Vi ser ladugårdsbyggnaderna. Äldst är den högra längan innehållande lada under halmtak bakom det vinkelbyggda tröskhuset med spåntak och med ladportar i vinkeln, sedan två stora fähus under agtak. Längan t v med halmtak är troligen byggd 1893 och 1899 moderniserades den andra ladugården genom att förse den med likadana fönster. På ladugårdens bjälkändar hänger en skrothåv att kara upp saker från förlista fartyg från sjöbotten med. Mot staketet står en räfsa, räivå, och en strandkorg hänger upp och ner för att torka. Grinden är av gängse 1800-talstyp för socknen.
Från 299 kr
Här ser vi hela gårdsparten öster ifrån. Masse har stått alldeles utanför änget som ännu finns kvar och tagit denna bild så man ser alla byggnaderna. Manbyggnaden har ett litet fönster uppe under taket. Det visar som flera andra hus i socknen att manbyggnaden ursprunligen var ett flistakshus med högre långväggar. Dessa sänktes och den sten man fick över byggde man på gavelspetsarna med, så man fick ett modernt brant tak, se t ex Bild 569. Det ligger en stenhög och finns en stenmur på vänstra sidan om huset. Det borde betyda att här stått ett hus tidigare, men när är osäkert. Sedan ser vi brygghusets gavel, baksidan av troligen en smedja under faltak, vidare den vinkelbyggda ladugården och hitom en vinkelbyggd bod. Byggnaderna ligger lite otraditionellt, ladugården borde stå framför manbyggnaden. Det kan möjligen höra samman med att när den andra parten flyttades upp till nuvarande landsvägen till Alskog, behöll man här de bästa byggnaderna från båda parterna.
Masse har gått ut på åkern norr om gårdsparten och tagit an bild av ladgaveln och tröskhuset. Ladan var byggd i bulteknik så som brukligt var, man ser bandskallarna sticka ut i hörnet. Ladan har sen höjts med ett foderloft i resvirke och fått moderna fönster. Tröskhuset ser ut att vara höjt precis när bilden togs, panelen är ännu inte målad och halmen mot tröskhustaket ser helt ny ut. Taket är lagt med papp i liggande vådor, ovanligt nog. Tröskhuset har fått portar och fönster, vilket visar att man rett in det för andra ändamål. I förgrunden står det en jämn och tät bandtun.
Att Masse kallar ladugårdsflygeln för "smahäusi" innebär nog att man hade smådjur där. Det är tre dörrar, vilka kunde hysa t ex kalvhus, grishus och lammhus. Längst hitåt var det nog vagnbod. De rundbågia och kryss-spröjsade fönstren var populära 1885-90, så där nånstans borde denna byggnad vara uppförd. Den tillbyggda boden innehöll nog vedbod och magasin.
Masse har stått vid gårdens infart och tagit denna bild av ladugården. Den har agtak i gott skick och man kan undra om man verkligen redan 4 år efter det att denna bild togs byggde om den? Men Bild 1091 visar dess nya utseende, så någon gång före dess måste det ha skett. Om man ser på ladugården på denna bild och jämför med Bild 1089, så är det säkerligen samma ladugård. Man bara rev agtaket och höjde väggarna med ett foderloft, satte i moderna fönster osv. T ex blev hoimdluckan närmast ladporten ett fönster och dörrarna mitt mellan fähusen lät man sitta kvar. Ladugårdsflygeln t h stod redan 1906, vilket förklarar att den är äldre än ladugårdens ombyggnad och fått lappat spåntak 1914, se Bild 1091. Här hade man nog vedbod på gavdeln, men det finns vedstaplar t v också.
Här ser vi ladugården, som enligt Lauboken skall vara 6 år gammal. Men det är med största sannolikhet en ombyggd ladugård, se Bild 1093. Den bestod av från vänster tröskhus med lada, ladportarna sitter på traditionellt vis i vinkeln vid tröskhuset. Längan i mitten togs upp av dubbla fähus med port emellan, frågan är om det inte fanns grishus och lammhus här också iom att det är två fönster på ena sidan om dörrarna. Vad längan t h innehöll är fn inte känt. Ladugården har stenväggar till fähusdelen och träväggar till foderloftet och många småspröjsade fönster på för tiden traditionellt vis, liksom halmtaket.
Här ser vi manbyggnaden från gården bakom ett litet spinkigt spjälstaket med grind-likt staket, se stigen! Huset har en vardagsingång via en tillbyggd köksfarstu. Taket är täckt med papp på för tiden modernt vis med lodstående vådor. En källarvåning utan sockel kan tyda på att huset är höjt. Ett brunnshus syns t v, det verkar som någon form av byggnad över brunnen var ganska vanlig i Lau för 100 år sedan. T h ser det ut att vara vedbacke. Är hundkojan använd eller skall den bli ved?
Här har man lagt spåntaket nästan färdigt och det ser ut som an har gjort ny locklistpanel på gavelfältet också. Man har slagit några spikar i taket och lagt stegen emot, så man har nåt stöd att stå mot. Vilka gubbarna är går inte att se.
Här ser vi den lilla ladugården med fähus i mitten och hoimd, hörum, till höger och med lada till vänster. I dörren sitter en sommargrind. T v är en bod, kanske en vagnbod med ett tak som känns ganska provisoriskt, det kunde knappas hålla särskilt tätt. Ytterligare t v skymtar en bod, som nog bestod av två delar, dass och vedbod. Ladugården finns kvar tämligen intakt, men bodarna är borta.
Masse har tagitt en fantastisk gruppbild på sina vänner på backen, stående och sittande framför staketet mot lillgården med det lilla bostadshuset och brygghuset i bakgrunden. Vilka alla personerna är har ännu nte gått att utröna. Längst upp t v står i alla fall Jakob Söderlund. Kvinnan i hatt är troligen Masses dotter Maja. Masses fru Majken sitter i mitten av de fem kvinnorna och till vänster om henne sitter Lina Jacobsson, ägare till denna boplats och änka efter Jakob Söderlunds son Lars Johannes. Kvinnan jämte Majken skulle kunna vara Linas 15-åriga dotter Elin som gifte sig till Bjärges i Garde. Flickan i gräset kan vara Linas andra dotter Hulda 9 år, som tog över men sen sålde stället 1945. Vem var Emilie Björkander? Vilka är de andra? Grannar? Närmast bodde de på fattighuset, vilket Lau kommun köpte in till just fattiga samma år som denna bild togs. Familjen Öberg från stället under Bjärges där nu Gumauskas bor? En av kvinnorna skulle i så fall kunna vara Ada Karolina Öberg 18 år.
Masse har tagit en försommarbild av idyllen hos Söderlunds. Masses fru Majken och ena dotter Maja sitter i gräset på gårdsplanen framför staketet till lillgården. Manbyggnaden och brygghuset ser prydliga ut, båda med rätt nya spåntak och vitkalkade väggar.
Masse har stått på den lilla vägen som går upp på backarna öster om detta ställe och tagit en bild av baksidan. Troligen hade Lina kök i träbakbygget, hon står nog själv bakom staketet. T h skymtar brygghuset, vid trädet t h ligger källaren och längst bort skymtar ladugårdsgaveln.
Man skulle kunna tro att det här är ett motiv från stranden, men det är faktiskt taget uppe från Lausbackar! I förgrunden är det fd åkrar och betesmarker, delar av markerna tog man lera och grus i fram till 1980-talet. Större delen är idag bevuxen med tallar och enbuskar mm och är snårig mark numera. Det har tydligen varit en regnig sensommar, för lerhålet framför Lina ställe är vattenfyllt. Här plockade både Masse och pojkar i bygden på hans uppdrag fossiler, det fanns massor. Huvuddelen av Masses fossilsamling på 500.000 delar är plockade i "Lairhäulä". På ancyllusvallen bakom lerhålet ligger Lina Jacobssons, fd Söderlunds, ställe. De 5 träden på tomten är de enda som syns på hela backarna! Men det fanns en oxel nere hos Masse, det är alldeles utanför bild t h. Vi ser det lilla bostadshuset och brygghuset och th ladugården med bod på högra gaveln. Vid det vänstra dubbelträdet är det en källare, se Bild 1086. Lausviken skymtar en aning t v om dubbelträdet.
Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.
Söderlunds/Jakobssons på backen var Masses närmsta grannar och uppenbarligen var de mycket goda vänner. Hela miljön finns kvar än idag med rätt små förändringar. Det finns många bilder därifrån och här är en serie på 12 bilder. Vi ser här en idyllisk bild på det lilla bostadshuset med södergaveln och den tillbyggda köksfarstun bakom blommande syrener.
Här ser vi baksidan av Jakobs fina manbyggnad, nu belagd med papptak ovanpå spåntaket. Huset har källare och ett stort köks- och brygghusbakbygge.
Här ser vi en fin bulparstuga från 1700-talet. Husen på den tiden hade sällan mer än två fönster till varje rum, ibland bara ett. Det ser ut som om huset har dubbla faltak! I bakgrunden syns en bulbod under faltak som var ställets uthus. Bulladan i bakgrunden tillhörde Nybygget Mårtenssons se Bild 1034. Det är intressant att träbyggnadskulturen ännu hade någa exempel kvar i början på 1900-talet. En stentun av väldigt liten sten syns t v och sedan ett spjälstaket.
Det är synd att det inte finns något årtal för den här bilden. Lauboken uppger att den nya manbyggnaden skulle vara uppförd 1929, men Masse slutade fotografera 1922, han tog nästan inga bilder efter 1918. Så detta stora och ovanliga hus måste vara byggt tidigare, troligen senast 1919. Det ser också helt nytt ut, man verkar inte ha hunnit flytta in, inga livstecken syns i fönstren och sockeln är ännu inte putsad. Gården är heller inte färdigstädad efter bygget. I regel brukar ett bakbygge innehålla brygghus, men här står det att byggnaden t v hyser brygghuset och en smedja, den sistnämnda säkert vid hitre gaveln. En liknande manbyggnad uppförde Emil Kristiansson på Fies södra part 1914, se Bild 735, 737.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. T v står vedboden med spåntak.
Masse skriver "gamblä häusi", men det här är inte så gammalt! Visserligen kan det vara en äldre stenladugård, men som rätt nyligen moderniserats med foderloft och en mängd spröjsade fönster och många dörrar och luckor. T h syns porten till ladan med en vädringslucka öppen, samt tröskhuset. Dessa byggnader är nog äldre än ladugården. Ett vagnsflak är uppställt mot väggen. Man håller på att ta in hö. Från vänster ser vi Vilhelm Karlsson 30 år, hustrun Alma 26 och Almas far Christen Christensson 72 år.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.