Gasverket i Värtan, även kallat Värtagasverket.

Från 299 kr

fotoalbum

Från 299 kr

Stenåsa kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Hulterstad-Stenåsa församling. När den nuvarande kyrkan i Stenåsa restaurerades 1956 påträffades rester av flera tidigare kyrkor under golvet. Den första kyrkan vars byggnadstid troligen var under 1000-talet var en träbyggnad. Denna ersattes under 1100-talet av en stenkyrka som byggdes i etapper med början av kor och absid i öster i anslutning till träkyrkans östra långhusgavel. Senare uppfördes ett nytt långhus av sten. Mitt i långhuset murades en kraftig pelare och på denna lät man västtornets östra mur vila. Vid 1200-talets mitt förlängdes kyrkan till dubbel längd med ett kor med rak östvägg .Koret var välvt med två kryssvalv. I koret fanns ett tredelat fönster med glasmålningar. Under slutet av 1700-talet aktualiserades frågan om man skulle bygga om kyrkan eller bygga en helt ny. Kostnadsaspekten var allt annat än oväsentlig. Stenåsa var inte den enda församlingen där det tog tid innan slutligt beslut fattades. 1829 tog planen om ny kyrkobyggnad form. Arkitekt Samuel Enander vid Överintendentsämbetet gjorde upp ritningarna till en empirestils inspirerade kyrkobyggnad . Grundläggning ägde rum 1830 på den medeltida kyrkans plats. Kyrkbygget fullbordades 1831 av Petter Ekholm och Peter Isberg. Invigdes ägde rum 1838 och förrättades av kontraktsprost Pehr Dahlström. Kyrkan som är byggd i kalksten består av ett långhus med rakslutande kor i öster samt sakristia i norr och torn i väster. Tornet avslutas av en åttakantig lanternin där kyrkklockorna har sin plats. Kyrkan har ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Dörrarna blev kopparbeklädda 1956 .Interiören som är av salkyrkotyp präglas av trätunnvalvets rika dekormålningar som tillkom 1902. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).

Från 299 kr

Stenåsa kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Hulterstad-Stenåsa församling. När den nuvarande kyrkan i Stenåsa restaurerades 1956 påträffades rester av flera tidigare kyrkor under golvet. Den första kyrkan vars byggnadstid troligen var under 1000-talet var en träbyggnad. Denna ersattes under 1100-talet av en stenkyrka som byggdes i etapper med början av kor och absid i öster i anslutning till träkyrkans östra långhusgavel. Senare uppfördes ett nytt långhus av sten. Mitt i långhuset murades en kraftig pelare och på denna lät man västtornets östra mur vila. Vid 1200-talets mitt förlängdes kyrkan till dubbel längd med ett kor med rak östvägg .Koret var välvt med två kryssvalv. I koret fanns ett tredelat fönster med glasmålningar. Under slutet av 1700-talet aktualiserades frågan om man skulle bygga om kyrkan eller bygga en helt ny. Kostnadsaspekten var allt annat än oväsentlig. Stenåsa var inte den enda församlingen där det tog tid innan slutligt beslut fattades. 1829 tog planen om ny kyrkobyggnad form. Arkitekt Samuel Enander vid Överintendentsämbetet gjorde upp ritningarna till en empirestils inspirerade kyrkobyggnad . Grundläggning ägde rum 1830 på den medeltida kyrkans plats. Kyrkbygget fullbordades 1831 av Petter Ekholm och Peter Isberg. Invigdes ägde rum 1838 och förrättades av kontraktsprost Pehr Dahlström. Kyrkan som är byggd i kalksten består av ett långhus med rakslutande kor i öster samt sakristia i norr och torn i väster. Tornet avslutas av en åttakantig lanternin där kyrkklockorna har sin plats. Kyrkan har ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Dörrarna blev kopparbeklädda 1956 .Interiören som är av salkyrkotyp präglas av trätunnvalvets rika dekormålningar som tillkom 1902. (Uppgifterna är hämtade från WIkipedia)

Från 299 kr

Stenåsa kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Hulterstad-Stenåsa församling. När den nuvarande kyrkan i Stenåsa restaurerades 1956 påträffades rester av flera tidigare kyrkor under golvet. Den första kyrkan vars byggnadstid troligen var under 1000-talet var en träbyggnad. Denna ersattes under 1100-talet av en stenkyrka som byggdes i etapper med början av kor och absid i öster i anslutning till träkyrkans östra långhusgavel. Senare uppfördes ett nytt långhus av sten. Mitt i långhuset murades en kraftig pelare och på denna lät man västtornets östra mur vila. Vid 1200-talets mitt förlängdes kyrkan till dubbel längd med ett kor med rak östvägg .Koret var välvt med två kryssvalv. I koret fanns ett tredelat fönster med glasmålningar. Under slutet av 1700-talet aktualiserades frågan om man skulle bygga om kyrkan eller bygga en helt ny. Kostnadsaspekten var allt annat än oväsentlig. Stenåsa var inte den enda församlingen där det tog tid innan slutligt beslut fattades. 1829 tog planen om ny kyrkobyggnad form. Arkitekt Samuel Enander vid Överintendentsämbetet gjorde upp ritningarna till en empirestils inspirerade kyrkobyggnad . Grundläggning ägde rum 1830 på den medeltida kyrkans plats. Kyrkbygget fullbordades 1831 av Petter Ekholm och Peter Isberg. Invigdes ägde rum 1838 och förrättades av kontraktsprost Pehr Dahlström. Kyrkan som är byggd i kalksten består av ett långhus med rakslutande kor i öster samt sakristia i norr och torn i väster. Tornet avslutas av en åttakantig lanternin där kyrkklockorna har sin plats. Kyrkan har ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Dörrarna blev kopparbeklädda 1956 .Interiören som är av salkyrkotyp präglas av trätunnvalvets rika dekormålningar som tillkom 1902. (Uppgifterna är hämtade från WIkipedia)

Från 299 kr

Stenåsa kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Hulterstad-Stenåsa församling. När den nuvarande kyrkan i Stenåsa restaurerades 1956 påträffades rester av flera tidigare kyrkor under golvet. Den första kyrkan vars byggnadstid troligen var under 1000-talet var en träbyggnad. Denna ersattes under 1100-talet av en stenkyrka som byggdes i etapper med början av kor och absid i öster i anslutning till träkyrkans östra långhusgavel. Senare uppfördes ett nytt långhus av sten. Mitt i långhuset murades en kraftig pelare och på denna lät man västtornets östra mur vila. Vid 1200-talets mitt förlängdes kyrkan till dubbel längd med ett kor med rak östvägg .Koret var välvt med två kryssvalv. I koret fanns ett tredelat fönster med glasmålningar. Under slutet av 1700-talet aktualiserades frågan om man skulle bygga om kyrkan eller bygga en helt ny. Kostnadsaspekten var allt annat än oväsentlig. Stenåsa var inte den enda församlingen där det tog tid innan slutligt beslut fattades. 1829 tog planen om ny kyrkobyggnad form. Arkitekt Samuel Enander vid Överintendentsämbetet gjorde upp ritningarna till en empirestils inspirerade kyrkobyggnad . Grundläggning ägde rum 1830 på den medeltida kyrkans plats. Kyrkbygget fullbordades 1831 av Petter Ekholm och Peter Isberg. Invigdes ägde rum 1838 och förrättades av kontraktsprost Pehr Dahlström. Kyrkan som är byggd i kalksten består av ett långhus med rakslutande kor i öster samt sakristia i norr och torn i väster. Tornet avslutas av en åttakantig lanternin där kyrkklockorna har sin plats. Kyrkan har ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Dörrarna blev kopparbeklädda 1956 .Interiören som är av salkyrkotyp präglas av trätunnvalvets rika dekormålningar som tillkom 1902. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).

Från 299 kr

En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.

Från 299 kr

Bild 1:Familjen Wikander från Borås köpte tomt i Digesgård 1975. Bild 2 o 3:Hösten 1976 var bygglovet klart och lantmäteriets folk utstakade för huset. Bild 4:Under byggtiden bodde familjen Wikander i husvagn på tomten. Sommar som vinter. Här tar Lars Wikander det allra första spadtaget på det som ska bli ett sommarparadis. Bild 5:Det börjar med raka diken där grunden ska gjutas. Familjens hund Simon hjälper till. Bild 6:Rätsnörena spänns för att alla vinklar ska bli exakta. Bild 7:Nu är det klart för gjutning. Vila med fika då gäster dyker upp. Bild 8:Lars Wikander passar till armeringsjärnen för grundsulan Bild 9:Den beställda betongen har kommit. Sonen Johan inspekterar. Bild 10:Grundsulan är gjuten och kontrollmäts. Lars Wikander verkar nöjd med dess höjd. Bild 11:Nu är det dags för att mura upp några varv av grunden. Birgitta Wikander har kört fram stenar. Bild 12:Birgitta blandar cement till grundmuren. Bild 13:Lars murar färdigt grundmuren med assistans av dottern Kajsa. Bild 14:Under februarilovet 1977 väntar vi på det monteringsfärdiga materialet från Västkuststugan. Bild 15:Västkuststugans lastbil anländer och förbereder avlastning. Bild 16:Här lyfts väggarna ner från lastbilden. Bild 17:Många detaljer till huset är det. Bild 18:Tjärpapp läggs på grundmuren. Bild 19:Syllarna läggs på och passas in. Bild 20:Bottenbjälklaget är klart och kontrollmäts. Innan dess hade snickarna från Västkuststugan kontrollmätt alla vinklar på grunden. Det var så exakt att de utbrast: "Det var så noga utfört att det måste ha varit en amatör som gjort det!" Bild 21:De första väggarnas reses. Bild 22:Huset tar form. Bild 23:Takstolarna på plats med hjälp av Västkuststugans två montörer. Bild 24:Väggarna stagas. Bild 25 o 26:Ena gavelspetsen är på plats och fästes. Bild 27:Bengt Bäck, granne i Digesgård, hjälpte till med snickerierna. Bild 28:Takteglet kommer på. På insidan läggs isolering, golv och innertaket får bräder. Bild 29:Inredningen väntar på att bäras in och monteras. Bild 30:Resultatet. Senare monterades också garaget. År 2011 bor familjen fortfarande i huset.

Från 299 kr

Dövblinda på utflykt till Gripsholm. Galten och Suggan är två likartade, men inte identiska, kanoner som sedan den 22 augusti 1623 förvaras på Gripsholms slott vid Mariefred, där de står uppställda på den yttre borggården. De båda kanonerna har även kallats Rysseulvarna och har dessutom gått under namnen Vargen och Varginnan. Den ena av dem togs som krigsbyte vid Narva av Pontus de la Gardie år 1581. Den andra beslagtogs av Evert Horn vid Ivangorod år 1612. De båda kanonerna är rikt utsmyckade med beslag och inskriptioner på ryska. Den större av dem göts 1579 och den mindre år 1577. Flera gånger under 1700-talet, 1722, 1734 och 1764, var de hotade eftersom det fanns planer på att smälta ned dem och gjuta nya pjäser. I boken Gripsholm, slottet och dess samlingar, 1537-1937 tecknar kapten Sten Djurberg de båda kanonernas historia. I essän Till Galtens och Suggans historia skriver han att "blott ingripandet av några för våra stolta historiska troféer intresserade personer ha vi att tacka för att de undgingo förgängelsen". Han konstaterar avslutningsvis att "från sin plats på den gamla vasaborgen minna de alltjämt besökaren om tider, då Sverige i kamp och umbäranden och blott genom att spänna krafterna till det yttersta lyckades hävda sin självständighet och lägga grunden till sitt stormaktsvälde." (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Gården ses från åkern i sydost. Manbyggnaden är uppförd 1791. Den har fått ett nytt tak, som gjorts flackare än det gamla och dragits ut över gavlarna. Ett bakbygge i trä tyder på att kammaren gjorts om till kök som behövt mera plats. Bakom manbyggnaden och trädet t h skymtar den ännu inte rivna grannpartens manbyggnad, samt båda parternas flyglar. Grannparten revs året därpå. Ladugårdens gavel med lucka och agtak är av sedvanlig typ från 1800-talets andra hälft. Tröskhuset med sitt faltak kan vara tillbyggt. Man har satt portar i tröskhuset, vilket kan betyda att vandringen är bortriven och att man inrett tröskhuset till något annat. Boden i resvirke med spåntak kan inte vara särskilt gammal fast den ser lite tagen ut. Någon synnerligen liten byggnad skymtar t v om boden. Det här är typisk gruppering av byggnaderna på den gotländska gården. Lars Petter Hallander var född 1871, kom från den rivna södra parten av Hallbjäns. Han och hans fru Viktoria Hansdotter från Botvide köpte Bjärges 1903. Lars Petter drunknade redan 1907 och året efter sålde Viktoria parten till August Melander och hans hustru Matilda.

Från 299 kr

F d båtsmannen, soldaten i flottan, Lars Georgius Glans flyttade hit 1907, då hans son Oskar Pettersson hade köpt tomten samma år, kanske av Oskar Jakobsson, skolmästaren Lars Ahlströms son Johan Ahlströms måg på Bjärges, f d Annexen, se Bild 583, 584, 585. Marken tillhörde före skiftet Sunnkörke, men tillskiftades Annexen, varvid f d Ahlströms part blev ägare. Varför Oskar Pettersson med familj och far, kanske också mor köpte denna tomt och flyttade hit i stället för att köpa in båtsmanstorpet som såldes samma år är okänt. Det är också inte känt om denna plats verkligen var obebyggd innan Oskar Petterssons köp. Bilden av ger intryck av en etablerad tomt med staket, träd mm. Manbyggnaden på bilden köpte Oskar Pettersson på När och flyttade hit 1908. Huset är ett bulhus i enkelstugans plan och innehöll farstu, ett rum och ett litet kök. Senare byggdes huset på med ytterligare ett rum och glasveranda. Huset finns ännu kvar. Loftet var säkerligen inte inrett för bostadsändamål, utan användes bara till förvaring. Huset är troligen från 1800-talets början, senare inpanelat och försett med större fönster och papptak. Bilden föreställer troligen Lars Georgius Jakobsson Glans, 77 år, eller är det den faktiske ägaren sonen Oskar Pettersson, 44 år?

Från 299 kr

Denna boplats kom troligen till omkring 1880 när Karl Larsson född 1861 inköpte detta bulhus och flyttade det till denna plats intill vägen mot Nybro vid Närkån. Karl var gift med Josefina Katarina Elisabet Ahlgren född 1856 från Visby. De fick 5 barn varav den yngste sonen Fridolf Larsson född 1884 tog över stället 1918. Han blev gift 1912 med Johanna Ahlsten född 1887 från Fröjel. De fick tre barn och av dem blev det dottern Gertrud Maria Elisabet född 1919 som ärvde stället. Hon gifte sig 1944 med Harald Vinberg född 1910 från Alskog och de fick tre barn. Johanna Larsson bodde här till 1960-talets slut. Risto och Edit Leino hyrde fastigheten 1970-71 och köpte den 1972 och använde den fram till 1990 som fritidsfastighet och sedan som permanentbostad. På bilden ser vi troligen Karl Larsson 43 år, dottern Helny Eugenia Karolina 9 år och hustrun Josefina 48 år. De andra 4 syskona är inte med. Bulhuset på bilden revs året därpå och man köpte ett större hus från När och flyttade hit. Det byggdes till med ett bakbygge 1944 och en ny ladugård byggdes 1939.

Från 299 kr

Att flygeln står snett i förhållande till manbyggnaden beror på en anpassning till ladugården. Skulle flygeln stå rätvinkligt, innebar det att den stod mitt framför ladugården. I sin tur innebär det att manbyggnaden måste ha byggts när gårdsplatsen såg annorlunda ut. Vägen mot Botvide gick troligen inte där den går idag, utan man kan tänka sig att tomten gick ut på nuvarande vägen. Under manbyggnaden lär det finnas en valvslagen källare, sådana byggdes på 1200-talet, vilket visar att manbyggnaderna som avlöst varandra under århundradenas lopp har stått på samma plats mycket länge. Den ursprungliga 1700-talsdörren med överljus sitter ännu kvar. Den gamla flygeln är i dåligt skick. Troligen har den varit dåligt grundlagd iom att väggarna har rämnat. Närmast manbyggningen låg det ett brygghus, därefter troligen källare. På flyglar brukade man i regel såga av falarnas ändar till jämn kant, men det gjorde man oftast inte på uthus, så här är det lite primitivt. Avtrycken på gaveln tyder på att det stått en räcka småhus här med låga takfall.

Från 299 kr

Båtsmannen var en soldat i flottan och var krigsplacerad i Karlskrona, där man också utbildade sig. 5-6 gårdar i varje socken bildade en s k rote, vilken skulle stå för ett båtsmanstorp, vilket inte var särskilt populärt. Det fanns standardritningar med minimimått på hur ett båtsmanstorp med ladugård skulle se ut, men man fick bygga större, men det gjorde nästan ingen rote. Båtsmanstorpen kom därför att bli nästan exakt lika över hela ön. Det bestod av en manbyggnad i sten under faltak i enkelstugans form innehållande farstu, vardagsstuga och ett litet kök. Ladugården under fal- eller agtak innehöll ett fähus med plats för en ko, kalv, gris och några höns i ena halvan och lada i den andra. Glans torp är just ett sådant, troligen byggt på 1830-talet, då torpet beboddes av båtsman Per Kjortel och hans hustru Cajsa Stina Fröjström. I roten ingick Bjärges, Gannor, Hallbjäns, Kauparve och Mattsarve. När båtsmansorganisationen upphörde kom båtsmanstorpet att tillhöra Bjärges Melanders part. Här står Lars Georgius Jakobsson Glans, 68 år, och hans hustru Anna Catarina född Bolin från Garde, 65 år. De är vardagsklädda med förkläden och vegakeps respektive duk.

Från 299 kr

Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.

Från 299 kr

Daguerreotyp. Konstmästaregården, numera kamrersbostad. En frontespis är nu upptagen på den mot kameran vända fasaden. I övrigt är huset till det yttre oförändrat. Uthusbodarna till vänster finns kvar. I riktning över desamma skymtar i bakgrunden Christine kyrka i Sala. Byggnaden med det halvcirkelformade fönstret i riktning mot kyrkan finns kvar och kallas Vagnboden, men har varit en överbyggnad över en lagerbock till konstgången från Nya Hjulhuset till Gustav III:s schakt. Nya Hjulhuset, som finns kvar, är den byggnad i bakgrunden på bildens mitt, från vilken - antagligen genom något fel på plåten - en rök synes stiga upp. Bakom Vagnboden skymtar en lång byggnad, som kallades Stocklidret. Den har sedan bilden togs flyttats till annan plats och rymmer en cirkelsåg för gruvvirke. Till höger om konstmästaregården syns dåvarande laven över Drottning Kristinas schakt. Den nuvarande laven, som har ett helt annat utseende, uppfördes år 1858, varför det är fullt klarlagt, att bilden är tagen före denna tidpunkt. Bilden tagen från vänster. Fotograf/bildskapare är troligen Wilhelm Heinemann.

Från 299 kr

Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975.

Från 299 kr

Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Källa Wikipedia.

Från 299 kr

Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Utsläppet som var problemet, (reningen).

Från 299 kr

Ågesta kärnkraftverk. Under 2005 gjorde Tekniska museet tillsammans med Stockholms Läns Museum och Länsstyrelsen i Stockholms län en fotodokumentation av Ågesta kraftvärmeverk, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Foto: Nisse Cronestrand. Bildbeskrivningar: Ingenjör Åke Bergman. Bilden föreställer: Plan 002 pumprum 001. Kylvattenpumpar. I bortre änden av rummet ligger bergdränagebassängen. Den röda gummiledningen innehåller bergdränagevatten pumpat från rum 0020 i reaktordelen.Till bergdränagebassängen rinner vatten på utsidan av den täta plåten in till en samlingstank i rum 0020 i reaktordelen.Från denna tank pumpas vattnet vidare till bergdränagebassängen i kontroll och ställverksbyggnaden. Denna installation har gjorts efter stationens avställning. Till bergdränagebassängen rinner dessutom bergvatten från reaktor, kontroll och ställverksbyggnaderna som tidigare. En pump som går på nivåvakt och reservpump som startar vid behov, pumpar vattnet via en ledning i kulvert 105 till en plats utanför reningsbyggnaden och vidare i en ledning som slutar utanför inhängat område i ett dike som leder till sjön Orlången. Under drifttiden pumpades vattnet in i reningsbyggnaden och vidare till Sjön Orlången. Förklaring av system framgår av rapport :Statens Vattenfallsverk A23/60 5/4 1960.

Från 299 kr