Laus största gård jämsides med Fie. Båda gårdarna delades sedan i 5-7 parter. 1870 genomfördes ett skifte vid Kauparve, då två parter vid den tätt liggande bebyggelsen nedanför Lausbackars sydöstra ände blev ålagda att flytta. Denna gårdspart samt grannparten flyttades då upp på backrönet vid Kotorget där ena vägen går mot När och den andra mot Lau kyrka. Denna boplats var nog egentligen inte ny. På medeltiden låg här kanske gårdarna By och Hanarve och ruiner efter den sistnämnda gården sägs ha funnits kvar ännu vid detta skifte. På bilden ser vi den stora manbyggnaden i parstugeform med källare, hög bostadsvåning samt vindsvåning under brutet tak med frontespiser. Köksbakbygget kom till efter 1906 och verandan vid sekelskiftet. Flygeln innehållande drängkammare och brygghus med sädesmagasin på loftet byggdes 1870 och är numera inredd till den liten permanentbostad.
Inte sällan saknar vi paradoxalt nog porträtt av fotografer från äldre tid. Genom denna unik bild blir fotografen Augusta Zetterling ett undantag. Född i Stockholm som Anna Sofia Augusta Böhme år 1840 kom hon vid 18 års ålder att gifta sig med inspektorn Oscar Victor Zetterling. Även maken var bördig från Stockholm men deras vägar kom att mötas i Åtvidaberg. Den blivande makens yrke hade fört denne till tjänst vid Mormorsgruvan väster om orten och Augusta kom till Åtvidaberg genom att fadern, musikdirektören Wilhelm Böhme, anställts att bland annat leda Kopparverkets bruksorkester. Paret gifte sig 1858 och var fram till 1873 bosatta i den lilla gruvorten Mormorsgruvan. Från åtminstone 1866 var Augusta där verksam som fotograf med egen ateljé, vilket i och för sig var ovanligt för en gift och väl försörjd kvinna vid tiden. Var eller hos vem hon gick i lära är höljt i dunkel. Hennes produktion bestod i första hand av porträttfotografering men hon framställde även för eftervärlden unika vybilder från Åtvidaberg med omnejd. Hennes fotografiska värv kom att fortgå även efter att makarna flyttade från Åtvidaberg år 1873 för att så småningom slå sig ned i Stockholm.
Meny med rätter på Sankta Gertruds gille, troligen Stockholmsutställningen 1897. Texten lyder något moderniserad som följer. Vänster sida: En timlig spis behöver vi visst/ ja låtom oss spisa utan tvist/ Med ro uti fröjd och i glädje/ Vi älskar Stockholm vår gamla stad/ Dess åsyn görer var man så glad/ vi aldrig dess bort-rivande tillstädje [tillåta]. På höger sida står vad gillet serverade: Rätter de där varje dag undfås uti Sankta Gertruds Gillestuga. Dryck av arabiska bönor. Därtill sockerbröd [ett tyskt vetebröd med mycket socker och smör] med litsla [små] rätter/Det nymodiga kalla kaffefrukost. 1 Riksdaler Suden [suden] lax med ? 75 öre Item [detsamma] med oljesås/det fransöske kalla majonäs 90 öre Kokter lax med suden ägg; en kostelig herraspis 1 rdr Kall oxe stekt med jordpärer [potatis] i oljesås med kapris/det engländare kalla Cold Roast Beef 75 öre Kall bräckter skinka med ägg 75 öre Hönspastiller [pastejer] 75 öre Tysk kejserlig frankfurter kröningskorv med pepparrot. 30 öre Bakad fågel med soppar/det fransösiske nämna volauvent aux champignons 35 öre Och må man dricka härtillika mång bägar gott herreöl från Münchens bryggeri.
Sjömannen Carl Daniel Hansson Norrby född 1820 från Gumbalde gifte sig 1844 med Christina Hansdotter från Snausarves ursprungspart. Tydligen var Carl Daniel ihop med Christina långt innan de gifte sig, för redan 1838 lär han ha byggt bostadshuset på mark tillhörigt hennes föräldrahem. De fick 4 barn, varav yngsta dottern Margareta Carlsdotter född 1855 tog över, gift 1881 med Carl Oskar Pettersson född 1852 från Hallsarve och de fick också 4 barn. Sonen Edvin Pettersson född 1885, tog sig namnet Norrby efter morfar, köpte stället av sin mor 1916 och byggde smedja där redan 1910. Han var gift 1912 med Olga Pettersson född 1889 från Garde. Även de fick 4 barn och det blev sonen smeden Evert Norrby som tog över, gift med Margit från När (?). På bilden ser vi bostadshuset som Carl Norrby byggde 1838, ett välbevarat bulhus under faltak. Det huset utgör ännu stommen i dagens hus, som mera har karaktären av snickarglädjehus. T h ser vi ett brygghus och sedan en liten bulladugård med en bod på borte gaveln. Smedjan är ännu inte byggd, uppfördes den på hösten?
Selma Widoff i linköpingsfotografen Svante Leonard Rydholm ateljé något av 1860-talets första år. Född 1842 i Kaga och där boende i Sättuna, är hon således runt 20 år på bilden och har livet framför sig. Likafullt har hon upplevt prövningar. Ännu inte fyllda 4 år hade hennes mor dött i vattensot, ett av tidens många gissel. Fadern hade vidare gift om sig med en äldre syster till sin första fru, men även hon dog inom kort i en annan av tidens plågoris, lungsoten. Fadern kom att gifta sig en tredje gång och vi är då närmast framme vid tiden för bilden. Det tredje äktenskapet varade till faderns död maj månad 1870. Selma var då ännu skriven i Kaga men uppges vistas i Herrberga, där en äldre bror ägde och drev Forsa södergård. I Herrberga, eller annorstädes, träffade Selma under alla omständigheter sin blivande make i Carl Anders Emil Wettergren, som arbetade som inspektor i bruksorten Svabensverk i sydvästra Hälsingland. Där satte de bo och i november månad 1880 fick de sonen Karl Axel August, som kom att bli makarnas enda barn. Efter knappa 10 år bröt de upp från Hälsingland för att flytta till Linköping, där de bosatte sig i en våning på adressen Drottninggatan 22. Efter nya tio år lämnade makarna Linköping för ny tillvaro i Uppsala, som kom att bli deras sista gemensamma hem. Maken avled i Uppsala 1906 och någon gång därefter flyttade Selma som änka till Stockholm. Hon fick ett långt liv. Hon somnade in dagar före sin 93-årsdag. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.
Utan Masses dokumentationssinne hade en bild på så här enkla uthus aldrig har blivit tagen. Nu får vi en god insikt om människornas levnadsvillkor för 100 år sedan bara genom att se på bilden. Den större byggnaden är en liten bulladugård, förlängd med en resvirkesdel t h där det större fönstret sitter, skarven går också att se i faltaket. Ladugården är också höjd genom ett påbyggt foderloft. Ladugården skulle kunna innehålla en ko, en kalv och ett par grisar eller lamm. Den fallfärdiga mindre bulbyggnaden t h skulle kunna vara gris- eller lammhus. Skjulet längst t h är vedbod, det ligger ved utanför. Den påbyggda boden t v kan vara ett hönshus. Framför vedskjulet ser det ut att ligga en större båt under skydd av lämmar. Bilden är tagen i slutet av oktober och kanske hade man tagit hem båten över vintern. Var Jakob Södergren fiskare? Sonen Arvid var i alla fall det. Nils var mjölnare med egen kvarn (?), se Bild 609, 611, 612, 613 och 614. Masse uppger att även Arvid var mjölnare. Masse har nog skrivit fel: det här är nog uthusen till Liven Lagergrens boplats!
Vördsamt porträtt av fröken Sofia Stenhammar, enligt påskrift syster till Hedda Stenhammar och prosten Stenhammar från Häradshammar. Tolkad av detta föreställa Elisabeth Sofia Petronella, född 1824 som dotter till prosten Christian Stenhammar och makan Anna Charlotta Kernell. Fadern var vid tiden prost i Törnevalla. År 1838 gick modern bort och lämnade den redan åldrige prosten ensam med elva barn. Sofia lämnade därför föräldrahemmet tidigt och vi finner henne i förstone som mamsell i brukspredikantens Alméns hushåll i Gusum. Efter en tid flyttade hon tillbaka till fadern, som nu var kyrkoherde i Häradshammar, och kom efterhand att bli hans enda kvarvarande barn i hushållet tills han somnade in under årets första dagar 1866. Sofia kunde dock bli kvar i prästgården. En syster till henne hade gift sig med prästvigde Johan August Tornberg, som nu tog över prästskapet i Häradshammar efter svärfadern. Längre fram i livet kom Sofia att förvärva ett eget hem i Rönö där systrarnas roller var ombytta efter att systern blivit änka. Sofias hemman Loviseberg kom att bli systrarnas gemensamma hem tills döden skilde dem åt 1888. Sista delen av sitt liv var Sofia inneboende hos en annan syster på Bo säteri i Västra Harg. Hon avled efter ett långt liv den 20 september 1908.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.