Någon gång under 1870-talets första hälft förevigade den danskättade fotografen Peder Anton Eriksén denna vy mot Ekebyborna kyrkoherdeboställe. Vackert belägen på en udde vid sjön Boren. Ursprungligen uppförd 1735 och länge ansedd som en av de "vackraste och bästa" i Aska kontrakt. Långt senare var bygganden dock i dåligt skick och 1928 byggdes ny prästgård närmare kyrkan. Året därpå skänktes den gamla prästgården till Nordiska museet för att flyttas till Skansen som prästgård till Seglora kyrka. Planen blev emellertid inte av utan huset blev kvar på ursprunglig plats och hyrdes ut. År 1989 skänkte Nordiska museet prästgården till Ask-Ekebyborna hembygdsförening. Samtidigt förklarades den som statligt byggnadsminne. Vid tiden för bilden disponerades bostället av kyrkoherde Per Dahlgren med familj. Det är honom vi ser intill rundeln till höger, rimligtvis vid sidan av maka, barn och tjänstefolk.
Från 299 kr
Direktör Carl Lorichs majestätiska hus i Linköping. Platsen på stadens högre höjder bär en komplicerad historia som här inte är platsen att närmare gå in på. Vi börjar istället med nämnde Lorich och med upplysningen att han inflyttade till Linköping 1903 för att raskt involvera sig i stadens näringsliv. Redan samma år lät han förvärva den tingsgård som tidigare låg på tomten till hans blivande huskomplex. Tingsgården hade förr fungerat som privatbostad och var herrgårdslik, om än stadd i visst förfall. Lorich önskade i ett första skede att renovera huset. Byggnadsnämnden ansåg dock att Lorichs förslag var så genomgripande att den var att betrakta som nyproduktion. Som sådan stipulerades för Storgatan att byggnaden skulle ha stomme av sten. Då den gamla byggnadens kärna var timrad, såg sig Lorich ingen annat råd än att riva den vackra bygganden. Den avrivna tomten gav den förmögne Lorich fria händer att uppföra en av Linköpings mest påkostade privatbostäder. Här en vy från Storgatan mot husets västfasad. Fototid 1916.
En bigård visas stolt upp med en exposé av kup-typer, allt från enkla halmkupor till mer utvecklade modeller. Till höger en enkel bod för förvaring av redskap och annan för verksamheten nödvändig utrustning. Bildens personer har identifierats som närmast konstnären och fotografen Didrik von Essen och i bakgrunden apotekare Karl Stridner, revisor respektive ordförande i Linköpings biodlarförening. Den dokumenterade bigården tillhörde emellertid inte biodlarföreningen utan var Stridners privata anläggning belägen invid Kanberget, närmare bestämt på tomten till den vid mitten av 1890-talet uppförda Villa Raabe. Att Stridner kunde sköta sina bin på platsen förklaras rimligtvis av att villans byggherre, fanjunkare Anders Johan Raabe, satt likt Stridner i biskötareföreningens styrelse och att Raabe upplåtit del av tomten för Stridners anläggning. Fotografiet är odaterat men kan knytas till 1890-talets senare del.
Ett riktigt gammalt vittnesmål av Storgatan i Linköping. Vy från gatans krön vid Järntorget med blicken vänd österut. Till vänster en skymt av stadens läroverk, sedermera stadshus, som sedan 1860-talets mitt utgjort ett självklart inslag i gatubilden. Huset mitt över gatan, Risellschöldska gården, revs redan omkring år 1880 och bär omvänd kännedom genom att sällan blivit avbildat. Lagmanskan Vendla Risellschöld hade som änka köpt gården 1835 och besatt den till sin död 1851. Därefter utbröt en långvarig arvstvist som hade grund i att hon i förstone testamenterat gården till staden som bostad för dess landskamrer, men ändrat till förmån för stadens borgmästare. Först efter närmare tio år kunde högsta domstolen avkunna dom till landskamrerarnas fördel. Gården benämns därefter Landskamreraregården och sedan 1880-talets första år står där gårdens efterföljande gatuhus i italiensk renässansstil. Odaterad bild som kan beläggas till 1870-talet.
Porträtt av lärarinnan och rösträttsaktivisten Jenny Wallerstedt omkring 1910. Född i Lungsunds församling i Värmland 1870 inflyttade hon till Linköping 1892 för lärartjänst vid stadens Elementarläroverk för flickor. I första hand undervisade hon i engelska och franska och gav samtidigt ut läroböcker i bägge språken, likväl som hon var engagerad i skolfrågor i allmänhet. Med tiden blev hon alltmer politisk. När rösträttsrörelsen "Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt" startade sin avdelning i Linköping 1903 blev Jenny dess ordförande. Hon var också engagerad i Fredrika Bremer-förbundets lokalavdelning, och från 1916 var hon ombud i fattigvårdsnämnden i Linköping. År 1919 valdes hon in i Linköpings stadsfullmäktige för Högerpartiet. Efter närmare 30 år i Linköping lämnade hon staden för att bli rektor vid Risbergska gymnasiet i Örebro.
I februari 1880 kunde Corren meddela sina läsare att det under året skulle komma att uppföras två byggnader i stadens trädgårdsförening. En "wattenpaviljong på gräsplanen bakom springwattnet" och ett "utsigtstorn af sten, jern och glas". Den förstnämda byggnaden kom som bekant att nå högre höjder än notisens lakoniska beskrivning. Den blivande restaurangen, som med utskänkningstillstånd kunde kallas schweizeri, blev en verklig prydnad i miljön och kom att glädja parkbesökare i närmare 100 år. I slutet av oktober månad 1880 kunde Corren rapportera att utsiktstornet stod klart, och i en krönika hyllades "skådetornets" värden i detalj. Den officiella invigningen fick dock vänta till våren året därpå. De bägge beskrivna byggnaderna var ritade av civilingenjör Rudolf Ström och konstruerade och byggda genom hans ingenjörsbyrå. Fotografiet från 1921 visar tornet efter att serveringsterassen precis förändrats genom Axel Brunskogs ritningar.
Porträtt av Gustaf R Andersson. Om initialbokstaven ska knytas till hans första eller andra mellannamn, Rudolf och Raginius, skall här inte närmare ordas om utan endast noteras då han tycks använt det för egen del. Under alla omständigheter föddes han i Linköping 1865 som son till pumpborraren Johan Andersson och dennes hustru Johanna Samuelsdotter. Uppväxten var till synes inte helt problemfri. Både fadern och en äldre bror blev under Gustafs barndom dömda för brott, misshandel respektive stöld. Fadern varnades även, för vad tiden angav, äktenskapsoenighet. Kanske påverkad av besvärligheter i barndomen, kom Gustaf att skriva in sig vid Uppsala universitet för teologiska studier. Efter studenten år 1885 påbörjade han, som inte sällan var nödtvunget för nyuteximinerade teologer, en rörlig tillvaro med kyrkliga tjänster i bland andra Risinge, Östra Eneby, Tjällmo och småländska Hult. Under året 1911 blev han erbjuden tjänsten som domkyrkokomminister i Linköping, och därefter kom hans tillvaro te sig mer stadig. Från 1902 var han gift med Elsa Törnblom, bördig från Eksjö.
Otto Åberg inledde sin yrkeskarriär under senare delen av 1860-talet som så kallad skrivare och vidare extra landskontorist vid länsstyrelsens landskontor i Linköping. År 1873 erbjöds han tjänsten som kronofogde i Kinda fögderi med tjänstebostad i Hägerstad. Hans tre decenniers tid i Kinda och ämbetet tycks förflutit utan behov av anmärkning. En pikant detalj finns dock att läsa i Kisaposten i början av maj månad 1902. Kronofogde Åberg, som i sin egenskap även var chef över häradets polisverksamhet, hade själv blivit bestulen av sin kusk. Här inte är platsen att närmare gå in på brottets detaljer, men tidningen skriver att "kusken tillgript sig åtskilligt av Åbergs tillhöriga egendom". Han dömdes till två månaders straffarbete och förlust av medborgligt förtroende under ett år utöver strafftiden.
Klockan är cirka 08.00 och det är någon av vårarna 1927-31. Loket nere till vänster är Statens Järnvägar, B 1387 som blev av med vakuumbromsapparaterna 1927 och det sitter åskviggar på loket vilket visar närmare 1930. Precis till höger om belysningsstolpen i förgrunden ser man aktern på persontåg Pt 1 till Trellborg. Med ett Sb-lok ska det rulla vidare. Nästa tåg till höger är troligen snälltåg, Snt 37 till Göteborg med B-lok. Sen har nyss nattsnälltåg 11 ankommit från Stockholm och ett Ke/h-lok växlar undan Malmövagnarna och sen skall B 1387 koppla till för färden mot Trelleborg. Till höger därom står ett B-lok med dagnälltåg 8 mot Stockholm. Loket har så kallad norrlandsplog. Norrlandsplog sitter på nästa B-lok också. Det skall dra snt 42 mot Göteborg. Längst till höger står ett Sa-lok med persontåg, 1734, till Eslöv. Vagnar till Kristianstad medföljer. Bland annat en restaurangvagn. TT
Gånggriften Hjelmarsrör. Wetterlinsgårdens ägor. Gånggrift kallad Hjelmars rör. Uppförd under den yngre stenåldern, ca 3 000-1 500 f. kr. Kammaren har vanligen en närmast rektangulär form. I denna grav bildar dock ena långväggen och en kortsida en båge. En helt oval kammare har Åttagårdens gånggrift, som är belägen 200 m söder om denna. Graven undersöktes 1868 av B.E. Hildebrand. Förutom ben av människor och djur påträffades 3 flintskärvor och närmare ett fyrtiotal bärnstenspärlor. De flesta av dessa är formade som dubbeleggade yxor och dubbelspetsade klubbor. Pärlorna bars som halsband. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum. Skrift på anslagstavla. Linné skriver i sin Västgötaresa 1746: "Hjelmarsrör eller Hjelmrör, som det kallas, så det större som det mindre, lågo uppå Falan nordost om staden, Hvardera ett bysseskått från hvartannat, och var en liten rundad ätteplats."
Hällristningar. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
En man som studerar hällristningar i Tanum. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
En planskiss. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
En man som studerar hällristningar. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Hällristning av fotsulor. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Ett skepp som hällristning. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Fartyg och människor mm som hällristningar. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.