Denna imponerande ladugårdslänga tillhörde två parter Hallbjäns och en part Mattsarve. Masse var här som så många gånger annars påpasslig och fotograferade byggnaderna just innan de revs. Ena hitre parten Hallbjäns flyttade ut vid skiftet och den andra parten byggde ny ladugård på andra sidan gårdstomten, se Bild 797. Kvar blev Mattsarves ladugård, som stod kvar till omkring 1960. Ladugården på bilden var enligt Lauboken byggd på 1830-talet, men frågan är om den inte var lite yngre. Den hitre partens ladugårdsdel har halmtak, men den bortre som här är aktuell tycks ha agtak. Tröskhusen låg inåt gården på samtliga parter. En lång takstege står mot taket, sådana fanns på alla parter.
Från 299 kr
Masse har fotograferat denna Botelspart från beteshagen mellan de båda parterna väster om landsvägen. Denna part låg tidigare på andra sidan vägen ihopbyggd med grannparten där. Vid en eldsvåda i advent 1865 brann dessa båda parters uthus upp. Troligen flyttades denna gårdspart till västra sidan av vägen efter branden. Bakom spjälstaketet syns en stor manbyggnad i parstugeform, möjligen byggd strax efter 1865, vilket stämmer väl med stil och storlek. Huset innehöll troligen en vardagsstuga till vänster, kök i mitten och en stor sal t h. Dubbla fönster uppe på gaveln tyder på en inredd gavelkammare. T h syns gaveln till en något yngre brygghusflygel. I bakgrunden skymtar ladugårdens halmtak.
Dåvarande Nygatan 28 i Linköping. Stadsgårdens huvudbyggnad hade sin gavelfasad mot Sankt Larsgatan och det var således den som mötte de som gjorde sig ärende till Trädgårdstorget. Fasaden annonserade "Brita Johnsons Modeaffär". Hon hade flyttat till Linköping från Jönköping 1905 och efter en tid öppnat butik i fastigheten. Hennes främsta artiklar var damhattar. En annan affärsidkare i gården var Werner August Källström. Skylten vid hans ingång visar vägen till hans spannmålsaffär. Bilden är odaterad men uppskattas till tiden omkring 1915. Ungefär 20 år därefter skulle här resas Åhléns Tempo-varuhus, sedermera och för yngre Linköpingsbor mer känt som platsen för Hennes & Mauritz.
Anna Linder med, vad som tolkas, Maria Wising i famnen. Anna föddes i Linköping 1867 som dotter till domprosten Carl Vilhelm Linder och makan Ulrika Wallenberg. I vuxen ålder lärare vid stadens elemantarläroverk för flickor och efter vidare studier seminarieadjunkt och lektor vid läroverken i Landskrona och senare Kalmar. Från 1927 åter boende i Linköping. Flickan Maria Wising skulle i sitt liv bli mer känd som Maj von Dardel, som i sitt första äktenskap var gift med Raoul Wallenberg (den äldre) och således mor till diplomaten Raoul Wallenberg (den yngre).
Enligt påskrift porträtt av Alfr. Åman, bror till doktor Ludvig Åman. Av detta tolkat föreställa Alfrid Theodor Åman. Född i Linköping 1827 som son till professor Johan August Åman och hustrun Ulrika Margareta Löfström, jämte yngre bror till lasarettsläkaren Ludvig Åman. Från 1845 inledde Alfrid en militär karriär och blev knuten till Första livgrenadjärregementet i Linköping. Under åren 1856-1863 var han även i tjänst som vice kommisionslantmätare. Från 1863 var han bosatt i Skänninge. Han avled på länslasarettet i Linköping den 2 februari 1870 i sviterna efter ett benbrott.
Stockholmaren Hjalmar Lindskog inflyttade till Linköping 1883 för tjänst som bokhållare vid Linköpings Ångsågs AB. Efter en tid ingick han äktenskap med Matilda Amalia Larsson. Parets första barn nedkom 1890. Ytterligare två barn och trettio år därefter avled makan i cancer. I avsaknad av hustrun anställdes skånskan Anna Eufemia Herbst som hushållerska. Hon inflyttade i december månad 1921 och efter ett år var hon gift med sin forne arbetsgivare. Då hade Hjalmar sedan en tid titulerat sig ömsom lantbrukare, gårdsägare och direktör, samt ägare till Steninge gård. Trots att hon var 34 år yngre än sin make förblev äktenskapet barnlöst.
Porträtt av handlare August Österberg iförd Linköpings frivilliga skarpskytteförenings uniform. Bördig från Norrköping hade han vid 15 års ålder kommit till Linköping för att tjäna som bodgosse hos sin äldre bror som etablerat sig bland Stora hotellets butiker i byggnadens gatuplan. År 1863 tycks August Österberg ha öppnat egen handel i Lagerströmska gården invid Stora torgets norra sida. Vidare i livet kom han strax före sin 50-årsdag gifta sig med den 30 år yngre Magnhild Ingeborg Emerentia Juberg. Äktenskapet blev barnlöst och makan skulle så förbli trots omgifte och efterlevnad av sin första make i nästan 50 år.
Maria Wallinder kom likt många döttrar i den borgliga miljön att välja den öppna vägen att bli lärare. Som dotter till makarna Magnus och Mathilda Wallinder, där fadern var läroverksadjunkt, växte hon upp i Linköping där familjen var bosatt i en våning invid Repslagaregatan. Hennes yngre syster Karin följde henne i utbildning och yrke och de bägge syskonen kom att följa varandra livet genom. Så länge föräldrarna var i livet bodde de hemma, därefter tillsammans så länge det var möjligt och som så ofta inom yrket förblev de ogifta. Hennes liv nådde sin ände i mars månad 1943.
Familjen Örn samlade för porträttfotografering någon gång på 1890-talet. I mitten ses makarna Gustaf Örn och Charlotta Sofie Svedelius. Paret hade inflyttat från Stockholm till Linköping år 1866, med anledning av makens tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Från 1871 till pensionen var han överste och chef för regementet. I bakre raden står makarnas barn. Från vänster ses stadsingenjören och brandchefen i Skövde, Carl Axel Örn. Närmast efter står lanträntmästaren Henrik Örn följt av systern, tillika lärarinnan Sigrid. Därefter juristen Anders Eberhard och slutligen regementsläkaren Elis Leonard Örn. De bägge yngre kvinnorna och barnen är rimligtvis svärdottrar och barnbarn till de gamla makarna.
Ett sällskap äldre och yngre, män och kvinnor på en kullerstensbelagd gårdsplan till ett putsat bostadshus. Sällskapet sitter vid en trädgårdsmöbler med dukar på bordet, kaffekoppar, glas och flaskor. Flera i sällskapet har endera en kaffekopp eller motsvarande likörglas i händerna. Personerna är från vänster: obekant, W Sundbeck, G Löfgren, J Blomqvist, obekant, obekant, S Egnell i ljus blus, L Löfgren, Nina Löwenadler Brenner med dottern Gertrud, Nils Brenner, Samuelsson, K Lindberg samt K Blomqvist. Sittande i förgrunden är Gurli Löfgren och sannolikt hennes bror Alf Löfgren,
Jonstorp "Killingsö", ägare Evald Lundgren. Rest av jordkula, där Johannes Larsson och hans hustru Lotta bodde före 1920. De kallades "Jonte och Lotta". De var troligen födda omkring 1850. Johannes var i yngre dar rallare i Norrland. Båda två dog 1929 och begravdes på samma gång. Han kom på slutet till Askebäcken i Grolanda och hon till Storegården, där de dog. Möjligen är Johannes född i jordkulan. De hade 2 kor, 1 oxe, 1 får, 1 gris och hönor. De hade tre barn som dog före dem, troligen i tuberkulos, mellan åren 1910-15. Stället har tidigare varit kringflutet av vatten. Mossen utdikades omkring 1880. Vägen gick åt Brismene.
S:t Olofs kyrka. De två restaureringarna under 1950-talet har uppenbarat dess åldriga förnämitet. På 1200-talet byggdes kyrkan till åt väster sedan det ursprungliga tornet rivits, och fogarna i det blottade murverket visar tydligt omfattningen av den äldsta romanska kyrkan. Denna finnes i sina huvuddrag bevarad. De väldiga dimensionerna ställer S:t Olofs kyrka vid sidan av Husaby mera berömda och vittnar om dess höga rang under medeltid en prost- eller häradskyrka. En förklaring får vi när vi läser urkunderna. Där talas om "Faukopings skiäppa", som den mäktige biskop Brynolfs stadga och yngre västgötalagen talar om.
Planteringsförbundets Park, gånggriften Kyrkerör, åter restaurerad. Uppförd under den yngre stenåldern,ca 3 000 - 1 500 f. Kr. Gånggriften är en ättegrav för någon bondesläkt. På översidan av det stora takblocket finns en s.k. skålgrop, som har inborrats i rituellt syfte. Vid väganläggning 1859 borttogs det röse, som omslöt graven så att stenarna föll ned. Gånggriften restaurerades 1928. De yttre gångstenarnas ursprungliga läge kunde dock ej med säkerhet fastställas. Vid undersökning av kammarens södra del påträffades människoben, flintskärvor, bärnstenspärlor och genomborrade djurtänder. Det torde vara den enda stadspark i vårt land och kanske i norra Europa, som har en stenåldersgrav i ursprungligt läge inom sina gränser. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum.
Trindyxa från Skedemosseutgrävningarna, 16 maj 1962. Trindyxa, är en grönstensyxa med oval eller trind profil. Endast eggen är slipad, resten av yxan oftast fint bultad. Trindyxan tillhör äldre stenålder, men förekommer också i stort antal under den äldre delen av yngre stenålder. Särskilt vanlig i Mellansverige och södra Norrland. Förekommer även ofta i östra Småland, på Gotland, i Bohuslän och Skåne. Är mera sällsynt i östra Danmark och i Finland, dock rätt så vanlig på gropkeramiska boplatser på Åland. Lösfynd kan sällan dateras till någon särskild period. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Stoppljus på systemet, 3 juni 1965 En yngre man handlar på Systembolaget. Han betjänas av en kassörska som står bakom disken. Hon håller ynglingens plånbok med identitetskort i handen. Bredvid kassörskan bakom disken står en man och betraktar tillsammans med henne den unge mannens legitimation. Han är klädd i mörk kostym och bär glasögon. I bakgrunden syns hyllor med vin- och ölflaskor. Även vid kassaapparaten står vinflaskor. Kassörskan är klädd i mörka arbetskläder med vit krage upptill samt en vit blus inunder. Hon har små örhängen och kortklippt, fluffig frisyr. Ynglingen är klädd i mörk manchesterkostym samt mörk skjorta och slips. Han vinkar med ena handen mot kameran.
Brr va kallt, 4 februari 1966 En äldre herre klädd i hatt, rock, halsduk, byxor samt med handskar i vänsterhanden går gatan fram i centrala Örebro en vinterdag. I sin högra hand håller mannen en käpp. Snett bakom honom kommer en yngre man gående klädd i keps, hatt, rock, halsduk samt med galoscher på fötterna. Bakom herrarna syns skyltfönster med bl.a. damhattar i. Längre bort hänger en skylt vid sidan om en affär med texten "Tre glas." En parkeringsautomat syns till höger i bild samt två ytterligare personer som promenerar gatan bort i bakgrunden.
Porträtt av Anna Christina von Rothstein. Född Thollander som dotter till godsägaren och löjtnanten Sven Fredrik Thollander och makan Anna Christina, vilken hon döptes efter. Modern dog dessvärre under natten efter nedkomsten i sviterna av barnafödandet. Anna Christina växte upp vid faderns egendom Harvestad i Landeryds socken men efter faderns död 1815 flyttade hon till Nykyrka i Västra Ny socken tillsammans med ett par av sina yngre syskon. Från 1821 var hon gift med konsul Gustaf von Rothstein och bosatt vid herrgården Erikssund i Sankt Pers socken, Sigtuna. Hon avled i Stockholm som änka i mars månad 1873.
Porträtt av mamsell Charlotta Torling. Född i Linköping 1777 som dotter till knappmakaren och sedermera rådmannen Johan Torling och dennes maka Lovisa Ulrika Forsman. Familjen ägde en gård med verkstad på adressen Nygatan 34. Utöver familjen beboddes gården av gesäller, lärljungar och lärpojkar. Rörelsen tycks varit betydande, men avvecklades efter mästare Torlings död 1812. Efter att moder avlidit 1825 bodde Charlotta kvar med sin två år yngre syster Hedvig Eva. Båda var ogifta och skulle så förbli livet ut. Charlotta avled på gården i decembers sista dagar 1881. Hon hade då nått den imponerande åldern av 104 år, tio månader och nio dagar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.