Johan Alfred Elmier (1849-1938) var en av de stora jordägarna i Älmhult. Denne som inte var född i Älmhult utan i Älmeboda socken gjorde sig en förmögenhet i USA genom guldletning; återvände till Sverige och hamnade av någon okänd anledning i "Elmhult" på 1890-talet där han köpte den sydligaste gården i byn, som efter honom blev kallad Elmiersgården. Patron Elmier donerade även flera markområden till köpingen och medverkade till att tätorten växte och utvecklade sig. Idag kallas ett område i Älmhult för Elmiersområdet.
Från 299 kr
Kyrkstallarna i Vissefjärda. Kyrkstallar kallas de byggnader som låg vid kyrkan och där besökare ställde in sina hästar. Tillsammans med kyrkstugor utgjorde de också en del av de byggnader i de kyrkstäder som växte upp när kyrkobesökarna kom så långt ifrån att de behövde övernatta i samband med kyrkobesök. Flera områden med kyrkstall finns bevarade, till exempel Gammelstads kyrkstad i Luleå och i Närpes i Österbotten, Finland, finns en stor samling, cirka 150 kyrkstall, bevarade. (Hämtat från Wikipedia)
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Fastigheten på Kungsgatan 18-Borgmästaregatan 8 i kv Prosten. Här stod tidigare en byggnad från 1700-talets mitt uppfört av Jacob Lagerbom. Eftersom släkten Reenstierna ägde fastigheten några decennier under 1800-talets första hälft kallas byggnaden Reenstiernas hus. Efter en brand 1889 fick huset detta utseende, då ägt av kronolänsman Emil Andersson. Ett skyltfönster vid Borgmästaregatan täcks av en skylt med reklam för Aug. Schüllerquists Manufakturlager med klädeshandel, damskrädderi, damkappor, herrekiperingsaffär, sybehör, mattor och gardiner.
Gånggrift i Kvarnome, Veddige. Gånggrifterna består av många kantställda stenar med takblock som bildar själva gravkammaren och en gång in tilll kammaren. De var vanliga under yngre stenåldern och denna tros vara tillkommen mellan ca 3300-3000 f Kr. Ursprungligen var den täckt av en hög, numera ca 10 meter i diameter, och kammarens innermått är ca 2,85 x 1,80 meter, avsedd för hela familjers gravar. Stenkammargraven kallas lokalt även Rumpelösa kyrka. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Text på bilden: "Bronsåldershögen vid Lugnaro. Skeppet under utgrävningen." I samband med utgrävningen av gravhögen 1926-1927 anlades en underjordisk gångtunnel från det angränsande torpet för att göra det möjligt att se graven inifrån. Högen är en gravhög från yngre bronsåldern och under ett röse i högens mitt hittades vid utgrävningen denna 8 meter långa stensättning i form av ett skepp. Detta var den första skeppsgravsättning i en bronsåldershög som påträffats i Sverige. Stenformationer liknande denna resta ovan jord kallas stensättningar eller skeppssättningar.
Brudparet Pettersson, Sandsveden, Kilafors. Rad 1 från vänster. Anna Lind. Herr Lind. Okänd. Elin Forsberg (mor till bruden). Augusta Pettersson. Svea Kallas. Ivar Pettersson. Evert Pettersson. "Kersti" Pettersson (mor till brudgummen). Okänd. Okänd. Rad 2 från vänster (stämmer inte med antalet människor). Okänd. Greta West. Mia Lind. Okänd. Karin Bergström. Per Lönn. Maria Lönn. Lind. Anne Pettersson. Edvard Olsson. Okänd. Okänd. Okänd. Bricken Lind, August Lind. De två sittande i gräset är okända
Norrbro, Stockholm - Billmark
fotografi
hår, träd, fotografi, photograph@eng
palats [?], tempel [?], ruin, Vanadisexpeditionen, palm, fotografi, photograph@eng
"En Maj-dag 1920. Österrikarna och Affie i Björkhagen". Tre kvinnor i hatt och kappa och två män poserar i en björkhage. Till höger syns fru Helga Svensson. Mannen till vänster trol. Yngve Svensson, bror t. Ruth. Mellan 1919 och 1924 tog Sverige emot över 20 000 krigsbarn från Österrike (främst från huvudstaden Wien). Dessa barn kom att kallas för ”wienerbarn” och det var under denna period som ordet krigsbarn användes för allra första gången. Hjälpinsatserna samordnades i huvudsak av Svenska Röda Korset och Rädda Barnen.
"Schütgenhuber - im Fam. Borggren". En grupp kvinnor med två barn har ställt upp sig utomhus för fotografen. Mellan åren 1919 och 1924 tog Sverige emot omkring 22 000 krigsbarn från det krigshärjade Europa efter första världskriget, varav den absoluta majoriteten kom från Wien i Österrike. De barn som kom från den österrikiska huvudstaden kom i folkmun ofta att kallas för "wienerbarn". Det var också under denna period som begreppet "krigsbarn" användes för allra första gången i det svenska språket. Efter första världskrigets slut drabbades Österrike, och särskilt Wien, av en extrem humanitär kris med utbredd hungersnöd, bränslebrist, hyperinflation och arbetslöshet.
"En Maj-dag 1920. Österrikarna och Affie i Björkhagen". Tre kvinnor i hatt och kappa och två män poserar i en björkhage. Till höger syns fru Helga Svensson. Mannen till vänster trol. Yngve Svensson, bror t. Ruth. Mellan 1919 och 1924 tog Sverige emot över 20 000 krigsbarn från Österrike (främst från huvudstaden Wien). Dessa barn kom att kallas för wienerbarn och det var under denna period som ordet krigsbarn användes för allra första gången. Hjälpinsatserna samordnades i huvudsak av Svenska Röda Korset och Rädda Barnen.
Boningshuset till Bondorlunda Mellangård väcker i förstone inga andra tankar än vad äldre landsbygdshus i allmänhet plägar göra. Huset skulle oavsett komma i fokus och kunna kallas för "torpet som födde en bästsäljare". Här menas Ica-förlagets klassiker "Så vårdas torp och gårdar" och som blivit en riktig bästsäljare, rent av kallats byggnadsvårdarens bibel. Upprinnelsen står att finna i konstvetarna med mera Axel Unnerbäck och Göran Söderströms förvärv av fastigheten 1967. Då verkligt nedgånget men genom herrarnas varliga upprustning bildade arbetet fond för bokens tips och råd. Här dokumenterat en tid före dess, 1953.
Kolorerat vykort, "Nedra Tivoli Halmstad". Vy över Nykterhetskaféet i parken. På skylten över balkongen stod det "Nykterhetsfolkets kafé och läsrum". I bakgrunden ett flervåningshus. 1907 öppnade Nykterhetscaféet i nedre Tivolis nyuppförda restaurangbyggnad, som Nykterhetsfolket hyrde av Halmstads stad. Den kom att kallas "Nyktran" och ersatte den gamla "Västra paviljongen". Troligen ritades den nya byggnaden av stadsarkitekten Knut Beckeman. 1922 gjordes en ombyggnad, ritad av stadsarkitekten Sven Gratz, som främst omfattade den andra våningen. Där fanns mindre rum som föreningarna kunde hyra och flera idrottsföreningar bildades där. Halmstads Schacksällskap bildades redan 1911 i Nykterhetscaféet och blev en viktig del av verksamhetens identitet. På hösten 1962 stängdes Nyktran och byggnaden revs i februari 1963.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.