Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Från 299 kr
Bostadshuset Stång till Stångs kvarn i Linköping tillkom i början av 1800-talet av den då nya kvarnägaren Olof Åkerréhn. I sammanhanget lät han även förbättra kvarnverksamheten och uppförde det intilliggande större stenhuset som i förstone var i funktion som kvarn men sedermera använts som magasin. I bildens vänsterkant skymtar Malte Månsons motorverkstad, uppfört 1930. Företaget hade tidigare köpt den gamla kvarnanläggningen och på den trånga tomten lyckats ge utrymme för fabriksbyggnaden. Hur man genom åren disponerade bildens bostadshus är oklart. Fotoåret 1970 annonserades som synes för servering.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Fotomontage med porträtt av Herman Rodhe och som bakgrund sannolikt trädplanteringen på Påskberget. Porträttet är troligen från slutet av 1800-talet och naturbilden från 1930-1940-talet. Herman Rodhe föddes 1825-06-10 och dog 1902-05-09. Intresseföreningen Småfoglarnes vänner bildades 1870 av rektor Herman Rodhe. 1872 började han tillsammans med sina skolelever att plantera på de kala Påskberget strax sydväst om Varbergs stad. Syftet var att fjärma fågellivet och lära barnen att värna om djur och natur. På den tiden jagades småfåglar som rent "söndagsnöje" och bon plundrades på ägg. Föreningar bildades under detta namn landet över som en motrörelse till detta beteende. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930- 1940-talen.
På dubbelgården Smedstorps ägor uppfördes i början av 1800-talet Norra och Södra Hagalund, vilket bilden visar den sistnämnda. Periodvis noteras de som "Lilla" respektive "Stora" Hagalund. Stugorna fungerade inte som torp i bemärkelsen dagsverksskyldiga hyresgäster. Istället ska de ses som mer lösligt reglerade bostäder för gårdens personal, hantverkare i socknen och periodvis som så kallade back- eller undantagsstugor för sockenbor med hjälpbehov. Norra Hagalund är sedan länge riven men den södra stugan är väl hävdad och ingår i det kulturreservat som år 2001 bildades vid Smedstorp. Gårdens huvudanläggning byggnadsminnesförklarades redan 1964. Här Södra Hagalund från öster kort efter slutförd restaurering. Foto 1984.
Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk.
Det som skulle komma att bli kvarteret Detektiven i Linköping var i äldre tid delad i fyra tomter, Tannefors kvarter 68-71. Tomterna lades ut efter tillkomsten av Drottninggatan vid mitten av 1800-talet. Tidigt nyttjades tomt 68 mot Sankt Larsgatan, där stadens då nya flickskola uppfördes. Övriga tomter österut bebyggdes efterhand med relativt ordinära huskroppar. År 1863 stod tomt 70 bebodd med bildens hus. Som första ägare finner vi fånggevaldigern Gustaf Peterson med familj. Hans yrkestitel är rimligtvis inte självklar för dagens läsare men kan enkelt förklaras som fångvaktare med särskilt ansvar för fångtransporter. Foto 1965.
Ritning av Fyrbåken på Ölands Södra Udde, uppförd år 1785. Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk. Originalet är en akvarell från 1700-talet. Ritningen finns i färg och obeskuren på Uppsala universitetsbibliotek.
När Kungsgatan lades ut i Linköping från mitten av 1800-talet, vinnlade sig stadens styre att kanta den med praktfulla hus. Vid tiden utgjorde gatan stadens bebyggelsemässiga gräns mot norr och man önskade bjuda ett gott intryck för resande med järnvägen. Tågbanan och stationens placering medförde att besökare mötte staden från ett nytt håll och det förklarar de arkitektoniska krav som även vidare kom att ställas på områdets bebyggelse. Kungsgatan 35, i hörnet Kungsgatan-Klostergatan, är ett gott exempel på den första generationens hus som väl följde kraven. Foto omkring 1905.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.