Långlöts prästgård "Teckningar av Ivan Hoflund från dennes barndom i Gärdslösa, i en kammare å vinden."
Från 299 kr
Vy från sydost på Baptistkyrkan Betania, Frölundagatan 4 (tidigare Mölndalsbro 53, idag: Brogatan), 1900-1930-tal. Samma foto som: 1995_0849.
Judit Johansson (1893 - 1973) sitter i en fåtölj och håller sonen Thure Johansson Bjerrhede (1918 - 2004) cirka 1918-19. De bodde i Vommedal Östergård. Motivet är taget i Judits svärföräldrars hem Alegårdsslätt, Fässberg.
Nils Ericson. Som chef för svenska stambanans uttveckling i Sverige utsågs Nils Ericson 1855. Han var en av pionjärerna i svensk järnvägshistorisk barndom på 1800-talet.
Fredriksro. Arrendatorbostaden. Gammalt bryggarställe som i min barndom ägdes av Dölling. Sonen till Paul Bergström ägde till härom året. Numera äger Sellbergs åkeristället. Utmed sjön ligger flera fina sommarvillor bl.a. Knarrnäs som är ett gammalt torp under Velamsund. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
"Munkedal. Här i denna stuga är Pontus Wikner född och här har han framlevat sin barndom vid denna lilla insjö som heter vassbottensjön. Pontus Wikner var författare. Till minne av honom har man här ute vid sjökanten rest en minnessten över honom. Denna bild är tagen vid stenens avtäckning den 19 maj 1912."
Johans text på fotot: "Ertseröd i Tanum. I min tidiga barndom minnes jag en kringvandrare som hette Anders Hansson (Ertseröds-gubben) han hade sitt hem i detta hus. Eftersom varje gång jag ser detta hus erinras jag om ett kärt barndomsminne. Tog därför denna vy den 5 okt. 1924 på hemväg från Grebbestad."
Ställverk (där SWB och SJ möts) I järnvägens barndom hade man inga signalställverk så tågklareraren var tvungen att lägga växlarna själv på plats ute i växeln och sen ta in tåget. Det var inte särskilt praktiskt eller säkert , så på 1880-talet började de första ställverket att göras. Signal ställverkets uppgift är att lägga tågvägar (en förutbestämd väg från en punkt till en annan punkt) på ett säkert sätt och effektivt sätt. Sen 1880 till 1999 har det utvecklats många olika modeller av ställverk
Signallampa, engelskspråkig I järnvägens barndom användes tre olika signalfärger. Rött betydde stopp, grönt betydde varsamhet och vitt betydde allt väl. Signalredskapen för tågklarerare och övrig järnvägspersonal var flaggor och signallyktor. Dessutom försågs stationerna tidigt med så kallade skivsignaler eller semaforer för att ge besked om tåg fick föras in på stationen eller inte. Dessa skivsignaler och semaforer var försedda med signallyktor så att tågpersonalen kunde uppfatta vad de visade även i mörker. Signalerna visade antingen rött eller grönt ljus (stopp eller varsamhet).
Skolläraren G.W. Lundin med skolklass. Karl Plith står som nr två från vänster i näst översta raden. Även några andra ynglingar är kända. Femte i översta raden är Johan Flod. Fjärde i samma rad Erik Jonsson, son till en handlande Alfred Jonsson, kallad "Lump-Jonsson". Nummer två i nedersta raden är August Sahlqvist (blivande järnvägsman och trädgårdsmästare på Mösseberg?). Nr. fyra är Karl Ljungblom. En broder till denne var Magnus Ljungblom, blivande läroverksadjunkt som skrivit åtskilligt om Falköping från sin barndom. Skolan var gamla folkskolan på tomten där Vårdcentralen nu är belägen.
Porträtt av Oskar Andersson. Efter en svår barndom blev han med tiden färgaremästare och rådman i Linköping. Han föddes 1845 i Örberga som son till hemmansägaren i Ullnäs Anders Eriksson och dennes maka Maja Jansdotter. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skriva på socknen". Fadern döms även för stöld. I 12-års åldern tar Oskar drängtjänst i på Östra Starby utanför Vadstena. Efter ett par år flyttar han till Linköping för att gå i lära hos färgmästaren Erik Johan Berg. Efter ett tiotal år hos Berg följde ytterligare tio år som färgare på Råby fabrik i Ljung. År 1879 kom han åter till Linköping och blev mästare och sedermera även rådman. Hans verkstad låg vid Storgatans östra ände i nuvarande kvarteret Druva. Han dog ogift 1925.
Kommentar till bild A 78822: Albin hette Gustavsson i efternamn. Hans far hette Gustaf Johansson och Albin tog som brukligt var på den tiden sin fars förnamn och lade till âson. Bilden är tagen vid knuten av torpstugan på gården Nyborg i Enåsa socken. Albin var i sin ungdom rallare och var med och byggde västgötabanan. Han hade tre syskon: Ivar som emigrerade till Amerika 1897, Sofia som gifte sig med Anton Andersson i Eken i Hassle församling och Anna som arbetade i olika mejerier i sin ungdom. När föräldrarna blev gamla och orkeslösa flyttade Anna hem och hjälpte till på gården. Vid faderns frånfälle tog Albin över gården och drev den tillsammans med syster Anna till 1950 då han sålde gården till David Andersson i Enåsa Sörgården. De sista aktiva åren före pensionen arbetade Albin som lantarbetare på Fålebergs gård. Albins syster Anna dog 1968. Då flyttade Albin till äldreboendet i Hasslerör där han bodde till sin död 1976. Han och systern ligger begravda på Enåsa kyrkogård. Jag kommer väl ihåg Albin från min barndom. Jag har många gånger dragit slipstenen åt honom när han slipade lien. Då var det 25 öre att tjäna. Det var inte lättförtjänta pengar. Han gav sig inte förrän lien var så vass att han kunde raka sig med den. // Kjell Dahlén
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.