F6 Karlsborg 1944. Nödlandning med B17 reg.nr. 7240 flottiljnummer 33 i Vättern. Orsak: Motorstopp vid förberedelse för landning, varvid flygföraren hinner fälla in landningsstället och nödlanda i Vättern. Flygsignalisten, som av nervositet spänt loss sej fullständigt, undkom med mindre blessyrer i ansiktet och en lindrigt stukad underarm. Dessa skador erhöll han då han kastades mot bakre sittplatsens främre del. (Flygföraren klarade sej oskadd.) Ca 20 minuter efter landningen, överfördes besättningen till en räddningsbåt. Flygplanet flöt i 45 minuter. Bärgades senare iland vid Gräshult på stenig botten. Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
Från 299 kr
'Sjökomodellen stående i den färdiga montern i Valsalen. :: :: Bilder från arbetet med att konstruera en modell av Stellers sjöko utifrån beskrivning gjord av Georg Wilhelm Steller 1742. :: :: Bildtext: ''GNM:s sjöko på plats i valsalen i sin naturliga miljö. Man ser större delen av djuret vattenytan. Det är bara ryggen som sticker upp ovanför. På botten finns Laminaria- som var den huvudsakliga sjökofödan. Där finns även skelettdelar av ett dött djur.'' :: :: Bilden med i Göteborgs Naturhistoriska Museums Årstryck 2005 s. 75. :: :: Modellen föreställer en ung hona som är nästan 5 meter lång och står utställd längst in i valsalen på Göteborgs Naturhistoriska Museum (2008-0124). :: :: Ingår i serie med fotonr. 7101:1-35.'
En rund stensättning, anläggning 12 som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen hade en diameter på 2,5 meter och inom anläggningen framkom brända ben, keramik, en fibula av brons samt en nålhållare i brons. Inom anläggningen fanns även en brandgrop där fynd gjordes av brända ben, keramik, en bronsfibula, ett bronsbeslag samt bärnsten. Ett brandlager som delvis gick utanför anläggningen fanns också i botten och här hittades brända ben, keramik, ett fragment av en bronsfibula samt slagg. Datering 320-440 e.Kr.
Kanslihuset 2006 Informationstavlan över funktioner / personer i kanslihuset (K0074-001) var målad direkt på väggen i nedre hallen. Ålder på infotavlan är osäker, kansker från 1920-talet. Men den är säkert målad före 60-talet då bataljonscheferna flyttade till andra byggnader. Lägg märke till den udda grafiska lösningen att placera "nedre botten" högst upp. Eftersom tavlan var inaktuell under senare år placerades en modern utsvängbar infotavla över väggmålningen. Guldramen är ditmålad -- förmodligen under 90-talet. När VASALLEN övertog byggnaden efter regementets nedläggning målades raskt den fina väggmålningen över.
Tapetsering i rummet åt trädgården i stora byggnadens övervåning. Denna våning uppges vara byggd år 1802. Papperstapet struken med limfärg i klargult. Taklist av trä, klädd med tre smalt tryckta tapetbårder, den mittersta i grått och gulbrunt, de båda andra enbart grå. Nedanför på väggen är klistrad en bred utskuren draperibård i mörkblått, rödgult och vitt hängd i påklistrade rosetter - skuggor och dylikt målat. Dörröverstycket med vit botten och figurer i guldgulbrunt. Slät vit bröstpanel i fönsterhöjd, av papper och en bröstlist. Dokumentation Manne Hofrén.
Kakelugn i vardagsmatsalen på nedre botten i mangårdsbyggnaden. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbylånga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
En och en halvvånings bostadshus. 2 vuxna och 5 barn framför huset. Erik Granbergs familj: Föräldrarna Erik och Augusta Granberg och barnen: pappan Erik håller Elsa i handen, mamman Augusta med Karin, Ivan håller i cykeln med Elmer vid hjulet och Ina vid busken. Familjen bodde i Granbergsdal. Pappan Erik byggde nytt hus 1922, Hagvägen 24, Almby, snett över vägen till Granbergsdal. De fick 6 barn, 4 flickor och 2 pojkar. Dottern Inga finns inte med på bilden. Dottern Elsa Viklund, född Granberg (uppgiftslämnarens mamma) föddes 1913 och dog 2007, nästan 94 år gammal. Elsa och hennes man köpte år 1954 Hagvägen 24 av Erik Granberg. Hon bodde kvar där fram till 1996. Grunden till Granbergsdal finns kanske kvar i botten av det hus som står där nu. Det blev på- och ombyggt.
En och en halvvånings bostadshus, 2 vuxna och 5 barn framför huset. Erik Granbergs familj: Föräldrarna Erik och Augusta Granberg med barnen: pappan Erik håller Elsa i handen, mamma Augusta med Karin, Ivan håller i cykeln med Elmer vid hjulet och Ina vid busken. Familjen bodde i Granbergsdal. Pappan Erik byggde nytt hus 1922, Hagvägen 24, Almby, snett över vägen från Granbergsdal. De fick 6 barn, 4 flickor och 2 pojkar. Dottern Inga finns inte med på bilden. Dottern Elsa Viklund, född Granberg (uppgiftslämnarens mamma) föddes 1913 och dog 2007, nästan 94 år gammal. Elsa och hennes man köpte år 1954 Hagvägen 24 av Erik Granberg. Hon bodde kvar där till 1996. Grunden till Granbergsdal finns kanske kvar i botten av det hus som står där nu. Det blev på- och ombyggt.
Härdgropar på rad undersöks vid en arkeologisk undersökning i Råby utanför Skärstad i Jönköpings kommun. Totalt framkom arton härdgropar, varav sjutton låg i en nord-sydlig rad över en 64 meter lång sträcka. Dessa var fördelade i tre grupperingar med ett smärre avstånd emellan. Majoriteten av härdgroparna var ovala eller runda i formen. Djupet varierade mellan 0,13 och 0,4 meter, längden var mellan 0,68 och 1,75 meter och bredden från 0,42 till 1,5 meter. Veden hade lagts i botten av en grävd grop och ovanpå kolbädden hade stenar packats för att fungera som värmekällor för t.ex. matberedning. Det har alltså inte varit frågan om några öppna eldar utan snarare utnyttjande av glödbädden för varmhållning. Dateringsprover från härdraden placerar den i perdioden 900-700-tal, dvs yngre bronsåldern. Se även JMF.00307-2.
Härdgropar på rad vid en arkeologisk undersökning i Råby utanför Skärstad i Jönköpings kommun. Totalt framkom arton härdgropar, varav sjutton låg i en nord-sydlig rad över en 64 meter lång sträcka. Dessa var fördelade i tre grupperingar med ett smärre avstånd emellan. Majoriteten av härdgroparna var ovala eller runda i formen. Djupet varierade mellan 0,13 och 0,4 meter, längden var mellan 0,68 och 1,75 meter och bredden från 0,42 till 1,5 meter. Veden hade lagts i botten av en grävd grop och ovanpå kolbädden hade stenar packats för att fungera som värmekällor för t.ex. matberedning. Det har alltså inte varit frågan om några öppna eldar utan snarare utnyttjande av glödbädden för varmhållning. Dateringsprover från härdraden placerar den i perdioden 900-700-tal, dvs yngre bronsåldern. Se även bild JMF.00307-3.
Text i guld på etuiets lock: MINNEN FRÅN GUSTAFSBERG Tryckt text i grått mot ljus botten, fältet inramat av jugendslingor på framsidan fotografiet: "Rob. Lindahl Lyckorna" Handskriven text på baksidan fotografiet: "Bazar i Lyckorna 1901. Nils Stolpe Carl Wittenström Agnar Häger" Detta brev fanns med i etuiet med Kabinettfoton. Herr Dr. Kristiansson. Vid genomgång av div. kuvert och portföljer fann jag dessa fotografier, som kanske kan vara av intresse för Museets porträtt-samling. PÅ baksidan av dem har min make identifierat en del av de avkonterfejade, som på den tiden vistades i Gustafsberg. Damernas klädedräkter med helt ansiktsflor och handskar, pojkarnas 2-hjulingar samt de unga herrarnas pampiga skägg borde kunna roa även nutida besökare. Dessutom en del fotos från Marstrand, Lysekil, Lyckorna samt några siluetter klippta i Gustafsberg. Med vänlig hälsning Ebba Wittenström. Måste få uttrycka min livliga förtjusning över den utomordentligt vackra och värdefulla tavelsamlingen i Museet. Skulle bara vilja sätta upp en ordentlig reklam-affisch i Hotellen för denna pärla i turistavseende.
Skrivet på baksidan: Philibart Humbla från GHM. studerar båtar i Gravarne tillsammans med Levin Henriksson på hans sjöbodsvale. T.h. tvp ekor av Orusttyp. Klink byggda. Liten för- och stor akterspegel med vrickhål. Tolleklampar med lota tollar. Rund botten gör att de, även med en liten påspikad stråkköl, inte kan hållas i rak kurs. Därför inte lämplig att segla, bara ro och vricka. Användes till fiske vid skärgårdens stränder och som lättbåt för större förkoster. T.v. segeljolle. Klinkbyggd med krum vluxna in timmer som kallas band till skillnad från spant i kravellbyggen. Utfallande böjd förstäv, Akterspegel. Kölskafpe och breda slag gör den lämplig för segling. Riggas med stagesejel (sprisegel), fock och i bland klyvare. Används för fiske med ryssjor, tenor, garu, små vader och döjer i skärgården samt för san färdsel och lokala transporter m.m. I mitten vadjolle, vadkåg. Klinkbyggd med basade sprötband. Krum förstäv, akterspegel. Köl rundbotten, som gör den lämplig för rodd men inte för segling. Används som kännekag i vadfiske, se foto i skärgården. Störrejollar är numera allmand försedda med motor.
Före utblåsningen av kokarens innehåll till massabingarna sänktes trycket till ett eller annat kg/cm övertryck.Den utblåsta svalesyrlighetshaltiga ångan leddes till någon av råsyrebehållarna, vars innehåll därvid förstärk- tes till koksyra.Bilden visar hur de båda bröderna Lothson (förste och andre kokare) med vattenslangar spolar ut kvarblivna rester ur kokaren. >> I massabingarna, som var försedda med silbotten, skedde en första tvättning av massan.När vattnet sjunkit undan, transporterades massan vidare till si- leriet via bandtranportör i bingens botten och därpå följande skoptranspor- tör.Vid tiden omkring 1920 måste ännu placeringen av massan på transportban- det ske för hand.En "massaösare" var en gång nära att förlora livet, när blåsning av misstag påbörjades till den binge, där han befann sig.Normalt skulle alltid massaösaren vara ur bingen, oavsett till vilken binge blåsningen skedde.I taket ovan kokaren syns de båda luckor från de ovanlig- gande flisbingarna, genom vilka den huggna vedflisen tappades ned i kokaren via påsatta kåpor av väv.När taket i kokeriet en gång höjdes, förlorade bingarna delvis sin trattform, vilket nödvändiggjorde handarbete, när bingarnas innehåll inte var så stort.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.