Skara. Olympiska elden i Skara 1956. Fr.v: Hillevi Bergsten, Bertil Holmkvist, Gun Bogren Bergius. Olympiska ryttarspelen: De australiska karantänbestämmelserna för hästar gjorde det 1956 i praktiken omöjligt att genomföra tävlingarna i ridsport i Melbourne, varför i stället särskilda olympiska ryttarspel anordnades i Stockholm. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=275790
Från 299 kr
Augusta Svensson, Nyängen. Död 1927. "Hondan, en får le jära va sum förefaller", yttrade hon då hon tog itu med harvning eller andra tyngre sysslor, som traditionellt ansågs vara karlgöra. Hon kunde alla sysslor som ingick i dåtidens jordbruk och arbetade även i skogen om så behövdes. Hade en humoristisk läggning. Ägaren hette Johan , och Augusta var hushållerska på stället. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Lokaltåg på sträckan Malmö - Lund draget av SJ D. Vagnar SJ Co5 1384 närmast och den andra har endast en toalett. Vagnarna byggdes om så 1928 för att gå i lokaltrafiken till Lund. Det var 5 vagnar som fick ett resgodsutrymme i stället för toalett. De återställdes 1939 - 1940.
Statens Järnvägar, SJ E 147 "Sigtuna" som Kohlfurt - Falkenberg nr 6. Tillverkades 1873 av Borsig i Berlin för Kohlfurt - Falkenberg Eisenbahn i Tyskland, men levererades ej utan såldes i stället till SJ, där loktypen erhöll littera E 1876. Från 1898 littera De
Vy vid Dala Finnhyttan. Spår fanns åt sydost 1,6 km i en vid båge åt ost-norr-nordost till Smältarmossens gruva och anrikningsverk, rivet före 1963. Stationshuset avsågs rivas i maj 2009, men ägaren Boliden AB tog intryck av folkopinionen och beslöt att i stället renovera huset och skänka det till ortens hembygdsförening
Statens Järnvägar, SJ tåghem. Nyanlända resenärer vid ett tåghem 1937 då C07 började användas i Tåghemmen i stället för C06. Här ser vi C07 2143 med en systervagn bredvid. Observera att fönstren är neddragna och myggnät uppsatta i övre delen. Därav det lustiga utseendet på fönstren. TT
Nyanlända resenärer vid ett Statens Järnvägar, SJ tåghem 1937 då vagnen C07 började användas i Tåghemmen i stället för C06. Här ser vi C07 2143 med en systervagn bredvid. Observera att fönstren är neddragna och myggnät uppsatta i övre delen. Därav det lustiga utseendet på fönstren. TT
Enligt notering: "Ester Johansson, Gömman Frändefors". Enligt text på fotot: "Frändefors: stället hette Gömman. Här gömde vi oss undan för en häftig hagelby. Här drack vi kaffe å laga en cykelring. Var en liten lanthandel adressen: Fru Ester Johansson Gömman Frändefors".
Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.
Wonderland - August Strindberg
Här ser vi bostadshusets södra gavel med bakbygget skymtande. Bakbygget verkar vara betydligt äldre, men det är svårt att bedöma. Lars Pettersson och Charlotta Danielsdotter fick 4 barn, varav dottern Johanna Pettersson född 1885 övertog stället 1921. Hon gifte sig 1914 med Oskar Olofsson född 1885 från Bonsarve i Hamra (Vamlingbo?). De fick två söner, men ingen tog över och Oskar dog redan 1922, verefter Johanna bodde kvar och försörjde sig som sömmerska. Hon sålde stället 1961 till Sven Edman som sommarhus. 1985 köpte Kurt Lindström född 1949 från Hallsarve och hans fru Marianne född Hellström 1949 huset som fritidshus, vilket de alltjämt innehar. På bilden ser vi snickarmästaren Lars Pettersson 62 år, yngste sonen Johannes 12 år och hustrun Charlotta Danielsdotter 54 år.
Denna lilla gård kom till 1856 när smeden Gustav Ridell född 1821 och hand fru Ingrid Nilsdotter född 1803, båda från Skåne, köpte mark och bebyggde platsen. Genom en skuld Ridell hade övertogs stället 1878 av drängen Ernst Andersson född 1852 från Småland, gift 1873 med Maria Larsdotter född 1850 från Burs, Ridell smet iväg till Amerika. Ernst och Maria hade 4 barn, varav sonen Theodor Andersson född 1882 tog över. Han gifte sig 1908 med Berta Olsson född 1887 från Anderse och de fick 5 barn. Sonen Albert född 1909 ärvde stället, gift 1944 med Gerda Dahlström född 1914 från Hejdeby. Fastigheten är av styckad och ekonomibyggnaderna är rivna. Huset har bytt ägare flera gånger och är idag fritidshus. På bilden ser vi Theodor Andersson framför manbyggnaden, som byggdes av hans föräldrar Ernst och Maria 1904. Huset är byggt av resvirke med liggande panel och taket är av papp. Huset har ett köksbakbygge med vardagsingång och källare på gaveln.
1880 köpte Johan Allmodin från Havdhem och hans hustru Anna född Hemström från Fröjel en bit jord från Bjärges Jakobssons, den gård som revs och styckades upp vid skiftet. Allmodins uppförde då denna manbyggnad, vilken de måste ha köpt och inte nybyggt, för det är ett bulhus av sen 1700-talstyp, men med moderna fönster, flackare tak än ursprungligt, veranda och nytt köksbakbygge. Det här var ett ställe med ungefär 10 hektar mark och man bör ha behövt försörjning utifrån för att klara sig. Allmodins sålde stället 1904 till Karl Johansson från någon mindre boplats under Mattsarve och hans hustru Rebecka född Danielsson från Gannor, troligen dotter till Johan Allmodins syster. Johanssons fick 6 barn, sonen Algot tog över föräldrahemmet och bodde där till sin död 200? Stället är nu fritidshus.
Förberedelser inför den stora Barnens Dag-paraden i Varberg, Förutom en stor eka, apterad som vagn, syns en Oldsmobile från cirka 1903. Modellen kallades ofta Curved Dash på grund av karossens utseende, och i Sverige kallades den spakolds eftersom den styrs med spak i stället för ratt. Vid den här tiden ägdes en dylik Oldsmobile av doktor Johan Severin Almer (1861-1927) som grundade Kusthotellet i Varberg. Möjligen är det hans bil på bilden.
Det här brygghuset var den enda byggnaden på Stina Jakobssons gårdspart som inte revs. Den var så nybyggd, kanske omkring 1870, och i så gott skick att man tyckte att den kunde duga. Den tillföll grannparten vid styckningen av Stinas part och i stället rev man det tätt stående brygghuset där. Stinas brygghus finns kvar. Det innehåller förutom brygghus även VADÅ??? och magasin på loftet, därför vädringsluckorna. Barnet kan vara Ingegerd Melander, 7 år, från grannparten.
Sunnkörke Karl Karlsson (KAN MASSE HA TAGIT FEL GÅRD; ATT DET SKALL VARA GANNOR I STÄLLET?) har just börjat sätta in tjärvedsbitarna i soidet. Man lägger bitarna i ringar, kallade kransar, så att tjäran så lätt som möjligt skall rinna ur dem. Man har smaitet, finhuggit, massor av tjärved, det gick ofta åt 10 kubikmeter i ett normalstort soide. Soidet låg i en sluttning av ancyllusvallen i nuvarande sydvästra kanten av allmänna grusgropen i en beteshage med åkrarna ner mot Bandeläins Täppu i bakgrunden.
Det går inte att avgöra om det här är ett stenhus eller reveterat trähus, men troligen sten. Det är ovanligt att brygghuset är sammanbyggt med bostadshuset på dess gavel som en vinkelbyggnad. Trägavelspetsar tyder snarare på 1800-talets sista tredjedel än dess mitt. Men dörren till manbyggnaden är 1700-talsmässig, medan dörren på gaveln med järngaller är från förra sekelskiftet. Manbyggnaden har en viss likhet med stället under Hallbjäns uppe på Lausbackar, se Bild 815.
Det här är ett annat av småställena vid det som kallades Sandbo Ainar neråt Närkån och som före skiftet tillhörde När. Där hade man kanske ett par tunnland jord så man kunde ha 1-2 kor och några smådjur. Försörjde sig fick man göra som arbetare på gårdarna i bygden och som fiskare. Det var knapert, bara att hålla vedbrand när man ingen skog hade var ett stort problem. Det här stället ser ut att ha kommit till på 1830-talet. Fördubblingsbåtsmannen Olof Perssons på När son arbetskarlen Gustav Mattzin född 1796 kan ha etablerat sig här tillsammans med sin fru Eva Mårtensdotter född 1796 från Rangsarve i Alskog. De fick 4 barn varav yngsta dottern Brita Greta född 1835 tog över stället. Hon gifte 1862 sig med fiskaren Olof Olofsson Laurell född 1830 från Snausarve. Laurells fick 5 barn och äldsta dottern Greta Stina född 1863 blev nästa ägare tillsammans med sin man Karl Berggren från Augerum i Blekinge. De gifte sig 1895 och fick två söner, där den yngste Edvin Berggren född 1905 tog över stället 1932. Han gifte sig samma år med Hilma Tomasson född 1905 från Öndarve på När och de bedrev ett litet jordbruk till inpå 1960-talet. De fick dottern Ingrid Berggren gift Johansson 1932 och sonen Sven Berggren född 1934. Hilma överlämnade stället till sina barn 1987. På bilden ser vi Greta Stina Berggren, 45 år, sonen Edvin, 3 år, maken Karl Berggren av okänd ålder, sonen Johan, 12 år, och fadern Olof Laurell, 78 år. De står framför bostadshuset, en rätt liten s k ofullständig bulparstuga som nyligen panelats med stående bräder i bulfälten. Huset kan ha varit byggt på 1830-talet, möjligen var det äldre och hitflyttat. Till höger skymtar en ladugård.
Det var en riktigt fin bulladugård Söderbergs hade. Den kan nog ha tillkommit 1835, men spåntaket är givetvis nyare, från början hade den säkert ag. T v var det troligen vagnbod. Sedan följde ett fähus med hoimd t h och därefter lada. Det ser inte ut som det var någon verksamhet på stället när Masse var där, inga saker framme nånstans. Ändå flyttade inte Söderbergs förrän 1920.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.