Ångermanland, Trysunda. Nätra Express lägger till vid kajen. Den går varje dag i veckan utom söndagar. Under sommartid går den också en extra tur på fredagar, så att man kan fara in till land och komma tillbaka samma dag. Periodvis under vintern måste dock alla turer inställas.
Från 299 kr
Postföraren Albert Forsberg längst till höger vid Stålboga järnvägsstation. Han bör ha varit i 60-årsåldern när fotot togs 1907. Två dagar i veckan gick Forsberg sin posttur i Dunker. Från Stenhammar gick han till Stålboga station för att hämta post. Han gick runt sjön Skundern och lämnade post i Smedsta, Ekeby, Mälby, Bråhovda och andra byar.
Flickfotboll på Kållereds idrottsplats i Stretered, Kållered, år 1983. Fotografi taget av Harry Moum, HUM, för publicering i Mölndals-Posten, vecka 36, år 1983, med bildtext: "Cecilia slår till! Kållereds SK flickors 67 möte med Vidkärr gav vid ett tillfälle detta resultat. Målvakten i gästernas mål fick ge sig för Cecilia Kantedals fullträff. KSK flickor hälsade på Bifrost i veckan och vann med 3-0."
fotografi
Den 22 september 1922 firades det stort i Motala. 100 år hade gått sedan Motala verkstad grundats och likväl uppmärksammades att det timat lika många år sedan Göta kanals västgötadel invigdes. Mannen bakom bägge verken var som bekant Baltzar von Platen och denna dag ärade man honom med att avtäcka hans staty på torget. Vad få visste var att skulptören inte hunnit få klart monumentet i tid. Vad som avtäcktes var en patinerad gipsavgjutning. Den rätt och riktiga statyn i brons kom på plats först våren därpå.
Hamnen i Linköping strax före midsommar år 1952. Hamnfogden Gunnar Lindfors konstaterade att det inte hade setts så många båtar sedan år 1921 i Linköpings hamn. Tretton båtar lämnade sin last med cement, kalksten, kalksalpeter och rapsmjöl. Längst till vänster i bild ser man så kallade Mutterhuset, uppfört 1944-1945 för ELGE verken. Det revs år 2011. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Linköpings hamn sedd från nordväst i jamnhöjd med järnvägsstationen. Denna del av hamnen togs i bruk hösten 1867 och kallades då "Nya hamnen". Den gamla hamnen låg vid Nykvarn. Skorstenen till vänster på bilden tillhör maskinskyltfabriken och den högra tillhörde sockerbruket. Bostadshuset i mitten tillhörde ELGE verken och uppfördes redan 1873. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
Smedjan står som ett bakbygge till flygelns snickarbod, det finns en inre dörr mellan dem. Smedjan verkar med sitt vildlagda flistak vara äldre än flygeln, men det är troligen tvärs om: en av magasinsloftets vädringsluckor är igensatt när smedjans tak kom att dölja den. Smedjan har utåtgående dubbeldörrar, vilket är typiskt. Smedjor och vagnbodar var de enda byggnaderna med utåtgående dörrar iom att dörrarna inte fick ta upp utrymme invändigt pga av alla saker och redskap innanför. Ursprungligen hade smedjan luckor i stället för fönster. Snickarbodens blyinfattade fönster är återanvänt från manbyggnadens vardagsstuga, när dess fönster moderniserades på 1800-talets mitt. I förgrunden skymtar bruklavar.
Oskar (J O) Larsson Fie och troligen sonen Emil föser jord, den tidens schaktredskap. Vid plöjning och harvning hade man en tendens att dra med sig jorden utåt åkerns kanter, men här verkar man jämna till någonting mitt på. Kanske har man grävt bort en stor sten och fyller ut efter den. Oskar och Emil har sedvanlig klädsel. Det är svårt att avgöra var de arbetar. Landskapet är öppet, en bandtun men inga byggnader syns. Längst bort skymtar en naken höjdsträckning, som skulle kunna vara Lausbackars östra sida.
Fäi-Jakås familj skär råg på en mager åker nere vid stranden. Avkastningen verkar ganska skral, se hur få skupar det blivit. Den ännu stående rågen ser också rätt gles ut. Kanske har det varit torrsommar. Personerna är troligen från vänster: Fäi-Jakås dotter Anna, 22 år, Annas man Alfred, 38 år, Fäi-Jakås fru Anna, Annen kallad, 47 år och Fäi-Jakå själv, 49 år. Stranden är extremt öppen, inte minsta buske eller vass. Det öppna landskapet berodde på att all mark användes till bete, slåtter eller åker. Vedbrand var det ont om, så minsta buske hade ett bränslevärde och gick därmed åt till ved. Det var ett hårt utnyttjat landskap.
Här ser vi manbyggnaden från gården bakom ett litet spinkigt spjälstaket med grind-likt staket, se stigen! Huset har en vardagsingång via en tillbyggd köksfarstu. Taket är täckt med papp på för tiden modernt vis med lodstående vådor. En källarvåning utan sockel kan tyda på att huset är höjt. Ett brunnshus syns t v, det verkar som någon form av byggnad över brunnen var ganska vanlig i Lau för 100 år sedan. T h ser det ut att vara vedbacke. Är hundkojan använd eller skall den bli ved?
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Masse har passat på att ta en bild av en del av ladugården på den gamla gårdstomten innan den revs. Tråkigt nog hann Masse tydligen inte med att ta bilder av manbyggnaden och övriga byggnader innan de försvann. Ladugården är en traditionellt utformad stenladugård med halmtak från 1800-talets mitt. Den tycks ha innehållit två fähus och en hoimd bortom portlidret. Den hitre delen måste ha innehållit en lada att döma av den märkliga tröskvandringen med skyddstak, någon liknande konstruktion är inte känd. Av ladugårdsbyggnaden att döma verkar gårdsparten ha varit rätt liten, vilket starkt kontrasterar mot hur storbyggd den blev på sin nya gårdsplats. Fick man mera jord vid skiftet?
Masse har tagit en bild av gårdsparten från åkern i söder. Manbyggnaden skymtar till vänster. Den fina ladugården dominerar bilden. Den är troligen c:a 20 år gammal och verkar vara enhetligt byggd. Den innehåller från vänster vidbyggt tröskhus med tillhörande lada med ladportar. Sedan följer flera fähus, men märkligt nog bara en gödseldörr. Det kan möjligen bero på att man gjort en mycket modern inredningen med korna stående i ladugårdens längsriktning i mitten. Då räcker det med en gödseldörr mitt på. Till höger syns magasinet från 1897.
Masse har passat på och tagit denna bild av Hallbjäns södra gårdsparts ladugård strax innan den revs pga skiftet. Ladugården låg med långsidan alldeles intill vägen, se Bild 798, så av den anledningen fick man ha gödselhögarna inne på gården. Till vänster skymtar en bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Ladugården hade till vänster troligen ett stall med hoimd, den lilla hoimdluckan är öppen. Sedan följer gårdens infart med stängda portar. Därefter följer ett stort kohus med hoimd till vänster. Laddelen med ladportar verkar ha varit tillbyggd och där sitter en liten lucka lågt i väggen till okänd funktion. Till höger alldeles utanför bild stod tröskhuset under spåntak.
Det verkar osannolikt att man kunde ha rivit hela agtaket på en enda dag som Masse anger. Bilden är dessutom tagen från baksidan mot sydost och här ligger bara förmiddagssolen på. Trädet i bakgrunden är utslaget, det är inte träden på förra bilden, se Bild 1053. Hur som helst, taket är borta och snart är väggarna nedspettade. Det är inte lätt att veta vilka personerna är. Troligen står Kristian Perssons fosterson Artur Karlsson 24 år till vänster, men vem är den högra? Grannpojken Oskar Karlsson 11 år?
Masse kallar denna vackra byggnad för lammhus, men den innehöll många funktioner, det finns fyra dörrar. Den hitre dörren verkar onödigt bred för att vara till ett lammhus, snarare till russ. Utrymmet intill skulle kunna ha varit en hoimd, men varför dörr då? Den nya dörrarna gick kanske till en vagnbod och längst bort var det kanhända lammhus. Det är vedtravar mot gaveln, något utrymme tjänade möjligen som vedbod. Men det är bara en grov gissning. Halmtaket avslutas på sedvanligt sätt med breda vindskivor med den dekorativa avslutningen upptill. Och en fågelholk som på nästan alla äldre uthus.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.