Södra Sandsjö kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Södra Sandsjö församling i Växjö stift. Kyrkan ligger i samhället Dångebo vid Sandsjöns östra strand i Tingsryds kommun. 1828 fattades beslut att bygga en ny tidsenlig kyrka. Kyrkobyggnaden uppfördes 1836-1837 i empirestil efter ritningar av arkitekt Samuel Enander. Den 9 september 1838 invigdes kyrkan av biskop Esaias Tegnér.
Från 299 kr
Södra Sandsjö kyrka är en kyrka i Södra Sandsjö församling i Växjö stift. Kyrkan ligger i samhället Dångebo vid Sandsjöns östra strand i Tingsryds kommun. 1828 fattades beslut att bygga en ny tidsenlig kyrka. Kyrkobyggnaden uppfördes 1836-1837 i empirestil efter ritningar av arkitekt Samuel Enander. Den 9 september 1838 invigdes kyrkan av biskop Esaias Tegnér.
Skällvik 222:1
Här ser vi en närbild på den märkliga visthusboden/källaren som stod mellan manbyggnadens östra hörn och fönstret, se Bild 658. Om båda rummen haft källarfunktion är osäkert, källare brukar inte ha fönster. Saltskadorna på väggen intill högra dörren tyder på att källaren låg här. Förr slabbade man mycket med saltlaken i kött- och fisktunnorna och den sög väggarna i sig. Salt fräter på puts och sten, därav skadorna. Rummet med fönster måste ha haft en annan funktion. Snickarbod?? En ny större källare byggdes senare mot flygelns östra gavel med ingång från brygghuset.
Porträtt av kyrkoherde Albert Otterström. Sin prästliga bana började han 1882 som pastorsadjunkt i Östra Ryd. Efter vidare tjänster i Östra Eneby och Jonsberg inflyttade han som komminister till Viby. Från 1895 gift med Ida Ingrid Helena Svartling. Äktenskapet blev dessvärre kortvarigt. Cancer rykte bort henne i juli månad år 1900. Ny hustru fann Otterström 1903 i Sigrid Sofia Kalén. Makarna flyttade till Gårdeby 1907 där tjänsten som kyrkoherde erbjudits. Äktenskapet blev barnlöst men år 1918 kom de att ta emot fostersonen Axel Sigurd, då tre år. Efter pensionering flyttade Albert och makan till Linköping.
Bilden visar byggnaderna på storgårdens östra sida. Längst till vänster står dasset. Resvirkesbyggnaden med brädtak är av okänd funktion. Tröskhuset har ändrats om till vagn- och redskapsbod sedan man rivit bort vandringen. Det ser ut som man håller på att ge den ny brädklädnad, samt att man lite provisoriskt lagar faltaket. Man kan undra hur brunnshuset fungerade? Det ser ut att vara en pip till höger, men hur tog man upp vattnet?
Kvarteret Bokbindarens sammanhållna träkåksbebyggelse var bland de sista miljöer av typen som revs i Linköping. Ett nytt polishus skulle uppföras men så mycket mer blev inte av platsen. I decennier en grusparkering och i senare tid ett torg som saknar lockelse. Ett bankhus har i senare tid uppförts i kvarterets östra del men dessa besöks som bekant alltmer sällan. En del av längan räddades dock för ny placering i friluftsmuseet Gamla Linköping. Närmast dåvarande Ågatan 7.
Laverad tuschteckning. Blästerugn med beskrivning 1769. Det är en laverad tuschritning över "de uti Östra och Västra Dahlorterne brukelige Myrugnar eller så kallade Bläster-Wärk" ritad i Falun av Jonas Billow. Den visar en blästerugn i Dalarna och verktyg som används vid järnframställning vid den tiden samt beskriver kort järnframställningens förlopp. En kvinna trampar här blästern samtidigt som hon spinner på en slända. Rubriker: Om yrket och dess påfinande. Dess råstande. Myr-Ugnens Anläggande. Ugnens praeparerande til brukning. Yrkets opsättande på Ugnen. Huru mycket kan tillvärkas Hvad af Myr-jernet blir fabriceradt. samt bereder ugnen til ny blåsning
Kastlösa kyrka, vid östra landborgen, består av ett i tre skepp indelat rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Tanken var att den medeltida klövsadelskyrkans västtorn skulle ingå i den nya kyrkan. Tornet dömdes emellertid ut som alltför oformligt och svagt, varför en helt ny kyrka kom att uppföras norr om den gamla. 1855 stod den färdig, byggd av Peter Isberg fritt efter Hawermans ritningar. De vitputsade murarna täcks av sadeltk, tornet kröns av en lanternin med en kort spira. Ingången o väster leder in i kyrkorummer. Den urpsrungliga portalen i söder förvandlades vid renoveringen 1953-54 till ett fönster. Renoveringen sate störst spår i kyrkans inre som omformades på ett enhetligt sätt. De tre fönster som lyste upp östväggen sattes igen och ersattes av en stor, dominerande fresk av Waldemar Lorentzon. Kyrkorummet täcktes med ett plant tak med synliga bjälkar, och med kalkstenskolonner delades det in i tre skepp. Samtida är även bänkinredning och predikstol.
I äldre tider låg en del av Östra Husby socken norr om Bråviken. För att invånarna i den delen skulle slippa den tidvis besvärliga vägen till sockenkyrkan, tillkom ett kapell i början av 1600-talet. Kort därefter skapades Kvarsebo socken som ett annex till Lunda i Södermanland, som därav kom att höra till Strängnäs stift. Socknen blev inte östgötsk förrän den överfördes till Linköpings stift 1952. Kyrkan på bilden är en senare skapelse. Den äldre kyrkobyggnaden förföll alltmer under 1700-talet och mot seklets slut ansågs den vara utom räddning. Ritningarna till en ny tilltänkt kyrka godkändes av Gustaf III den 3 december 1781. Av olika skäl kom arbetena emellertid igång först 1807. En första gudstjänst kunde hållas vid julottan 1808, men fullt färdig stod hon inte förrän 1813.
Bron över Ljusnan ungefär vid Exelan och över till Röstebo. Mannen med cykeln är Nils Dahlin, född 1893 och död 1968. Han bodde i Röstebo utanför Bollnäs. Mannen på broräcket är okänd. Cykeln som står till höger tillhörde fotografen Per Lindberg. Foto ca 1915. Ny väg byggdes 1878-79 från Växbo mot Bollnäs i västlig riktning, över skogen till Röstebo och över Ljusnan och järnvägen fram till landsvägen Bollnäs-Arbrå. Vid Röstebo byggdes med hjälp från Ljusne älvs flottningsförening samt byarna Röstebo-Röste och Växbo bro över Ljusnan. Bron stod färdig våren 1879 och avprovades då synnerligen effektivt. Det var nämligen Ljusnan själv som utförde provet. Bron bestod inte provet, varför den delvis måste byggas om påföljande vinter. Underhållet av bron blev dock betungande, varför vägen omlades 1898 till sin nuvarande sträckning på östra sidan av Ljusnan ner till älvbron vid Rehn. Den forna byvägen är nu allmän väg och underhålles av vägdistriktet. Bron revs 1930.
Porträtt av trafikdirektör Jonas Didrik Simonsson. Född 1849 i Bankestad, Hägerstad socken som son till Simon Simonsson och Johanna Lovisa Jonsdotter. I vuxen ålder inledde han sin karriär som stationsskrivare vid järnvägsstationen i Norrköping. År 1875 gifte han sig med den närmare 20 år äldre Brita Cecilia Harlingzon och paret bosatte sig vid Östra Deje järnvägsstation i Värmland där Simonsson fått tjänst som stationsinspektör. År 1881 flyttade paret till Göteborg där Simonsson efterhand lät sig uppgraderas till trafikdirektör vid Bergslagernas station. Karriären förde honom vidare till Stockholm där han som verkställande direktör blev änkling 1914. Ny livskamrat fann han i sångpedagogen Anna Katarina Bergström. Paret gifte sig 1916 och var i förstone bosatta på Lidingö för att senare flytta till en våning på adressen Strandvägen 35. Han avled i sitt hem den 27 mars 1923.
Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Ruinerna efter denna kan fortfarande ses på Stenhusholmen. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Toftaholm är en herrgård i Ljungby kommun i Småland. Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Ruinerna efter denna kan fortfarande ses på Stenhusholmen. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.