Måsbergsbacken, hoppremiär. Arbetarbladet. 18 februari 1951. Ny publicering. Namn och nytt, Arbetarbladet 12 februari 2005. Redaktör Siv Berg. På 1950- och 60 talet var backhoppning en stor sport i vårt land, men Gävle hade ingen bra backe. Det hade tidigare funnits en oanvändbar backe vid Gustafsbro och en i Hemlingby. För att ge extra skjuts åt sporten beslutade Gävle skidklubb att bygga en hoppbacke på Måsberget på Brynäs. - Det var Ture Edbom, kommunalråd och backhoppare som tyckte vi borde fixa en backe. Han, jag och ett gäng från Sundsvall byggde backen tillsammans och den invigdes 18 februari 1951. Det berättar gamle backhopparräven Erik Magnusson, 80 år, Gävle, som suttit med i Skidförbundets backhoppningskommitté i 30 år och varit bisittare till Sven "Plex" Pettersson i tv i 25 år. Vid invigningen av nya Måsbergsbacken rådde våldsamt yrväder, men Erik gjorde ändå ett långt och stilfullt premiärhopp på 29 meter och kom fyra i tävlingen. Vann gjorde regerande juniormästaren Lasse Schyberger. Vid ett senare tilfälle satt Erik backrekord på 41,5 meter. Måsbergsbackens öde beseglades år 1967. - Då blåste backen omkull i en snöstorm. Backen var stadgad med vajrar, men de räckte inte till när det blåste hård nordan, berättar Erik.

Från 299 kr

Måsbergsbacken, hoppremiär. Arbetarbladet. 18 februari 1951. Ny publicering. Namn och nytt, Arbetarbladet 12 februari 2005. Redaktör Siv Berg. På 1950- och 60 talet var backhoppning en stor sport i vårt land, men Gävle hade ingen bra backe. Det hade tidigare funnits en oanvändbar backe vid Gustafsbro och en i Hemlingby. För att ge extra skjuts åt sporten beslutade Gävle skidklubb att bygga en hoppbacke på Måsberget på Brynäs. - Det var Ture Edbom, kommunalråd och backhoppare som tyckte vi borde fixa en backe. Han, jag och ett gäng från Sundsvall byggde backen tillsammans och den invigdes 18 februari 1951. Det berättar gamle backhopparräven Erik Magnusson, 80 år, Gävle, som suttit med i Skidförbundets backhoppningskommitté i 30 år och varit bisittare till Sven "Plex" Pettersson i tv i 25 år. Vid invigningen av nya Måsbergsbacken rådde våldsamt yrväder, men Erik gjorde ändå ett långt och stilfullt premiärhopp på 29 meter och kom fyra i tävlingen. Vann gjorde regerande juniormästaren Lasse Schyberger. Vid ett senare tilfälle satt Erik backrekord på 41,5 meter. Måsbergsbackens öde beseglades år 1967. - Då blåste backen omkull i en snöstorm. Backen var stadgad med vajrar, men de räckte inte till när det blåste hård nordan, berättar Erik.

Från 299 kr

Den förste kände ägaren av gården var Jacob Snouollsarve 1523. 1570 ägde Mickell Sneuoldzarve gården. 1648 var Oluf Snosarffwe ägare och 1653 Joen Peersson. Någon gång därefter delades Snausarve i två parter mellan Jacob Olofsson 1604-1699, troligen son till Oluf, och Anders Hansson 1610-1690, de stog som ägare både 1670 och 1681. Denna part ägdes fram till omkring 1690 av Jacob Olofsson, vars son Olof Jacobsson stod som ägare 1694, då han gifte sig med Margareta Christesdotter från Fie. De fick 5 barn, varav äldste sonen Jacob Olofsson född 1696 tog över parten. Han gifte sig första gången 1724 med Annika Jacobsdotter från Sjonhem, men hon dog efter två år. 1727 gifte Jacob om sig Maria Nilsdotter från Kauparve och de fick 7 barn. Dottern Beata Jacobsdotter född 1736 blev näste ägare, gift 1751 med Olof Andersson född 1728 från grannparten. Av deras 3 barn blev det ende sonen Anders Olofsson född 1764 som kom att bli ägare. Han gifte sig 1791 med Anna Lena Johansdotter född 1769 från Bosarve på När och de fick 6 barn. Deras äldste son Olof Andersson född 1793 tog över och gifte sig 1820 med Christina Rasmidotter född 1797 från Mattsarve. De fick 5 barn, men inget tog över och parten såldes till Lars Larsson på granngården Goks. Lars Larssons dotter Catarina Christina Larsdotter född 1849 fick denna Snausarvepart i arv 1873 av sin far. Catarina gifte sig 1866 med Lars Hansson Lauström född 1843 från Sunnkörke. Av deras 3 barn blev det dottern Amanda Larsdotter född 1868 som tog över parten, gift 1894 med Elias Hansson 1863-1908 från Bofride i Alskog. De fick två barn och det blev sonen Ernst Hansson född 1896 som blev näste ägare. Han gifte sig 1920 med Olivia Paulin 1898-1844 från Linde och de fick 3 barn, varav dottern Elsa Hansson 1921-2010 blev näste ägare. Hon gifte sig 1939 med Sigvard Lundin 1915-1995 (?) från Flenvike i Hangvar och de fick 3 barn. Yngsta dottern Birgit Lundin född 1944 tog 1979 över parten, gift med Rolf Ebbesson född 1943 från Kristianstad och de är ännu ägare. På bilden finns familjen Elias och Amanda Hansson med barnen Ernst och Annie, men vilka de är av dessa personer har ännu inte gått att bestämma. Manbyggnaden höjdes nog och byggdes om till detta utseende 1883. Papptaket och veranda är nog nya på bilden. T v skymtar brygghuset.

Från 299 kr

Förste kände ägaren av Gannor var Peder Gangdarve 1570. Peer Gannor var ägare 1648 och Peer Classon 1653, vilket troligen är samma person och kanske barnbarnsbarn till Peder. 1670 var Nils Gannor ägare, möjligen son till Peer. 1674 var en Lars Bote ägare gården, men Gannor tycktes vara på obestånd och var helt skatteöde under 1670-talet. Lars Olofsson och hans hustru Juditta Hansdotter stod som ägare 1681, iom att det är nya namn, kan de ha köpt gården. De hade sönerna Anders och Olof, av vilka Olof Larsson övertog gården, gift 1692 med Svenborg Hansdotter från Gumbalde, de stod som ägare 1701. De fick 5 barn och gården delades, troligen mellan två av syskonen. Eftersom gården redan från början var liten, blev parterna sannolikt för små och man gick i konkurs, 1719 var Gannor ett kronohemman. Denna part köptes av Påvel Hansson född 1655, gift 1698 med Anna Båtelsdotter född 1668, båda från Smiss. Dottern Gertrud Påvelsdotter född 1700 gift 1724 med Per Persson född 1695 från Bondarve i Eksta tog över parten omkring 1730. Av deras 4 barn tog äldste sonen Pål Persson född 1727 och hans hustru Märta Larsdotter född 1736 från Haidslunds i Havdhem över omkring 1762 och löste då in gårdsparten till skatte. Dottern Gertrud Pålsdotter född 1767 blev näste ägare, gift 1795 med Johan Tomsson född 1771 från Gläves i Burs. De fick två söner och två döttrar, varav dottern Cajsa Marta Johansdotter född 1801 ärvde parten 1825. Hon gifte sig 1823 med Hans Larsson född 1791 från Botels och deras son Johan Hansson född 1828 blev ägare 1858. Han gifte sig med Anna Lovisa Larsdotter född 1834 från Husarve. Enda dottern Lovisa Maria Johansdotter född 1858 gifte sig 1879 Karl Karlsson född 1853 från Kauparve. Äldste sonen Karl Karlsson född 1882 övertog parten 1910, gift 1912 med Anna Nilsson född 1885 från Hallsarve. Sonen Birger Karlsson född 1915 gift 1937 med Vera Pettersson född 1914 från Smiss i Lye tog över parten 1949. På bilden ser vi familjen Karlsson posera i finkläder framför manbyggnaden. Från vänster ser vi: Lovisa Maria Johansdotter 45 år, dottern Gerda Sigrid Lovisa nästan 8 år, sonen Nils Ragnar Leonard nästan 5 år, maken Karl Karlsson 50 år, modern Anna Lovisa Larsdotter 69 år och okänd kvinna, hon kan möjligen vara Karls brorsdotter Rosa Johanna Maria Karlsson 17 år. Det var Anna Lovisa och hennes man Johan som uppförde manbyggnaden i bakgrunden 1874, ett likadant hus som byggdes på Karls föräldragård Kauparve året före.

Från 299 kr

Den gamla manbyggnaden stod parallellt mot ladugården med gaveln mot vägen, men den var inte manbyggnad på den här parten, utan på Olof Jonassons part. Vid skiftet sålde Olof Jonasson sin part till Lars Hansson och flyttade till Amerika, men återkom och byggde nytt hus vid Gumbalde söder om Botels. Lars Hanssons flyttade in i Jonassons moderna stora manbyggnad och rev bort det här huset 1904. Det finns många exempel på rivna manbyggnader i Masses Laubilder, tex från Anderse och Bönde, hus som försvann trots att det egentligen inte vara några fel på dem. Det finns en stenhusresolution för denna försvunna part från 1810. Då bör detta ganska långa och smala hus utan sockel vara byggt, ursprungligen med golvet i marknivå. Gissningsvis moderniserades huset på 1840-talet, då det höjdes för att få källare, försågs med gesims och brutet tak med pulpetfrontespis som så många andra hus i socknen, t ex Liffride och Bönde. Nya stora fönster sattes in, men de gamla fick duga uppe på gavelfältet. Barnen på bilden är hittills okända, den stora flickan t v är troligen Lars Hanssons dotter Agnes Maria Lorentina 9 år.

Från 299 kr

Den här gårdsparten kom till 1777 när Per Olofssons och Anna Christensdotters tre söner Olof, Per och Hans delade föräldrarnas gårdspart mellan sig i tre lika stora delar. Man kan tycka att det är märkligt att en redan delad gårdspart kunde ge upphov till tre nya livsdugliga parter, men uppenbarligen lyckades man. Kanske blev man tvunga: sönerna gifte sig och fick stora familjer och alla kunde inte få plats på en part. Per Persson född 1743 fick denna part. Han gifte sig 1769 med Catarina Nilsdotter född 1747 från Fie och de fick 5 barn. Per och Catarina byggde ett nytt stenhus 1793 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Nils Persson född 1774 blev näste ägare. Han gifte sig 1796 med Brita Mattsdotter född 1770 från Sunnkörke och de fick 2 barn, varav sonen Tomas Nilsson född 1803 blev ägare till gårdsparten 1838. Han var gift 1830 med Anna Cajsa Hansdotter född 1808 från Liffride. Av deras 5 barn blev det sonen Nils Tomsson född 1836 som tog över gårdsparten. Han gifte sig 1866 med Stina Greta Persdotter född 1843 från Hallbjäns och de fick 9 barn, varav flera utvandrade, något som var mycket vanligt under 1800-talets sista årtionden. Sonen Lars Nilsson född 1870 övertog parten, gift 1903 med Fanny Larsson född 1879 från Hallbjäns. De fick inga barn, varför gården köptes 1937 av Gottfrid Hansson, vars mor Josefina född 1874 var bror till Lars Nilsson. Gottfrid Hansson född 1908 var gift 1935 med Ingrid Maria Vilhelmina Larsson född 1912 från Hemmor. Av deras 3 barn blev det sonen Karl-Erik Hansson född 1940 som övertog parten. Han avvecklade jordbruket och sålde marken för sig och gårdspartens byggnader med tomt för sig 2003 (?). Familjen Franzén köpte den avstyckade gårdsparten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen Nils Tomsson, 67 år, hans fru Stina Greta Persdotter, 60 år, de yngsta döttrarna Desideria, 22 år, och Emma, 19 år, samt sonen Lars Nilsson, 33 år, han som övertog parten. Den vackra manbyggnaden är en parstuga, troligen från 1800-talets mitt eller strax efter, men den också vara Per Perssons och Catarina Nilsdotters manbyggnad från 1793 som höjts och byggts om. Till vänster står en brygghusflygel som kan vara äldre. Den putsade gårdsmuren med "tak" av tre längsgående bräder är typisk, liksom grindarna, se Bild 569.

Från 299 kr

Gården Hemmor delades första gången omkring 1690 mellan bröderna Olof och Hans Andersson och Olof fick denna gårdspart. Han var gift 1692 med Carij Larsdotter från Gannor och de fick 4 barn. Olof dog och Carij gifte om sig 1707 med Anders Michelsson och han stod som ägare fram till sin död 1730. Sonen Anders Olofsson född 1701 och gift 1727 med Elisabeth Thomasdotter född 1706 från Anderse tog över gårdsparten 1732. De fick 7 barn, varav sonen Anders Andersson född 1733 tog över parten 1765. Han blev gift första gången 1762 med Elisabet "Lisken" Persdotter från Rikvide i Silte och fick två söner med henne. Anders gifte sig andra gången 1781 med Elisabet Nilsdotter född 1756 från Hemmor på När och de fick 6 barn. Gårdsparten delades sedan mellan Anders Andersson från första äktenskapet och Nils Andersson från det andra. Olof född 1791 tog över denna part, han gifte sig 1811 med Magdalena Greta Johansdotter född 1790 från Bönde och de brukade gårdsparten till 1840. De fick 9 barn, varv 3 dog som spädbarn. Dottern Margareta Stina Olofsdotter Hemin född 1818 tog över parten, gift 1845 med Olof Johansson Rudin född 1808 från Lojsta. Av deras 4 barn blev det sonen Olof Johannes Rudin född 1846 gift med Jakobina Ahlgren född 1844 från Stenstugu i Burs som blev nästa ägare. Ende sonen Hugo Rudin född 1879 ärvde sedan parten 1911, gift med Hilma Eleonora Veström född 1881 från Line i Hörsne. De fick en dotter som gifte sig till Näs. När Hugo Rudin dog 1939 köptes gården av hans svåger Vilhelm Veström född 1900 från Hörsne. Han var gift 1922 med Märta Ragnhild Maria Levander född 1901 från Bolarve i Garde. Deras son Vilhelm Veström född 1928 blev näste ägare. På bilder ser vi den nya mycket stora manbyggnaden från 1905, ett extremt modernt hus för sin tid. Det har en hög sockel som rymmer en källare, bostadsvåningen är också hög och det finns sannolikt inredda rum vid gavlarna på vinden. Huset är byggt i vinkel med en glasveranda i hörnet, det hörde också till tidens stil. Fönsterfoder och takavslutningar är dekorerade i sann schweizerstil. Till vänster syns en bit av brygghuset.

Från 299 kr

Har sedan den 1 april 1909 forslat post 2 ggr i veckan på den 20 km långa linjen Öregrund - Norrboda på Gräsön. Därvid har posten förts över sundet utanför Öregrund i roddbåt och på Gräsön per cykel. Dålig väg, 30 á 40 kg post. Verkligt kraft och uthållighetsprov. Från den 1 oktober 1927 har turerna ökats till 4 i veckan därav 3 till Ösäng, 23 km och 1 till Örskärs lots och fyrplats, 29 km. För att komma dit måste lantbrevbäraren över ännu ett sund mellan Gräsö och Örskär, vilket ligger öppet för ostliga och västliga vindar från havet och vintertiden ibland utmärkes av svår isgång. Nu har lantbrevbäraren blivit i stånd att skaffa sig en motorbåt för denna transport och en bil av märket Ford, för brevbäringen på Gräsön. Den nya tiden bryter fram på kommunikationernas område även i denna isolerade trakt. Fotot togs vid inspektion av lantbrevbäringen den 16 juli 1927. Det visar Eriksson med familj på hans förstukvist det vill säga hustru och allenast 8 barn. Den 9:e och 10:e blevo så förskräckta för kameran, att de storskrikande sprungo och gömde sig. Eriksson synes mig förtjäna att förevigas i museet såsom exempel på en verklig svensk kraftkarl. Han hade snyggt och ordentligt både ute och inne, ungarna var välfödda och rödkindade. Ibland flera nätter i rad ute på fiske för familjens försörjning. Men hustrun ännu vassare. Dock ej i posten. Uppsala den 14 nov. 1927. Vilhelm Petrelius, Gräsö, Öregrund.

Från 299 kr

Har sedan den 1 april 1909 forslat post 2 ggr i veckan på den 20 km långa linjen Öregrund - Norrboda på Gräsön. Därvid har posten förts över sundet utanför Öregrund i roddbåt och på Gräsön per cykel. Dålig väg, 30 á 40 kg post. Verkligt kraft och uthållighetsprov. Från den 1 oktober 1927 har turerna ökats till 4 i veckan därav 3 till Ösäng, 23 km och 1 till Örskärs lots och fyrplats, 29 km. För att komma dit måste lantbrevbäraren över ännu ett sund mellan Gräsö och Örskär, vilket ligger öppet för ostliga och västliga vindar från havet och vintertiden ibland utmärkes av svår isgång. Nu har lantbrevbäraren blivit i stånd att skaffa sig en motorbåt för denna transport och en bil av märket Ford, för brevbäringen på Gräsön. Den nya tiden bryter fram på kommunikationernas område även i denna isolerade trakt. Fotot togs vid inspektion av lantbrevbäringen den 16 juli 1927. Det visar Eriksson med familj på hans förstukvist det vill säga hustru och allenast 8 barn. Den 9:e och 10:e blevo så förskräckta för kameran, att de storskrikande sprungo och gömde sig. Eriksson synes mig förtjäna att förevigas i museet såsom exempel på en verklig svensk kraftkarl. Han hade snyggt och ordentligt både ute och inne, ungarna var välfödda och rödkindade. Ibland flera nätter i rad ute på fiske för familjens försörjning. Men hustrun ännu vassare. Dock ej i posten. Uppsala den 14 nov. 1927. Vilhelm Petrelius, Gräsö, Öregrund.

Från 299 kr

Masse har på några bilder förevigat en gårdsmiljö varifrån ingenting finns kvar idag. Denna part låg sannolikt kvar på den gamla gårdstomten öster om landsvägen, Botels Hanssons manbyggnad på västra sidan skymtar t v. Men ett fähus hade flyttats över till västra sidan, se Bild 643. Manbyggnaden bör vara uppförd mot slutet av 1700-talet, vilket man ser på att långsidans fönster är placerat nära gaveln och att golvet ligger lågt, kanske tom under marknivå. Fönstren är förstorade vid 1800-talets mitt och det utdragna spåntaket är nytt liksom kalkningen av väggarna. Det borde finnas en stenhusresolution då man fått skattebefrielse för byggande av stenhus, men någon sådan finns inte. Kanske byggdes huset på 1780-talet, för många resolutioner från denna period är förkomna. Till vänster står en synnerligen gammal byggnadskropp med faltak. Den kan vara en rest av en ännu äldre manbyggnad, som ändrats till frambygge med brygghusfunktion när den nya manbyggnaden uppfördes i 90 graders vinkel. Den kan också vara en ovanligt stor flygel. Uppe på gavelfältet sitter en lucka och i överkant på den sitter en hissbom, vilket visar att loftet kan ha använts till magasin. Miljön framför huset ser gammaldags och torftig ut. En skranglig gårdsmur avgränsar lillgården med en brunnsholk mitt i muren. Gårdsparten kom till när Botels delades första gången 1716, då Lars Persson och hans hustru Carin född Persdotter blev de första husbönderna. Parten gick sedan vidare till äldste sonen Per Larsson, gift 1733 med Elisabet född Mattisdotter från Botvalde i Ardre. Kanske var det dom som byggde den gamla byggnaden på bilden. Omkring 1770 tog sonen Lars Persson, gift första gången 1764 med Anna född Jönsdotter från Folke på När över, de fick tre barn. 1775 gifte Lars om sig med Magdalena född Olofsdotter från Smiss på När, de fick två barn. 1779 gifte Lars om sig för tredje gången, då med Ingrid Eriksdotter från Småland, med henne fick han två barn. Det var förmodligen under denne Lars Perssons tid som manbyggnaden uppförs. Sonen Jöns Larsson från första äktenskapet tog över gårdsparten i början av 1800-talet, gift 1798 med Catarina född Michelsdotter från Husarve. De fick 5 barn, varav äldste sonen Lars Jönsson gift 1823 med Christina född Larsdotter från Goks tog över. Av deras 7 barn blev det äldsta dottern Anna som blev hemmagift 1849 med Hans Hansson från Sunnkörke. De fick fyra döttrar, av vilka Helena tog över. Men hon och hennes man gick i konkurs och yngsta dottern Margareta och hennes man Karl Bodin från Glose i Gammelgarn tog vid. Deras dotter Karolina och hennes man Reinhold Jakobsson från Fie blev nya ägare. De fick inga barn och Reinhold sålde parten 1937 till Harald Olofsson från Hemmor och hans hustru Dagmar född Karlsson från Småland, men dessa sålde redan 1940 till Lennart Larsson från Vamlingbo och hans fru Katarina Kornblom från Vormsö i Estland. Deras son Hans-Rune Larsson brukade gårdsparten till 2008, då han sålde den.

Från 299 kr

Denna gårdspart kom till omkring 1720 då Catarina Bertelsdotters och Per Olofssons båda döttrar Kerstin och Carin delade den då ännu odelade gården mellan sig. Kerstin Olofsdotter gift 1712 med Christen Jacobsson från Hummelbos i Burs blev ägare av denna part. Deras äldste son Per Christensson född 1716 gift med Annica Persdotter tog över gårdsparten och de byggde 1773 ett stenhus som de fick 20 års skattebefrielse för. Per och Annica fick 6 barn, varav äldste sonen Per Persson född 1746 ärvde parten, men han dog tidigt och hans änka gifte om sig till Botels. Då delade bröderna Olof Persson född 1756 och Christen Persson född 1760 gårdsparten mellan sig och Olof flyttade ut och byggde upp sin part ner mot stranden söder om Smiss. Christen gifte sig 1785 med sin syssling Christina Mattsdotter född 1764 från Hallsarve och de fick två barn. Christen dog tidigt och Christina gifte om sig 1795 med Daniel Jakobsson från Gumbalde. Dottern Anna Cajsa Christensdotter född 1787 från första äktenskapet ärvde parten. Hon gifte sig 1821 med den 9 år yngre Gustav Jakobsson född 1796 från Bönde och de fick 5 barn och av dessa tog äldste sonen Jakob Petter Gustavsson född 1825 över. Jakob Petter blev gift med Dorotea Birgitta Larsdotter född 1824 från Bönde och de fick 5 barn. Jakob Petter dog 40 år gammal när alla barnen var små och Dorotea Birgitta brukade gården själv tills äldste sonen Gustav Petter Jakobsson född 1848 tog över. Gustav gifte sig 1876 med sin svägerska Johanna Catarina Engström född 1846 från Glammunds i Akebäck och de fick dottern Augusta 1877, gift 1897 med Arvid Olsson till Bjärges. Gustav dog redan 1884 och Augusta och Arvid tog över gården och införlivade den med Bjärges varvid denna part upphörde. Huset på bilden var troligen rätt nytt, byggt omkring 1870. Änkan Johanna Catarina bodde troligen kvar en tid, men huset skadades av brand och revs 1905, året efter denna bild togs. Stenen återanvändes troligen i det nya hus Theodor Thomssom byggde samma år på tomten, se Bild 840. Grannparten varifrån Theodor kom skymtar svagt till höger. Till vänster kan man ana Smiss och i bakgrunden ligger Lausviken. Bilden är tagen uppifrån backanten.

Från 299 kr

På 1600-talet var Botels en enda part, belägen öster om vägen och ägd av Jakob Andersson. Hans son Olof Jakobsson tog över på 1670-talet och dennes dotter Carin tog med sin man Per Christensson över på 1600-talets slut. Deras tre söner Jakob, Lars och Christen och troligen Carins bror Lars delade gården först i två delar 1716 och sedan i ytterligare två delar 1732. Christen Persson fick denna part. Han gifte sig 1714 med Margareta Larsdotter och de fick tre barn, varav sonen Hans Christensson tog över parten. Han gifte sig 1746 med Elsa Danielsdotter från Gumbalde och de fick 6 barn. Äldste sonen Christen Hansson blev näste ägare, gift 1775 med Catarina Mattsdotter, de fick två barn, varav sonen Hans Christensson blev husbonde i början av 1800-talet. Han gifte sig 1807 med Magdalena Catarina Larsdotter och de fick en son och tre döttrar. Sonen blev inte gift, utan gårdsparten togs över av dottern Anna Greta och mågen Nils Karlsson 1845. De fick tre söner, varav äldste sonen Hans Nilsson blev husbonde, gift med Margareta Larsdotter 1868. Det är troligen de som byggde upp gården på andra sidan vägen efter branden 1865 och det är deras manbyggnad som syns på bilden. Hans och Greta fick tre barn, där sonen Lars Hansson gift 1895 med Olivia Kristiansson tog över parten 1902. De fick barnen Harald och Elinda. Harald gifte sig 1925 med Ester Melander, de blev ägare 1929 och fick sönerna Enar och Erling. Erling Hansson tog över gården med sin fru Gunvor, de fick dottern Marie. Erling och Gunvor arrenderade ut gården till Dan Dotes på Gannor omkring 1993 och sålde den till honom 2008. Dan styckade av marken och sålde byggnaderna med tomt och änge till en familj från fastlandet. På bilden syns från vänster: Harald 6 år, farfar Hans Nilsson 57 år, systern Elinda 3 år, farmor Greta 57 år, pappa Lars 34 år och mamma Liven 31 år. Bakom dem ses den vackra manbyggnaden som troligen Hans och Greta byggde på 1860-talet. Den revs och en ny mycket stor vinkelbyggd manbyggnad med centralvärme uppfördes på gårdsplanens plats 1938. Det sägs att bygget möjliggjordes av ett arv. Hans hade en yngre bror Karl, som slog sig ner i Australien och blev mycket välbärgad där. Han dog 1939 och möjligen har han bidragit med medel till den nya manbyggnaden. Till vänster syns en bodlänga och den yngre ännu kvarstående flygeln innehållande brygghus och källare.

Från 299 kr

Familjen står framför den nya stora manbyggnaden uppförd 1888, en stor parstuga med dubbla fönster på långsidorna till de båda rummen. Under hela huset är en källare. T v syns köksbakbygget med brygghus i källarvåningen. Huset är påverkat av tidens snickarglädjestil, se Fie Bild 727-729. Förste kände ägare till Mattsarve var Lasse Maldesarue 1523 och näste var Anders Maldsarve 1570. Skrivningen av gårdsnamnet tyder på en annan bakgrund än personnamnet Matts (Mattias). 1648 var Peer Mattsarve ägare och hans son Anders Peerson övertog gården omkring 1650, han dog 1688. 1670 delades Mattsarve i två parter, troligen mellan bröderna Anders och Jacob Andersson, Jacob dog 1694. 1681 bodde ovannämnda Anders och Jacob med familjer på parterna tillsammans med de yngre husbönderna Lars född 1635 och Anders och deras familjer, däribland Anders son Bertel Andersson född 1645. 1694 var Mattsarve delat i 3 parter, Lars, Anders och Bertel med respektive familjer hade 1/3 var. Lars dog 1698 och då verkar gården en tid varit i två parter, brukade av Bertel Andersson och av Lars Olofsson, som köpt sin part. Möjligen brukade Bertel med sina söner Olof och Anders två parter, för 1719 var det åter 3 parter, då brukade av två husbönder: Bertel Anderssons son Anders Bertelsson och Jacob Jacobsson, okänt vem denne Jacob var. 1745 var Mattsarve delat i 4 parter med 4 gifta husbönder, nämligen: Bertel Andersson, som troligen härstammade från Anders Maldsarve 1570, vidare Rassmus Olofsson, som möjligen var barnbarn till nämnde Lars Olofsson, vidare den 1719 nämnde Jacob Jacobsson och Jon Pehrsson. Anders Bertelsson gifte sig 1706 med Beata Jacobsdotter från Botvatte i Ala och de fick 5 barn. Äldste sonen Bertel Andersson född 1708 gifte sig 1731 med Elisabet Hindrichdotter från Vinkels i Sjonhem och de tog över parten omkring 1740. Av deras 3 barn tog äldste sonen Anders Bertelsson född 1732 över, gift 1759 med Cecilia Christensdotter från Fie. Även här blev det äldste sonen Hans född 1766 som tog över parten. Hans Andersson gifte sig 1791 med Margareta Larsdotter född 1767 från Goks. De fick två barn, varav sonen Anders Hansson född 1795 ärvde parten. Han gifte sig 1819 med Anna Stina Hansdotter född 1791 från Pavalds på När och de fick 6 barn. Dottern Lena Andersdotter född 1827 gifte sig 1852 med Hans Larsson född 1821 från Hallvands i Garde och de tog över gårdsparten 1857. Av deras 3 barn blev det sonen Lars Hansson född 1858 som med sin hustru Margareta Lorentina född 1861 från Husarve, som tog över 1882. Sonen Henrik Larsson född 1885 och gift 1916 med Rosa Johanna Maria Karlsson född 1886 från Kauparve ärvde parten 1921. Av deras två söner blev det äldste sonen Sigvard Larsson född 1916 som tog över. Han gifte sig 1948 med Stina Sellin född 1919 från Eskelhem och de fick dottern Birgitta 1948. Hon gifte sig 1968 med Eddie Olsson född 1944 från När och de fick sönerna Mikael 1968 och Roger 1971 (?).

Från 299 kr