Tidersrum
Från 299 kr
Denna vårkväll har Masse tagit en bild av tröskhuset, som står inåt gården, och ladan bakom. Vandringen är urriven och tröskhusets öppningar har satts igen, men vad de har där inne är inte känt. Spåntaket har tydligen legat en del år, för här har man lappat det med nya spån instuckna där de gamla har murknat. Vad är det för låda med två luckor som står vid staketet? Gåshus? T h är nog en brunn.
På ladans framsida står det gamla tröskuset kvar. Det är höjt sedan uppförandet med ett högt foderloft i trä. Lustigt nog har det tre taktäckningsmaterial: halm, falar och spån. Tröskvandringen är ännu kvar, en dragbom skymtar i öppningen. Det tillbyggda huset på gaveln kan ha innehållit lammhus och vagnbod. På loftet var det magasin, det visar de öppna vädringsluckorna, säden låg där inne på golvet och luftades ur denna soliga septemberdag.
Bodlängan mot tröshuset har rivits och man har byggt ett nytt grishus mm med magasin på loftet. Taket har täckts med papp i lodstående vådor på en börding av spån. En holk till magasinet med fönster har satts i. Gaveln har vackert spröjsade fönster, särskild möda har lagts ner på fönstret högst upp. Invid hörnet står smidda järngrindar av samma typ som lillgårdens och gatgrindens.
Denna bulbyggnad med loft i resvirke är svår att åldersbestämma. Virket är rätt klent, vilket skulle innebära att den var tillkommen omkring 1880-90. Byggnaden innehöll grishus, troligen lammhus, hönshus och snickarbod. På det stora loftet hade man magasin. Fönstren är tillfogade senare. Taket är täckt med spån. Intill står ett ganska stort dass. Båda byggnaderna finns kvar än idag, fast de har flyttats när gårdstomten ändrades och man byggde ny ladugård längre in på tomten 1923.
Här ser vi ladugården från öster. Masse har tagit en bild från vägkanten. Även på denna sida ser ladugården ankommen ut. Den har säkert ursprungligen haft agtak, men ganska tidigt tycks man ha bytt till spån och då valmat övergången mot tröskhuset. Från vänster har den nog innehållit vagnbod med blind baksida, lammhus med hoindlucka, hönshus med hönslucka, kohus och stall med gödseldörr, ladportar och lada med vädringslucka.
Detta lilla hus är en mycket liten parstuga med ett rum på varje gavel, en farstu på framsidan mot landsvägen och en vardagsingång på baksidan genom en liten farstukvist direkt till köket. Huset är ett pinnmurshus: en enkel bulstomme håller samma tunna väggar av småsten och bruk, utvändigt klädda med brädpanel. Taket är täckt med spån. T v skymtar den lilla bulladugården, se Bild 751.
Lausmyr, som var 1.500 hektar stor, dikades ut första gången på 1890-talet när det förr så rikliga fisket hade minskat och förlorat allt mer i betydelse, samtidigt som behovet av odlingsbar jord hade ökat. När myren var utdikad, tillfördes mycket värdefull mark gårdarna i socknarna runt ikring. Men man förlorade också sin agtäkt. Men denna förlust var måttlig, man hade redan börjat gå över till spån i stället som takmaterial. Här kommer Hans Larsson med sista aglasset draget av två rätt magra stutar.
Överlännäs kyrka. Kyrkans ålder är svår att bestämma, men den kan vara byggd kring sekelskiftet 1200 - 1300. Den är uppförd av sten som numera är vitputsad. Taket med brant resning är täckt med spån. Den gamla ingångsporten syns på södra väggen. Till den nuvarande ingången på västra gaveln hörde under 1800 talet ett vapenhus av trä. Under 1400 talet fick kyrkan stjärnvalv. Klockstapeln är byggd i slutet av 1700 talet eller början av 1800 talet. Den ombyggdes vid en restaurering 1891
Vibyggerå kyrka, interiör. Kyrkan byggdes under senmedeltiden, men en närmare datering är svår att göra. Den är uppförd av sten som senare har vitputsats. Det höga branta takfallet är täckt av spån och en takryttare finns. Vapenhuset är något yngre än kyrkan. Sakristian av trä är från 1640-talet och ersatte sannolikt en ursprunglig, mindre sakristia av sten. Kyrkorummet har ett enkelt tredelat paneltak. Altaruppsats, predikstol, läktare i väster samt bänkinredningen tillkom 1740-41. Kyrkan ersattes av en ny kyrka som stod färdig 1873
Vibyggerå gamla kyrka. Kyrkan byggdes under senmedeltiden, men en närmare datering är svår att göra. Den är uppförd av sten som senare har vitputsats. Det höga branta takfallet är täckt av spån och en takryttare finns. Vapenhuset är något yngre än kyrkan. Sakristian av trä är från 1640-talet och ersatte sannolikt en ursprunglig, mindre sakristia av sten. Kyrkorummet har ett enkelt tredelat paneltak. Altaruppsats, predikstol, läktare i väster samt bänkinredningen tillkom 1740-41.
När den nuvarande stenkyrkan i Sjösås byggdes behöll man sakristian som således utgör kyrkans äldsta del. Den sengotiska salkyrkotypen med avsaknad av kor som präglar kyrkan, tyder på att den uppförts under 1400-talets senare del. Kyrkan erhöll en brant takresning täckt av spån. Ett vapenhus byggdes 1732 vid nordportalen. Vid det omfattande renoveringsarbetet 1773-1775 som gav kyrkan sitt nuvarande utseende flyttades vapenhuset till den nya ingången på västsidan.
Rivning invid Pilens backe. Skolmästaregården plockades ner 1953 och står numera i Gamla Linköping. Till höger ses Kopparslagaregården, även den är flyttad till Gamla Linköping. Skolmästaregården: I ett brev daterat 22 maj 1696 betraktas byggnaden som nybyggd. Den har en s k salsplan. Det branta valmade taket var ursprungligen klätt med spån. Skolmästaregården fungerade som skolmästarebostad 1696-1731. Vid sekelskiftet 1900 kom gården till mekanikern Karl August Petterssons (1872-1943) ägo som startade Östergötlands Velocipedfabrik i denna gård. Här grundades även idrottsföreningen BK Derby.
Manbyggnaden på Goks är en av socknens 4 stycken byggd i två fulla våningar. Det finns en stenhusresolution på Goks 1793 och den avser troligen nedervåningen. Övervåningen är sannolikt tillkommen vid 1800-talets mitt, då också nedervåningens fönster moderniserades. På bilden har man bytt ut ytterdörren mot en tidsenlig spegeldörr med småspröjsade fönster i översta spegeln. Dessutom har man satt upp hängrännor och stuprör. Den nya flygeln är stor och hög, den innehåller ett sädesmagasin på övervåningen, det ser man på de små vädringsluckorna. Gavelfältet är byggd av trä och taket är täckt med spån, något som blev vanligt omkring förra sekelskiftet. Den innehåller troligen brygghus och drängkammare.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.
Byggenskapen gick tydligen i ett rasande tempo på Anderse! 1910 byggdes den nya manbyggnaden, strax efter den nya ladan och här 1914 är den nya ladugården just färdig, bruklaven står ännu kvar! Det är lite märkligt att halm ännu var ett gångbart taktäckningsmaterial. Det tyder på att man hade ont om skog till att såga spån av, det var annars nog det naturliga materialet. Ladugården är modern med fähus i sten med stora rikt spröjsade fönster och föderloft i rödmålat trä, likaså med fönster. Dörrarna till fähusen är stora och breda.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.