Beatelund. Ursprungligen två egendomar, Stora och Lilla Korsnäs. Stora Korsnäs innehades i början av 1560-talet av Tonies Bengtsson. 1719 brändes godset ned av ryssarna. Ägaren Bror Rålamb var fånge i Sibirien. Efter frigörelsen kom han hem och dog som landshövding i Österbotten år 1734. Hans dotter gifte sig med en Cederström. Gården var sedan i samma släkt under många decennier. Den siste Cederström på Beatelund var Anders Cederström som hade gårdarna Beatelund, Bergvik, Brunn, Brunnsnäs, Södra Ävlinge och Enkärret. Karl Frisk köpte Beatelund 1917. 1932 uppfördes arrendatorbostad och ladugård. Beatelund inköptes 1935 av ingenjör Sten Westerberg. Han hade 1923 köpt slott och trädgård. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Från 299 kr
Fabrikör Ernst Lundbergs villa vid Öresjö. Fabrikörerna i Borås byggde sina sommarvillor längs Öresjös stränder. Populära lägen var Skogsryd, Frufällan och Sparsör. Närheten till Herrljungabanans hållplatser gjorde resan till sommarnöjet bekvämt. Många villor finns kvar än idag, nu omgjorda för åretruntbruk. Villorna byggdes stora och i, för sin tid, moderna stilar. Schweizerstilen var mycket omtyckt med sina sirliga trädekorer, men också den mer robusta nationalromantiska stilen var på modet. Erns Lundberg ägde Lundbergs färgeri i nuvarande (2008)Stadsparken. Han föredrog den nationalromantiska stilen när han på tidigt 1900-tal byggde sitt sommarhus i Sparsör.
Kilsunds kontor och lagerbyggnad. Traditionellt dominerades textilindustrin i Borås av bomullsväverierna, men på 1890-talet växte det också fram flera ylleväverier staden. Kilsund var ett sådant. Kilsund grundades 1895 av Hugo Davidson. En fabrik anlades utanför stadskärnan på det gamla landeriet Kilsunds mark. Den imponerande kontors- och lagerbyggnaden, som speglar sig i Viskans vatten, uppfördes 1904. Tyskland var vid denna tid ett industriellt föregångsland och det tyska inflytandet var stort också i Borås. Kilsund hade en tysk disponent och teknisk direktör vid namn Herman Roscher och flera tyska färgmästare. På Roschers tid sköttes Kilsunds bokföring och korrespondens på tyska. Byggnaden står kvar än idag (2008) med adress Kilsundsgatan.
Född i Gnarp 1805, död i Gävle 1888. Affärsman, politiker och donator. Murén var under sin livstid med att starta företag som Gävle Manufaktur, Kornäs Sågverks AB och Gävle Dala Järnväg. 1868 medverkade han även vid rekonstruktionen av Sandvikens Järnverk AB. Som politiker deltog han i ett flertal riksdagar under perioden 1847-1868 för Borgarståndet,från 1867 i andra kammaren. Murén blev stadsfullmäktiges första ordförande 1863-64 och 1864-69 var han ordförande i Gävleborgs läns landsting. Per Murén var en av Gävles rikaste personer och testamenterade pengar till bla. Borgarskolan.
Grosshandlare, tobaksfabrikör och politiker. Född 1818 i Gävle, död 1886. Blev delägare i familjeföretaget P.C. & Rettig C.O som förutom tobaksförädling även var verksamma inom rederi och skeppsbyggande 1840. Han var ensam ägare till företaget 1862-1872. Delägare återigen från 1872 fram till sin död. Riksdagsledamot i första kammaren 1871-79. Blev ledamot av Gävles första stadsfullmäktige 1863. Var 1863-74 ordförande i drätselkammaren och ordförande i stadsfullmäktige 1874-86. Son till bruksägaren och tobaksfabrikören Pehr Christian (P.C.) (1788-1862) och bror till bruksägaren och riksdagsmannen Anton (1814-1896) samt bror till den till Finland utflyttade Pehr Cerlius. Far till John (se bild C 1235) och till kommerserådet och fabriksägaren Fredric Von Rettig (adlad i Finland) (1843-1914).
Karin Karolina Lustine föddes i Vänersborg den 6 december 1886 (för övrigt exakt ett år efter Birger Sjöberg). Hennes mor hette Emelie Lundberg och hennes far var musikfanjunkare Wilhelm Ludvig Lustine. Själv var Karin anställd som kontorist i Eskilstunaboden vid torget i Vänersborg. Karin var Birger Sjöbergs ungdomskärlek och till vilken han friade och fick nobben. Hon gifte sig senare med köpman Hugo Timén och de flyttade till Göteborg, där Karin avled den 19 mars 1962. Karin är inspirationen till Frida i Birger Sjöbergs dikt och visa. Källa: "Staden som blev dikt - Vänersborg omkring 1900" av Birger Sjöberg-sällskapet (1994).
Vinninga station vid sekelskiftet 1800 - 1900-talet. Det lilla loket tillhörde Hålltorps Tegelbruk och trafikerade spåret mellan tegelbruket och Vinninga station. Loket, Helsinborg nr.14, var tillverkat i Helsingborg år 1898 och var det första Hålltorps Gård inköpt. Detsamma såldes 1917 till Ohs Bruk. Loket var byggt för spårvidd 891. Det har ej kunnat med säkerhet utrönas i vilket skick eller på vilken spårvidd loket användes efter försäljningen till Ohs Bruk (Småland), vars huvudspår Bor BAJ - Ohs Bruk är byggt med 600 mm spårvidd. Enligt uppgift skall ett mindre spårsystem av 891-vidd ha funnits inom bruket. Loket skrotades 1929.
Fritz och Alma Petterson. I 25 år var pastor Fritz Petterson verksam där tills han avgick med pension 1933. Samma år företog han en jordenruntresa till många missionsstationer från olika samfund. Resan varade i 2-3 år. 1897-1904 var han pastor i Skövde missionsförsamling. Pastor Peterson var född 8/1 1966, dog 7/4 1941. Son till skräddarmästare C.G. Pettersson, Törestorp, Daretorp, utanför Tidaholm. Skräddarmästare Carl G. Petterssons samling, Törestorp, Daretorp. Fotona är från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Nanna Östman drev fotoateljé i Nyköping och Skövde.
Julia Konstantia Bergman. Född 1860 i Öreryd. Var år 1900 änka med fyra barn och bodde i Rudet Nr 2. Kvinnan i vitt heter Julia Bergman, född Granath 1860-1931 Den andra Kvinnan heter Ebba Bergman 1897-1920. Mannen med vita mössan är P O J N Bergman 1886-1959. Den andra mannen är troligtvis Julia Bergmans pappa. Huset på bilden byggdes av Carl Bergman, född1838, död på Rudet 1900. Han brukade Rudet från 1882 -1900, Han var fanjunkare vid Wadsbo kompani vid Skarabotrgs regemente. Kompanichef var von Essen.
Passagerarångbåten Dufvan utanför Östrand julen 1905. Kaptenen J. P. Näsman är infälld i bilden. Båten hette tidigare Sjöfröken och köptes till Sundsvall 1900 av Gustaf Fröberg som lät modernisera henne. Det blev den första båt i Sundsvall som hade elektrisitet ombord. 1901 övertogs hon av Sundsvall-Klingerfjärdens ångfartygs AB och gick då mellan Sundsvall och Söråker. Den var känd för att dra upp stora svallvågor efter sig. Efter 16 år i Sundsvall såldes hon till Härnösand och byggdes om till bogserbåt. J P Näsman var kapten fram till 1916. Styrman mellan 1915-16 var J A Åström.
Bostadshus, familjegrupp fem personer. Romsk familj (zigenarfamilj) från Löa. Dem bodde vid den nedlagda hyttan, för det var neutralmark. Mannen sysslade med förtenning - ett sätt att lägga tenn på koppar. Det var vanligt att romer (zigenare) kom till byn och sysslade med förtenning. På många ställen blev dem bortmotade, men i Löa var dem accepterade. Där kunde dem bo månadsvis. Dem fick betalt för deras arbete och även lite mat, höns, frukt, potatis. Dem fick också rester av träkol för att elda i kaminen som de lagade mat på.
Vårdarinnor i köket på avdelningen Försöket på Stretereds skolhem, 1926. Försöksavdelningen eller "Gamla försöket" som det också kallades var inrymt i en trävilla med två våningar. Detta var den första ursprungliga byggnaden på området vid Stretereds skolhem. När eleven först kom till skolhemmet fick eleven bo på avdelningen Försöket i två år för att gå i en provklass. Under dessa två år gjorde sig lärarinnorna ett omdöme som visade om eleven kunde flyttas vidare till skolhemmet eller om eleven var obildbar och fick stanna kvar på Försöket.
En arbetselev utanför "Gamla försöket" på Stretereds skolhem med ängarna mot Sporred i bakgrunden, 1926. Försöksavdelningen eller "Gamla försöket" som det också kallades var inrymt i en trävilla med två våningar. Detta var den första ursprungliga byggnaden på området vid Stretereds skolhem. När eleven först kom till skolhemmet fick eleven bo på avdelningen Försöket i två år för att gå i en provklass. Under dessa två år gjorde sig lärarinnorna ett omdöme som visade om eleven kunde flyttas vidare till skolhemmet eller om eleven var obildbar och fick stanna kvar på Försöket.
Personal i ring kring en flaggstång utanför "Gamla försöket" på Stretereds skolhem, cirka 1930. Försöksavdelningen eller "Gamla försöket" som det också kallades var inrymt i en trävilla med två våningar. Detta var den första ursprungliga byggnaden på området vid Stretereds skolhem. När eleven först kom till skolhemmet fick eleven bo på avdelningen Försöket i två år för att gå i en provklass. Under dessa två år gjorde sig lärarinnorna ett omdöme som visade om eleven kunde flyttas vidare till skolhemmet eller om eleven var obildbar och fick stanna kvar på Försöket.
En man står i en båt på Fattighusån (mellan Stampgatan och Ullevigatan i Göteborg), 1950-tal. Givaren Roland Segerstam var med i Mölndals Motorbåtsklubb i många år under 1950 - 60-talen. De hade ett litet båtvarv och hamn intill lilla bron (i närheten av Mölndals sjukhus) vid Mölndalsån. Avgiften var 6 kr/år för båtplatsen. Många av båtägarna var yrkesmänniskor från industrier och småfabriker i närheten, som plåtslagare och rörläggare mfl. Föreningen hade ett rikt socialt liv och givaren har flertal historier om detta. Bl a talas det om en båtresa som gjordes från motorbåtshamnen genom Mölndalsån hela vägen via Göteborg och ända ut till Älfsborgs fästning. Relaterade motiv: 2004_0627 - 0628.
Stenkällare tillhörande gården Bölet 1:3 "John Andreassons" och "Johannes Erikssons" år 1979. Backen till vänster kallas "Krakebacken". Stenkällaren är riven. Anledningen till att gården har två namn (Andreassons och Erikssons) är att gården var en gammal släktgård från tidigt 1700-tal. Sista ägaren av den släkten hette Alida Eriksson och hon var gift med Johannes Eriksson (född 1842). När Alida avled 1928 sålde barnen (Staffan Bjerrhedes farmor var en av dem) gården till en kvinna som hette Lotta Hansson, hon drev en slöjdaffär i Göteborg. Lotta gav gården till två syskonbarn; John Andreasson och hans syster Emma. De blev de sista brukarna av gården. Relaterat motiv: A1658.
Spånga - Lövsta Järnväg, SLJ SWB-lok Olycksinträffade i Hässelby Villastaden. Något av åren 1914-18. Loket var på väg till stallet ,vändskivan låg för genomfart direkt till ett stallrum. Lokföraren satte god fart, men ångbromsen tog ej vid framkomsten.Orsaken därtill kunde inte utrönas,möjligen var pådrag och ventilen stängd,vilket var svårförklarligt eftersom loket förut varit i tjänst.Föraren kan också ha "luktat på korken" vilket lär ha varit misstänkt.Alla gamla papper från SWB-tiden äro förstörda.Varför inga rapporter kan ge upplysningar.(Maskiningenjör F. Gren,Tillberga) Texten på baksidan av fotografiet. Fotografiet taget före 1:a värdskrigets utbrott 1914.
Den internationellt mest kända gästen på Mösseberg vid sidan av kungligheter under 30- och 40-talen var ironiskt nog en revolutionär och röd kommunist - Alexandra Kollontay. Hon var Sovjets ambassadör i Sverige mellan 1930 och 1945. Brevet med tack för välgjorda höga kängor, som madam Kollontay bär på bilden, är ställt till Falköpingsskomakaren Ragnvald Andersson. Han hade skomakeriverkstad vid Landbogatan och gjorde skor åt madam Kollontay, när hon vistades på Mösseberg. Hon var sjuklig under sina sista år som Sovjets ambassadör i Sverige och hade svårt för att gå. Därför blev skomakare Andersson ambassadörens skoleverantör, en uppgift som han av allt att döma utförde till belåtenhet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.