Ladugården består till vänster av en gammal bulladugård, kanhända så gammal att den är från partens tillkomst på 1780-talet, senare ändrad flera gånger, bl a med fönster, höjd med foderloft och delvis inpanelad. Ladan till höger går inte att avgöra om den är gammal och sedan höjd och inpanelad eller byggd efter 1906, se Bild 857. Ladugården revs bort 1917 och en ny betydligt större uppfördes på samma plats i stället.
Från 299 kr
Här ser vi det lilla idylliska 1700-talshuset med ett yngre köksbakbygge, fast själva matlagningsplatsen måste ha varit inne i gamla huset vid skorstensstocken. Det lilla fönstret på loftet är öppet och man ser en gardin, vilket tyder på att man hade sovrum uppe, vilket annars inte var så vanligt. Detta hus revs omkring 1938 och Ivar och Margit byggde ett nytt modernt bostadshus i stället.
Denna fastighet kom till 1893 på samma sätt som Bild 788-790. Olof Jonasson kom från Mattsarve. Manbyggnaden uppfördes 1893 i snickarglädjestil likt grannfastighetens. 1939 sålde Olä stället till Ragnar Björkvist född 1898 från Stockholm och hans fru Gunhilde Kjölner född 1897 från Tönsberg i Norge. De sålde 1954 till Lars Fougled född 1925 från Snausarve och Birgit född Larsson född 1929 från Smiss på När. Dottern Yvonne född 1951 gift med Sven Melin från Hemse tog över fastigheten 200?.
Lausmyr, som var 1.500 hektar stor, dikades ut första gången på 1890-talet när det förr så rikliga fisket hade minskat och förlorat allt mer i betydelse, samtidigt som behovet av odlingsbar jord hade ökat. När myren var utdikad, tillfördes mycket värdefull mark gårdarna i socknarna runt ikring. Men man förlorade också sin agtäkt. Men denna förlust var måttlig, man hade redan börjat gå över till spån i stället som takmaterial. Här kommer Hans Larsson med sista aglasset draget av två rätt magra stutar.
Heda kyrka från nordväst. Dokumenterad av Östergötlands museum 1945. Kyrkan uppfördes ursprungligen vid 1100-talets mitt. Ganska snart, och under lång tid, genomgick byggnaden många om- och utbyggningar, varför kyrkans byggnadshistoria svårligen kan beskrivas. Klart är att Heda medeltida kyrka med tiden ansågs för liten och 1846 beslöt man riva den. Efter påtryckningar av fornforskaren Nils Månsson Mandelgren och lundaprofessorn Carl Georg Brunius, valde församlingen att i stället restaurera sin kyrka. År 1858 var ombyggnaden klar.
Prästgården sedd från trädgården 1920. Som ett unikum kan nämnas att Prästgården under medeltiden och fram på 1800-talet ej räknades till stadens område. Enligt Kungl. Maj:ts utslag den 14 mars 1879 förordnades att kyrkoherdebostället med 1880 års ingång judiciellt, administrativt och ecklesiastikt hänseende skulle skiljas från Luttra socken och Vartofta härad samt att i stället förenas med Falköpings stad. Som vederlag skulle staden under 20 år till Luttra kommun erlägga ett belopp, motsvarande kommunalutskylderna för prästgården.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. (övre bilden) Astigmatism, fotografiskt avbildad. Om plåten eller filmen placeras på olika avstånd från det astigmatiska objektivet, erhålles i stället för bildpunkter ljusfläckar av detta utseende. (nedre bilden) Avbildningar av ett kors vid användning av ett astigmatiskt objektiv. För mer info se: Bäckström, Helmer. Fotografisk Handbok. Natur och Kultur. Stockholm. 1942. s. 88.
Stenstorps lilla stationshus flyttades 1873 och ändrades till betjäningshus på platsen. I stället byggdes ett nytt större envånings stationshus av sten, som sedemera tillbyggts .Stationen öppnades för trafik den 1/9 1859. Det första stationshuset byggdes 1858. Ny station, som ännu användes, uppfördes 1873 i samband med att HSJ öppnade för trafik. Gamla stationshuset revs 1995-04-25 för att ge plats åt de nya plattformarna. HSJ , Hjo - Stentorps Järnväg
Torpsbruk är en gammal bruksort med masugn, men den blev aldrig någon succé eftersom den malm man hade inte hade tillräcklig kvalitet. I stället startade man i slutet av 1800-talet en mekanisk verkstad som bland annat tillverkade lokomobiler, ett spår av detta är ett litet bruksmuseum. Verkstaden köptes efterhand upp av Stal-Laval men lades ned och verkstadsdelen köptes upp av Torsten Ullman AB som flyttade all sin produktion från trakten efter det att Finnveden AB köpt upp dem.
Torpsbruk är en gammal bruksort med masugn, men den malm man hade, hade inte tillräcklig kvalitet. I stället startade man i slutet av 1800-talet en mekanisk verkstad som bland annat tillverkade lokomobiler. Verkstaden köptes efterhand upp av Stal-Laval men lades ned och verkstadsdelen köptes upp av Torsten Ullman AB som flyttade all sin produktion från trakten efter det att Finnveden AB köpt upp dem.
Soarésällskapet på utflykt till Långesten. Strax intill Öresjös södra strand vid Långesten byggde Sofie Lundin detta hus för sin serveringsrörelse. Sofie och hennes dotter Lovisa hade startat servering i blygsam skala i en liten stuga intill denna nybyggnad. När Borås-Herrljunga Järnväg på 1890-talet ordnade en hållplats i närheten blev stället ett omtyckt utflyktsmål. Fotot visar ett uppklätt sällskap som tagit sig till Långesten en försommardag 1901. Kanske skulle man planera följande säsongs soaréer.
Det här är ytterligare ett av småställena nedåt Nybro eller Lillbro som det också kallas (?). Platsen bebyggdes 1889 av Nils Johannes Nilsson Hallander, son till Nils Matsson och Greta Stina Olofsdotter på Hallsarve Karlssons part. Nils var född 1836 och blev gift 1878 med Hedda Christina Gustavsdotter född 1852 från Mattise på När. De fick inga barn och sålde därför stället 1912 till Mattias Öström född 1881 från När. Samma år som Mattias Öström köpte stället gifte han sig med Agda Jakobina Josefina Jakobsson född 1890. Hennes far Eodor Jakobsson var född 1866 vid Granatska Nybygget Ingemar Nilssons part och modern Josefina kom från Rikvide på När. Fadern drunknade innan dottern föddes. Mattias och Agda (?) fick tre barn, varav sonen Erik Öström född 1926 tog över stället 1950. Manbyggnaden på bilden kan vara byggt av Nils Hallander 1889 i den tidens stil, ett resvirkeshus med liggande panel och spåntak, senare papp. På bilden är huset 14 år gammalt och Nils Hallander sittande på trappan är själv 67 år, han byggde således huset på äldre dagar.
Förste kände ägaren till denna boplats var Hans Ahlström född 1806, gift 1841 med Maria Mattsdotter född 1812 och de fick 4 barn. Efter hustruns död gifte Hans om sig 1861 med Elisabet Österberg född 1819 från Stånga. Dottern Anna Maria Ahlström 1842-1917 tog över stället, gift 1883 med drängen Olof Petter Olofsson 1857-1902. 1917 köpte Karl Friberg född 1885 från Stockholm stället av änkan Anna Maria. Karl, som var lantarbetare, gifte sig 1918 med Fanny Johanna Karolina Ahlgren född 1896 från Burs. De fick dottern Kally 1918, vilken gifte sig och bosatte sig i Stockholm. Dottern Frida född 1920 gifte sig med Follke Jakobsson från Vänge och bosatte sig i Visby, de fick dottern Gun 1945. På 1980-talet ägde Benny Kristiansson i Burs stället. Han sålde det som fritidsfastighet 1988 till Ellen född Rooth 1937 och Johan Lind född 1934 boende i Stockholm, vilka ännu är ägare. De har byggt på huset med ett bakbygge, samt byggt till småhusen. Manbyggnaden är en liten parstuga, kanske uppförd av Hans Ahlström på 1840-talet. T v står en liten ladugård från troligen 1910-talet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.