Aina Andersson född Åkesson har här just börjat på Köpmannaförbundets kansli 17-årig. Hon var född 1933 och stannade tills hon gick i pension 1/5 1997. Foto 1949-05-02.
Från 299 kr
Norra Bantorget, Carlbergska huset, Barnhusgatan 18.Fackförbundet LO köpte huset 1926, och har haft sitt kansli i huset sedan dess. Huset kallas därför även för LO-borgen
Gula paviljongen kallade man den, baracklängan som utgjorde museets kansli från 1972 till den nya administrativa byggnaden utmed Vasavägen stod klar 1989. I januari 1985 nödgades paviljongen flyttas för att ge plats för Linköpings nya konserthus.
Villa Skansen byggdes för konsuln Johan Oskar Roosval 1883. Han bodde där till sin död 1886. Från 1914 till 1962 var navigationsskolan inrymd i villan. Mellan 1965 och 1987 var Kalmar läns museums kansli inrymt i byggnaden.
Ritning på väv över Nordiska museets huvudbyggnad. Plan av allmogehallens i sista galleri. [Våningen 1 tr upp.] Allmogehallens plan. Bottenvåningen.Plan. I galleriet Norra tvärgången, hallvåning, Kansli 1 tr. 71,5x102 cm.Tusch, brunt, rött. Linjalritning. I Gust Clason mars 1894.
Källegatan mot väster x Österlånggatan med kvarteret Vesta. Byggmästare Ohlssons hus som på 1960-talet flyttades till Ramnaparken och blev kansli för muséet. I bakgrunden D G Rudholm & Co som tillverkade barnkläder. Fotot taget år 1925. Även kallad för Olssonska gården.
Porträtt av Waldemar Stenhammar. Från år 1898 i tjänst vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Han var därefter regementet trogen tills han år 1927 begärde avsked vilket beviljades med majors grad. Sedermera utnämnd till överstelöjtnant i armén. Vid sidan av aktiv tjänst var han en tid lärare vid Krigsskolan, regementskvartersmästare och registrator i Försvarsdepartementets kansli. Tillsammans med Reinhold Stenbock utgav han även en diger historik över regementet, "Andra livgrenadjärregementet 1552-1927". Från 1904 var han gift med Olga Löfwall.
Norrköpings gamla rådhus, populärt kallad "Smörasken", började uppföras 1724 men stod inte helt färdig förrän 1734. Trots att byggnaden redan vid invigningen ansågs för liten kom den att i mer än ett och ett halvt sekel tjäna som stadens rättsliga och administrativa centrum. Den två våningar höga stenbyggnaden inrymde förutom rådhus- och kämnärsrätterna (underdomstol) även sjumanskammare, kansli och arkiv, dessutom stadsvaktens rustkammare och den obligatoriska stadskällaren. Till höger om Rådhuset ses Ekbohmska gården, bostad åt justitieborgmästare Jacob Ekbohm men även interimt rådhus vid byggandet av gamla rådhuset samt konungaresidens vid riksdagarna åren 1759 och 1800. Bild från 1800-talets sista år.
Den 31 mars 1954. Krokgränd 8, Timmermansgatan 22-20 och Kansligatan.
Rådhuset Härnösand. År 1764 väcktes frågan om ny gymnasiebyggnad i Härnösand. Ett förslag till stenbyggnad av byggmästaren Per Hagmansson i Sundsvall omtalas 1784 men godkändes inte av Överintendentsämbetet utan remitterades till arkitekten Olof Tempelman, vars omarbetning godkändes 1785. Den viktigaste förändringen var att ett tänkt torn togs bort och den karakteristiska rotundan lades till; den kan mycket väl ha inspirerats av Gustaf III, som 1784 återvänt från sin italienska resa. Tempelmans ritningar visar en tvåvåningsbyggnad med sadeltak. Huvudfasaden har i mittaxeln en rotunda, till drygt en tredjedel av diametern indragen innanför fasadlivet och bestående av tolv släta doriska kolonner med triglyffris och en kupol, krönt av ett litet klot. Fasadpartierna på ömse sidor om pelarhallen har vardera fem fönsteraxlar med högre fönster i övervåningen. Under taklisten löper längs hela fasaden ett latinskt textband. I bottenvåningen fanns gymnasiets och trivialskolans lokaler, medan övervåningen disponerades av konsistoriet. Här finns också byggnadens största rum, festivitetssalen. Dess kateder ritades också av Tempelman och de sfinxer som flankerade katedern (nu i Härnösands bibliotek) snidades av storsnickaren Pehr Westman från Hemsön i Ångermanland. Byggnadsarbetena påbörjades 1790 och gymnasiet invigdes 20/6 1791. En jämförelse med byggnadens utseende idag visar att Tempelmans ritningar i allt väsentligt följts. Den ursprungliga färgsättningen är dock okänd. Fasaden restaurerades 1960, då den nuvarande rödaktiga färgen tillkom, och senast 1983, då den sannolikt ursprungliga blå färgen i kupolens valv togs fram. När ett nytt läroverk uppfördes 1882 såldes huset till staden och blev rådhus. Fram till 1910 var även telegrafstationen inrymd här. Bygganden inrymmer nu kommunens kansli och sessionssalar. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 RAÄ
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.