Text i fotoalbum: "Barje vinner 2dra löpningen".
Från 299 kr
Text i fotoalbum: "Leffler vinner 3dje löpningen".
Fotboll, ÖSK vinner över Kungsör med 6-4.
Gunnel Klingberg vinner stortävlingen Holmen runt. (Simning)
Ett tecknat, så kallat veckodagskort - fredag - föreställande ett par på en parkbänk. Paret på kortet tycks vara ovänner.
Kronprins Gustaf Adolf med medlemmar ur den danska föreningen Kunstindustrimuseets Venner i Universitetsparken
Kronprins Gustaf Adolf med medlemmar ur den danska föreningen Kunstindustrimuseets Venner utanför Universitetshuset
Alfred Andersson vänder hö. 1915-20 talet.
Gravanden vänder tillbaka? från bohålet i sanbrinken.
Skämtbild, fyra personer vänder baken mot kameran.
Familjen Ranch med släkt och vänner utanför bostaden kallad Wilhelmsberg, belägen vid Strandlyckorna. Fotografens föräldrar firar guldbröllop, 50 år som gifta, och sitter i främsta raden till vänster. Wilhelm Ranch har med en liten flicka i knät. På skorstenen sitter en skylt med texten W. Ranch 1880, vilket är då han etablerade sig som stenhuggare på platsen där han uppförde en verkstad. Gravstenar blev den främsta produkten. Sedan han byggt på verkstaden med bostäder, kontor och ett s k observatorium bosatte sig Wilhelm och Theresia där år 1900. (Se även MR1_68)
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.