Hundarna i Mosås 4 maj 1966 En stor schäfer sitter ned invid en tunna. Vid hunden på tunnan sitter en man klädd i skjorta, slips, kostym, skor och glasögon samt en kvinna klädd i tröja, blus, kjol och skor. Mannen klappar hunden. I bakgrunden syns ett hus. En traktor står till höger om huset. Ännu längre bort i bakgrunden syns ytterligare ett hus. or. Han går nedför en kort trappa utomhus.
Från 299 kr
Interiör från fröken Astrid Malmborgs föräldrars hem. Hon sitter på en stol i ett hörn intill ett stort fönster med ljusa, tunna gardiner. Till vänster om henne en stängd dörr och till vänster om densamma hänger det en målning med en fiolspelande man, möjligen målning självporträtt av Edvard Berggren. Mittemot står det en vit soffgrupp med slagbord, stolar och soffa. På väggen hänger flera målningar, bland annat ett porträtt föreställande hennes morfar, borgmästare Victor Egnell i ämbetsuniform. Det är målat av hennes pappa, konstnären Pelle Malmborg.
Monarks gengasdrivna lastbil. Den vanligaste formen av gengaskonvertering var, som här, att aggregatet monterades bakpå bilen, i form av en hög tunna där ved eller kol omvandlades till gengas. Även frontomonterade aggregat fanns, liksom sådana som drogs på släp efter bilen. Först fyllde man ”tanken” med ved eller kol. Sedan tändes brasan med hjälp av en fläkt som skapade drag. Man väntade tills temperaturen blev hög nog för pyrolysen att komma igång, vilket krävdes för att starta motorn. Kolmonoxid är den aktiva delen av gengas och den är extremt giftig.
Tilia Andersson och Anna Karlsson står vid ett bord med och bakar kakor. Hon bär en ljus randig klänning, randigt förkläde. Hon har håret i en knut i nacken. Anna har en kortärmad klänning med ett ärmat förkläde med fickor över. Hon bär skor med slejf. Fönstret är inramat med tunna ljust randiga gardiner. I kökssoffan står ett krus och längre bort ligger en tidning. På bordet står två bakkärl och handduk med ogräddade kakor. På golvet ligger trasmattor och mot en stol står en plåt lutad. Bakom kvinnorna syns en spegeldörr målad i olika färger. På väggarna sitter en blommig tapet samt två tavlor. Den större har ett stadsmotiv och den mindre under är möjligen ett porträttfotografi. På väggen längst till höger syns en almanacka med datumet 15 måndag angivet.
Tilia Andersson står vid ett bord med händerna i ett såll och rensar något. Hon bär en mörk rutig klänning, randigt förkläde och en ärmlös kofta med knappar och virkad spets i kanterna. Hon har håret i en knut i nacken. Lutad vid fönstret syns Anna Karlsson i rutig klänning och ljust randigt förkläde. Hon håller ett föremål med snören i händerna. Fönstret är inramat med tunna ljust randiga gardiner. I kökssoffan ligger en duk eller papper fylld med samma sak som rensas i sållet i Tilias händer, samt en pappesrulle och ett tefat med snöre. Bakom Kvinnorna syns en spegeldörr målad i olika färger. På väggarna sitter en blommig tapet samt två tavlor. Den större har ett stadsmotiv och den mindre under är möjligen ett porträttfotografi. På väggen längst till höger syns en almanacka med datumet 8, möjligen augusti.
Detta lilla hus är en mycket liten parstuga med ett rum på varje gavel, en farstu på framsidan mot landsvägen och en vardagsingång på baksidan genom en liten farstukvist direkt till köket. Huset är ett pinnmurshus: en enkel bulstomme håller samma tunna väggar av småsten och bruk, utvändigt klädda med brädpanel. Taket är täckt med spån. T v skymtar den lilla bulladugården, se Bild 751. Denna boplats kom till omkring 1875 när Lars Lyander född 1850, son till båtsmansdottern Greta Cajsa Bofred på När, gift 1878 med Johanna Alström född 1853 från Buttle byggde här. De fick sonen Edvin 1885, gift med Elna Maria Lindholm från Tveta. Edvin blev lokförare och bodde i Västerhejde. Lars dog tidigt och Johanna bodde kvar i huset till sin död 1937, då Edvin och Elna ärvde det. Fastigheten köptes till sommarbostad 1950 av Gösta Pettersson i Stockholm. Nya ägare Anette och Göran (?) Lövgren... Vem flickan är på bilden är inte känt. Kanske en sondotter till Hanna.
Denna bodlänga stod mellan manbyggnadens bakbygge och ladugården, se Bild 988. Byggnaden verkar ha varit uppförd i trä och pinnmursteknik (en klen bulstomme med tunna stenväggar), av fönstren att döma omkring 1880, då nyromanska fönster av denna typ var omtyckta. Vilka funktioner de 5 bodarna innehållit är okänt, men längst t v var det nog dass. Någon av de stora dubbeldörrarna ledde troligen till en vedbod. Längst t h bör någon form av verkstad eller hantverkslokal ha varit inrymd med tanke på de stora fönstren. Loftet har vädringsluckor, vilket visar att man här haft spannmålsmagasin. Bodlängan revs troligen 1939 då en flygel byggdes på samma plats. Framför t v är en brunn. T h skymtar trappan upp till bakbygget.
Nätra kyrka, interiör. Byggmästare Simon Geting. Vitputsad stenkyrka med torn. Nyklassicistisk stil. Inredning i början av 1800-talet. Altarväggen utformades 1847-48 av Olof Hofrén. Predikstol från 1814. Vid kyrkans första större reparation, som ägde rum redan 1847-1848 under ledning av Lars David Geting, fick altarväggen den utformning som den fortfarande har, komponerad och utförd av Olof Hofrén i samarbete med Gustav Mauritz Kjellström. Korväggen indelas i fält åtskilda av tunna lisener som utgår från en bröstpanel. Bakom och över altaruppsatsen, som består av två släta halvkolonetter som bär upp ett entablement, målades dels illusoriska draperier, dels en perspektivisk kolonngång med kassetterat tunnvalv målat grått i grått. Över dörrarna på var sida om altarpartiet utförde Kjellström dekorativa målade reliefer i antikiserande stil. Till vänster skildras Jesus och barnen och till höger äktenskapsbryterskan inför Jesus. Ytterst på var sida rundlar med änglahuvuden.
Vy över gårdsplan vid slakt av höns. I förgrunden sitter Tilia Andersson på huk med ryggen mot kameran vid en bur av kycklingnät. Hon bär en ljus randig blus, ljus kjol och har håret i en knut. I buren syns en höna och kycklingar. Till höger står Eugén Stensiö i mörk hatt, samt en yngre pojke i ljus fläckig hatt. Över kläderna har de dragit en säck med hål för armar och huvud. Säckarna har mörka fläckar. Eugén håller en rörpinne i handen över en zinkhink som sannolikt innehåller slamfärg. Även pojken håller rörpinne. Framför dem står en tunna sannolikt med rödfärg. Lock av enkel planka. Bakom en hög med stenar skymtar ytterligare hinkar och en kittel med en plåt på, kanske för färgkokingen. Bakom Eugén syns en konformad stapel av resta störar och brädor samt en hög med grenved och en lada med spåntak. Till vänster syns ytterligare en lada med spåntak. En väg löper över gårdsplanen mellan byggnaderna, där också en gärdesgård syns. Bortom den syns ett träd som bär möjliga spår av lövtäkt.
Brita Christina Larsdotter (1805-1888) från Halvands i Garde var gift med båtsman Lars Ahlsten Glömsker. När hon blev änka gifte hon om sig med Nils Larsson Ahlström född 1806 från Gyle i Ala. De bosatte sig här 1852, var de bodde förut är inte känt, möjligen vid Bönde. De fick tre barn, varav dottern Helena Maria (1840-1902) tog över. Hon gifte sig 1863 med Anders Petter Andersson Häglund (1835-1920) från Hemmor. De fick 4 barn, men ingen tycks ha tagit över. Efter Anders Petters död revs gårdplatsen bort. Bilden är tagen från gamla Bjärgeskvior, som gick från kastalruinen snett upp över backarna mot kapellet vid Bjärges. Bakom bandtunar ser vi manbyggnaden, brygguset och ladugården. Manbyggnaden är 1700-talsmässig, en parstuga något mindre än genomsnittet. Baksidan är blind som det brukar vara på 1700-talshusen, längs väggarna på baksidan stod sparlakanssängarna och då kunde man inte ha fönster där, bara till kammaren mitt i huset. Fönstren är av 1800-talstyp. Före spåntaket hade huset sannolikt faltak. Brygghuset är ett reveterat bulhus eller ett pinnmurshus, vilket sistnämnda har tunna stenväggar i bulfälten i stället för bular. Det ser ut som om man har pinnat upp hela gavelspetsen med sten också. Faltaket och den höga skorstenen är ursprungliga. I bakgrunden skymtar ladugården med sitt faltak.
Beslag till remtyg? Fornfynd från båtgrav. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Fynd från båtgrav i Nabberör, från vendeltid. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Maria Ferm f. 4/5 1827 i Fredsberg. Gick treveckors kurs på seminarium. Anställdes 1870 som småskollärarinna i Älgarås-Björkulla. Sades vara av rysk börd. År 1872 är Sundbergs och Maria Ferms löner tillsammans 300 Rdr. Samma år har Maria Ferm utdelat 1928 portioner mat till fattiga barn och tillerkännes 5 Rdr för detta. År 1873 begär hon planteringsland för 1/8 tunna potäter och anvisas ett stycke jord öster om skolan (vid kyrkan). År 1881 : 250 kr i årslön. Sedan hon pensionerats och efterträtts av Anna Nyblad bodde hon i en stuga norr om skolan (senare flyttad). Hanna Julin (Säll), som gick i skola för Anna Nyblad minns ett tillfälle, då Maria Ferm kom till skolan och frågade Anna Nyblad om hon ville ha några "surlepper" (rabarber). "Jag töcker kaffet sulle va gôtt, för sumpen ä'nte mer än tre vecker" (hade Maria Ferm, enligt Arvid Larsson yttrat vid något tillfälle). Från 1913 skriven på "hemmet". Död 4/5 1921. Gick så länge hon orkade till Hova kyrka varje söndag. På L. J. Jonssons fråga varför hon inte gick till Älgarås, svarade Maria Ferm "Mina steg äro icke ställda till Älgarås". "Under ena hörnet på min stuga ligger en krigare i full rustning. Han besöker mig ofta". Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.