Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
Från 299 kr
Denna lilla stuga låg omkring 150 m väster om Botels Bodins på Hemmor grund. Här bodde på 1860-talet Lars Löfgren född 1837 från Hemmor och hans hustru Charlotta Maria född Tellström 1839 från Ardre. De fick döttrarna Anna 1870 och Laura 1880. Laura gifte sig med Oskar Jakobsson Bjärges, se Bild 561 och 562. Vad som hände med övriga familjen är ännu inte känt. Vid skiftet kom denna boplats att tillhöra Botels. Byggnaderna revs 1921. Bilden visar en liten inpanelad bulstuga av troligen mycket hög ålder. I hörnet står det sannolikt någon form av farstukvist. En mängd små skjul skymtar bakom staketet. Det här var förmodligen en fattig boplats. Vad de levde av är inte känt.
Christopher Polhem tillbaka till framtiden En utställning om uppfinnaren, entreprenören och universalgeniet Christopher Polhem. Utforska vår spännande utställning om en man som ansåg sig vara född vid fel tid och på fel plats. Utgångspunkten för berättelsen är Christopher Polhem som ung. Ett annat spår är hans egna ord om att vara född i fel tid och på fel plats, där vi beskriver orsakerna till varför hans idéer aldrig fick de genomslag som han hoppats på. Många gånger revolutionerande idéer som idag är världsledande lösningar, men som världen inte var redo för då. Utställningen resonerar också kring frågan om vad Polhem hade ägnat sig åt om han levt idag. Vad hade han sett som vår tids största utmaningar? Vilka hinder finns idag för framsynta innovatörer att genomföra sina idéer? Utställningen Christopher Polhem tillbaka till framtiden visas tills vidare. Utställningen visar unika föremål som Christopher Polhem använde integrerat med vår moderna multimedia och interaktivitet och där ledorden är rörelse, tvärvetenskap, lekfullhet, konst och framtidstro.
Britt-Marie Severinsson med taxen Pyret i Kållereds centrum, år 1983. "Vad tycks? Vi frågade i Kållered centrum var de brukade göra sina inköp. Britt-Marie Severinsson stör vi då hon håller på att lasta in varor i bilen på parkeringsplatsen vid den gamla parken. Taxen Pyret stirrar förvånat på oss, men vi dristar oss till att fråga i alla fall. – Jag bor faktiskt i Lindome och brukar handla där, men idag var jag i Kållered i annat ärende och passade på att veckohandla här. Jag tyckte det var bra och är nöjd med dagens inköp." Fotografi taget av Harry Moum, HUM, för publicering till enkäten "Vad tycks" i Mölndals-Posten, vecka 49, år 1983.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av ett målat landskap med ett hus mellan två träd. Text på framsidan: "Snälla Amanda hur står det till, har Amanda lemnat min hatt, jag undrar om han är färdig. Om han är färdig skulle Amanda vilja försöka skicka hit den på tåget, skrif vad den kostar".Text övre delen: "Var snäll skrif ett .... så jag får höra. Många hälsningar från Jenny, hälsa alla bekanta".
Skarven mellan Klostergatan 34 och 32 i Linköping visar exempel på det tidiga 1900-talets uttryck. Närmast genom 20-talsklassicismens strama formspråk som följt på den mer livfulla jugendstilen. I den förstnämnda fastigheten drev en tid Emil Andersson, vad som kommit ur tiden, sin bosättningsaffär. I butikens utbud fanns självförståligt det som ett nytt hem kunde tänkas behöva. I det numera rivna huset till höger förestod Allan Jansson den i sitt utbud breddade bokhandeln Mörnestams Bok- & Pappershandel Eftr. Foto 1972.
Vad som tilldrog sig intresse från Östergötlands museums sida att 1972 dokumetera fastigheten i hörnet av Snickaregatan-Ågatan i Linköping är oss okänt. Byggnaden ansågs vid tiden knappast bära några högre arkitektoniska värden eller vara rivningshotad. Förhoppningsvis kommer framtidens betraktare visa större tacksamhet för bilden och oavsett ett tidsdokument. Vem minns exempelvis butiken som i stunden hade utförsäljning i husets gatuplan eller Dagmar Wiqvists pälssömmeri i samma läge.
Det inre av kvarteret Blandaren i Linköping 1965 och vad som i informationen kring bilden uppges visa stadens gamla gasverks lokaler. En mer trolig tolkning är att byggnaderna är desamma som Linköpings Byggnadsaktiebolag lät uppföra kort före förra sekelskiftet och som från år 1908 kom att ägas av bolaget Göteborgssystemet i Linköping, vilket vidare kom att följas av det statliga Systembolaget. Försäljningslokalen låg mot Sankt Larsgatan nära mittför Frimurarehotellet.
Bild ur en ursprungligen privat fotosamling som vore svår att lokalisera utan stöd. Lyckligtvis finns sådan i detta fall i form av påskriften "Hagadal", vilket vidare kunnat preciseras till Hagadal i Linköping. Närmare bestämt låg den lilla gården i vad som idag är stadens sjukhusområde, invid den omdragna Smedstadvägen (Hälsovägen) och utmed vägen ungefär vid platsen för sjukhusets södra entré. Mycket har således förändrats på platsen sedan bilden togs omkring år 1920.
Fiskafänget har uppenbarligen varit lyckat! Hallsarve Thomas Nilsson, 75 år, sitter till synes ganska obekvämt och skär till fisken på en lös bräda liggande i knäet. Riktigt vad han gör med fisken är svårt att se. Troligen flår han av det hårda skinnet och tar ur inälvorna, för att sedan steka dem hela. Bredvid sig har han både moderna spann, ett äldre laggat kärl och längst t v en strandkorg.
Kvinnorna skall iväg och räfsa ihop det gräs slåtterkarlarna slår. De är fint klädda med stora hattar. De har med sig två räivar, räfsor och en gaffel, samt korg med mat. Vad den blanka (?) saken är för något har ännu inte gått att utröna. Den unga kvinnan är Fie Emilie Larsson, 26 år, dotter till Oskar, JO, Larsson.Den gamla kvinnan är Emilies mormor Elisabet Dorotea Jakobsdotter Lauvall, 77 år.
Maria manglar för hand på ett 1700-tals bockbord. Bordet har en stenskiva, vilket var nödvändigt för att få ett slätt resultat. Handduken eller vad det nu är, är upprullad på slät rund trärulle och den dras fram och tillbaka med mangelträet Maria har i handen. Mangelträn var ofta konstfärdigt gjorda med karvsnittsmönster på ovansidan, de var i regel fästmansgåvor. Det finns en Maria Mårtensson vid Nybygget, men hon är bara 30 år och denna kvinna är väl äldre?
Vinterveden är huggen och ligger på tork, för att i augusti bäras in i vedboden, som nog ryms i magasinets högra halva. Vad den andra halva använts till är oklart. övervåningen är just magasin, det ser man på alla vädringsluckorna. När det var torr luft och lite vind, öppnade man luckorna och öste säden genom att kasta den upp i luften, så var man tvungna att göra före fläktarnas tid så säden inte möglade. I bakgrunden skymtar några av grannpartens uthus.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.