Fäbod. Nordöstra vallen: Vallen i östersluttning ner mot åker är oregelbundet bebyggd av sex timmerhus, de flesta rödfärgade, och ett enkelt kokhus av bräder med plåttäckt pulpettak. Husen är välhållna flertalet försedda med plåttak. Nedanför den sydvästra stugan står ett omålat fähus med påbyggt torrdass, en större lada och två rundtimrade ängslador med brädtak, små dörröppningar och högt placerad tröskel. Stugorna av enkelstugetyp har kokplatser av natur-sten utanför. Förutom slåtter tyder resterna av en kornhässja på att åkerbruk har bedrivits på fäboden. Vallarna längs vägen: Nordligast, väster om vägen, finns två delvis förändrade vallar med vardera timrad stuga och två fähus, varav ett dubbelfähus, samt två fritidsstugor med modern exteriör. Husen är i gott skick, utom två fähus med läckande sticktak. På norra vallen nära en rödfärgad enkelstuga står två vinkelställda fähus med skrätt resp. rundtimmer, det ena med ingång från långsidan och båsen utmed gavlarna. På södra vallen, i vinkel mot en stuga, står dubbelfähuset med vidbyggt torrdass och båsen längs gavelväggarna. Mittersta vallen öster om vägen omfattar tre rödfärgade timmerhus med tegel- /eternittak: en dubbelstuga med dörrar på långsidan, ett fähus och ett stall kring ett tun, delvis gräsmattetomt, inhägnad av ett enkelt staket av stolpar och liggande slanor. Stallbyggnaden med brädslagen regelstomme och timrad avdelning för hö har dubbelport på långsidan. På södra vallen väster om vägen står endast gammal ängslada, en fritidsstuga och vedbod. Ladan med varannan rännknut, varannan smalt kilat rundtimmer, har påbyggt brädskjul på baksidan.

Från 299 kr

Djupdals fäbodar. Beskrivning; Nordöstra vallen: Vallen i östersluttning ner mot åker är oregelbundet bebyggd av sex timmerhus, de flesta rödfärgade, och ett enkelt kokhus av bräder med plåttäckt pulpettak. Husen är välhållna flertalet försedda med plåttak. Nedanför den sydvästra stugan står ett omålat fähus med påbyggt torrdass, en större lada och två rundtimrade ängslador med brädtak, små dörröppningar och högt placerad tröskel. Stugorna av enkelstugetyp har kokplatser av natur-sten utanför. Förutom slåtter tyder resterna av en kornhässja på att åkerbruk har bedrivits på fäboden. Vallarna längs vägen: Nordligast, väster om vägen, finns två delvis förändrade vallar med vardera timrad stuga och två fähus, varav ett dubbelfähus, samt två fritidsstugor med modern exteriör. Husen är i gott skick, utom två fähus med läckande sticktak. På norra vallen nära en rödfärgad enkelstuga står två vinkelställda fähus med skrätt resp. rundtimmer, det ena med ingång från långsidan och båsen utmed gavlarna. På södra vallen, i vinkel mot en stuga, står dubbelfähuset med vidbyggt torrdass och båsen längs gavelväggarna. Mittersta vallen öster om vägen omfattar tre rödfärgade timmerhus med tegel- /eternittak: en dubbelstuga med dörrar på långsidan, ett fähus och ett stall kring ett tun, delvis gräsmattetomt, inhägnad av ett enkelt staket av stolpar och liggande slanor. Stallbyggnaden med brädslagen regelstomme och timrad avdelning för hö har dubbelport på långsidan. På södra vallen väster om vägen står endast gammal ängslada, en fritidsstuga och vedbod. Ladan med varannan rännknut, varannan smalt kilat rundtimmer, har påbyggt brädskjul på baksidan.

Från 299 kr

Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.

Från 299 kr

Detta ställe kan ha sitt ursprung i ett båtsmanstorp. På 1690-talet bodde på Stora och Lilla Bjärges förutom gårdsparternas folk även båtsmännen Lars Tulpan med hustru Lisbeth Hybbertzdotter och Oluf Smacka med hustru, de sista benämnda allmosehjon, vilket troligen betyder att de då var så gamla att de inte kunde försörja sig själva. Omkring 50 m norr om denna boplats finns ett vattenställe, som alltid håller vatten kallad Smacksaud. Namnet bör gå tillbaka på Oluf Smacka och tyda på att källan tillhörde hans boplats. Förste kände ägare till denna boplats var Lars Laurell född 1814, gift 1843 med båtsmansdottern Maria Elisabet Olofsdotter Brakarl, född 1817 på Näs. Hustrun, Laurellsmor kallad, var läskunnig och lärde barn att läsa innan skolundervisning hade kommit igång. Vilka deras barn var och vart de tog vägen är okänt. När Laurellsmor blivit änka flyttade pigan Olina Östman född 1857 kommen från Bjärges Östmans ställe dit och hon ärvde Laurellsmors ställe efter henne. Olina gifte sig 1893 med Alfred Öberg född 1864 på Näs. Manbyggnaden t v består av två byggnadskroppar i vinkel. Delen med gaveln hitåt är en enkelstuga i sten, till formen mycket lik ett båtsmantorp, se Bild 593. Alfred Öberg uppförde sedan ett bakbygge innehållande kök och två kammare samt en farstu med farstukvist. T h syns ladugården med vinkelbyggd ladugård i sten och trä under halmtak som Alfred också hade byggt. Stället innehade under Olina och Alfreds tid 7 hektar jord, stora byggnader för så lite mark. Enda barnet dottern Ada Karolina gifte sig 1917 till Hall, året efter sålde Öbergs stället till Alfred Mårtensson från Hallsarve Edvard Carlssons part. Vart Öbergs tog vägen är inte känt. Byggnaderna finns kvar idag, men den vinkelbyggda ladan och en bit av ladugården är rivna sedan länge. Stället ligger uppe på Ancyllusvallen, potatisåkern i förgrunden lutar upp mot manbyggnaden och bakom husen lutar marken åt andra hållet. Det här är magra grusiga jordar. Idag växer här snårig skog, ingen kan tro att det var åkrar här för mindre än 100 år sedan.

Från 299 kr