Emma Wirström var från åtminstone 1858 verksam som lärare vid Linköpings så kallade Enskilda flickskolan, som vid tiden var att betrakta som en ren slöjdskola. Från 1861 var hon istället knuten till stadens allmänna flickskola i hörnet av S:t Larsgatan-Drottninggatan och som under 1860-talet kom att reformeras med fastställda kursplaner med en rad ämnen såsom historia, geografi, naturlära och geometri. Enligt källorna kom Emma att kvarstå som lärare till hög ålder. Först 1905 anges hon varande före detta lärare, då närmare 75 år fyllda. Fotografiet visar henne under något av 1880-talets år.
Från 299 kr
Passagerarångbåten Dufvan utanför Östrand julen 1905. Kaptenen J. P. Näsman är infälld i bilden. Båten hette tidigare Sjöfröken och köptes till Sundsvall 1900 av Gustaf Fröberg som lät modernisera henne. Det blev den första båt i Sundsvall som hade elektrisitet ombord. 1901 övertogs hon av Sundsvall-Klingerfjärdens ångfartygs AB och gick då mellan Sundsvall och Söråker. Den var känd för att dra upp stora svallvågor efter sig. Efter 16 år i Sundsvall såldes hon till Härnösand och byggdes om till bogserbåt. J P Näsman var kapten fram till 1916. Styrman mellan 1915-16 var J A Åström.
Den internationellt mest kända gästen på Mösseberg vid sidan av kungligheter under 30- och 40-talen var ironiskt nog en revolutionär och röd kommunist - Alexandra Kollontay. Hon var Sovjets ambassadör i Sverige mellan 1930 och 1945. Brevet med tack för välgjorda höga kängor, som madam Kollontay bär på bilden, är ställt till Falköpingsskomakaren Ragnvald Andersson. Han hade skomakeriverkstad vid Landbogatan och gjorde skor åt madam Kollontay, när hon vistades på Mösseberg. Hon var sjuklig under sina sista år som Sovjets ambassadör i Sverige och hade svårt för att gå. Därför blev skomakare Andersson ambassadörens skoleverantör, en uppgift som han av allt att döma utförde till belåtenhet.
Kneipningen. Harald Schiller skriver i Falköpings tidning: "En sommar upplevdes en sensation. Det var det året när kneipningen var det allena saliggörande. För detta ändamål hade en bäck dämts upp. Här kneipade nu barfota damer med försiktigt uppdragna kjolar och herrar med uppkavlade byxor. Det var en dråplig syn att se dessa i allmänhet äldre personer med allvarlig uppsyn tågande fram och tillbaka i bäckens decimeterdjupa vattenfåra. Efter ett par veckor hade till och med de ivrigaste anhängarna tröttnat, varefter vi pojkar med bark- och pappersbåtar blevo ensamma herrar på vadstället". Falköpings tidning 23.12.72.
The Tall Ships' Races är en internationell havskappsegling för segelfartyg och stora segelbåtar som har arrangerats sedan 1956. Kappseglingen arrangeras av Sail Training International. I tävlingen deltar skolfartyg, scoutbåtar och privata skutor och båtar från många olika länder; tävlingen i sig är inte det viktiga utan ungdomsarbetet. Ett av prisen är för gott kamratskap. Förutsättning för att få delta i seglingen är att minst 50 % av besättningen består av ungdomar mellan 15 och 25 år. Mellan 1973 och 2003 var tävlingens officiella namn The Cutty Sark Tall Ships' Races, då huvudsponsorn var Cutty Sark whisky. Från år 2004 var huvudsponsorn Antwerpen (hamnen, staden och provinsen), och 2010-2014 är Szczecin huvudsponsor. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Porträtt av landshövding Erik Krönmark. Eric Allan Krönmark, född 2 juni 1931 i Södra Vi, Vimmerby kommun, Kalmar län, riksdagsman för moderaterna, statsråd (försvarsminister). Ansedd som en av de mer konservativa politikerna i moderaterna under sin tid i partitoppen (bl.a. 2:e vice partiordf.) på 1970-talet, han reserverade sig till exempel mot att skriva in "liberal" i det moderata idéprogrammet. Krönmark var riksdagsledamot i andra kammaren 1965-1970 för Kalmar läns valkrets. Han var också ledamot i den nya enkammarriksdagen från 1971. Krönmark var landshövding i Kalmar län 1981-1996, och under hans tid införlivades Lantbruksnämnden, Fiskenämnden och Länsbostadsnämnden i Länsstyrelsen. Dessutom rustades järnvägen upp i länet. (Hämtat från Wikipedia)
Henrik Palme (1841-1932), grundare av Djursholm. Han var son till landssekreterare Christian Adolph Palme i Kalmar (18111889). Hans bror Sven (1854-1934) var farfar till statsminister Olof Palme (1927-1986). Då miljön i Stockholms innerstad blev allt sämre genom ökat befolkningstryck. Stora hyreskaserner och tättbebyggda gårdar var vanliga. Henrik Palme ansåg att de som kkunde borde söka sig bort och köpte i detta syfte Djursholms gods 1889. Här anlade han, samman med Oscar Ekman och Louis Fraenkel, en villastad efter mönster från de "garden cities" han studerat i USA. För att möjliggöra utflyttningen anlades Roslagsbanan, numera en del av Saltsjöbanan.
En skarpskytt i militäruniform med gevär. Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, och för folkhögskolorna. Skarpskytterörelsen var ett uttryck för samma idéer. Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz. De första föreningarna bildades i Stockholm och Göteborg.
Sven Palmes Grav. Sven Theodor Palme, född 4 december 1854 i Kalmar, död 9 augusti 1934 i Stockholm, var en Svensk politiker (liberal), riksdagsledamot och verkställande direktör i Lifförsäkrings AB Thule. Han var far till historikern Olof Palme som stupade i det finska inbördeskriget 1918, officeren Nils Palme och direktören Gunnar Palme, samt farfar till statsminister Olof Palme (1927-86). Han var gift med Hanna Palme, f. von Born. Blommorna och kransarna tyder på att bilden kan vara tagen 1934, i nära anslutning till begravningen.
Grosshandlare, tobaksfabrikör och politiker. Född 1818 i Gävle, död 1886. Blev delägare i familjeföretaget P.C. & Rettig C.O som förutom tobaksförädling även var verksamma inom rederi och skeppsbyggande 1840. Han var ensam ägare till företaget 1862-1872. Delägare återigen från 1872 fram till sin död. Riksdagsledamot i första kammaren 1871-79. Blev ledamot av Gävles första stadsfullmäktige 1863. Var 1863-74 ordförande i drätselkammaren och ordförande i stadsfullmäktige 1874-86. Son till bruksägaren och tobaksfabrikören Pehr Christian (P.C.) (1788-1862) och bror till bruksägaren och riksdagsmannen Anton (1814-1896) samt bror till den till Finland utflyttade Pehr Cerlius. Far till John (se bild C 1235) och till kommerserådet och fabriksägaren Fredric Von Rettig (adlad i Finland) (1843-1914).
Född i Gnarp 1805, död i Gävle 1888. Affärsman, politiker och donator. Murén var under sin livstid med att starta företag som Gävle Manufaktur, Kornäs Sågverks AB och Gävle Dala Järnväg. 1868 medverkade han även vid rekonstruktionen av Sandvikens Järnverk AB. Som politiker deltog han i ett flertal riksdagar under perioden 1847-1868 för Borgarståndet,från 1867 i andra kammaren. Murén blev stadsfullmäktiges första ordförande 1863-64 och 1864-69 var han ordförande i Gävleborgs läns landsting. Per Murén var en av Gävles rikaste personer och testamenterade pengar till bla. Borgarskolan.
Julia Konstantia Bergman. Född 1860 i Öreryd. Var år 1900 änka med fyra barn och bodde i Rudet Nr 2. Kvinnan i vitt heter Julia Bergman, född Granath 1860-1931 Den andra Kvinnan heter Ebba Bergman 1897-1920. Mannen med vita mössan är P O J N Bergman 1886-1959. Den andra mannen är troligtvis Julia Bergmans pappa. Huset på bilden byggdes av Carl Bergman, född1838, död på Rudet 1900. Han brukade Rudet från 1882 -1900, Han var fanjunkare vid Wadsbo kompani vid Skarabotrgs regemente. Kompanichef var von Essen.
Bostadshus, familjegrupp fem personer. Romsk familj (zigenarfamilj) från Löa. Dem bodde vid den nedlagda hyttan, för det var neutralmark. Mannen sysslade med förtenning - ett sätt att lägga tenn på koppar. Det var vanligt att romer (zigenare) kom till byn och sysslade med förtenning. På många ställen blev dem bortmotade, men i Löa var dem accepterade. Där kunde dem bo månadsvis. Dem fick betalt för deras arbete och även lite mat, höns, frukt, potatis. Dem fick också rester av träkol för att elda i kaminen som de lagade mat på.
Vinninga station vid sekelskiftet 1800 - 1900-talet. Det lilla loket tillhörde Hålltorps Tegelbruk och trafikerade spåret mellan tegelbruket och Vinninga station. Loket, Helsinborg nr.14, var tillverkat i Helsingborg år 1898 och var det första Hålltorps Gård inköpt. Detsamma såldes 1917 till Ohs Bruk. Loket var byggt för spårvidd 891. Det har ej kunnat med säkerhet utrönas i vilket skick eller på vilken spårvidd loket användes efter försäljningen till Ohs Bruk (Småland), vars huvudspår Bor BAJ - Ohs Bruk är byggt med 600 mm spårvidd. Enligt uppgift skall ett mindre spårsystem av 891-vidd ha funnits inom bruket. Loket skrotades 1929.
Beatelund. Ursprungligen två egendomar, Stora och Lilla Korsnäs. Stora Korsnäs innehades i början av 1560-talet av Tonies Bengtsson. 1719 brändes godset ned av ryssarna. Ägaren Bror Rålamb var fånge i Sibirien. Efter frigörelsen kom han hem och dog som landshövding i Österbotten år 1734. Hans dotter gifte sig med en Cederström. Gården var sedan i samma släkt under många decennier. Den siste Cederström på Beatelund var Anders Cederström som hade gårdarna Beatelund, Bergvik, Brunn, Brunnsnäs, Södra Ävlinge och Enkärret. Karl Frisk köpte Beatelund 1917. 1932 uppfördes arrendatorbostad och ladugård. Beatelund inköptes 1935 av ingenjör Sten Westerberg. Han hade 1923 köpt slott och trädgård. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.