Linnés Hammarby
Från 299 kr
Skolträff för gamla Arbogabor. Stående, från vänster: Roy Wistrand, okänd, okänd, okänd, Nils Andersson (kallas Pressar-Nisse), okänd, okänd, Karl Adolf Berg, okänd och Eitel Noll Sittande, från vänster: möjligen Nykvist, Paul Eklund (kyrkvaktmästare, kallas "Palle"), okänd, Ivar Eriksson (kallas Klipp-Ivar), okänd och okänd Bilden är tagen i salongen hos Georg Axelsson på Nygatan 38 E. I hörnet står en kakelugn med en bild föreställande Carl von Linné.
Skolträff för gamla Arbogabor. Stående, från vänster: Roy Wistrand, okänd, okänd, okänd, Nils Andersson (kallas Pressar-Nisse), okänd, okänd, Karl Adolf Berg, okänd och Eitel Noll Sittande, från vänster: möjligen Nykvist, Paul Eklund (kyrkvaktmästare, kallas "Palle"), okänd, Ivar Eriksson (kallas Klipp-Ivar), okänd och okänd Bilden är tagen i salongen hos Georg Axelsson på Nygatan 38 E. I hörnet står en kakelugn med en bild föreställande Carl von Linné. Bilden är tagen i salongen hos Georg Axelsson på Nygatan 38.
Danmark 93:1
Göteborg. Viadukt för Västkustbane- och Boråsjärnvägarna. BroprovningsvagnI bakgrunden tronar Skansen Westgötha Leijon, i dagligt tal Skansen Lejonet eller äldsta benämning Gullberg Skantz. Den ligger på Gullberget vid Gullbergsvass i Göteborg. Uppfördes av Erik Dahlbergh och stod klar år 1694. Den var en viktig del av Göteborgs försvar fram till 1822. Därefter blev den förråd för den kruttillverkning som då bedrevs på Lejongatan, nuvarande Kruthusgatan. Då man borrade vid Gullbergsvass, cirka 400 meter från Skansen Lejonet, upptäcktes en hälsokälla som innehöll ämnen som klornatrium, jod och bromsalter. Källan hade uppmärksammats redan av Carl von Linné vid hans Västgötaresa 1746. Skansen gick ur militär tjänst 1942, renoverades på 1970-talet och blev förbundsborg för Götiska Förbundet 1974
Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.