Sandvikens Järnverk omkring 1930. I mitten på bilden ligger martinverk 1 och 2. Martinmetoden var under 1900-talets första årtionden den dominerande metoden för stålframställning. Klensmedjan är placerad i förgrunden till vänster och i bakgrunden till höger skymtar hyttan med rostugnar och masugnsbyggnad.
Från 299 kr
Kolhusbranden i maj 1911. Kolhuset stod i närheten av hyttan. Branden började då taket på kolhuset flög i luften pga ett blåsväder. Förutom kolhuset brann Blåsenborg, flera hus i Byn, Storgatan 1 och några byggnader som fanns där Konverten står idag. Branden varade i flera dagar och orsakade också flera skogsbränder, (se Forsbackaboken s 13).
Karbenning, Karbenning by. Järnhyttan år 1907 då den revs av stenkarlarna Morell. Till vänster i förgrunden: grunden till krossen. Till höger därom: vattenintaget med dammlucka och nedströms denna vattenhjulet som drev blåsmaskinspel. På västra stranden av ån, nedströms hyttan: maskinhus med ångmaskin, då vattnet ej räckte.
Pershyttan (Gamla Pershyttan) den 17 maj 1937. Hyttan i byn Pershyttan, vilken kallas "Pershytte hytta", är synlig i bakgrunden. Verksamheten (järnframställningen) är fortfarande i drift. (Den lades dock ner år 1953.) I förgrunden syns en välskött trädgård med några nyutslagna lövträd, vilka troligtvis (till största delen) är fruktträd.
Långbanshyttan. Av Långbans hamrar byggdes den övre år 1632, den nedre privilegieras 1646. Den norra hammaren brann år 1710 och fick inte uppföras på nytt. Den södra behölls men smidet inskränktes till hälften. Genom en serie köp som tog sin början år 1839, blev hyttan förvärvad av Lesjöfors bruksägare. Långbanshyttan fick stor betydelse som tackjärnsleverantör till detta bruk, med vilket hyttan stod i bekväm järnvägsförbindelse. Under tiden 1873-1895 tillverkades även bessermangöt vid Långbanshyttan. Malm hämtades ur egna gruvor och även från Persberg. Det tackjärn som inte konsumerades av Lesjöfors avyttrades till utländska köpare. Den hammare som under 1700-talet var igång vid Långbanhyttan lades ner år 1808. Senare startades ett litet sliperi år 1827. Denna industri blev dock inte långvarig.
Karbenning 26:1-2
Karbenning 27:1
Sunnemohyttan 1923. Rester av masugnen. Sunnemohyttan byggdes av Munkfors grundläggare Johan Börjesson år 1640. Ett gjuteri som uppfördes vid hyttan bedrev en icke obetydlig verksamhet; gjutgods bestående av till exempel: grytor, pannor, spottlådor, mortlar, ringklockor, kugghjul, järnkakelugnar och hammarställningar. Tillverkningen fortsatte till in på 1860-talet. Sträckningen av järnvägarna gjorde att Sunnemo socken blev mycket isolerad. Sedan Uddeholmsbolaget förlagt sin huvudsakliga tackjärnsblåsning till Hagfors blev Sunnemohyttan överflödig och blåstes ner 13 maj 1887. Mekaniska verkstaden revs omkring år 1900.
Högfors ligger ca 7 km söder om Norberg. Högfors bruk med 2 masugnar, sintringsverk, gjuteri, klensmedja, såg, kvarn m m. Tillverkade tackjärn och sågade trävaror. 250 arbetare i början av 1930-talet. Ägdes av Högfors och Persbo AB. Övertogs senare av Avesta Järnverks AB. Industrispår utgår till Högfors och Persbo AB. Järnbruket anlades 1539, lades ned 1953. Kvar idag finns ruinen efter den sista hyttan som byggdes 1915-16. Teckning av J. F. Meyer s:or.
Sunnemohyttan omkring år 1900. Till vänster masugnen, delvis raserad. Överst till höger herrgården. Sunnemohyttan byggdes av Munkfors grundläggare Johan Börjesson år 1640. Ett gjuteri som uppfördes vid hyttan bedrev en icke obetydlig verksamhet; gjutgods bestående av till exempel: grytor, pannor, spottlådor, mortlar, ringklockor, kugghjul, järnkakelugnar och hammarställningar. Tillverkningen fortsatte till in på 1860-talet. Sträckningen av järnvägarna gjorde att Sunnemo socken blev mycket isolerad. Sedan Uddeholmsbolaget förlagt sin huvudsakliga tackjärnsblåsning till Hagfors blev Sunnemohyttan överflödig och blåstes ner 13 maj 1887. Mekaniska verkstaden revs omkring år 1900.
Väntande Ljusnebor på träbron i Ljusne som är dekorerad inför Oscar II:s besök. Utdrag ur Söderhamns Tidning den 23/8 1890: KUNGABESÖKET ONSDAGEN DEN 20 AUGUSTI 1890 I LJUSNE Konungen besökte hyttan vid Ljusne Järnverk. Vägen dit gick över den flaggprydda och med girlanger smakfullt dekorerade masugnsbron, även här kantades bron av flerdubbla led med människor. Masugnen och Valsverket stod därefter i tur för besök. I Valsverket dröjde Konungen sig kvar särdeles länge och följde med livligt intresse den procedur varigenom de glödande, oformliga järnstyckena under ilande fart mellan valsarna omdanades till fina smidiga järnstänger.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.