Mansporträtt av proviensalläkare Karl-Holger Hejll. Han flyttade 1945 in i villan från 1904 på Bomlyckan 1 (senare 10) i Varberg och därav kallas huset Hejllska villan.
Från 299 kr
Interiörbilder från Samuelssonska villan i Varberg. Villan uppfördes 1904 vid korsningen Lasarettsgatan-Västra Vallgatan till stadsfiskal Nils Olof Samuelsson (1864-1910). Sannolikt är det han med maka och barn i salongen på bild 1. Ritningarna gjordes av byggnadsingenjören Gottfrid Ljunggrens och var ett av hans första byggprojekt sedan han kommit till staden året dessförinnan. 1945 flyttade provinsialläkare Karl-Holger Hejll med familj in i huset vilket ledde till att det senare kom att bli mer känt som Hejllska huset.
Handlaren Victor Ferdinand Gullbrandsson, Kalmar. F 14/3 1821, D 6/8 1866. Med sönerna och dottern: F.v: Tullförvaltaren Ernst Gullbrandsson, f 14/2 1854,d 26/2 1911. Anna Hedvig Lovisa ,f 14/3 1855,d 8/2 1902, gift med provinsialläkaren med. lic. Lars Henrik Bruun. Grosshandlaren Victor Gullbrandsson, f 27/8 1852, d 15/6 1914. Plåt hosbankkamreren Bertil Gullbrandsson.
Porträtt av stadsläkare Carl Wallin. Född i Örebro kom han efter gedigen utbildning till Linköping år 1860. I förstone som praktiserande läkare men raskt även provisialläkare och sedermera stadsläkare. Vid sidan av tjänsten även så kallad järnvägsläkare vid bandelarna Linköping-Gistad och Linköping-Mjölby, tillika bataljonsläkare vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. I sitt privata liv åtnjöt han ett kort äktenskap med Amelie Laura Herkepeus. Gift i maj månad 1862 men änkling redan året därpå. Makan dog i sviterna efter nedkomsten av parets förstfödda och enda barn.
Text på kortets baksida: "Provincialläkaren Dr, August Edvard Goldkuhl. F. 1983 Sandklef. Utn. 1869 till läkare vid Kronob. Läns Laz Wäxsjö".
Flickporträtt av Wendla Movik. Född och döpt i Linköping som oäkta dotter till Anna Julia Mathilda Carlsdotter, som vid tiden tjänade som piga i Övre Mälingsbo i Åtvids socken. Wendlas öde gav henne en social resa som startade när hon som liten adopterades av den ogifte kontorschefen och brukskassören vid Åtvidabergs kopparverk, Werner Movik. Fyllda 25 år kom hon att ingå äktenskap med provinsialläkaren Richard Henrik Albert Gyllencreutz.
Från fältmanövern 1912. Korsningen vid Jouvins hotell (sedermera under källarmästare Bergmans regi,kallat Stadshotellet) av Järnvägsgatan /Ranta-vägen (numera S:t Olofsgatan) och Storgatan, under manövern 1912. Paret t.v. är marinintendent Collberg med fru, dotter till provinsialläkaren S.Collin i Falköping. Den i mitten av de tre under 1:a E-et i skylten Högkvarteret är arb. Flood. Mannen bakom den lilla pojken till höger är gatuförman Helmér.
Det parodiska ordenssällskapet SHT, med rötter i Uppsalas studentliv, instiftades ursprungligen 1844 men gavs sitt rådande namn först kring årsskiftet 1851/52. En av stiftarna var göteborgaren Carl Magnus Appelberg, som från år 1860 var knuten till Östergötland i egenskap av provinsialläkare i Kisa och vidare bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. År 1880 grundade han för Linköping en filialloge till SHT som gavs namnet Jojachim, vars medlemmar vi ser på bilden vid en sammankomst omkring förra sekelskiftet. Trots tydliga särmärken har platsen för samlingen inte lokaliserats.
föremål, scener, övriga
Kv. Veterinären, Storgatan 56. Första varmbadhuset i Falköping inrättades av provinsialläkaren C.A.L. Neuman i den av honom ägda fastigheten Carlslund vid Ellet, byggt 1870. Efter nedläggningen idkade en göteborgare Söderberg café-rörelse i c:a 10 år. Slaktare Karl Hansson inköpte fastigheten omkring 1885. Falköpings stad hyrde av Hansson för folkskola. Nykterhetsföreningen Enigheten hyrde också av Hansson tills den byggde egen lokal vid S:t Olofsgatan 1902-1903. Staden köpte sedan fastigheten för Gasverket och hade där lokal för kontor m.m. Främre delen av byggnaden, som syns på fotot revs omkring 1900. Slutligen revs hela byggnaden i juli 1974.
En kvinna och en liten flicka. Doktorinnan HILMA Wilhelmina Ingelson (1831-1901), född Uddén, med dottern Helfrid. Hilma Wilhelmina Uddén, född 1831-12-09 i Stenkvista (D), gift 1862 (?) i Kumla med WILHELM Anders Ingelson, född 1822, provinsialläkare i Tanum, Bohuslän, död 1868 i Hoghem, Tanum, O. Dottern: Helfrid Ingelson, född 1866-05-08 i Hoghem, Tanum, gifte sig med läkare Fredrik Bissmark, som avancerade till medicinalråd. Eftersom Hilma blev änka 1868 kan hon ha flyttat till sin bror Axel Uddén i Strängnäs. Han gifte sig 1868 när han hade fått tjänst som läroverksadjunkt där. Fotografiet måste vara tagen runt 1868-1869, med tanke på att hon är änka på bilden och förmodligen sitter med ett porträtt av sin döde make, och flickan ser ut att vara i 2-3 årsåldern.
Vykort, "Steninge Glasbruk". Vy med glasbruket och dess omgivning, sett från byvägen mot norr. Havet ligger strax nedanför bruket till vänster ur bild. Bolagsordningen för Steninge Glasbruks AB fastställdes 17 oktober 1873. Bland de större aktietecknarna fanns Alfred Bexell, provinsialläkaren P.O. Sjöstrand, godsägaren Ludvig von Segebaden och Sewerin Sjöstrand från Tranemo, som 1874 flyttade till Steninge och blev glasbrukets förste disponent. Under det första året tillverkades enbart buteljer, till vilka man använde den lokala sanden vid tillverkningen. Året därpå startades även två ugnar för tillverkning av apoteksflaskor och olika sorters hushållsglas. Det krävde högre kvalitet på sanden som då fick köpas in. 1876 byggdes en ugn om för tillverkning av fönsterglas, vilket från 1881 blev brukets enda produkt. Driften pågick till 20 februari 1917.
Parti av Snickargatan i Linköping omkring förra sekelskiftet. Bilden visar vy norrut från gatans anslutning med Ågatan. I blickfånget utbreder sig den så kallade Wernerska trädgården. Det nöjesetablissemang som från 1800-talets mitt växte fram i trädgården hade från senare hälften av århundradet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra till ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna för nöjelpalatset. I än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.