Högbonden. Utanför kusten mellan Bönhamn och Barsta ligger Högbonden en av Sveriges högsta öar. Tvära och grå reser sig de branta bergssidorna runt om . Ön är skogsbevuxen så när som klubbudden, en kal låglänt klippig landtunga som sträcker sig ut från själva ön. På norra delen av ön ligger fyren, fyrvaktarbostaden och några uthus. De klamrar sig fast ovanför den stupande sidan och utgör väl synliga landmärken.
Från 299 kr
Vy från Björke. Från vänster: Björke småskola Missionskyrkan (vit Byggnad), nu ombyggd Uthus med snedtak. Bagare Petterssons, rivet på 1960-talet. Riks 13 med telefonstolpar med ledning till Söderhamn. Hägglunds snickeriverkstad, spånspinneri och skäkt, drevs av August Nyström. (Hägglunds bostadshus syns ej). Tegelbruk, revs före 1910 och flyttade till Varva. Båtmanstorp. Två små torp och portlider. Per Petterssons skymtar bakom Anna Hillgrens. Per Petterssons flyttades 1945 till Hille hembygdsgård, medan Hillgrens torp revs. Vickströms (bakom mannen med hästen).
Trafikplats anlagd 1902. Nytt stationshus 1913 då blir det gamla stationshuset blev hus banvaktstuga 9A finns på västra sidan av spåren norr om det nya stationshuset.Transformatorstationen blev byggnadsminne 2007-03-22. Huset är uppfört i två och en halv våning i rött tegel med eternittak och huggen granitsockel och står med ena gaveln mot banan. I denna del inryms stationshuset, övriga delar av byggnaden innehöll transformatorutrustningen. I anslutning till stationen finns även ett bostadshus med tillhörande uthus.
vedbod, dikning, dokumentation, kulturmiljövård, bostadshus, nybygge, grund, ladugård, bod, smedja, panel, härbre, sommarladugård
interiör, folkets hus
Båten byggdes i ett uthus till bondgården "Nailsa" utav bonden och båtbyggaren Nils Severin Johansson. Denna båt med namnet Torvald FG 15 var hans största båtbygge. När båten var färdigbyggd rullades den ca. 100 m ned till stranden. Ortens fiskare, bönder och drängar, totalt över 20 man assisterade vid sjösättningen 1905 vid Koggebryggan i Stranninge. Från Fiske-Historik pärm A, av G Heikenberg. Bild 3: Femte mannen från höger med vit skjorta och en spann i handen är "Kärra-Johan", som beställt och var ägare till båten. (Uppgift från sonen kommunalrådet Erik Gustavsson i mars 1998)
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
Masse har stått på backkanten och tagit denna bild av Karlssons uthus. Dessa ladugårdsbyggnader var bland de största och ålderdomligaste i socknen vid förra sekelskiftet. Den långa bulladugården med agtak var mycket välbyggd. Den innehöll två fähus med varsin hoimd, hörum, i sin vänstra del och till höger om ladportarna låg ladan, utanför vilken det ligger en väldig halmstack. Ladugårdsflygeln till vänster innehöll en mängd funktioner. Troligen håller man på och kör in hö just här, höhäcken står på vägen under luckan till loftet. Man ser hur vägen ner till Nybro svänger ner här framför ladugården. Den gick vidare ner till grannparten, vars flygel skymtar till höger och därefter ner mot Närkån.
Denna ålderdomliga ladugård fångade Masses intresse och han tog ytterligare en bild av den 6 år efter den förra. Nu var ladugårdens tid förbi, för året efter revs den och en ny mycket stor och modern ladugård byggdes i stället, se Bild 931. Den fick inte plats på det gamla stället, utan byggdes till höger om denna gamla ladugård stående med gaveln mot landsvägen. Egentligen var den gamla ladugården inte utsliten, den ser ut att ha varit i rätt gott skick, men den var gammalmodig. Längst till vänster skymtar ett hörn av grannpartens uthus, nu mera urrivet än på förra bilden, se Bild 927.
Masse kallar denna vackra byggnad för lammhus, men den innehöll många funktioner, det finns fyra dörrar. Den hitre dörren verkar onödigt bred för att vara till ett lammhus, snarare till russ. Utrymmet intill skulle kunna ha varit en hoimd, men varför dörr då? Den nya dörrarna gick kanske till en vagnbod och längst bort var det kanhända lammhus. Det är vedtravar mot gaveln, något utrymme tjänade möjligen som vedbod. Men det är bara en grov gissning. Halmtaket avslutas på sedvanligt sätt med breda vindskivor med den dekorativa avslutningen upptill. Och en fågelholk som på nästan alla äldre uthus.
Här ses gårdens tröskhus med fal- och spåntak. Man kan se att faltaket är lagt med bredare underfalar och smalare överfalar. De är inte längdjusterade efter påläggningen, det brydde man sig ofta inte om på uthus, utan falarna fick ha den längd de fick vid apteringen i skogen, nästan alltid 7 alnar, dvs 4.20 m. De korta falarna upptill har blivit dåliga och då har man spikat på ett spånskikt över dem. Vandringshjulet finns ännu kvar. Skjulet på gaveln är nog inte så gammalt, trots att det lutar. Grenhopen mot tröskhuspelaren skyddas delvis av en avbruten kvarnvinge.
Masse har fotograferat denna Botelspart från beteshagen mellan de båda parterna väster om landsvägen. Denna part låg tidigare på andra sidan vägen ihopbyggd med grannparten där. Vid en eldsvåda i advent 1865 brann dessa båda parters uthus upp. Troligen flyttades denna gårdspart till västra sidan av vägen efter branden. Bakom spjälstaketet syns en stor manbyggnad i parstugeform, möjligen byggd strax efter 1865, vilket stämmer väl med stil och storlek. Huset innehöll troligen en vardagsstuga till vänster, kök i mitten och en stor sal t h. Dubbla fönster uppe på gaveln tyder på en inredd gavelkammare. T h syns gaveln till en något yngre brygghusflygel. I bakgrunden skymtar ladugårdens halmtak.
Här ser man Lars Anderssons små uthus. De är 10-12 år gamla på bilden om det stämmer att han bebyggde platsen ungefär år 1900. Bodarna i resvirke med halmtak är tämligen nya, medan den med faltak verkar äldre, både till formen och att man ser att bortre halvan är byggd i bulteknik. Hönan står också på resterna av något byggnadslikt. Det är svårt att veta vad de små uthusen har använts till. Lars kunde nog ha ett par grisar och uppenbarligen höns, fast det bara syns en enda höna. Redskapsbodar förstås. Vedbod med dass är det nog t h. Där bakom skymtar Mattsarve kvarn.
I förgrunden syns det gamla officersbostället Finnarp. Närmast i bild paviljongen och huvudbyggnaden. Till vänster arrendators-bostad, ladugård och uthus. Vid viken av sjön syns handels-fastigheten Sjövik, som etablerades 1898. På 1930-talet drevs här mejeri. Mellan Finnarp och Sjövik skymtar Bunns snickeri, som hade ett 10-tal anställda. Första huset till vänster utmed vägen är godsmagasinet till Gripenbergsbanan och därefter till höger ligger Bunn stations stationshus. Bakom magasinet ligger backstugan Sjöaslätt, som byggdes på 1830-talet. Ladugården är ombyggd till samlingslokal. Nästa vita hus är backstugan Sjöbo och nästa större vita hus är Bunnsholm, som hade telefonstation. Sista vita hus är Bunnsdal, som byggdes 1947. Så kortet är taget efter 1947.
Liten, enkel stuga med väggar av liggtimmer. Till höger i bild finns ett uthus med fasad av stående lockpanel. Stugan har ett relativt flackt sadeltak, klätt med takpannor. Uthuset har ett pulpettak. Stugan har ett fönster i en luft, spröjsat i tolv rutor. Intill fönstret finns antingen en igensatt dörr, alternativt en dörr av samma liggtimmer som väggarna. På gaveln syns ännu ett fönster. Uthuset har även det ett enkelt, spröjsat fönster precis under tak. Ovanför stugfönstret finns en skylt: "Bergshyddan". Stugan är omgiven av träd och grönska.
Station anlagd 1880 Stationshuset byggt 1901 och är ett en- och enhalvvånings hus i tegel. Sedan ett nytt stations hus byggts i centrala Everöd blev EVERÖD GAMLA håll- och lastplats. Efter nedläggningen 1936 behölls vissa spår för betlastning. Det nya stationshuset, öst om det gamla, står år 1991 kvar med uthus, godsmagasin och vattentorn. Det gamla stationshuset är nu förtiden ett bibliotek. medan den Nya stationshuset finns restaurangen "Stinsen" Vattentorn kvar utan tak Öster om stationshuset finns ett magasin kvar. Strax väster om stationshuset finns uthuset kvar, numera bland annat använt som duvslag. Restaurangen "Stinsen" är fortfarande kvar i Juli 2012 enligt banvakt.se
Stationen byggd 1881.Hållplats anlagd 1880. Envånings stationshus i tegel, byggt i vinkel. Stationshuset används för fritidsändamål av SJ-personal 1991. Uthus och lastkaj finns kvar, godsmagasinet är rivet. Sidospår med godstrafik fanns till våren 1988 till Vittskövle Sågverk. "Huset ser ut att ha stått öde sedan trafiken upphörde. Det är övervuxet med utslagna rutor, men taket och de stabila tegelvägggarna finns kvar. Banvallen är cykelväg. Stationshuset och en perrong ligger på banans östra sida, där det också finns ett mycket stort sågverk. På banans västra sida ligger en mycket lång lastkaj med flera avsnitt med olika höjd. (Besök juli 2012)." Enlig tbanvakt.se
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.