Ett av många Älgaråsfoton ur Isaac Andersons produktion. Reprofotograf: Gunnar Berggren. Anders Olsson, Kroken f. 1814, d. 1907. Stina Olsson, Kroken f. 1832, d. 1918. Anders köpte gården av Stinas föräldrar 1867. Han hade såg och kvarn vid bäcken. Stina var en skicklig väverska och lärde andra väva dräll och lakansväv. Med oxar körde man in till Mariestad, där produkterna såldes. Bl.a. Lasarettet köpte gärna Stinas väv, för den var bra och bred.
Från 299 kr
Halvenkel beckasin,( Lymnocryptes minimus) Biotop för Scolopax gallinula? Muddus xxxxxxx 13/6 26 Starrkärr med fastare tufsträngar (revlar) bevuxna med Betula nana, dvärgbjörk, Häckterräng för Scolopax gallinula af hviken ett bo med 4 oruf. Ägg fanns, där näsduken (=den vita fläcken i en dvärgbjörksrevel) blifit lagd. Plats nära intill och öster om Muddusjaure, n. om bäcken från Mudduslobbal till M-jaure, Gällivare s Norrb. Lappmark Foto E. Wibeck den 13/6 1926
Det här är lika mycket en arbetsbild som en miljöbild. Botels Lars Hansson, 47 år, hjälper sin svärmor Smiss Lina Jacobsson, 67 år (hon hette Margareta Olivia Elisabet) med att plöja upp fåror med hjälp av modern järnplog förspänd med två hästar. Kvinnan som tar upp sättpotatis ur säcken och lägger i ett spann skulle kunna vara Linas dotter, Lars fru Olivia, 42 år. Potatissättningen sker väldigt sent kan man tycka. Åkern ligger uppe på Lausbackar där det växer skog idag, man kan inte tro att det varit öppet här, än mindre åkrar. Höjdsträckningen är Ancyllusvallen, på vilken det än idag går en liten väg. Huset ovanför hästarna är fattigstugan, som det nu bara är kvar en liten hög av. I mitten ligger Bjärges Alfred Öbergs lilla gård, t h skymtar Allmänningen Maria Dorotea Andersdotters mycket enkla boställe. Att hönsen gått från Smiss och ända hit upp är mindre troligt, de har nog kommit från Fattigstugan eller Öbergs. De har olika färger och kan därför vara av Gotlandsras.
'Monterad pungråtta med ungar. :: :: Text till bilden: ''Azaras pungråtta är allmän i Sydamerika och visar sig stundom i sjelfa städerna. Pungdjuren äro märkliga derföre, att ungarna framfödas, innan de nått den vanliga utvecklingen för däggdjursungar. Honan har under buken ett säcklikt organ, bildat genom en uppvikning af maghuden, hvari de små, små ungarna inneslutas och uppammas, fasthängande vid spenarna, till dess de kunna forthjelpa sig sjelfa. Säcken tjenar dem äfven då de blifvit något större som tillflygtsort i farans stund. Pungdjuren klättra skickligt och begagna den nakna svansen att fasthålla sig med. De äro mest i rörelse om natten och föda sig af insekter, smärre varmblodiga djur, ägg och frukter.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Masse har inväntat det rätta släpljuset på gaveln, varje detalj framträder tydligt och skuggor syns från sidoåsens ände och vindskaidsraften, stången längst ut som agen skall vara virad kring, men här har agen blåst bort. Raftarna, som agen ligger på, står på väggarna och stödjer sig mot de kraftiga åsarna högt uppe, vars ändar sticker ut på gaveln. Gaveln är byggd ända upp i nock i sten, utom en liten triangel högst upp, vilken släpper in lite ljus och luft, samt också ladugårdssvalan, som måste kunna komma in. Högt uppe sitter små vindögon skapade av vinkelställda stenar, detta är foderloftets enda ljusinsläpp jämte det från nocken. Man ser fyra rader med små träpluggar i väggen. Det är resterna efter byggnadsställningens bommar, vars ändar byggdes in i murverket när ladugården uppfördes, så gjorde man med alla stenbyggnader från 1100-talet och framåt. När byggnaden var färdig och man tog ner ställningen, högg man av bomändarna jäms med väggytan och putsade oftast över dem. Men här sticker de ut lite. Det gör också bjälklagens ändar längs långsidorna, säkrade med blaigare, stora träkilar. Masse har även sneglat på motivet t h om ladugården. Lammhushörnet som skymtar ramar in gården innanför. Där ser man en vagn och i bakgrunden skymtar grannpartens nya manbyggnad.
Rytterne 223
Hökhuvud 160:1
Överlännäs 66:1
Åsele 321:1
Örträsk 26:1
Lycksele 1656
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.