Kajsa i Dyhålet. Mormor till Konrad Gustavsson, Stenåsen. På armen har hon, som alltid när hon var ute, sin "stickekorg" innehållande en stickstrumpa. Hon stickade medan hon gick. Stina Kajsa Andreasson, född 3/8 1834, död 19/7 1924. Gift med Gustaf Johansson, f 1834. Fyra döttrar. Hon var inte ensam om att bära spånkorgen med sticket i på sina promenader. Många gummor gjorde sammaledes för att utnyttja den tid som annars skulle "gått bort", så fort man måste förflytta sig någonstans. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Från 299 kr
När givarens mamma och pappa arbetade fick han vara på dagis. Det låg bakom Åby någonstans runt Barnhemsgatan-Rundbergsgatan (Holtermanska). Den här bilden är från 1946 och givaren Stig (född 1942) sitter tredje från vänster längst bak med liten mössa på huvudet. På dagiset fick de hjälpa till med att bära in koks i små koksbingar. Som tack för besväret fick de en strut med russin. Pojken längst till vänster har en sådan i sin hand. Relaterat motiv: 2007_0449.
Mjölkcentralens nya trekantsförpackning Tetra Pak för 1dl kaffegrädde.
kvinna, gruppbild, fotografi, photograph@eng
Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vana att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Här med barnbarnen Ann-Christine och Erling Bengtsson. Uppe till höger ses torsk hänga på tork ( läs mer om den i mappen samlingar/dok/mat). I bakgrunden Hildings egen tillverkade segelkanot. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Johan Bengtsson äldre man, vilar sig sittande på relingen till av en flatbottnad träeka med fisklådor och ankare i. Båten var ilandfluten. Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vanna att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Tunen börjar med korta trolar, gärdsel, och allt efter hand som tunen fortsätter blir trolarna längre och längre till full längd på 4.20 m uppnåtts, det var normallängden på allt virke förr. Man la ofta två trolar på varandra, den bästa underst, så den fick bära den övre om den var i dåligt skick. I regel gick det 6 trolpar på höjden genom varje störpar för en hög och tät tun passande alla sorters djur. Här står Jakob Söderlund på vägen utanför sin tun. Det var Masses närmaste granne ett par hundra meter norrut. Det lilla idylliska torpet finns kvar tämligen intakt än idag.
Dalbo Anton Jakobsson har byggt en ståtlig ladugård åt sig! Stolt står han vid gaveln! Det är två fähusdelar med en foderglugg i taksprånget hitåt och en laddel bortåt. På spärren, takstolarna, ser man att hanbalkarnas ändar sticker ut och att spärren korsar sig i toppen. I klykorna som bildas skall åsar läggas, vilka skall bära raftarna som agen skall vila mot. Väggarna är nu brukslagna. Man har kostat på fönster högst upp på gavlarna, vilka skall ge ljus till loftet även om det är fullt med hö. Se Nr 267.
Lars Fredrik Lovén, eller "Fritz" som han i vänskapliga sammanhang kallades, hade redan en lång militär yrkesbana när han inflyttade till Linköping 1892. Skälet var hans befordran till överste för stadens Andra livgrenadjärregemente. Vid sidan av sitt militära värv kom han att bära en rad förtroendeposter till gagn för länet och förblev Linköping trogen till sin död 1939. Privat fann han glädje i fotografering och har till Östergötlands museum överlåtit en stor samling. Här ett sällsynt självporträtt taget med självutlösare eller assistans. Fotografiet är odaterat men omkring 1920 kan vara en gissning god som någon. Inte heller platsen är presenterad, möjligtvis hans hem Kungsgatan 35.
Carl Vilhelm Linder hade en imponerande karriär. Född i Vist socken 1825 som son till hemmansägaren Daniel Persson och dennes maka Stina Nilsdotter, avlade han filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet 1851. Därefter följde ett raskt akademiskt avancemang som kröntes med professorstitel vid Lunds universitet 1859. Prästvigd först 1866 men redan 1868 domprost i Västerås. Från 1877 samma tjänst i Linköping. Detta till trots fortsatte han som riksdagsman för Västerås med flera orter till 1881. När magkräftan ändade hans liv 1882 hade han varit gift med Ulrika Wallenberg i knappt 30 år och sett henne bära fram elva barn.
Bokhållaren Carl Gustaf Wilhelm Siljeström föddes och växte upp i Linköping. Fadern drev bageri i gatuplanet till familjens bostad invid Storgatans östra ände, alldeles invid Stångebro. Siljeström kom emellertid att välja en helt annan yrkesbana. År 1854 flyttade han till Östgöta hypoteksförenings fastighet i hörnet av Apotekaregatan-Ågatan och då om inte förr var han i tjänst vid låneinstitutet. Skrivare, bokhållare och kamrer är titlar han kom att bära under sin över 30 år långa anställning. Han dog som ogift 1885, ännu skriven i hypotekets fastighet.
Sju män i uniform utanför en (förmodad) lotsstuga med havet skymtande i bakgrunden. Ytterligare en man kikar ut genom fönstret till höger. De två som står till höger är flottister och övriga förefaller vara lotspersonal med olika grader. Tre av dem tycks bära märket för kronolots på mössan och de två sittande har lotsuniformens enkla v-ställda bandchavroner nedtill på ärmarna (mästerlotsar har två band). Mannen vid dörren håller i en tubkikare och den ena flottisten i en flagga. Beställare: Lotsförman Bergström. (Männens ansikten är retuscherade på negativet.)
Gentlemen finns de, 15 september 1965 Bildserie: en kvinnlig journalist med flera resväskor testar hjälpsamheten hos medmänniskorna. Här gör den hjälpsamme herrn mer än bara bär väskorna - han frågar en polisman också men polismannen avböjer. För att kunna bära väskorna har mannen flyttat tidningen till under armen. Polismannen gör honnör. Mannen med tryckluftsborren, som han hanterar med bara händer, sitter ned på knä i rännstenen. På huvudet bär han endast en keps och skyddsglasögon. Kvinnan gör en sväng ut i gatan runt honom och varningskonen.
Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några militärer i bakgrunden. På plats fanns också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs fästning den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte vid avtäckningen: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
fotografi, photograph
bilder, fotografi, påsiktsbild, photograph, hatpin, hat [ladies], tram
kvinna, fotografi, photograph@eng
Med allert blick möter oss Lovisa Jacobsdotter i ett porträtt från uppskattningsvis fåtalet år in på förra seklet. Hennes levnadstid har prydligt nedtecknats i bilden som gör det lätt att påvisa hennes identitet. Källorna låter meddela att hon föddes i Ulrika församling och där i Kottebo Västergård. Då en gård med ett knappt halvt mantal i skattekraft, vilket väl kunde bära en familjs försörjning. Gården behövde sitt folk och hon tog som brukligt ingen pigtjänst utan blev kvar i föräldrahemmet till sitt giftemål 1873. Som gift blev hon en första tid brukarhustru i Vimanstorp i Kisa. Från 1886 och lång tid detsamma i Gäckilsbo i Nykil. Perioden varade till 1929 då maken Oskar Karlsson gick bort i hjärtbesvär. Sina sista år kom Lovisa att framleva i Linköping.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.