Kolhusbranden i maj 1911. Kolhuset stod i närheten av hyttan. Branden började då taket på kolhuset flög i luften pga ett blåsväder. Förutom kolhuset brann Blåsenborg, flera hus i Byn, Storgatan 1 och några byggnader som fanns där Konverten står idag. Branden varade i flera dagar och orsakade också flera skogsbränder, (se Forsbackaboken s 13).
Från 299 kr
Greksåsars hyta. Foto från väster. Framför hyttan är råstutaket, vid sidan maskinhuset med lokomobilen. Husen till vänster tillhör gästgivaregården. Längst till höger handelsboden, på före detta posthemmanets plats. Mellan maskinhuset och handelsboden syns norra längan i Sexmansgården, d.v.s. den bodlänga som flyttades till Skansen i Stockholm. Fotot tagen efter år 1895.
Järnväg, fabriksbyggnader. Häst spänd för vagn med en man i. Bilden tagen vid hyttan i Svartå. Spåret i förgrunden gick mellan Svartå station och hyttområdet på en hög bro. De två vita husen till höger på bilden står kvar i dag, smedjorna.
Sandvikens Järnverk omkring 1930. I mitten på bilden ligger martinverk 1 och 2. Martinmetoden var under 1900-talets första årtionden den dominerande metoden för stålframställning. Klensmedjan är placerad i förgrunden till vänster och i bakgrunden till höger skymtar hyttan med rostugnar och masugnsbyggnad.
Karbenning, Karbenning by. Järnhyttan år 1907 då den revs av stenkarlarna Morell. Till vänster i förgrunden: grunden till krossen. Till höger därom: vattenintaget med dammlucka och nedströms denna vattenhjulet som drev blåsmaskinspel. På västra stranden av ån, nedströms hyttan: maskinhus med ångmaskin, då vattnet ej räckte.
Pershyttan (Gamla Pershyttan) den 17 maj 1937. Hyttan i byn Pershyttan, vilken kallas "Pershytte hytta", är synlig i bakgrunden. Verksamheten (järnframställningen) är fortfarande i drift. (Den lades dock ner år 1953.) I förgrunden syns en välskött trädgård med några nyutslagna lövträd, vilka troligtvis (till största delen) är fruktträd.
Långbanshyttan. Av Långbans hamrar byggdes den övre år 1632, den nedre privilegieras 1646. Den norra hammaren brann år 1710 och fick inte uppföras på nytt. Den södra behölls men smidet inskränktes till hälften. Genom en serie köp som tog sin början år 1839, blev hyttan förvärvad av Lesjöfors bruksägare. Långbanshyttan fick stor betydelse som tackjärnsleverantör till detta bruk, med vilket hyttan stod i bekväm järnvägsförbindelse. Under tiden 1873-1895 tillverkades även bessermangöt vid Långbanshyttan. Malm hämtades ur egna gruvor och även från Persberg. Det tackjärn som inte konsumerades av Lesjöfors avyttrades till utländska köpare. Den hammare som under 1700-talet var igång vid Långbanhyttan lades ner år 1808. Senare startades ett litet sliperi år 1827. Denna industri blev dock inte långvarig.
Karbenning 26:1-2
Karbenning 27:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.