Boteå kyrka hör sannolikt till de äldsta medeltida stenkyrkorna i Ådalen. Den är också den enda som har varit försedd med korabsid. Vid 1400-talets mitt utökades kyrkan med en korsarm åt söder. Kyrkan är numera vitputsad och har brant, spånklätt sadeltak. År 1788 byggdes klockstapeln av byggmästare Eurenius. Den har ombyggts under 1800-talet och fick då inklädnad med vitmålad panel. Kyrkan har tre stjärnvalv som haft målningar, vilka är överkalkade. Inga medeltida skulpturer finns bevarade. Inredningen är huvudsakligen tillkommen under 1700- och 1800-talen. En senmedeltida dopfunt finns.
Från 299 kr
Sånga kyrka har föregåtts av en äldre kyrka sannolikt av trä. Den nuvarande kyrkan är inte en av de äldsta i Ådalen, men exakt datering är svårt att få fram. Den är som flera av de övriga medeltidskyrkorna spetsgavlad med brant spånklätt sadeltak. Sakristia och vapenhus har tillkommit senare. Innertaket förseddes under 1400-talet med stjärnvalv. Kyrkan är byggd över en undergörande källa, vilket tyder på att platsen är gammal som kultplats. Interiören präglas av 1770-tals inredning med bl.a altaruppsats och predikstol. Klockstapeln är byggd omkring 1850.
Station anlagd 1902. Det första stationshuset var en rak länga parallellt med spåret.1905 tillkom ett en- eller tvåfamiljs boställshus omedelbart öster om stationshuset, något längre från spåret. Nytt stationshus 1913, Den monumentala byggnaden är 45 meter lång och 12 meter bred, rest i två fulla våningar med ena gaveln mot spåret. Liksom de övriga stationerna av denna typ är den uppförd i tegel som man valde av brandtekniska skäl. Byggnaden har ett högt spetsigt sadeltak med ett asymmetriskt placerat torn med valmad huv. På transformatordelen är en lång, hög ventilationshuv byggd över taknocken. Stationshusdelen utmärker sig i fasaden genom annorlunda fönstersättning. Över entrén från spårområdet hänger ett djupt, flackt skärmtak.
Vykort med motiv av Långlöts kyrka. Långlöts kyrka är belägen på en sluttning mot Östersjön. Den är en salkyrka med rakslutet kor. Sakristian är vidbyggd på korets nordsida och torn vid västgaveln. Tornet är förskjutet mot söder i förhållande till långhusets mittaxel. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på sydfasaden. 1795-96 omvandlades kyrkan till den nuvarande salkyrkan. Av den ursprungliga medeltida klövsadelskyrkan tillkom ettappvis under 1100-talet och första hälften av 1200-talet. Återstår västtornet liksom murverk i södra långsidan och delar av östgaveln. Valven förstördes, de kvarstående väggarna sänktes. Långhuset utvidgades åt norr, varför tornet kom att stå förskjutet åt söder. Sakristian tillkom 1855. Långlöt är en av de få öländska kyrkorna som inte fått sitt torn förändrat efter medeltiden; klockvåningen är bevarad med rundbågiga ljudpluggar från cirka 1200, försedda med mittkolonett. Byggnadskropparna har skilda sadeltak. De vitputsade murarna genombryts av stora rundbågiga fönster. Kyrkans nyklassicistiska, ljusa inre täcks av ett trätunnvalv. Interiör och inredning är väl bibehållen.
Här ser vi manbyggnaden från beteshagen i öster. Hela resningen med fönster och det lilla halvmånefönstret uppe i gavelspetsen talar för årtalet 1835. Men de utstickande hammarbandsändarna i gaveln tyder på ett äldre ursprung, liksom att huset saknar sockel. Ser man på putsskadan i överkant mellan vindsvåningens fönster, ser den ut som en spets. Det skulle kunna bedtyda att huset i ett äldre skede haft rakt sadeltak och att detta taks nock var i putsskadans spets. Det taket var i så fall täckt med falar, vilka var spikade på hammarbandet och taket gick då ut en liten bit över murlivet så som faltak ofta gör. Detta lägre hus hade troligen bjälklaget i nivå med marken. Om detta stämmer, höjde man huset 1835 och la i ett nytt bjälklag och grävde ur en källare, se källardörren nertill. Idag har huset ett bakbygge, fn är det inte känt när det uppfördes.
Tröskhusen låg nästan alltid som en vinkelbyggnad till ladugårdslängan och ofta låg laddelen åt vänster sett från gården, som här. Den här sortens tröskhus med 4 st trekantspelare som bar ett stort sadeltak var i regel tillagda i senare tid till ladan. De äldre tröskhusen var runda eller flerkantiga med toppiga agtak likt det som finns på Bottarve i Vamlingbo och de var fristående med endast en axel gående in i ladan. Dessa nyare tröskhus hade väldigt ofta faltak likt det här på Sunnkörke. Det är skarvat som faltak över 4 m i höjd alltid är och falarnas ändar är inte justerade till samma längd, det brydde man sig inte om på uthus. Vandringshjulet är här bortrivet och tröskhuset fungerar som vagnbod och redskapsbod. Bodlängan t v har innehållet många funktioner, men okänt vilka. Någon bod var säkert dass, något lammhus eller grishus. Smedja var det inte, den låg som fristående byggnad väster om gården, den finns kvar ombyggd till sommarstuga!
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Medeltidskyrkan i Ed ligger nedanför Forsmoforsarna, norr om Ångermanälven. Kyrkan var ursprungligen mycket liten, nästan kvadratisk till formen. Den utvidgades under senmedeltiden till ett långhus med innertak av trä. På 1700-talet reparerades kyrkan. Den förlängdes åt väster och fick nya fönster. Vid restaureringen 1891 tillbyggdes ett kor med tre fönster. Kyrkan är vitputsad och har brant sadeltak som täcks av kopparplåt. På 1730-talet byggdes en ny klockstapel, men redan 1775 ombyggdes den. Stapeln saknade ljudluckor från början, men 1810 tillverkades sådana. Interiören har genomgått en del förändringar och den fasta inredningen präglas av 1700-talet samt 1800-talet då kyrkan fick inredning i nygotik bl. a innertaket. Av medeltida föremål har kyrkan ett rökelsekar och en madonnaskulptur.
Kyrkan är till sina äldsta delar från 1200-talet och bestod från början av litet långhus med rakt avslutat lägre kor. Under slutet av 1400-talet slopades koret och långhuset förlängdes. Samtidigt tillkom det ännu bevarade vapenhuset. En brand 1773 i klockstapeln spred sig till kyrkans höga sadeltak som sedan ersattes av ett brutet tak med valmade taknockar. Mitt på taket uppsattes en klockbock försedd med ljudluckor och avslutad med en lökkupol. På denna är fästad en takryttare med flöjeln från den gamla klockstapeln med dess tillkomstår 1730. Den uppåt avsmalnande innerporten med sin smidesornamentik och dörrkläpp av bysantinsk utformning är den äldsta i Ångermanland (1200-tal). Omkring 1500 försågs innertaket med stjärnvalv, vilka dekorerades med målningar i Tierpskolans stil. Fönstren förstorades på 1750-talet. Inredningen präglas av 1600- och 1700-talen, då även de båda över varandra placerade läktarna byggdes. År 1854 ersattes den gamla kyrkan av en ny.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.