Det här är nästan samma bild som Bild 913, men man ser mer av tröskhuset i bakgrunden och mindre av fähuset till höger. Troligen är det Edvard Larsson som står i ladhörnet. Äppelträdet som skymtar till vänster står ännu kvar?
Från 299 kr
På denna idylliska bild ser vi familjen framför manbyggnaden och brygghuset. Manbyggnaden skall enligt Lauboken vara uppförd 1825, men det avser nog endast nedervåningen. Övervåningen är troligen tillkommen som brygghuset omkring 1850. Men det kan vara fel iom att nedervåningen innehåller två väggskåp, och sådana tillhör 1700-talet. Det finns ingen stenhusresolution på gården, så nedervåningen kan vara tillkommen på 1780-talet iom att de flesta resolutionerna från denna tid saknas. Möjligen skule övervåningen vara redan från 1825, men det verkar mycket tidigt. 1570 ägdes gården av Olluff Huggellsarve och 1648 av Peer Husarffwe, 1653 hade brodern Knut Jacobsson ärvt den. 1670 var Rassmus Husarffve ägare och 1681 Joen Olofsson, varefter den ärvdes av Rassmus son Lars Rassmusson. Hans son Anders Larsson ärvde gården, han var gift 1701 med Catarina Olofsdotter från Smiss. De fick 4 barn och äldste sonen Lars Andersson född 1702 tog över gården omkring 1730. Han gifte sig 1728 med Gertrud Michaeldotter född 1708 från Hageby i Etelhem. De fick två söner och den yngste Michael Larsson född 1730 blev näste ägare. Han gifte sig 1755 med Catarina Andersdotter född 1735 från Hemmor. Michael och Catarina fick hela 8 barn, varav äldste sonen Lars Michaelsson född 1756 ärvde gården. Han gifte sig 1790 med Greta Hansdotter född 1758 från Utalskog, men ingen av deras två söner tog över, utan gården övertogs av Lars syster Gertrud Michaelsdotter född 1772. Hon var gift första gången 1802 med Olof Larsson född 1778 från Botels och andra gången 1810 med Johan Michaelsson från Hageby i Etelhem. Obs att Gertruds farmor, som också hette Gertrud, kom från Hageby och att med henne kom Michaelsnamnet in på gården. Äldste sonen från första äktenskapet Lars Olofsson född 1803 ärvde gården. Han gifte sig 1822 med Eva Lovisa Hansdotter Född 1799 från Ollaivs i Alskog och de fick 4 barn. Dottern Maria Larsdotter född 1826 och gift med Lars Larsson Häglund född 1820 från Hemmor blev näste ägare och de fick 3 döttrar. Lars dog tidigt och Maria gifte om sig 1864 med den 14 år yngre Lars Ahlqvist född 1840 från Stenstugu i Alskog och fick med honom sonen Edvard Larsson 1867 och han övertog gården 1901. Edvard Larsson gifte sig 1892 med Anna Catarina Pettersson född 1868 från Hallbjäns och av deras 4 barn blev det yngste sonen Gustav Larsson född 1903 som blev näste ägare 1935. Han gifte sig 1930 med Signe Ebba Dorothea Sundberg född 1905 från Lojsta. De fick inga egna barn, utan tog hand om systersonen Lars Olof Bertil Håkansson född 1934 när hans mor Edit Helny dog 1939. Gården såldes till Marie-Louise Rudolfsson (?) som sedan sålde den till Bosse och Bitte Carlgren och deras 3 barn. Carlgrens byggde upp ett hantverkscentrum kallat Svinhuset med månfacetterad verksamhet, både under sommaren och året runt. De sålde Husarve 1989 till Hans och Tina Gustafsson och deras 4 barn.
Enligt Lauboken skall magasinet vara byggt år 1900, men det här är äldre, troligen avser man byggnaden längst till vänster på Bild 908. Det här är en ståtlig bulbyggnad rymmade magasin på loftet och vagnbod nere i den vänstra halvan. Vad som rymts till höger är okänt. Till vänster står ett gris- (och lammhus?) och till höger ett dass.
Här ser vi den ståtliga manbyggnaden från slåttermarken väster om gården. Det här är ett av Lau sockens fyra kvarvarande tvåvåningshus. Till vänster skymtar ekonomibyggnaderna.
Här ser vi ladugården från norr med ett äldre inpanelat bulhus på gaveln. Ladugården var byggd 1909 och innehöll stall, ko-, gris- och hönshus. Stilen är den sedvanliga för tiden med fähusdel i sten och foderloft i resvirke under halmtak och spröjsade fönster. Till höger står ett tröskhus som kan vara äldre.
Masse har passat på att ta en bild av en del av ladugården på den gamla gårdstomten innan den revs. Tråkigt nog hann Masse tydligen inte med att ta bilder av manbyggnaden och övriga byggnader innan de försvann. Ladugården är en traditionellt utformad stenladugård med halmtak från 1800-talets mitt. Den tycks ha innehållit två fähus och en hoimd bortom portlidret. Den hitre delen måste ha innehållit en lada att döma av den märkliga tröskvandringen med skyddstak, någon liknande konstruktion är inte känd. Av ladugårdsbyggnaden att döma verkar gårdsparten ha varit rätt liten, vilket starkt kontrasterar mot hur storbyggd den blev på sin nya gårdsplats. Fick man mera jord vid skiftet?
Här ser man ladugården från Husarvehållet, till vänster skymtar Liffrides ladugård, vilken ännu står kvar. Hemmor ladugård är mycket fin och i gott skick. Öppningen mellan tröskhuspelarna är igenbyggd med en bulvägg. Halmtaken är mycket bra, tröskhuset har kanske ag. Ladugården revs 1938 och flyttades in på andra sidan manbyggnaden och buldelarna återanvändes.
Här ser man hur nära vägen ladugården stod. Hitre delen var fähus, det stora fönstret har nog varit en hoimdlucka, medan småluckorna nog är ljusgluggar. Portlidret är förbyggt och gårdens infart är troligen flyttad till hitom ladugården, en gatgrind skymtar i vänstra kanten. Sedan följer ladporten och därefter bulladan. Stolpen visar på telegrafledningen genom socknen till När.
Masse har tagit en bild av vedbacken med grenved till vänster och förmodligen gammalt odugligt virke stående till höger. Om hela resvirkesboden varit vedbod är svårt att avgöra, men det verkar så iom att det bara tycks vara dörrar på mitten. Längre tillbaka hade man sällan vedbodar. Man slarvade med veden och hade sällan tillräckligt med ved hemma.
Theodor och Josefina var tydligen mycket arbetssamma och byggde upp denna lilla gård från grunden på några få år. Här ser vi det fina och i förhållande till gårdens ringa storlek, 11 ha, stora manbyggnaden som på bilden är 7 år gammal. Tydligen byggde man vidare, det är staplat virke i förgrunden. Vi ser Josefina 38 år, Theodor också 38 år och sonen Hugo 8 år sittande på staketet.
Denna gårdspart kom till omkring 1720 då Catarina Bertelsdotters och Per Olofssons båda döttrar Kerstin och Carin delade den då ännu odelade gården mellan sig. Kerstin Olofsdotter gift 1712 med Christen Jacobsson från Hummelbos i Burs blev ägare av denna part. Deras äldste son Per Christensson född 1716 gift med Annica Persdotter tog över gårdsparten och de byggde 1773 ett stenhus som de fick 20 års skattebefrielse för. Per och Annica fick 6 barn, varav äldste sonen Per Persson född 1746 ärvde parten, men han dog tidigt och hans änka gifte om sig till Botels. Då delade bröderna Olof Persson född 1756 och Christen Persson född 1760 gårdsparten mellan sig och Olof flyttade ut och byggde upp sin part ner mot stranden söder om Smiss. Christen gifte sig 1785 med sin syssling Christina Mattsdotter född 1764 från Hallsarve och de fick två barn. Christen dog tidigt och Christina gifte om sig 1795 med Daniel Jakobsson från Gumbalde. Dottern Anna Cajsa Christensdotter född 1787 från första äktenskapet ärvde parten. Hon gifte sig 1821 med den 9 år yngre Gustav Jakobsson född 1796 från Bönde och de fick 5 barn och av dessa tog äldste sonen Jakob Petter Gustavsson född 1825 över. Jakob Petter blev gift med Dorotea Birgitta Larsdotter född 1824 från Bönde och de fick 5 barn. Jakob Petter dog 40 år gammal när alla barnen var små och Dorotea Birgitta brukade gården själv tills äldste sonen Gustav Petter Jakobsson född 1848 tog över. Gustav gifte sig 1876 med sin svägerska Johanna Catarina Engström född 1846 från Glammunds i Akebäck och de fick dottern Augusta 1877, gift 1897 med Arvid Olsson till Bjärges. Gustav dog redan 1884 och Augusta och Arvid tog över gården och införlivade den med Bjärges varvid denna part upphörde. Huset på bilden var troligen rätt nytt, byggt omkring 1870. Änkan Johanna Catarina bodde troligen kvar en tid, men huset skadades av brand och revs 1905, året efter denna bild togs. Stenen återanvändes troligen i det nya hus Theodor Thomssom byggde samma år på tomten, se Bild 840. Grannparten varifrån Theodor kom skymtar svagt till höger. Till vänster kan man ana Smiss och i bakgrunden ligger Lausviken. Bilden är tagen uppifrån backanten.
I tidig morgonstund vid midsommar faller ljuset här på manbyggnadens baksida. Det är ett modernt hus med källare med blockimmiterande sockel och hög bostadsvåning med högsmala fönster sittande i små nischer som är välvda upptill. Huset är en parstuga med köks- och brygghusbakbygge. Det uppfördes 1905 av Theodor Thomsson född 1874 på grannparten. Föräldrarna Thomas Nilsson och Stina Lisa Johansdotter styckade av en bit mark från sin gårdspart, men själva tomten, vilken Theodor och hans fru Josefina Hansson född 1874 från Botels bebyggde, kom från den rivna parten av Hallsarve som uppgick i Bjärges Danielssons. Thomssons uppförde en ladugård i resvirke ungefär samtidigt med manbyggnaden och en lada några år efteråt. Theodor och Josefina fick sonen Hugo 1904, vilken övertog den lilla gården 1930. Hugo gifte sig 1929 med Ingegerd Helena Margareta Melander född 1908 från Bjärges och de fick sonen Verner 1930. Hugo Thomsson drev gården till 1972, då han sålde bort jorden. Byggnaderna med tomt köptes av Olof och Ingrid Stjernholm till fritidsfastighet. På bilden ser vi sannolikt Theodor Thomsson 40 år och sonen Hugo 10 år.
Masse har tagit en bild från vägen mot gårdspartens ladugårdsbyggnader. Masse skriver att det är de gamla uthusen, men de ser inte så gamla ut. Troligen är ladan i bulteknik äldst, den har blivit höjd med ett litet foderloft när fähusdelen i sten byggts till, så att takhöjden skulle stämma när man la spåntak. Mot ladan står tröskhuset och sedan följer ett gammalt stenhus av obestämd funktion och ett yngre magasin. Det är spännande byggnader som inte är kvar idag.
Masse visar också småhusen. Här ses magasinet med vagnbod på gaveln. Om magasinets nedervåningen också varit till för spannmålsförvaring är ännu inte känt. Magasinet är uppfört i resvirke med spåntak och ungefär jämnårig med ladugården, dvs 1908. T v står vedboden med en vedhög utanför.
7 år efter förra bilden på manbyggnaden gick Masse in i grannpartens trädgård och tog den här bilden av det stora huset. Det ser precis likadant ut som förra gången, tom humlen framför ytterdörren växer på samma sätt. I bakgrunden skymtar man det långa brygghuset. Den här typen av stora manbyggnader finns det rätt många av i Garde och framför allt i Alskog.
Masse har tagit en bild av gårdsparten från åkern i söder. Manbyggnaden skymtar till vänster. Den fina ladugården dominerar bilden. Den är troligen c:a 20 år gammal och verkar vara enhetligt byggd. Den innehåller från vänster vidbyggt tröskhus med tillhörande lada med ladportar. Sedan följer flera fähus, men märkligt nog bara en gödseldörr. Det kan möjligen bero på att man gjort en mycket modern inredningen med korna stående i ladugårdens längsriktning i mitten. Då räcker det med en gödseldörr mitt på. Till höger syns magasinet från 1897.
Till vänster ses sädesmagasinet från 1897 med vädringsluckor under taket. Den har troligen en vagnbod i bottenvåningen. Ladugården är ungefär jämnårig med magasinet med fähusdel till vänster och lada till höger. Byggnaderna står ännu kvar, ladugården är urblåst och ombyggd till rotfruktsmagasin.
Masse har mycket medvetet tagit en bild av båda byggnaderna. Smedjan från 1800-talets första hälft är övergiven och det återanvända 1700-talsfönstret på gaveln har urfallna bågar. Den utformning manbyggnaden har på bilden är från 1870-talet. Men frågan är om den inte har ett äldre ursprung. Jakob Olofsson byggde ett stenhus 1773 som han fick 20 års skattebefrielse för. Det var förmodligen ett flistakshus med traditionell förkrymt övervåning. Ett sådant hus stämmer väldigt bra med vägghöjden här. Huset är också lite asymmetriskt, det var inte de sena 1800-talshusen, dessutom hade de sockel. Om det här är Jakob Olofssons hus, har man höjt bjälklagen, så det gått att gräva ur en källare. Man har flyttat upp och in fönstren från nära hörnen och brantat upp taket. Sådana här ombyggnader var vanliga.
Den här parten ligger alldeles väster om Kotorget. Den kom till på 1720-talet, då en klyvning av ursprungsparten skedde. Enligt Lauboken skall denna manbyggnad ha varit uppförd 1870. Det kan stämma med det utseende huset har med källare, utdraget tak och fönstrens placering på långsidan. Men huset har ingen sockel, vilket det borde ha haft, och dörren är 1700-talsmässig. Manbyggnader med s k pulpetfrontespiser var tämligen vanliga i Lau, men dess hus hade i regel brutna tak som Liffride, Bönde och Kauparve.
Denna lilla bulladugård är äldre än boplatsen, Lyander måste ha köpt den. Frågan är om den är en ladugård från början, formen liknar mer ett bostadshus. Ladugården kan ha rymt en ko, en kalv, en gris och några höns. Skjulet t h är nog ett dass, men det där cykeln står är inte lätt att veta, en redskapsbod kanske.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.