Lidens gamla kyrka bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol.
Från 299 kr
Telefonkiosk, troligen 1931. 1930 års modell byggde på samma konstruktion som 1901 års modell men linjerna har blivit mycket rakare i den mer funktionalistiska stilen. Kiosken blev på detta sätt mindre och tog inte så mycket plats på gatorna. Stommen var av smidesjärn och taket täcktes av kopparplåt. Dörren var i ett stycke till skillnad från 1901 års dubbla dörrar. Fönstren var av hamrat råglas och skyltarna av överfångsglas hade blå text. Kiosken målades oftast i två grå nyanser utvändigt. Gallret nertill är ett arv från 1901 års modell och så även en hylla av ek samt golvet av ekspjälor. Telefonapparaten var en variant av 1893 års väggtelefon, men tillverkad i plåt. Bredvid denna sattes en myntbox upp.
'1 man iklädd hatt och käpp i förgrunden, ryggen mot kameran. Vy ut mot havet med ö på avstånd. Hus, byggnader ev. fyr på ön. I vattnet mellan land och ö 4 större och mindre båtar med besättning. Någon form av byggd förstärkning, vall mot havet. Se även fotonr. 5139:18 och 22, troligen från samma plats. :: :: :: Ingår i serie med fotonr. 5139:1-36. Fotonr. 5139:1-17 ligger i en ask med texten ''med motiv från (enligt pappasken) Helgoland. För diapositiv.'' Fotonr. 5139:18-27 ligger i en pappask med texten: ''Helgoland (''Augusta'')'' en del för diapositiv. Fotonr. 5139:28-36 ligger i en ask med texten ''Dubbletter från Helgoland. Dessutom diapositiv från Kristineberg och Lysekil.'''
Rantzaumonumentets avtäckning. Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några kadetter i bakgrunden. En kadett var utsedd att på prinsens kommando låta täckelsen över monumentet falla. Men vid tillfället rådde storm och innan prinsen hunnit fram i sitt tal till avtäckelsen kom en stormby som slet tag i skynket så att stenen blottades. Två andra kadetter ryckte då in och hjälpte till att få det på plats igen. Närvarande var också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs slott den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte i sitt tal: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Porträtt av Signe Åberg. Född i Flistad 1867 som dotter till Carl Ludvig Åberg och hustrun Laurentia Charlotta Bergman. Fadern var upplysningsvis yngre bror till den välkända arkitekten och konstnären Henrik Åberg (1841-1922). Signes far fick dock ett kortare liv. Han avled i sviterna av maginflammation, nyss fyllda 30. Änkan och barnen flyttade därefter till släktingar i Ekkällan söder om Linköping men något senare till egen bostad i själva staden. Från 1880-talets mitt verkade Signe som lärare vid Linköpings så kallade småskolor. Som kvinnlig lärare förblev hon som tiden påbjöd ogift livet genom. Under år 1905 lämnade hon dock sin plats i moderns hushåll och flyttade till eget boende invid Drottninggatans östra ände. Tiden där blev emellertid kort. Hon avled redan i februari månad 1906.
Porträtt av änkefru Fanny Åman. Här påfallande elegant i Carl Roséns ateljé i Norrköping. I de flesta andra avseenden var Linköping hennes plats i livet. Där född i ett borgarhem och vidare staden trofast till sin död vid 88 års ålder. Däremellan gift med lasarettsläkaren Ludvig Åman och mor till fyra barn som alla nådde vuxen ålder. Efter makens bortgång 1886 flyttade hon från tjänstebostaden vid länslasarettet till egen våning på Platensgatan 7. De första åren bodde även yngste sonen Carl Adolf till och från hos sin mor men från 1902 var hon ensamboende, dock höll hon sig med både kokerska och piga. Sista delen av sitt liv var hon dock boende längre norrut på Platensgatan, i ett då nyligen uppfört bostadshus i Vasastaden.
Typografer och annan teknisk personal på tidningen Östgöten omkring förra sekelskiftet. Rimligtvis har de ställt upp sig på gården till tidningens tryckeri och redaktion på Storgatan i Linköping. Ynglingen i mitten av främre raden är känd till namnet. Han hette Erik Andersson och var född i Ledberg 1884. Hans föräldrar var då inhysta i socknens fattighus. Kanske var denna lägsta boendesituation tillfällig för familjen, ty efter ett par år fick de till synes något bättre som inneboende i ett antal stugor i Kaga socken. År 1895 flyttade familjen till Linköping och efter ett sista skolår fick han vidare plats vid tidningen som tryckarlärling. I september månad 1903 blev han uppsagd från Östgöten på grund av arbetsbrist. Kort därefter flyttade han till Norrköping och vidare till Stockholm, där han kom att framleva sitt liv.
Män i högtidsdräkt och ordensband på frimurarlogen. Redan på slutet av 1700-talet fanns ett antal frimurare i Värmland. Från 1815 hyrde man in sig i Assemblé-huset, som låg på den plats där nuvarande Frimurarhuset är beläget. Efter Branden 1865, när Assemblé-huset förstördes, fick Frimuraresamhället lagfart på tomten. Arkitekten vid Överintendentsämbetet i Stockholm J F Åbom fick i uppdrag att göra ritningarna till huset. Förslaget blev för dyrt och stadsbyggmästaren, sedermera stadsarkitekten M O Teodor Högström, modifierade förslaget och huset invigdes 15 februari 1869. Under tiden 31 augusti - 23 september 1905 hölls här unionsförhandlingar mellan Norge och Sverige. Den slutliga överrenskommelsen om unionsupplösningen träffades på eftermiddagen lördagen 23 september 1905 och därmed avvärjdes det krigshot som vilat över unionen.
Män i högtidsdräkt och ordensband på frimurarlogen. Redan på slutet av 1700-talet fanns ett antal frimuare i Värmland. Från 1815 hyrde man in sig i Assemblé-huset, som låg på den plats där nuvarande Frimurarhuset är beläget. Efter Branden 1865, när Assemblé-huset förstördes, fick Frimuraresamhället lagfart på tomten. Arkitekten vid Överintendentsämbetet i Stockholm J F Åbom fick i uppdrag att göra ritningarna till huset. Förslaget blev för dyrt och stadsbyggmästaren, sedermera stadsarkitekten M O Teodor Högström, modifierade förslaget och huset invigdes 15 februari 1869. Under tiden 31 augusti - 23 september 1905 hölls här unionsförhandlingar mellan Norge och Sverige. Den slutliga överrenskommelsen om unionsupplösningen träffades på eftermiddagen lördagen 23 september 1905 och därmed avvärjdes det krigshot som vilat över unionen.
En samling män iklädda smoking, samt med ordensband. Fotografens ant: Frimurare X graden. Fyra år efter den stora branden 1865 invigdes Frimurarhuset. Överst på fasen finns Stuartlogens sköld. Redan på slutet av 1700-talet fanns ett antal frimuare i Värmland. Från 1815 hyrde man in sig i Assemblé- huset som låg på den plats där nuvarande Frimurarehuset är beläget. Efter branden 1865 när Assemblé-huset förstördes fick Frimuraresamhället lagfart på tomten. Arkitekten vid Överintendetsämbetet i Stockholm J F Åbom fick i uppdrag att göra ritningarna till huset. Förslaget blev för dyrt och stadsarkitekten M O Teodor Högström modifierade förslaget och huset invigdes 15 februari 1869. Under tiden 31 augusti- 23 september 1905 hölls här unionsförhandlingar mellan Norge och Sverige. Den slutgiltliga överrenskommelsen om unionsupplösningen träffades på eftermiddagen lördagen 23 september 1905 och därmed avvärjdes det krigshot som vilat över unionen. Källa: Nybolm-Svanqvist, Näringsliv i Värmland. Tryckår 1942
Montering av skorsten på regementets nya värmecentral den 10 oktober 1972. Obs. Tio bilder. Bild 1: Fundamentet på vilken den stora skorstenen skall skruvas fast. Bild 2: Övre halvan av skorstenen under förflyttning till sin monteringsplats. Bild 3: Nedre halvan av skorstenen håller på att lastas av från lastbilen. I bakgrunden syns den nya byggnaden till maskincentralen. Bild 4: Nedre halvan läggs ned på stöd. Bild 5: Den övre halvan av skorstenen, på yttersidan syns påsvetsade plåtspiraler för vindstabiliseringen. Bild 6: Det krävdes kraftiga kranar för att klara alla lyft. I bakgrunden syns by 10 (Sörmlandssalen, markan och ubefmäss) Bild 7: Flera kranar i samverkan för att få den nedre skorstenen i rätt läge. Bild 8: Nu är skorstenen hopsatt och lyftet påbörjat. Bild 9: Lyftet fortsätter, i förgrunden dom två oljecisternerna. Bild 10: Nu står skorstenen på plats.
Norra Rottne och Södra Rottne var församlingar som båda hade små, bristfälliga träkyrkor. Behovet av nybyggnad hade diskuterats sedan mitten av 1700-talet. År 1779 sammanslogs de båda församlingarna under namnet Rottne. Året dessförinnan hade beslut fattats om nybyggnad av gemensam kyrka. Den plats som utsågs för den nya kyrkan låg nordost om den gamla kyrkan i Södra Rottne. Ritningar till kyrkan hade upprättats av Överintendentsämbetet. Kyrkan som fick en gustaviansk prägel uppfördes 1780-1781 . Den är byggd i sten och vitkalkad. Långhuset med brutet tak avslutas med ett halvrunt kor i öster. Sakristian är byggd på norrsidan i nära anslutning till koret. Tornet i väster där huvudingången är belägen är försett med en hjälmformad huv samt tornur i de fyra väderstrecken och krönt av en mindre lanternin. De båda medeltida träkyrkorna revs. År 1825 fick den sammanslagna församlingen namnet Söraby.
OBS! Handkolorerat vykort. Norra Rottne och Södra Rottne var församlingar som båda hade små, bristfälliga träkyrkor. År 1779 sammanslogs de båda församlingarna under namnet Rottne. Året dessförinnan hade beslut fattats om nybyggnad av gemensam kyrka. Den plats som utsågs för den nya kyrkan låg nordost om den gamla kyrkan i Södra Rottne. Ritningar till kyrkan hade upprättats av Överintendentsämbetet. Kyrkan som fick en gustaviansk prägel uppfördes 1780-1781 under ledning av byggmästaren Peter Wiberg från Nottebäck och murmästaren Håkan Krasse. Den är byggd i sten och vitkalkad. Långhuset med brutet tak avslutas med ett halvrunt kor i öster. Sakristian är byggd på norrsidan i nära anslutning till koret. De båda medeltida träkyrkorna revs. År 1825 fick den sammanslagna församlingen namnet Söraby.
Vykort, "Golfanan i Societetsparken." Här anlades redan 1931 en minigolfbana och idag räknas därmed bangolfen i parken som en av Sveriges äldsta. Minigolfen har rötter i St. Andrews, Scotland, där "Ladies’ Putting Club" anlades 1867, med kortare golfbanor. Men det var i USA som detta nöje senare utvecklades och under 1920-talet sköt fart. När "Tom Thumb Golf" 1926 anlades i Lookout Mountain, Tennessee USA, blev de trendsättande med sina olika former av uppbyggda hinder på banorna. Denna inspiration ses tydligt på den ena minigolfbanan i Societetsparken än idag, på samma plats som den första. I Sverige var det på Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium i Vejbystrand (Ängelholm/Båstad) som de första banorna anlades 1930. Där togs patienter med skelett-tuberkulos emot och läkaren Ernst Lindahl menade att bangolf vore ett bra tidsfördriv i friska luften för de intagna.
Konfirmation i Betlehemskyrkan med pastor Önneby. Maj 1945. När Gävle Missionsförsamling 1972 beslutade riva sin otidsenliga kyrka blev det debatt, allmänheten ville inte förlora den välkända byggnaden. Betlehemskapellet, invigt 1880, ritat av församlingsmedlemmen E. A. Hedin, hade en församlingssal rymmande 2.500 personer, med läktare på tre sidor och fondläktaren, plats för kör och orgel. Till det yttre liknade Betlehemskapellet en kyrka; huvudentrén hade tre portar, på taket en takryttare och ovanför entrén en kopia av Torvaldsens "Kristus", utförd av bildhuggaren Carl Johan Dyfverman. Kristusstatyn var väl synlig för järnvägsresenärerna. På västra gaveln tillbyggdes 1894 en absid i två våningar, ritad av E.A. Hedin. 1924 började man kalla kapellet för Betlehems-kyrkan. Huset byggdes om invändigt 1937 och fick funktionalismens släta ytor. Nya Betlehemskyrkan, invigd 1976, är ritad av arkitekten Gunnar Landberg och har kyrkorum, kyrktorg för samkväm och lokaler för barn- och ungdomsverksamhet.
Betlehemskyrkans konfirmander, juni 1948. När Gävle Missionsförsamling 1972 beslutade riva sin otidsenliga kyrka blev det debatt, allmänheten ville inte förlora den välkända byggnaden. Betlehemskapellet, invigt 1880, ritat av församlingsmedlemmen E.A. Hedin, hade en församlingssal rymmande 2.500 personer, med läktare på tre sidor och på fondläktaren, plats för kör och orgel. Till det yttre liknade Betlehemskapellet en kyrka; huvudentrén hade tre portar, på taket en takryttare och ovanför entrén en kopia av Torvaldsens "Kristus", utförd av bildhuggaren Carl Johan Dyfverman. Kristusstatyn var väl synlig för järnvägsresenärerna. På västra gaveln tillbyggdes 1894 en absid i två våningar, ritad av E.A. Hedin. 1924 började man kalla kapellet för Betlehemskyrkan. Huset byggdes om invändigt 1937 och fick funktionalismens släta ytor. Nya Betlehemskyrkan, invigd 1976, är ritad av arkitekten Gunnar Landberg och har kyrkorum, kyrktorg för samkväm och lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Gävle Missionsförsamlings första bönhus Södra bönhuset, byggdes 1855 vid Södermalmstorg.
Betlehemskyrkans konfirmander. Juni 1948. Gävle Missionsförsamling beslutade 1972 att riva sin otidsenliga kyrka, ville inte allmänheten förlora den välkända byggnaden. Betlehemskapellet, invigt 1880, ritat av församlingsmedlemmen E.A. Hedin, hade en församlingssal rymmande 2.500 personer, med läktare på tre sidor och på fondläktaren, plats för kör och orgel. Till det yttre liknade Betlehemskapellet en kyrka; huvudentrén hade tre portar, på taket en takryttare och ovanför entrén en kopia av Torvaldsens "Kristus", utförd av bildhuggaren Carl Johan Dyfverman. Kristusstatyn var väl synlig för järnvägsresenärerna. På västra gaveln tillbyggdes 1894 en absid i två våningar, ritad av E.A. Hedin. 1924 började man kalla kapellet för Betlehemskyrkan. Huset byggdes om invändigt 1937 och fick funktionalismens släta ytor. Nya Betlehemskyrkan, invigd 1976, är ritad av arkitekten Gunnar Landberg och har kyrkorum, kyrktorg för samkväm och lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Gävle Missionsförsamlings första bönhus Södra bönhuset, byggdes 1855 vid Södermalmstorg.
Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fisklägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fiskelägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.