Det är lite svårt att förstå vad Masse var ute efter i det här skräphörnet? En fallfärdig bod med en hög stör till tunar till höger. Se Bild 1057.
Från 299 kr
Vid 1800-talets slut och under 1900-talets första hälft var det populärt med biodling. Krisjan (Christen) har här gjort mycket moderna bihus, det stora är närmast en paviljong, och målat dem i olika färger med särskilda markeringar vid flustren.
9 år efter den förra bilden på lambgiften, se Bild 1049, tycks den ha blivit lekstuga för pojkarna Oskar 10 år och Albert 8 år. Var giften har stått är ännu inte känt.
Ladugården var byggd omkring 1900 i resvirke under spåntak, men vi ser att gaveln är i bulteknik. Den innehöll troligen kohus till vänster, därefter stall och hoimd och till höger lada.
Det var inte bara manbyggnaden och brygghuset som var ålderdomligt på denna part, det var delvis uthusen också. Fähuset t v i bulteknik med agtak är riktigt gammalt, så här smala och låga var ladugårdarna på 1600-talet. Troligen är den en rest av en större ladugårdslänga. Den innehöll två fähus, eftersom dörrarna är smala är det nog fråga kohus, möjligen kan det ena vara lamm- och grishus. I senare tid har man lagt in små fönster invid dörrarna. Utanför ligger en höhög. Men vad "lådan" är för något är inte lätt att veta, en bruklave? Tröskhuset är en ung byggnad med halmtak, sannolikt byggd på den plats där bulfähusets förlängning stått. Man ser att vandringshjulet ännu är kvar.
Giftermål var en synnerligen viktig händelse på Masses tid, inte bara för brudparet, utan också för släkterna och gårdarnas fortlevnad. Det handlade mycket om ekonomi. Bröllopet var inte bara en angelägenhet för familjerna, utan hela umgängeskretsen deltog på olika vis. Masse har här fotograferat den hedersbevisning brudparet och brudens hem erfor i form av äreport och allé. På Kauparve Larssons part skulle bröllopet hållas i slutet av oktober och därför har man valt granar till allé från gatgrinden till manbyggnadens trappa. Ute vid grinden står en äreport. Mitt i vägkorsningen, det s k Kotorget, står huvudäreporten och längre bort mot kyrkan ytterligare en äreport, alla troligen uppsatta av både släkt och vänner. Det här var mer än brukligt, varför brudparet måste ha varit mycket uppskattade. I bakgrunden rakt fram ses Fie Danielssons gårdspart. T h ses Bjärges Lars Jakobssons, f d båtsman Glans torp. Bostadshuset var nybyggt 1908, men den agtäckta ladugården är kvar sedan båtsmanstiden. Vägarna kantas av bandtunar.
Det här sjögräset dög också att ta hand m, men var inte alls lika bra som blåstången. Men när den ligger så här är den lätt att ta med grep. Typisk släke för långgrunda stränder.
Fogbänken var en särskild hyvelbänk för långt virke, här utställd för fotografering i hagen bakom ladugården. På bänken ligger troligen fr v en spånthyvel, en profilhyvel och en planhyvel av oxhyveltyp med handtag för två personer.
Porträtt av Sofia Nilsson. Hon var född på Bergsgården i Råberga strax öster om Linköping. Fadern var rättare på gården vilket rimligtvis tryggade hennes uppväxt. Andra tider skulle emellertid stunda. Rättaren insjuknade och blev sängliggandes. Snart var han och hans maka skrivna på socknen. Det kunde betyda lite av varje men aldrig till den noterades fördel. Sofia flyttade redan som flicka till Skärkind för pigtjänst på Eggeby östergård. Efter att ha prövat lyckan på gårdar i Gistad och Lillkyrka inflyttade hon till Linköping 1853. Från 1858 var hon piga i vaktmästareänkan Sandbergs hushåll och när dennes dotter Clara vidare bildade egen familj med handlaren Carl Jacob Jacobsson följde hon henne. Sofia blev hushållet trogen förbi sin matmors död 1914 och tjänade vidare dennes dotter Anna till sin egen bortgång 1928. flickebarnet Clara Jacobsson. Dotter till köpmannen i Linköping, Carl Jacob Jacobsson och dennes maka Clara Maria Sandberg.
Vänge i Rystad 1948. Samma år stod bostadshuset till fastigheten 2:18 inflyttningsklar. Beställare var makarna Hugo och Margareta Carlsson, ägare till Rystads handelsträdgård, senare mer känt som Rystad Garden-Center.
Solbergsstugan i Skänninge. Här i Hembygdsparken som var stugans placering mellan åren 1928 till 1985. Ursprungligen från godset Solberga i Veta socken. År 1985 flyttades byggnaden ånyo, nu till Sjölingården.
Pensionärerna vid Adelswärdska ålderdomshemmet i Åtvidaberg samlade för fotografering sommaren 1925. Vid tiden för bilden var Augusta Maria Berggren föreståndare för hemmet och sannolikt är det henne vi ser till höger i bild.
Gårdsinteriör från Hunnebergsgatan 16 i Linköping. Bilden visar gatuhuset från gårdssidan, ett exempel på den enkla träkåksbebyggelse som ännu vid tiden för bilden var gängse bostad för många mindre bemedlade stadsbor. Året är 1903.
Linghems lanthandel var strategiskt belägen mitt mot ortens järnvägsstation. Vid tiden för bilden hette föreståndaren Karl Wiktor Griph som tillsammans med hustrun Maja saluförde ett brett sortiment. Möjligtvis är det köpman Griph vi ser på trappan.
Det nya länslasarettet med placering i Linköping stod klart 1895. Arkiektuppdraget hade naturligt gått till Axel Kumlien. Som knuten till Medicinalstyrelsen hade han legat bakom en rad sjukhusbyggnader och var således väl skickad för uppgiften. Här en vy från Magistratshagen.
Den sista delen att saneras längs Storgatan i Linköping var de uttjänta husen inom kvarteret Blåklockan intill gatans östra ände. Bilden visar gårdsinteriör från Storgatan 5 och fokuserar på den garagelänga som inom kort kommer att rivas.
Oskarp men unik dokumentation av Slattefors kvarn i Landeryd socken. Kvarnen var knuten till Slattefors säteri och hade fast bemanning till åtminstone 1916, då mjölnare Karl Oskar Larsson avflyttade med sin familj. År 1960 uppfördes ett vattenkraftverk på platsen.
Det oansenliga affärshuset utmed Klostergatan i Linköping har inrymt en rad verksamheter över tid. Under en sådan drev Hans Fromholtz sin fotofirma i huset. Vid tiden för bilden var här cykelaffär, Sjödins.
Motiv från frirandet av Barnens Dag i Linköping 1927. Ett av många inslag var en skämtsam kortege genom stadens gator. På bilden har den nått Trädgårdsföreningen med bland andra detta minst sagt blomsteprydda ekipage.
Storgatan 20 i Linköping rivs 1977. Huset från 1800-talets början eller tidigare var ett av flera som vid tiden raserades inom kvarteret Decimalen för att ge plats för nytt och möjliggöra breddning av gatan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.